Igår, söndag på Klippgatan i Södermalm: Amour Vurm tillägnar Mia och Patrik som ordnade en soppkväll för inbjudna vänner, cirka 17 var vi, även tog vi också med soppskålar: att utse den vackraste skålen till vinnare, hade vi en soppskåltävling. 

Varm sötpotatissoppa, glas av rött vin och vitt vin, med färsk matbröd, påfyllda ost, fetaost och smör och en rosa-gräddtårta efteråt med lite fika av varma te, satt vi runt om matbordet, sittätt och tätt. 

Levande tändande ljusar som ingav värme, en hög mysfaktor i det ljumma mörkret i tystnadens sällskap. Konsten bakom att hitta harmoni: av känslan i andrummet hittar ni dit till dom på Klippgatan.







Hjärnan har gått i trans.

Höjdens mittpunkt av harmoni, energi och balans. Pulserande gästfrihet bland vännerna som kom av olika umgängeskretsar var deras vänner och vissa av varandras vänner: var det roligt att se olika ansikten i en blandad krets. Det är en tum-regel: för alla som ska kunna klara av olikheter.

Det händer inte ofta, att man har några vänner som bjuder på sådana härliga tillfälligheter: med soppkvällar, eller festliga middagar: och jag klagar på kokvrån: längtar efter ett kök med en matgrupp: där kan jag tända levande ljusar, och duka ut på mitt sätt: och inbjuda dom som vill äta, och åtnjuta av bordets närvaro. Jag älskar bara att laga, och baka, bjuda på och samhöra mig med folk jag tycker om.

Det finns fina vänner, bekanta och alla människor för någon: men många känns lata av sig, eller snåla av sig och inte dela eller bjuda på en handlingsbar gästfrihet, eller någonting annat som kan beröra om en liten sak. Jag vet inte varför, jag ser bara språk, mat och drama en del av mitt livskulturella rum som tillhör en viktig tillvaro ur mina vardagliga rutiner som avger stress, istället är det en viktig inspirationskälla för möteplats av gästfrihet, dramatic, kultur och mat, och känsloladdningar tänds på.

Ge mig ett kök snart.

Mindy var snäll, som ville ge mig en extra nyckel till hennes lägenhet: bara för att låta mig få använda hennes kök, ugn och spis, där kan jag ge en lugn tidpunkt av matlagning eller bakning, men som tacksamhetsfrihet får jag lämna några kakor åt henne att smaka på varenda gång jag lämnar köket. Känn mig hemma hos henne: är hennes gästfrihet.