.

Rebecca, Rosa och Morgan, artisten. Härlig uppvisning.




Dansfeber som hade premiär: livesändning på TV4 tog jag med ett par sällskap till den inbjudningen för de bästa platser: ståpubliken med en nära närvaro vid scenen med kända artister som underhöll med massa applåder med träningsvärkar i handflator och armar.

Chefredaktören på Finest skickade in en inbjudning som jag först tvekade  nappa på, men för att fördriva tiden med något roligt i lördagskväll så frågade jag Rosa och Rebecca, om dom ville hänga med på mingel och vimmel bakom studion under några timmar.

Vi diskuterade om det verkligen var Linda Rosing på platsen, hon stod nära oss hela tiden, men jag var helt säker på att det var hon, men Rosa var tveksam för att hon tyckte det kunde bara vara någon dubbelgångare av henne, eller någon som gillade att se ut som henne. Nej jag är fortfarande bergsäker på att det var hon. Hemskt: att inte kunna komma överens om det var denna människan: men det var mycket Linda i henne.

Efteråt det drog vi på Berns, i Östermalm. Vi fick bord där inne med tur eftersom vi var där ganska sent, och slappade av med rött vin glas med bara vädrande groddyngor ut: och jag bara kände av den vackra miljön inne på Berns: mörkt, med kristallkronalampor gigantiska, med levande ljus på borden, och sensuella mörkröda sammetsfåtöljar satt vi bekvämt och mysigt.

Det luktade högmod och fåfänga överallt inne. Några timmar efteråt, drog jag sedan iväg till DH, som hade pubafton och träffade några vänner: jag fick komplimanger angående bloggens kärlek av läsare: alltid överraskat att få höra vilka som läser bloggen som aldrig överhuvudtaget kommenterar.



Bilden: Paus då under filminspelningen.

Söndag: Tuppen uppe på tidigt morgon vaknade jag av brist på lust på grund av sömnbrist, och månadsrensning hade jag värkarna. Jag fick bara några timmars sömn, försökte jag ändra sinnets motvilja. Jag ville vara ta vara på den roliga chansen.

Att komma till Hotellet, på Linnegatan i Östermalm för att medverka i en film: regi av Gustaf Skarsgård.

Dom skickade ett mail för några dagar sedan om jag ville medverka och spelade Östermalm-bo till statist som gäst inne på Hotellet: jag fick min plats bredvid baren som bargäst, teatraliskt. Det blev en ganska lång dag som ingav även med trevligt bemötande av teamet och andra där inne med tanken på att dom ser nog inte ofta döva människor i deras omgivning. Energin återfick jag med fika, lunch och frukt i sällskap med andra statister.

Babyblå Gant-skjorta med rosa sidenband runt om midjan, och med ett par svarta lackskor: cykelskor med volymi håret med lite vågor. Ansiktet var lite sminkat med markerade läpparna rosaktigt röda. Dom var nöjda med klädernas val: somrigt och den stereotypiska känslan av Östermalm-modestilen.

En rolig dag var det som gav också lite extra pengar i fickan var jag nöjd med dagen, som krävdes också mycket väntans tålamod: tålamodet med sinnesro var den viktigaste styrkan med tanken på upprepningar av sceners inspelningar.

Man ska göra det man tycker är roligt: Hobby.

Ibland finns det dagar: som ger mig bara total smärta av sinnets tvivel.
Tviveln.

Smärtan i sinnesnärvaro: med att börja fundera och tänka, inför mina framtidsval. Att acceptera tviveln.

Jag menar: jag lever i tvivel varje dag och livets ögonblick, att leva med tvivel gör mig starkare som människa men på ett sätt kan det medföra ångest och oro inför framtidsval och tankar som framkallar stress på grund av med tanken på att jag lider ibland av prestige-måsten.

Jag anser och antyder: ingen människa blir frisk utan någon stimulans och prestige. Alla människor har sina värden och val för det man vill göra och jobba, och stimulera sig själv inför omgivningens möjligheter och för andras vinning och behov. Alla har rätt till en personlig vinning.

Smärtan: just nu i huvudet: överkänslig och jag kan skylla på dagarnas PMS som börjar kännas. Tvivel som lever med mig: frågar mig hela tiden. Vad ska du vilja göra?

Jag säger saker, och jag vet ibland vad jag vill göra, jag är väldigt framdriven och medveten men ändå i det undermedvetnas kval och val som begränsar viljan, känner jag istället en stor motvilja framför mig. Jag vet inte varför jag behöver känna så mycket av tvivelns smärta.

Hur vet du att det är det du vill jobba med, och brinna för? Acceptera alltså det först du har som kan jobba för det med det du har? Men vad kan du veta att du kan?

Hur gör man slut på tviveln: att skaka bort smärtans tvivel, och bara kunna veta det man vill göra? Bara kunna bestämma sig för den enkla vägen och välja val.

Det låter så enkelt. Men ändå så svårt.
Omgivningen säger: Du är så smart, du kan mycket och blir något med det du kan komma långt med: men då svarar jag i vilket fall: men vad kan jag, och hur vet jag, vad vill jag?

Askungens eviga tidernas dagar med lort, och i sina skitiga trasor utklädd, och smutsig i ansiktet. Tidernas väntrum i sällskap med råttor.

Men tviveln kan göra dig smartare: men desto osäkrare för varje dag.

Hitta en lösning åt mig: att vilseledda bort tviveln, och låt mig få uppleva en stor AHA-upplevelse: att inse det jag vet till slut att vad jag vill jobba med, och blir.

Jag ber om att få uppleva: AHA
Säg AHA AB.

Jag vill så gärna och blir befriad från tviveln.

Flowerlove: i nya lägenhet i Stockholm.

Nytagna bilder från i lördags innan utgång till Kista, och Mindy och sedan vår taxi-runda till Södermalm, på hattkalaset som medgav härlig mingel och vimmel.

Lördag: Tack, folket för hattkalaset och Charlotta. En mycket underbar lägenhet har du fått, mycket charmig som har fått avundsvärda ögon. Mindy och jag har fått en egen uppgift, att göra något för varandra: den utmaningen.

Men tillbaka till:

Fredag: Tack Maral för den generösa och iögonfallande middagen: jag blev utbjuden på Beirut på Östermalm, ett väldigt elegant ställe med mycket gott käk, och sällskap: Antonia och Maral. Vi fortsatte sedan på Brasseriet och svalkade oss med uppfriskande drinkar, och led av skrattattcker. Vi flyttade oss sedan till Story Hotel, och avslutade vår kväll där med drinkar som hade sina smakers härliga beskrivningar. En lagom stimulans med hög mysfaktor och kvalitetstid.

Söndag: Solna och Solvalla med grabbkompisar, jag fick en upplevelse att smaka på kurdisk mat, och det kändes som att jag reste till deras kultur i Kurdistan: mycket nybakade bröd, och mycket kött, och te och alla matgäster med deras val av typiska kläder som intalade en del av deras modekultur. Jag var den enda svenskan på resturangen, men innan vi blev mätta så drog vi sen till Örebro sent igår på kvällen för möta en ny vecka och ta igenom under veckans kommande planer, som bl.a möten, jobb och tandläkarbesök.

Nu sitter jag på ett kontor, på Teckenbro Media Ab.

5 dagar sedan, utan ett enda nytt inlägg: men nu skriver jag och jag använder mammas laptop här i huset på gården med tystnadens sällskap i botantiska trädgård sover jag i den mysiga gäststugan för tillfälligt och fixar in det sista med flyttlasten på fredag.

I lördags: flyttade man till Stockholm, man fick ett tak och man blev saligt glad: och nu kan jag avslöja här med en ny milstolpe:

Ja vi har flyttat: till ett tak att börja om och det var ett lägenhetsbyte med rumpspark av tur som vände allting på motviljans vilseledda frustationer och hopplöshet: men äntligen hände det nu till slutets mening som gav oss en vändning på allting.

Någon var så kär i vår lägenhet och vi fick hennes lilla etta: liten etta men rymlig med stort fönster och en ingång med en öppen hall med kokvrå att börja med begränsar det min kärlek för matlagningar och bakningar, men med viljan kan det lösa och det går att laga, och baka bara om man har tålamodet, får jag ändå servera det goda på bordet när lägenheten får gäster.

Mycket att flyttlasta in och jag var slutkörd i söndags, kom vi hem till gården började jag inse, och vädra ut mina funderingar. Jag var glad över ett nytt tak, ett nytt boende och en ny plats att börja om men det skrämde mig, kusligt att lämna allt bakom mig, den trygghetsfamnen lämnar jag nu med ångesten, och samtidigt är det en rätt tidpunkt: att flytta och börja om eftersom jag har slutat sen i juni på TeckenBro Media AB. 

Rädslan bakom oron försöker skrämma mig och gör mig splittrad med tankar på olika håll. Jag ska hitta nya rutiner, nya jobb, nya intressen och hitta det som passar mig, och allt som händer så sker det. Jag försöker skaka bort den rädslan, och det lönar inte sig att leva på spända känsloladdade tankar: det löser sig och jag ska försöka slappna av.

Jag får börja lära känna kartan och Stockholm med nyfikna ögon, och öron. Jag gör en resa på många upptäcktsfärder: och det räcker inte bara att älska staden, man ska lära känna staden innerligt.

Jag säger: Grattis till taket och oss själva.
Nu äntligen är det av.

Ska ha: tandläkartid idag.
Ska ha: en mysig eftermiddagkväll i sällskap med Mallan på city och bekräfta vår skilmässa-ort

• Askungen ska aldrig: ha en header med rubrik, Askungen som mamman eller Livet som mamman av Askungen, eller Askungen med Gudabarnet, och eller börja kommentera och hälsa till bloggvärlden med från Askungen, mamman till barnets namn. En seperat blogg om barnets utveckling är en annan sak.

• Lägg av: Ni förlorar era identiter: era självskilda bilder: ni har fortfarande ett namn och en personlighet, ni har bara uppdrag och rollspel med barnet i en relation som berör inte era existens.

• Jag tycker att det verkar äckligt att vara gravid, och föda ut en massa blod. Jag är inte lat, eller bortskämd, eller vill vara felfri från smärtan. Jag vet, det är naturens gång som ingår livets mänskliga ram med smärtan och fortplantningen, och en plikt bland kvinnor: har meningen att bli mammor och leva efter moderliga instinkter.

• Barn som bor på eländiga barnhem, på sängar utan madrasser och stimulans, eller tänk på Manilla, de glömda barnen med stark inblickande dokumentär om väldigt fattiga barn som lever under jorden på gatorna. Dom har ändå kött och blod av någon men det spelar ingen roll överhuvudtaget.

• Du är egoist som skaffar barn utan pengar, eller en seriös relation. Du är egoist som skaffar barn med att lura männen, och du är egoist som bara fokuserar på att kämpa efter något som inte fungerar, infertila kvinnor med gudslikande hopp och tro på något som inte sker.

• Alla kan adoptera och göra resor: med banklån eller adoptionsfonder, men tänk: det kostar lika mycket ändå att skaffa eget barn: gratis att bli med på smällen men barnet är fött: börjar livet kosta.

• Det mest skrämmande som finns är att helt acceptera sig själv.

Därför begär jag något av dig: Acceptera mig.

• Dygdegoism i gengäld mot något och för min och din vinning. Min etiklära.

Acceptera dig själv. Lär känna dig och lyssna på dig själv. Bli spegelns bästa vän. Omgivningen ska inte påverka din helhet. Din plattform av din mänskliga term - din egen rätt, alltid.

• Det är enbart du som bygger upp din personlighet i helhet på egen hand, parallellt i sällskap med alla som omrkingar dig som uppmuntrar, ge inspirationer, och stödjer dig till den du är, och efter dina förväntningar. Du förändras på grund alltid av någon anledning. Det föregår orsak till verk genom alla tidernas gång och dagar.

Den som accepterar sig själv, låter sig ofta acceptera dig precis som den du är. Utan Hokus Pokus.

Det är den mest perfekta människan på jorden. Allt du ska inte ta personligt eller för givet: Accepterar inte någon dig då har personen sina problem med självbilden. Något som du lämnar och går iväg, det är inte ditt problem

Omkringa dig alltid med världen, den delen av ett rum där människor accepterar dig.

Bara få dig vara dig själv. Bara kunna våga leva genom alla brister, ånger och erfarenheter, det är en accepterationslag. Acceptera allt som sker har sin mening, gör desto det lättare att leva och utvecklas.

Livet består bara av förmåga, kunskap och lärdom även misstag och ånger men man lär sig av det, veta och inse. Att ge och ta i gengäldet utformar till den bästa relationen som man kan unna det i utbyte med någon.

Åstundan i din strävan, att vilja och med vilje. Hysa hopp. Sätta din tillit till dina förväntningar i åsyn av livets överraskningar med val, och beslut som medför domslag för konsvekvenser. Mystiskt att förstå sig på inom universums meningar med bakomliggande syften som medför orsak och verk, och du är alltid skyldig till det du överstyr avgörande val.

Mitt problem, och min fråga är: Konsvekvenser som överraskar dig trots det där du har valt dina val och dina beslut, har inte förväntat dig att möta konsvekvenser. Makterna bakom konsvekenser, vem eller vad är det som styr konsvekenser överhuvudtaget? Har du ett svar?

• Tidsdimensioner i slumpmässiga plattformer eller med förutsbestämda livsöden åt oss, inom mänskliga termen? Varför kan vi inte få överstyra konsvekenser, eftersom nu när vi kan styra val och beslut är det vi som väljer dom, men vi kan inte välja fram konsvekenser.

• Att stå för konsvekenser gör det så att vi förbreder ut oss, få växa, och förstärka oss som människor till att få utöka känsloladdade erfarenheter, sevärda utmaningar och misstag.

Varför finns det bara inflammationer i all elände för vissa som bara möter dåliga konsvekenser beständigt trots om dom utförde ofta bra val och beslut, och utmanade situationer, medan för vissa lever bara i eldorado av guld och grön av skog i sina paradislikande riken, trots för deras dåliga val och beslut, som bara får bra konsvekenser istället?

Vet du varför?

• En viktig hjärnstimulans i min levnadsbok: något som jag kommer att sakna av våra minnen och dagar efter flyttfåglarna finner sina nya hem.

• Jag saknar tystnaden ibland, är det därför jag gillar hos folk som kan snacka på, och är mina berättarröster men jag väljer vem som får snacka mycket. Mallan är en av mina starka inspirationskällor. Hon har några grundvärderingar som sitter på det högsta toppberget, med en härlig och drivande energi, och hon försöker alltid stå på alla ord hon säger.

• Låt inte det här avtolkas med bara kaffe, middagar, supande och sittsnacket: vi har rest ihop, och gjort en del roliga saker, vi har haft fester ihop, Rynninge-viken, och även varit arbetskollegor inom teaterprojektet, och även besökt städerna ihop på kurser på kort tid har vi lärt känna varandra en massa: en riktig ögonskatt framför mig som ligger och bevaras i den briljanta kistan.

• Du är bra, men bättre och men ändå bäst, Mallan. Ångest: Jag lämnar dig snart men vi har dagar i skattens kista att planera och värdesätta våra återträffar och nya minnen. Du kommer att alltid ha en plats i mina tankar.

• Barnflicka: barnen har inte problem för mig och jag accepteras ofta i deras sagovärld, och jag följer efter deras regler, kodexer i deras gyllene lagböcker: som vuxen måste man kunna känna och förstå barn.

• Jag blir inte nog den utvalda kandidaten åt Kean, och barnflicka åt Linda. Chansen finns för alla, jag tog den chansen och sökte som alla andra, tusentals sökande säkert: att visa att jag finns. Det blir en lång lista med många kandidater som är säkert bra, men det som sker så sker det.

• Vip-tradition består av: nights, ullmattan och utvalda sällskap

• Respekt och ära för brudparet.

• " JAG OCH MALLAN VILL GRATULERA DIG AT DU INTE LIGGER I DEAFPOWER, SVENSSON ELLER DRGRUPPEN. DU LIGGER I DE " UNIKA " GRUPPEN MEN DU LIGGER TYVÄRR NÄRMAST TILL DE STRIPPORNA. SOM VILKET VI TVÅ GÖR. VISSA ÄR BARA UTSATTA. DET SÅ. MEN VI GRATULERAR TILL ATT DU LIGGER INTE I DEN GRUPPEN "

• Jag orkar inte berätta om våra själarnas förstklassiga resa med verklighetstrogna berättelsen och det här får bli en kortfattad rapport om resans inre huvudrollers punkter, resan medgav mycket härliga skrattattacker i början till slutet. Inte ens under en enda dag hade vi tråkigt.