.

Var med oss tills beskedet kommer, och det beskedet vill jag inväntas av att förhoppningarna förverkligas med ett glatt besked, om att allt går galant med lägenheten. En kort uppdatering: Vi har varit på lägenhetsvisningen som ni andra har frågat och varit nyfikna, och jag kan bara kortfatta med att begränsa förhoppningar av lägenhetens paradis i plågan av rädslan att missa den lägenheten, jag vet att det är väldigt svårt med boende i Stockholm därför känns det bara så extremt skrämmande och spännande här gången. 

Jo det var bara en enkel och söt lägenhet med mycket utrymme, som drar in mycket ljus och luft. Ljus och vit. Med balkongen.

Nu är det bara massa nervskador, hjärnan går på nerverna så att jag är bara nervös och känner mig illamående av tanken att missa, men tänk cyniskt och det hjälper.

Jag tänker bara cyniskt, ständigt cyniskt.
Bara till att få hitta nyckeln i skatten till hemmets lycka.

Framtidens nya hem.

Förtjäna det, efter månaders kamp med all letande och energi.
Jag vill bara så gärna så här.

Få nyckeln till lägenheten.
Fru Fortuna. Var med oss bara, känn med våra lidande och böner som besvaras. Tills det avgörande beslutet, får vi beskedet inom kort tid.

Hopp finns.
Men ändå.

 

• Shoppningsrundan på Södermalm i lördags med Antonias sällskap ut i det underbara och soliga vädret med efterlängtade närvaro med henne.

Vi gjorde en runda på Södermalm för att spara tid, och jag ville ge lite hjärtats hopp efter fynda på Stadmissionen på Skånegatan eller Bondegatan om jag minns rätt. Inköpta fynda:

Monki-jacka  500:- och hade REA på 250:-
Jag blev kär direkt i den stora och pösiga jackan.

Södermalm har visst sin regel, alla ska ha stora och lössittande jackor, hellånga eller halvlånga i alla galna passmodeller och härliga färgprakter.

Antonia blev också kär i den jackan när hon fick se den på mig, attityden luktade så rätt på mig och det skapade stil på mig. Bara den känslan som säger mycket om min personliga signatur.

2 par solbrillor på GinaTrioct, jag ville ha några knallröda solbrillor som jag såg i en tidning, grova och fyrkantiga, ganska stora men jag orkade inte leta efter dem. Jag hittade ett par svarta och ett par bruna. 59 kr för par stycken. TIPS för er som vill ha coola solbrillor med mycket bra pris!

Slipp och kisa ögonen mot solens orättvisa tortyr eftersom vi inte ska behöva få tidiga föråldrade rynkor runt om ögonen.

Jag hittade ingenting som andades ut besvikna suckerstönar på Stadmissionen, men till med sista hopp kollade jag och Antonia på herravledningen. Jag har en tendens att samla på herrskjortor bara till bra pris, och bra kvalitet och till min kärlek.

Gissa om när jag blev salig, när jag letade i tålamodets svett och fokuserade på att kolla in alla skjortor upphängda på stången. Då fick jag helt plötsligt syn på en 1000 kr - Gant-skjorta, och det var en rätt storlek också i sin ljusa babyblåa med svaga vita ränder som hyste kärlek med mina uppspelta ögon. Bara endast för 95:-

JA - bara den signalen av Antonia, hon tyckte att skjortan fungerade på mig, och den typiska tendensen som den stilen med skjortorna som hör hemma hos mig.  Jag kände mig nöjd med inköpta fynda som gav en bra avslutning innan jag sparade mer tid och fick egen tid med Antonia på ett svängrum inne på ett cafe, där vi kunde pusta ut och vädrade ut alla dyngor innan vi spenderade tid resten av kvällen med de andra.

 

Mallans berättelse:
Talpedagoger är överskattade.

Mallan:

Läs därför hennes sevärda text som handlade om talpedagogerna som använde oss deras tortystatyer till att rädda deras förhoppningar till att visa för omvärlden att de döva skulle kunna tala. Att använda röst och tala med läpparna. En missionärlig ära.

Jo. Man ska tro och har hopp.
De döva ska kunna tala
Och vi kan tala.
Men dom blir aldrig bra på att tala till deras påtvingade motvilja.

Det uppfattas och blir samma sak som att man lär dig teckenspråk, och du är inte intresserad blir du aldrig bra på att använda teckenspråk, och det handlar om att man ska vilja, och då utvecklar man sig på att tala eller använda teckenspråk, mer målriktade och fokuserade.

• Talpedagoger i mångas de dövas minnen med vrede, hat, eller skratt med att det kunde gå tillbaka till inblickar med komiska scener, och påtvingade de döva som jag en av de bland andra skoleleverna gick på en dövskola som liten kommer jag ihåg mina taldpedagoger, med stor spegel framför oss, och ansikten mot ansikten, och kände på varandras rösters bas och ljud som följde efter oralismens takt och rörelse.

Men tänk med känsla, den gamla tiden de döva som undervisades på skolor med hårda tyglar efter enbart oralism och vilket var det plågat för dom som fick skador av deras uppföljningar efter skolans slut kunde inte dom klassas som de normalbegåvade, och inte fått VIP-biljett till hörande värld, och arbetsmarknad.

Jag som är född år 1981 och svenskt teckenspråk som erkändes under 80-talet, fick teckensråket inramas, och undervisas på dövskolorna och vi den nya generationen slapp enbart oralisms tortyr. Vi gick till talpedagoger på skolorna, som hade talövningar och lektioner några gånger i veckan till olika indivduella bedömningar. Vissa talövade oftare, flera gånger i veckan. Vissa minst en gång i veckan.

Jag kommer inte ihåg, men jag gick minst två gånger i veckan men sedan mot min vilja tröttnade jag på det, och gick efter grupptryckets vilja för att vara en fin dövklassad rebell, beslöt jag att inte vilja talöva mera, och jag ombads av föräldrar, syskon att gå på privata lektioner, och jag som undergiven trodde på deras hopp som att kunna tala till deras önskan övade jag att tala som liten, hemma och dom kommer ihåg ibland att jag var ganska duktig som kunde tala enstaka meningar och ord bra, och att det var synd på ett sätt att jag inte fortsatte utveckla på att tala.

Men det spelar ingen roll för mig. Jag kan avläsa ganska bra idag, och det är en fördel till det att jag kan svara på papper och penna.

Tack och lov för mina händer för att använda teckenspråk. Att leva med teckenspråk som att leva efter ett språk som människan, är det viktigaste för mig att uppskatta det man har som är kvar.

Jag tänker fortfarande.
Hjärnan fungerar.

Det är hjärnpedagoger som behövs.

Bara så nervös och stressad av att inte veta med tur eller om man har garanti att få lägenheten, och vi fick en kallelse i fredags:

En visning på onsdag och då ska vi komma och se lägenheten, och det innebär att dom förväntar få ett svar senast torsdag om JA eller NEJ.

Men ändå blir jag frusterad av att inte förstå vilka regler eller uppföljder det innebär, jag läser igenom alla rader med förklaringar och hur det går till via Bostadsnabben.

Nervskadad i väntrummet som börjar brista på tålamodet, och jag vill bara få ett besked som besvarar ett godkänt beslut, att vi får lägenheten, eller om det är bara en visning som vi får rätten till att se lägenheten och tackar ja eller nej men det kanske är så för de andra som är intresserade också, om dom avgör sedan efter listan dom väljer ut de intresserade och jag vet inte på vilket sätt dom tar ett besked att välja efter den hyresgästen, men allt som vi har uppföljer deras specifika krav för att få hyra lägenheten.

Ångest för att - inte få den lägenheten till att vi har i längtan letat efter tak och boende i hjärtats plågan av att inte veta när det sker, och därför blev jag bara superglad när vi fick mail i fredags för visningens inbjudan, det var en positiv chock.

Att det händer någonting, men jag försöker att känna is i magen bara för att inte bli alltför besviken, men vi måste bara få tur till skatten i lägenheten där vilar en nyckel till framtidens nya hem.

Det är bara så jobbigt. Jag får bara ont i magen av fjärilars nerver.
Att tankarna bara snurrar runt utan fokus och att jag bara vill veta och få det här överstökat.

Fru Fortuna.
Var med oss.

Bara två dagar kvar.
Spännande men skrämmande.

Whitehome by Askungen.

Nybakade scones. Nygräddade och färska med sylt, chessecream, ost och mera av det goda. Kaffe i stora vita koppar.

Det viktigaste av att inbjuda goda sällskap, med härliga människor.
Den dåvarande tiden i bilderna kanske då i höstas, fick jag då inväntade besök av Mallan och Carlin.


Mallan och Carlin:
Två frikopplade och sevärda konstnärer, som strävar efter frihet och leva i deras egna värld som har härliga personligheter som jag tycker om att dela närvaro med. Dom är sköna och bekväma att vara med, dom inför aldrig kärleksfjant och intima scener framför mig. Dom är, och känns enskilda personer framför mig, jag ser deras kärlek och det räcker för dom. Det är ett fint par med självständiga tyglar, ändå beroende men ändå oberoende som behandlar varandra som personmässigt. Hon är Mallan och han är Thomas. Inte varandras delade sida ändå delar dom nästan allting med varandra. Det är inte varje dag man ser sådana par i förhållanden.

• Dom dök upp hit ganska ofta förut på middagar, men nu har det varit jag som kom hem till Klarabohemerna oftare på sistone för att tigga om kaffe och färgprakten hemma hos dom, klisch och slask och även sitta i balkongen på resan till Ryssland.

Turas om och turas om med omväxlande miljö. Jag ska försöka se till att ge ett datum, och boka dom hit på spontan middag igen. Alltid kul att servera käk och åtnjuta av deras belåtna leenden, uppmättade och övermättade.

Jag har utlovat ett datum till tjejerna för en middag tillsammans, snart och inom kort tid. Sofia tjatade på om att det blir annars för segt. Så här är vår sanning. Alltför bökigt att inboka ett bra datum som passar oss alla. Förut turades vi om att ha middag hemma hos någon. Men på något sätt blev vi lata, och det hände en massa saker på sistone, på olika håll och till med tidens fiende i våra fysiska utrymme som inte gav tillräckligt tid att ses över på en middag, vi alla samtidigt.

• Men snart.

Självkänslan avgör framtiden.

En inmurad belöning med en inflytandesrik och god självkänsla och lysande självförtroende tror jag därför på den roliga och kreativa tendensen, som ytlig men underhållande som är vanligt i USA. Men tanken kring om att det finns i Sverige - tabubelagt.

• En stark självkänsla ger bättre förutsättningar att klara av olika mognadsprocesser till att känna sig bäst och att duga framför omgivningen. Ofta lär man sig av en bra självkänsla som utformar om en egen självbild till att tåla och stå för kritiker under barndomen, till vuxet liv för utseende, och personlighet blir vi alltid bedömda och jämförda. Jag menar, världen är utseendefixerad och grym.

Jag ser mycket jäntelag i Sverige. Ingen får vara sötare eller bäst, förran alla godkänner det. Jag menar att, alla säger att en av mina kärlek, som Antonia utan Hollywood-klass är bara orättvist vacker eller snygg som naturligt född. Hon blir ett ofta godkänt fenomen som intalar vilka skönhetsregler man ska ha för att eftersträva upp efter allas önskemål. Hon har skönhet till en bonus. Men hur ska du också inskaffa din bonus till dig själv?   

• Det har hänt att hon blev hatad och baktalad av tjejer, bara för att hon råkar bara falla in i mångas smak och ögon, jag har sett och hört själv det taskiga, egentligen handlade det om i grunden av deras bristande självkänsla som skakar deras självbilder med ångest och avund.

• OK jag förstår, det finns alltid någon som inte ens tycker att hon är attraktiv, så det betyder ingen avund, men man kan tycka att alla är snygga utan att känna avund?

• Jag bär inte med det idealiska utseendet som uppföljer dagens krav för att se rätt ut, som ofta inte favoriseras av bland tjejerna på grund av någon anledning. Men jag har min bonus för att få ett gott intryck av manliga närvaron trots ingen favorit bland tjejerna. Män ser det som tjejerna inte ser det hos mig, helt enkelt så.

Det sker bara i naturens gång, det har bara alltid varit så. Jag flörtar inte på ett så kallat framfusigt sätt, eller luktar av en bimboaktig faktor, det vet jag och det vet ni.

Jag vet bara att jag är infödd med en djup attraktionsförmåga. Min charm, som fungerar hos omgivningen. Det betyder inte i grunden att jag är bara så jävligt snygg. Jag väljer själv. Därför tror jag på charmen med karisma bakom allting hos mig.

Sinneslagen.

Ett annat känt fenomen: Julia. Moder Julia. Julia. Hon känns moderligt vacker på sitt sätt, men vi ser charm i hennes naturlighet som ger styrka attraktionsförmåga. Hon bär med ett enkelt utseende som inte följer upp efter skönhetsmarknadens idealiska krav, men utstrålningen hon har sina höga makterna. Hon vinner ändå. 

Kompis, Ta det här som en komplimang.

Dom får inte mycket uppmärksamma bekräftelser för sina sedda avspeglar. Det sårar dom. Ångest, bekymmer och avund med oron i onödan. Det förstår jag. Jag vill bara få sårbara flickor gå bredvid mig. Deras coach och jag garanterar att dom kommer att må väldigt bra av min energi, dom får tilliten för sig själva. Jag låter dom få vara så jävligt snygga. Självförtroende-coach.

Det kan kännas plågat att vara mindre vacker än en som är vackrare, med många domare som beundrar det andra utseendet före ditt utseende. Jag har sett Antonias sida med omgivningen, som får inte ofta kommentar och beundran, för deras skönhet bara för att Antonia råkar bara vara vackrare än dom. Ibland eller sällan.

Jag ser ångest och bekymmer istället med oron. Jag vet, därför finns det mänskliga regler: Det är naturligt, alla vill höra sig som vackraste och bäst. Det är sant. Men det är problemet, du kan inte få tvinga fram alla som ska tycka att du är bäst och vackraste. Du avgör själv.




Säg självkänsla, säg självförtroende. Därför tror jag på Toddlers och Tiaras.

Det behöver inte skada barnens utveckling inom skönhetstävlingar. Barn är ändå barn. Det finns barn som tycker det är skojigt att gå på paneln, och vinka, dansa och hoppa fram och bak, och posera och puta med läpparna, visa deras kreativa nummer, och utbreda ut sina uppspända leenden som marionettdockor framför domare och publiken. 

Dom ska lära sig av systemet utan kränkningar. Vi alla måste påminna alla. Det är inte alla som kan vinna, eller förlora. Det är alltid någon som vinner eller förlorar. Det sker inte varje dag, att alla kan bli modeller, supermodeller eller porrstjärnor, eller hamna med i filmer, eller hamna med på Top Models säsonger eller i tidningar, eller att hamna med i Svenska Miss Fröken-tävlingar.

Filippa: Hon berättade för mig för några dagar sedan, att dom skulle ha en danstävling med de bästa utklädda på skolan. Hon såg det som en utmaning med skoj. Någon ska vinna. Men alla duger.

Isabella: Hon såg Toddlers och Tiaras igår på min vilopaus på jobbet, och låter det skojigt där med sådant, och hon nickade med uppspelta ögon och stort leende, men till beklagan finns inte det i Sverige.

Jag uppmuntrar till det.

Den amerikanska stolta fåfängan.
Jag är bäst utan att bli behövd, bekräftad eller jämförd.

• Jag vill vara snygg. Är det Ok för dig?
• Jag är snygg. Kan du resepktera det?

Utan jäntelagen.

Liveblog the collage i lördags:
Hemma hos Mallan på Norr.

Klarabohemerna i dockhuset:
Vi fick en enkel och jättegod middag med en vädrande dynga, och solen började vakna fram då satt vi ute i balkongen i blåsvädret.

Sofia och Johanna var med i gruppen.

Snaps som blev lite för mycket för deras fir och hör
Romdrinkar för min del
Vinbox med DROP IN som skrek

Som vägledde till med lite spontana:

Uppdateringar på Livebloggen i Elsas blogg med webcamera. Intala ord som väckte upp reaktioner. Åsikter är ändå allt vi behöver och måste ha. Till för att reagera, förstå och bidra till och tycka till. Jag är ledsen men det var inga elaksinnade ordalag. Det var bara tal ur verklighetens uppfattningar.

Lite roliga och fjantbilder:
Collagen.





Sevärda videoklipp finns hos Elsa:
http://elsapelsa.blogg.se/

Teatraliska och roliga.
Med olika videonummer.

Bildkällan: Bilden från Dövmedvetande film som dokumenterade i filmens dokumentär berättade flera personer om kampen, rätten till teckenspråk och utökade medvetenheten. DÖV-MAKT.

Dövplantorna behöver den nischen.
Rebell-maktens händerna.

Döva vet bättre om döva.

Den här är sanningen.
Dövplantorna behöver återfå styrka.

Och förstärka teckenspråkets rätt och dövmedvetande ställning till vårt samhälle, vårt mänskliga system och inom vardagens ram.

Döv-Makt.
Att ha makten och göra intryck.
Diplomatiskt. Aggressivt.

Jag tittar och beundrar bilden, men det finns alltid någon som ska kunna styra och påverka. Någon måste sätta igång.

Jag vill se en grupp framför en bild, när jag är 60-80 år gammal ska framtidens barnbarn se oss som rebeller som kämpade för rättens skipa. Om det pågår fortfarande problem tills jag blir gammal:

Dövplantorna och framtidsledare ska jobba på att få samhället inse att teckenspråket är obehört viktigt, och att attitydproblemet ska slopas bort och sakta tar det men fästingar bakom allting ska utrotas!

Bara den mänskliga rätten i naturens fria utrymme, att få bara döv och få alla andra förutsättningar som passar oss, och inte behöver vi leva i press av bättre kvalitets förutsättningar med tal och hörsel och att det föregår allting med en viktig och fixerad punkt bara att få höra och tala.

Attitydproblemet som brister på kunskap och förnuft att vara döv, kan skada självkänsla och självförtroende hos påtvingade individer.

Det är ju som att tvinga en spela fotboll bara för att han är sonen till en pappas fotbollsdrömmar, eller ta ut med dottern på skönhetstävlingar bara för att mamman ska leva igenom henne med hennes misslyckade drömmar som en fet mamma. Prestigeskador överallt.

Teckenspråk är framgångens nyckel till oss. Det enkla som löser sig allt. Attitydproblemet slopas bort, löser sig allt. Bara en utopisk synvinkel ur hela problemet:

Några stora makterna hos de hörande som säger:
Acceptera döva, är samhället undergivet förslavade med på notan.

Titta på bilden:
En av människorna på bilden:
Beundransvärt.

Den store och prise mannen.
LÅW. Lars-Åke.

Jag minns hans ord som lydde under en debatt då på en föreläsning om döva likheter, framtidsfrågor och teckenspråkiga synvinklar. Debatten mellan honom och Lasse Lorentzon.

Att jag inte var självälskad som döv, och den rätten till att jag var döv så är det att jag skulle älska mig själv, och han hade en poäng i det, jag finkammade min dövhet och försökte vara " finklassad som teckenspråkskunnig eller gravt hörselskadad " med den attityden som - jag beklagade att vara döv - men jag är som du - men det fungerar inte alls!

Jag tänker på tillgängliga behov, brister och problem, och alla döva och hörselskadade blir utsatta inom olika omständigheter och situationer, och jag som har en pliktstrohet, att kämpa något och bidra till för våra framtid, jag menar min vision av att få hela världen förändra den attityden.

Jag har fått den livsuppgiften.
Jag blev född som döv.

Jag har hört: Det var meningen att du blev döv, det finns sin mening, och jag har ett syfte i livet att uträtta och inleda, men på vilka sätt är jag fortfarande dimmigt och grått vilsen.

Men jag vet bara att jag har blodshunger och vilja, för jag ser att det inte ens fungerar till helt fullständigt i Sverige. Det är mycket kvar.

SDR, Sveriges Dövas Riksförbundets legendariska ordförande som har suttit på en stark position i många år. LÅW var den aggressive tuppledare med storhetsvilja och retorikens makt och karisma. Han var utåtriktad. Jag vet inte varför, men han hade bara trovärdigt det. Han blev trött som närmade sig till målets slut avgicks han, och överlämnade hans roll åt Ragnar, dagens nya ordförande. Han känns inte mycket, hans vilja syns inte.

Dövplantorna:

Påverka, bidra, förändra, och yttra sig fram och fritt, och vara bestämda och aggressiva, för att tala om för politiken och samhället vilket lidande, frusterande vilsledna vägar överallt med orättvisa, kamp och attitydproblem, och för alla som bara sitter i fokus på att rädda oss döva som bara enbart ska stimuleras med tal och hörsel.

Döva vet bättre om döva.
Det är bara att inse.

Blog by henne.
Inspiro Time.

Hänvisa:
http://petite.nu/





Bildkällan: Hennes egna bloggbilder http://petite.nu/

En förskönad blogg.
Med hög skönhetsgrad över henne.

Att resa i vardagen med henne genom bloggen. Läs henne. Språkets vilja är med henne, orden är läsvärda hos henne. En av färre sevärda bloggar som man gärna stannar och spanar in igen.

Stolt som ung och snygg av sin personliga signatur som talar om sig själv i bloggen även också som står med framgångsnycklar mot världens möjligheter. Hon har det som utsignalerar ett stort med DET. 
Hon har enkelt bara det.

http://enmadeleine.blogg.se/2010/april/karlek.html

Som hon textade en av sina inlägg att hon har anmält sig:

Tack för länktipsen.
Jag blev själv sugen och se om man hade turen med sig.

Inspiro Time av skojs kull anmälde jag därför på Solresors hemsida:
http://www.solresor.se/en/kampanjer/bli-resereporter/resereporter/?cmpcid=126&zanpid=1358375407879236609

En länk på Solresors hemsidor.
Dom söker alltså resereporter som bloggar och dokumenterar i ett land.
Jag var sugen också på att anmäla och se om jag har turen med mig.

Jag valde Australien och USA denna här gången.
Jag anmälde mig och som sagt valde jag någon att följa med på resan.

Ge mig utmaningen!

http://www.barnplantorna.se/index.php

Bildkällan: Barnplantorna, Anncharlotte S G

Läs Barnplantorna: Barnplantorna är en intresseorganisation för barn med cochleaimplantat (CI), hörapparat och Baha.

Mina åsikter som bygger på en form av meningsbegrepp av analyserna som ofta är sanningens lydnad av de döva många som upplever, känner och kanske tänker och tycker samma sak med olika perspektiv. Det här jag säger är mina ord:

En målgrupp med sårbara bebisar och barn som är döva får cochleaimplantat.

Barnplantornas styrhuvud som utåtriktad: Anncharlotte Wrennstad Gyllenram med stormakterna bakom organisationen.
Offentlig och viktig för många.

Målgrupp: Främst de sårbara och oroliga föräldrar med brist på kunskap och kännedom till teckenspråk och de dövas historia, kultur och de dövas behov. Dom får prestigeångest för deras barns framtid utan fina titlar och att inte kunna höra fint och inte kunna hamna på hörande arbetsplatser och inte kunna få lika finklassade utbildningar som de hörande. Dom föder döva bebisar. Deras infyllda ångest i övertäckande orosmoln med mörker och rädsla. Dom får snabbt beskydd och information att Barnplantorna är ängalik en lösning. Dom får nyckeln till frihet och lösning på allting, trovärdigt och manipulerat.

Botemedel: Barnplantornas klyfta och klass i relationen med många viktiga positioner inom politiken och vården.

Jag förstår dom med en början, deras ångest för barnens misslycka i livet som döva i utanförskapet. Nej det är samhällsproblem som ska förändras, och det är också attitydproblem som ska förändras.

Jag tycker personligt talat att dom har rätt till och få känna först till allting som berörs av de dövas historia, kultur och språkgrupp med teckenspråk med andra lösningar och synvinklar. Dom ska avläsa livets mänskliga budskap.

Att ha makten över en människas rätt att välja något åt människan man inte har bett om. Ofta lever föräldrar genom barn med deras idealiska bildsyn. Dom accepterar inte i först med förnekelse att dom har fått ett barn med något slags handikapp.

Men att inte höra behöver inte vara ett avtolkat handikapp.

Min mamma har sagt förut en gång efter en händelsepunkt med Barnplantorna och SDR: Om jag var född idag då skulle hon ha valt den förutsättningen åt mig för att kunna uppnå större möjligheter och utveckling, och jag trostade henne med min invändning och påpekade, att det var hon som lärde mig att acceptera den jag var och blev till, sedan jag var född. Frihetskämpe för min rätt.

Säg självkänsla och självkänsla som döv. Att vara döv är OK som att vara hörande. Det är något hon sysslar med på hennes arbete. Hon kämpar och jobbar för arbetsmarknadens bekymmer i attitydens ram för de döva och hörselskadade, arbetssökande och arbetslösa. Hon ser problem överallt. Det är verkligheten. Den livsuppgiften har hon uppnått och fortfarande inte är klar.

Hon ska inte bara antyda och välja den möjligheten åt mig bara för att utsända varningstecken på att börja GE UPP.

Fortsättning följer.

Barnplantorna
Dövplantorna

http://fabriksflugan.blogg.se/2010/april/ingen-unge-pa-spsm-sko.html#puss

En inpublicerad och inhärdande text med bra temperament som drar in med stor stentoröst som lyder sin sanning av hennes bevittnade upplevelser och erfarenheter, som då gick på skolan bland av alla andra döva också som fasar för framtidens övertäckande moln med oron kring döva gener och generationer, hur det ska gå i framtiden för oss: 

Jag är bara också orolig, för att myndigheter ska bara förlama oss. Rätten till att få tala, tycka till och förändra, och påverka för framtidens generationer av döva och hörselskadade barn.

En privatskola, med bara teckenspråksmiljö och döva utbildade personal, som i naturens gång med bara döva och hörselskadade barn, en ren utopisk vilja men det här har jag bara en fråga:

Varför inte, en friskola?  Jag menar. Alla har rätt till friskolor till och med att följa friskolornas specifika krav för målgrupper. Då kan det väl börja med en form av friskola med fulländat teckenspråksmiljö, läroplaner och utbildade personal?

Textens handling:
En underlydande samhällsgrupp med några kategori med olika funktionsnedsättningar och hörselsgrader som särklassas och särbehandlas på SPSM som berövas frihet och rätt av våra rättigheter:

SPSM, förkortat namn.
Organisationen: Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Jag ger feedback för inlägget, och jag länkar er dit på hänvisade länk och få genomleva i texten.

Sanningen bakom fasaden.
Lovprisa och läsvärt!

Nattgäster - utspelas den 16 april, fredagen på Hjalmar Bergsmans teaterlokal.
Den här sista veckan för utrop av biljettförsäljning.

Pjäsens feedback av de andra som jag har hört av:
Köp en biljett.

100 kr för de under 25.
150 kr för de över 25.

10-personer i en grupp / 100 kr per person
En kort sammanfattning:

Ett ganska betungt kulturarrangemang med press och oro med förberedelser med hjärtat i ansvar och fokus, men på ett sätt är det väldigt roligt. Utmaningar av marknadsföring med media, muntliga och skrifitga kommunikation, och bara få att sälja innehållet av pjäsen som inbygger med kulturella inslag som får en chans att utspelas i Örebro för döva, hörselskadade och dom som inspirerar av teckenspråk känns viktigt att det kommer ofta in med sådana arrangemanger för det är utfattigt med kulturella inblick för de döva och hörselskadade. Pjäsen passar också för de hörande.

Älska visord. Älska budskap och hur man avtolkar visord och ordspråk. Djupa tankeväckande känslor. Älska och respektera genigalna filosofier. Världen i deras hjärna. Jag slukas av deras dragningskraft. Dom som har aspiga hjärna. Språkgenigalna. Storvansinne. Poetiska och djupa ända till botten, självmedvetna. Jag är bra på att skriva och tänka. Jag avundas deras inre röster. Deras innerord med dragningskraft. Jag bara beundrar och läser dom, jag vill förstå deras ord till orsak och verk

• Budskap i ord och meningstolkningar till hur jag speglar mig själv och hur jag uppfattar i livets omgivning. Allt som existerar i ord lever och skapar liv, orsak och verk. Hjärnarbete. Inspirationsbränsle i huvudets motor av budskap i ord och vers startar.

" Bli den du är " säger Nietzsche. Och han blev galen.

" Rösten är ett andra ansikte "

" Desto större svårighet, desto större ära "

" Om du vill skaffa fiender, försök förändra någonting "

" Gud är död / Isabel - " Isabel är död / Gud

" Ingenting består "

" Vänner i nöd, vänner i död "

I en demokrati är folket underkastat sin egen vilja och det är ett hårt slaveri menade den franska författaren, Anatole France.

Jag är förslavad. Under min egen vilja. Jag är dubbelmoraliskt förtryckt. Jag lever i ett demokratiskt samhälle som föregår hela tiden i förtryck. Bara för att jag är inlärd. Att påverka varandra. Övertyga och övertala varandra. Lösa problem och kriga för. 


Ironiskt nog, har jag ett liv i frihetslandet, stolt född som svensk med mina avundsvärda möjligheter, men ändå är jag begränsad, bevakad, och förslavad av demokratiska samhälle och folkets ögon. Jag är tyglad av kontroll och deras vilja. Världen är förslavad, som brister på mod och vilja.

Cynism är ett lyckat sätt att säga sanning

• Som Oscar Wild säger att cynism är att betrakta något som det verkligen är, inte så som det borde vara.

Människor, sådana vi och ni har något intellekt en dos cynism i sig, för att vara rakt igenom naiv och blåögd känns dumt. Att sväva runt, med en skopa av cynism, hjärndrogad av dosen cynism, brukar ge bra effekt för att kunna tänka, och analysera livets rörliga verk som medför orsaker.

• Det hjälper att tänka kritiskt och i nya tankebanor, och även att man kan drömma, och känna. Jag betraktas ofta som cyniker, med sarkasam, ironi och skadeglädje men det är det bara en verkligenhetsyn av min sida, även om jag har ofta en livsbejkande positiva syn på många vinklar också är jag framdrivande och gladlynt. Jag har ofta varit baktalad något som ganska elak och kaxig. Jag accpeterar. Att jag blir baktalad, men jag är framtalad som snäll och generös.

Människan glömmer. Alltid en sak. Du är inte elak om du inte kan erkänna dina brister, dina handlingar och kunna ha egen självinstinkt, och med en klarsynt självbild. Du kan stå för dina ord, och talar det för världen, är du inte elak.  Dina åsikter kan upplevas cyniska men kyniska ändå.

• Cyniker som verkar destruktiva som kan överdriva sin cynism till att förvärras sin negativa analysförmåga, eller att börja tappa sinnesro för verkligenhetsynen, eller de som är väldiga naiva och blåögda, idealister, som också låter destruktiva som fastnar runt i en håla med rädsla för att inse sanningen, det obehaget som talar till de naiva. Cyniker är naturens drifter. De naiva är människans fiender.

Det finns alltid anledningar till om att varför människan avtolkas så. Det i grunden är själva du som avtolkar människans inre, är det du som uppfattar något hot utifrån dina brister.

Cyniker anses ofta därför de bästa observatörer.

Tonight.
På Norr.

Klarabohemrernas träffpunkt. Private showroom med lite ryska inslag med utmärkelse och ingivning för min happy-dag i efterskott.

Vi har inte träffats på riktigt, och fått egentid, kvalitetstid. Lite omväxlande dynga med lite hjärnslappande drinkar som jag kommer att behöva i stundens soft och slapp. Med kärlek för

Bara just nu är jag väldigt trött. Efter all jobb, och hjärnslit och mycket tankar i höga varven efter energi och fokus på flyttplaner, jobb och ångest inför nya beslut inom framtiden.

Milstolpar med nya infödda framtidsplaner och frågor närmar oss. Under våren kommer det att avgöra med allting. Han börjar bli så jäkligt trött på att vänta. Bara att få och vänta. Jag börjar bli trött. Bara så trött.

Jo det är till för att lösa i alla situationer. Ingenting är omöjligt säger IKEA men jag tror inte på det alltid. Men genom att hoppas måste man vänta och ha tålamod till med att magkänslan vägleder den rätta tidpunkten för alla rätta val av beslut men ibland måste man veta med ödets mening att ta risker för att göra en ny omvändning i livets skeende.

Fortfarande tyst med Tyresö-lägenheten, och längtan efter nycklarna till ett tak i Stockholm. Bara ett tak, ett boende och en nystart.

Fru Fortuna har gett lite tur i svängrummet med lägenhetsbyte, men det är ändå svårt och ett par andra söker andra lägenheter och ger " bud " för att köpa deras överlåtelser på hyresrätter. Det handlar om mycket pengar. Men det är bara ibland orättvist att dom behöver tänka på pengar för att tjäna på andras desperation för att få bo i Stockholm.

Livet kostar, att bo någonstans kostar, att vänta i motviljan på tålamodets svackor som bara tappar ibland hopp och tro - att tänka och känna som en levande människa - kostar också.

Bara det ska ske snart.
Livslust.

Någon rolig och oväntad vändning på allting.

Snart ska jag sitta där igen. I skuggan av svalkan i mörker på en ljummen sommarkväll. Sittande med harmoni runt en stor egen hörna med palmväxter och gröna träd i mellan åt sidor och där borta med andra gäster sittande också i var och sina hörna.

Marken övertäckande orientaliska och persiska handgjorda mattor med instoppade långa kuddar för ryggstöd och armstöd. Återblickar till tidsepoken där vi blev serverade till vattenpipan, rökdoftande rökelser, överhettande tekoppar, utdukade med kakor, bakesler eller nötter, eller någon matbit.

Den här bilden togs för 2 år sedan, jag med de tre döva perserna.



Vi gör en återresa till Tehran, huvudstaden i Iran igen under sommaren som bestämt och planerat, för att träffa hans släktrötter och familjen igen, storebror och lillasyster, och till med den prise store generöse pappa och till med alla andra som vänner människor i hans förflutna. Varma, inbjudna och generösa.

Denna här gången ska en extra resekompis som Dolle eventuellt hänga med oss och upptäcka och möta en ny sida på andra sidan, av många kulturella inblickar, nya inslag som dyker upp på omväxlande och spännande resa mot deras slutna värld som har nu ett annorlunda rättsystem sedan 30 år tillbaka det införades den islamiska evrövringen av Persien.

Det blir också en genomresa till Dubai för shoppning, bad och sol och även andra ställen att besöka och känna av förhistoriska och tidsåldrade resor. Vi ska också känna på ett sekel och besöka den igenkända i kulturens historia, platsen Persepolis.

Mamma blir alltid extra nervskadad i oron för våra avresor, med tanken på att jag kan bli fänglsad och tagen av orättvisan som poliser styr där nere på grund av någon anledning. Polisen eller kontrollvärdar har stoppat mig några gånger. Utan min dotter - historia måste ha fått henne att gå på paranoia.

Med tanken på min intenstiva attityd, blottande öppenhet med självsäkra världsattityd för min kvinnliga rätt kan varna min säkerhet, att lura mitt övermod till fällan. Jag respekterar i tvunget deras rättsystem med lagen i tystnaden. 

Det råder just nu varven i lugnet nu efter kaos med politiska problem och röstval som brast på mänskliga rättigheter och orättvisa. Nya generationer, demokrater och rebeller i motstånd kämpar för att få sekulära demokrati i landet. Dom vill ta slut på den islamiska invasionen som tog inflytande i landet för 30 år sedan tillbaka. 

Jag ser fram emot den resan, jag har inte varit där 2 år sedan. Att gå i slöjan igen kommer att kännas konstigt igen, gå ut och mot tullarna och väktare kunde jag alltid börja känna av rädslan i nerverna. Jag bara tänker på and och nöd. 

När vi är ute längre bort ut från flygplatsen, i min frihet med tryggheten som avslappar av, när jag möter dem igen som tar hand om mig. Det är dem som har makten över min säkerhet.

En konstnär, författare
Khail Gibran:

Hans regel för attitydsproblem:
Ta makten över din attityd, låt inte någon annan välja den åt dig.

Det problemet med attityden och att man ska be om ursäkt: Någon som går på behandlingspedagogutbildningen.

Det stod några källor bakom omvärlden med frusterande funderingar över personens attitydsproblem med beteendeproblem, med brister på sociala kompetens att förstå vilka införande uppdrag eller roller man får som person och till de andra i bemötande situationer med alla slags människor, som innebär visuella, verbala kommunikationer.

Personens omgivning ber om ursäkt. Personen är sån. Låt det vara. Låt personen vara så.

Nej. Det går inte.
Välj din egen attityd, aldrig någon annan åt dig och be om ursäkt för den andras dåliga handlingar även om man är kompis med någon och inte tolerar det, ska kunna uppkäfta de andra.

Till och med i tankarna, som själv som en sådan behandlar de andra, trots om man går på en utbildning med att lära sig, och ska jobba i framtid med att behandla andra människor, och pedagogiska inriktningar med behandlingsmetoder som ingår många olika områden som kretsar runt om konflikthanteringar, mänskliga termer, omsorg och vård och mer till med alla sorters människor.

Säg självkänsla?
Säg självförtroende?

Säg självkänsla, god självkänsla och självbild för empati och utan hög predikestol, bara finnas till lags för alla som lagomt. En god människokännare utan makt och dålig självbild, är rätt för sådana jobb.

Har man attitydsproblem, ska man inte plugga sig till en attitydslösare.
Behandlingslösare. Allt talar annars om dubbelmoral.

Men en sak förstår jag inte:

Det kvittar än hur mycket illa du tycker om personen, men du kan med din värdering, svara på personens ord, jag menar, världen ska kunna samarbeta med varandra, och kunna tala med varandra, säga, yttra sig fram, och besvara varandra, accpetera varandras hat och kärlek, alla måste inte älska varandra. Respekt genom att svara och prata utan att behöva ställa till med fjantiga scener eller inte påkalla ihop en arme med makten över dom som bara ber om ursäkt, undergivna och osäkra.

Ok på mitt sätt eller ingens sätt, tänker vi alla ibland men det ska medföra godsiktiga konsvekvenser.

Det går ibland att bestraffa situationers handlingar och jämföras som sårar varandra. Källornas visioner var helt naturliga och det ingick inte avsikt med att såra någon. Inga illasinnade situationer. Bara avtolkningar med missförstånd eller förnekelse.

Marionettattityder, undergivna och rädda för en maktpelare med dålig självbild som inte utför goda synsätt och bemötande med andra människor, eller klara av problematiska situationer som inte kan inte ha ansvar över sin position misslyckas som ledare.

Stå på dig själv, som enskilda ledare med attityd över världen, på det sättet du vill bli behandlad själv, behandla dom med din avgörande attityd som medför konsekvenser. Mina kompisar, en av dom kom med ett vettigt ord som är pliktstroget, att vi alla ska ha ett socialt ansvar för alla situationer som händer runt i våra omgivning, och för med alla medmänniskor, omvärlden och för alla i bemötande. Agera och hantera till.

Ledare för alla ledare tjänar varandra för alla.

Ingen är aldrig perfekt, men det ska finnas och ha hårfina gränser.

Kommer du ihåg, att jag gillar Michael Moore?

Bara så beundransvärd. Han är författare, journalist, filmegissör. dokumentärfilmare, och kritiker som ställer sig emot som politisk aktivist mot olika ställningar. Han har en personlighet som är född till att tala för världen.

• Han är bara så skön och till viss del kan han dra in med saraksam och cyniska åsikter och kritiker. Men allt i det han tyder fram sina ord som ofta har sina syfte och poäng i form med provokation.

Han är ingenting att jämföra med SDR, Sveriges Dövas Riksförbund som framstyr Dövas Tidning för medlemmar och stödmedlemmar. Bakom tidningen består två till tre journalister som verkar ofta torrhänta och tråkiga på att föda fram spänning och texter med dokumentärer, händelsepunkter, språksutbyggnader med åsiktfrihet med texter. Marionettdockor bakom tidningen signalerar det ut massa med störande momenter.

Ibland lönar inte det sig bara att vara diplomatiska journalister. Moore verkar vara aldrig diplomatisk men han kan diskutera om det med världen. Han vet bara att han kan stå för det han säger, men han vet att det finns en sida som hatar honom och vill se honom död. Journalister ska kunna skriva saker som inte världen vågar skriva om.

• Jag minns då en incident som hände då. Jag skrev spontant en insändare till Dövas tidning på grund av att jag ville dela av min åsikt med alla som läser tidningen och jag vet många källor känner sig igen i situationen. Men jag fick mail då och dom talade om att min åsikt fick inte publiceras på grund av att texten blev tolkad som indirekt inkränkade med provokation enligt redaktören.

• Men jag som medlem och som döv har väl rätt till att skriva en egen åsikt till insändare med yttrandefrihet? Texten hade elaka toner enligt tolkningen. Jag har bett några som har genomläst texten med att inte finna några personliga påhopp. Jag skrev inga personliga angrepp. Texten handlade om bara den verkliga situationen som händer överallt och ofta för de döva som utsatta i arbetsmarknaden.Jag ville bara tala om en förändring.

Vad betyder egentligen den kodexen av Insändare? En skrift av Insändare som utskrivs av privatpersoner som har rätt att argumentera sina åsikter, eller klaga eller berömma, eller bara berätta. Jag visste att jag hade rätten till det som medlem, och som en förmån till att få min röst med åsikten inlagd och publicerad utan särskilda journalisikt-arbete eller skrivregler. Tala fritt. Skriva fritt.

Jag vill se mer av Moore-syndrom i Dövas Tidning.

Tillbaka till Moore: Läs hans brev och besök hans centerade hemsida:

Moores Letter:
Hänvisa:

http://www.michaelmoore.com/

Hoppas AB.
Överallt.

Tanken med hopp överallt.
Helatiden och ständigt.

Jag börjar bli jädrans trött på att vänta och bara hoppas.
Jag har varit lite nedstämd och motvilligt orolig, med tankar framför nya milstoplar som ska passera förbi mig snart med nya framtidsplaner och samtidigt lägger man fokus och energi på ett tak att hitta i Stockholm.

Jag är fysiskt OK men inte påfrestad med alla tankar och funderingar. Jag är trött på att vänta.

Hoppas AB överallt. Uttjatande.
Jag måste kunna bara ändå hoppas och hålla tummarna.

För att tro på Fru Fortuna någonstans. Där ute med högre makterna.

Som ger tur och hopp. På något som verkar aldrig hända.

Jo den dagen ska komma. Det som ska hända ska ske, men när och det är tidsfrågan som gör mig otålig på att vänta och jaga efter tur och rätt tidpunkt.

Men nu gäller det en lägenhet i Tyresö som i första kvarnen har vi inlämnat en anmälan och jag fick mail idag av fastighetsvärdar, att vi skulle få veta nästa vecka. Om vi får erbjudandet på en visning.

Jesus ska dö och korsfästas. Min bön måste bli besvarad. Gud är död, Jesus är en bön. Vem är egentligen makten?

Tyresös fastighetsvärdar. Makten ligger hos dom. Att välja ut de till första kvarnen. Men jag är säker på att vi var de snabbaste.

Det vet jag bara. Det måste bli vår lägenhet denna här gången.
Hoppas på ett gudaverk.

Påskens mirakel, att turen skulle uppstå efter dödens hopp i tomma hålrum.
Nyckeln till Tyresö, är allt jag ber just nu om att få.

Ledig t.om idag till nästa vecka från jobbet.

För att spara tid med att skicka tack, tackar jag er alla nu med ett kort inlägg:

För att komma ihåg er:
Jag blev överraskad av vita blommorna som kom på jobbet igårkväll av henne med ungarna. Gulligt och omtänksamt.

Tack för private showroom och någon inplanerad present jag ska få med dig, Mallan och för det fina påskrivna inlägget om mig, inlägget har blivit läst. Vi får inboka en tid och dag så fort det passar oss.

Jag fick en liten och enkel överraskning igårkväll hemma av honom, tack rosenskimrande han. Han tyckte att jag skulle kunna också peka på något det jag ville ha till present istället.

Han kan aldrig välja något till mig på egen hand. Nästan aldrig, han får sån ångest av det kan man kalla det. Han säger att jag blir annars aldrig nöjd. Jo jag är nöjd så länge han lever brukar jag besvara. Ja jag får alltid välja något jag vill ha med fria tyglar.

Jag uppskattar köksbok och alla presenter som jag fick i förskott av er andra. Jag fick ett oväntat sms igår på morgonen, av Mia att hon och Patrik skickade iväg en bok via post hit. Jag är efterlängtat nyfiken på vilken utvalda bok dom har bestämt sig för att jag skulle få läsa den boken.

Jag menade, att dom vet att jag inte är någon som ska läsa vilka böcker som helst. När jag får den boken i famnen, då får dom förklara en anledning till varför just den boken jag skulle läsa. Ett syfte bakom anledningen till utvalda böcker. Det blir intressant.

Imorgon får jag vara en liten flicka igen, och då får jag flera presenter av familjen som kommer hit på finfina middag, och med lite dessert som bestämt, men generöst med fett men kaloricsnålt får det bli så jag får min belöning till goda dessert får jag äta det också.

Tack för alla gratulerationer, överallt och via SMS. Jag kan faktiskt säga tack och mena det.

OBS! Tack, alla kurseleverna för presentkortet på en shoppningsbutik, i måndags när det blev det sista jobbpasset som handledare på datakursen efter en tid, det var oväntat och gulligt OBS!