Extra job
Bara för att rapportera en liten rolig nyhet:
Det är inte världens bästa titelsjobb. Men det är någon form av undervisning.
Handledarskap.
Det är inte som att vara barnledare, eller stimulansledare. Det är en form av att undervisa deltagare, att utveckla sig och få lära sig något, dom har sina förväntningar på sina handledare.
Det blir spännande och se mig själv i den situationen med jobbet.
Jag blir deras datahandledare, eller så kallat datacoach. På nybörjarkurs med olika individer med deras olika kompetenser, från på nybörjarnivå till medelnivå. Det blir med lektioner på eftermiddagar till kvällar. Jag börjar nästa vecka.
Det betyder extra pengar, och en ny kompetens, och en ny bana att prova mig fram.
Till mina självlärda och kunniga dos, lagomt kunnig. Sedan jag var liten satt jag framför min stolta skrivmaskin och skrev noveller och berättarer med massa papperhögar på skrivbordet bland andra målningar, serieteckningar med pratbubblor.
Jag var redaktören i min egen värld. Jag var författare, skribent, skissare och målare med en stor drömmande portion, att bli uppbärd med en titel, och någon som jobbar utav med mina intressen. Det har jag alltid fått höra av alla i mitt liv.
" Den dagen ska du bli författare. Du är född till det. Varför kunde jag inte bli som Daniella? Varför kunde jag inte få min discplin att skriva en bok? Bara skriva på och bara fortsätta. Skrivande och digitalt skrivande, bilder och texter är min passion, etc, etc " Ja dom har fortfarande rätt till det.
Jag fick först en ny data, när jag var kanske då 10-11 år gammal. Väldigt ful och gigantiskt stor. Jag skröt för de andra kompisarna som hälsade på. Vi lekte dataspel, som polis och tjuv var ett bland av andra populära dataspel Det var också nästan inga som hade dator på den tiden då.
Sedan började jag på en nätanslutade bas där man kunde ringa och texta in i alla forum och skrev textade mail till varandra på en telefonbas. Jordgubben kallades basen. Det blev höga telefonräkningar som skakade loss helvetet i huset. Sedan kom Internet och vilket blev det billigare och fasta prisbelopp. Sedan blev det finare datorer tills åren gick ut och nu sitter jag här med en laptop.
Det är inte världens bästa titelsjobb. Men det är någon form av undervisning.
Handledarskap.
Det är inte som att vara barnledare, eller stimulansledare. Det är en form av att undervisa deltagare, att utveckla sig och få lära sig något, dom har sina förväntningar på sina handledare.
Det blir spännande och se mig själv i den situationen med jobbet.
Jag blir deras datahandledare, eller så kallat datacoach. På nybörjarkurs med olika individer med deras olika kompetenser, från på nybörjarnivå till medelnivå. Det blir med lektioner på eftermiddagar till kvällar. Jag börjar nästa vecka.
Det betyder extra pengar, och en ny kompetens, och en ny bana att prova mig fram.
Till mina självlärda och kunniga dos, lagomt kunnig. Sedan jag var liten satt jag framför min stolta skrivmaskin och skrev noveller och berättarer med massa papperhögar på skrivbordet bland andra målningar, serieteckningar med pratbubblor.
Jag var redaktören i min egen värld. Jag var författare, skribent, skissare och målare med en stor drömmande portion, att bli uppbärd med en titel, och någon som jobbar utav med mina intressen. Det har jag alltid fått höra av alla i mitt liv.
" Den dagen ska du bli författare. Du är född till det. Varför kunde jag inte bli som Daniella? Varför kunde jag inte få min discplin att skriva en bok? Bara skriva på och bara fortsätta. Skrivande och digitalt skrivande, bilder och texter är min passion, etc, etc " Ja dom har fortfarande rätt till det.
Jag fick först en ny data, när jag var kanske då 10-11 år gammal. Väldigt ful och gigantiskt stor. Jag skröt för de andra kompisarna som hälsade på. Vi lekte dataspel, som polis och tjuv var ett bland av andra populära dataspel Det var också nästan inga som hade dator på den tiden då.
Sedan började jag på en nätanslutade bas där man kunde ringa och texta in i alla forum och skrev textade mail till varandra på en telefonbas. Jordgubben kallades basen. Det blev höga telefonräkningar som skakade loss helvetet i huset. Sedan kom Internet och vilket blev det billigare och fasta prisbelopp. Sedan blev det finare datorer tills åren gick ut och nu sitter jag här med en laptop.
Tala AB
Jag får tala.
Jag vet att jag har rätt till det.
Allt jag säger står jag för det, jag försöker stå för det.
Visioner, uppfattningar och tankar är min rättighet. Jag vet bara att jag kan mottaga bestraffningar av deras tolkningar men dom ska inte ens begränsa mig och min talfrihet.
Dom kan fråga istället och få sina hörhörda åsikter fram, visioner eller uppfattningar. Fördöm aldrig en människas frihet med att få tala för sin fria vilja.
Jo, det kanske finns sina hårfina gränser, men att man talar om en vettig vision, en teori och en uppfattning men att skryta om en titel, eller om andra med personangrepp utan att ha fakta, men det går att hänvisa alla elakheter till den källan, och alla ord som föregår brist på handlingar handlar om etiska domarslag. Jag tar all negativt som mina komplimanger, och det ger mig ännu styrka och utmaningar:
Jag har fått intryck och komplimanger av andra: Dom gillar min styrka. Jag står för det vad jag säger. Jag tycker bara allt verkar bara så enkelt. Jag går min väg. Styrkan är min öppenhet och allt som tänks och begränsas i svart och vitt, försöker jag se allt som grått.
Men åsikter och sägelser utav den tyckande och tänkanden människan anser jag att alla har rätt till att skriva om sina uppfattningar, känslor, tankar offentligt eller slutet, och det är bara den utopiska rättigheten vi har till frihetsord som tyvärr begränsas på grund av olika anledningar - det handlar om hur man skriver och uttalar sig, det finns massa av olika smarta skrivarsätt och knep för att undvika onödans relationskrig och uppfattningsproblem.
Jag fördömer inte allas åsikter, jag lär mig att acceptera deras åsikter och tankar. Jag behöver inte tycka om alla människor, men att acceptera människan genom att bara acceptera, men man kan dela av sig med sina tankar.
Åsikter är allting vi behöver.
Jag respekterar frihet. Men jag försöker undvika att bestraffa andras åsikter för att jag råkar tolka på det viset, jag kan fråga istället eller berätta min uppfattning för att respektera personens vilja och ordalag, för att göra mig själv rättvist förstådd istället. Jag blockerar personmässiga känslor, det är sakliga åsikter istället man ska ta fokusera på och lösa sina knivstruckna brister på handlingar eller misslyckanden.
Det går att bli förlåtna. Det går att få andra chansen. Det går att bli fria från den tvivelaktiga fördömande uppfattningar, om bara man kan stå för dem. Det går att åtgärda och gottgöra situationer och problem. Det går att tänka och lösa. Allt jag säger är att tala, tänka och tycka är den viktigaste livlinan.
Jag lever genom vissa regler och helar mig som en levande människa. Du har också rätt till det:
Tala AB.
Jag AB.
Du AB.
Vilja AB.
Frihet AB.
Jag vet att jag har rätt till det.
Allt jag säger står jag för det, jag försöker stå för det.
Visioner, uppfattningar och tankar är min rättighet. Jag vet bara att jag kan mottaga bestraffningar av deras tolkningar men dom ska inte ens begränsa mig och min talfrihet.
Dom kan fråga istället och få sina hörhörda åsikter fram, visioner eller uppfattningar. Fördöm aldrig en människas frihet med att få tala för sin fria vilja.
Jo, det kanske finns sina hårfina gränser, men att man talar om en vettig vision, en teori och en uppfattning men att skryta om en titel, eller om andra med personangrepp utan att ha fakta, men det går att hänvisa alla elakheter till den källan, och alla ord som föregår brist på handlingar handlar om etiska domarslag. Jag tar all negativt som mina komplimanger, och det ger mig ännu styrka och utmaningar:
Jag har fått intryck och komplimanger av andra: Dom gillar min styrka. Jag står för det vad jag säger. Jag tycker bara allt verkar bara så enkelt. Jag går min väg. Styrkan är min öppenhet och allt som tänks och begränsas i svart och vitt, försöker jag se allt som grått.
Men åsikter och sägelser utav den tyckande och tänkanden människan anser jag att alla har rätt till att skriva om sina uppfattningar, känslor, tankar offentligt eller slutet, och det är bara den utopiska rättigheten vi har till frihetsord som tyvärr begränsas på grund av olika anledningar - det handlar om hur man skriver och uttalar sig, det finns massa av olika smarta skrivarsätt och knep för att undvika onödans relationskrig och uppfattningsproblem.
Jag fördömer inte allas åsikter, jag lär mig att acceptera deras åsikter och tankar. Jag behöver inte tycka om alla människor, men att acceptera människan genom att bara acceptera, men man kan dela av sig med sina tankar.
Åsikter är allting vi behöver.
Jag respekterar frihet. Men jag försöker undvika att bestraffa andras åsikter för att jag råkar tolka på det viset, jag kan fråga istället eller berätta min uppfattning för att respektera personens vilja och ordalag, för att göra mig själv rättvist förstådd istället. Jag blockerar personmässiga känslor, det är sakliga åsikter istället man ska ta fokusera på och lösa sina knivstruckna brister på handlingar eller misslyckanden.
Det går att bli förlåtna. Det går att få andra chansen. Det går att bli fria från den tvivelaktiga fördömande uppfattningar, om bara man kan stå för dem. Det går att åtgärda och gottgöra situationer och problem. Det går att tänka och lösa. Allt jag säger är att tala, tänka och tycka är den viktigaste livlinan.
Jag lever genom vissa regler och helar mig som en levande människa. Du har också rätt till det:
Tala AB.
Jag AB.
Du AB.
Vilja AB.
Frihet AB.
Mallan i mitt hjärta
www.fabriksflugan.blogg.se
Jag hittade några bilder av hennes självplåtade bilder här på en mapp på datorn.
När jag såg kortet och henne, kände jag charm och leende. Jag tar en återblick till alla dagar, tidlösa rutiner och nattliga stunder, har vi faktiskt gjort ganska mycket ihop trots på kort tid.
Några spontana rader kommer:
En del av mig.
Vi är och ser ut väldigt olika till personer.
Hon så där.
Jag så här.
Men vi har gemensamma grundvärderingar och vissa drifter som förstår varandra. Hon dömer inte mig för att jag gillar Blondinbellas pälsjackor, eller om jag vill ha hederligt botox och föryngring av skönhetsvård, eller om jag råkar gilla en snobbig Gant-skjorta, men ändå vet hon att jag älskar Myrorna och Södermalm, hon lider av vit dysteri däremot gillar hon klash och color, och jag dömer inte hennes udda kläder, eller röran av färg och inredningsmak.
Jag tror att vi gillar bara dyrka och uppmuntra varandra, även om hon säger att hon inte alltid kan förstå mig, men den egenskapen hos henne gillar jag att komma ihåg att hon ändå försöker förstå mig, det är hennes lösning. Vi är varandras lösningar.
Vi har en regel: Vi är emaptiker med hjärta men ändå fullt av hjärnans gränslösa zon. Bara ett par ord hos henne som får mig att känna hemmastadd. Med henne finner jag alltid en Klarabohemernas plats där vi bara kan vädra ut alla dyngor ändå med vettiga och förnuftiga snack. Vi är varandras bibel och vi har egna biktstolar.
En tidlös själ med lysande personlighet med många impulser och pulser som jag vill bevara om. Må relationen varar i många år till. Att jag får följa med på hennes alla resor och utmaningar, att passera förbi alla milstolpar hon möter i sitt liv.
Hon är en autenstiskt sällsynt människa med en obotlig tendes framför världen, med en signatur:
Att bara vara sig själv.
Det sker inte ofta, att hitta finfin relation på kort tid ändå vore det som att jag har känt henne i många år.
Känt varandra i föredetta liv?
Det märkliga är det att vi står inte på ett samma " ytligt fack " men ändå har vi befunnit en Klarabohemernas punkt där vi har något gemensamt ihop som gör så att vi fungerar på alla punkter och utifrån av våra intressen och tankar.
Det kanske är bara det enda som utskiljer ifrån oss är att jag äter djur och hon är vegan. Vi har inte samma hushållsdrifter, eller städardrifter, eller om jag är tuppen, och hon är nattugglan.
Tack för att du finns.
Monki i Örebro
Monki.
Utropet:
Modebloggar och fashionister har väntat länge på att få veta när det blir en öppnad butik i Örebro, och Monki öppnas äntligen i Mars, och kommer att finnas på stan.
Varje gång jag besöker Stockholm besöker jag gärna Monki på olika gator ofta i sällskap med Antonia. Hon känner ofta till mina stilar, så hon vet att jag gillar stället.
Konstiga kappor, eller roseskor, eller fula collegetröjor eller med snygga baseballjackor, eller ett par mjuka chinos eller ett par stora puffade gubbyxor som närmar till Harmes byxor.
Monki.
Äntligen, i Örebro.
Vi säger hej till Monki.
Modus Fabous.
Jag älskar deras generösa fynda och realappar. Butiken brukar ha både annars rimliga och lagomt dyra prisvärden. Större Utbud med sköna och speciella kläder att välja på, det är det som gör dig och mig till storstadsnygga.
Enligt ett sms jag fick nyligen, skulle butiken öppnas och finnas på Träffpunkten den 25 mars, den ingivningsdagen. Dom får räkna med att jag kommer med ett glatt leende på platsen, och söker mina fåfänga stunder där inne hos dom.
Utropet:
Modebloggar och fashionister har väntat länge på att få veta när det blir en öppnad butik i Örebro, och Monki öppnas äntligen i Mars, och kommer att finnas på stan.
Varje gång jag besöker Stockholm besöker jag gärna Monki på olika gator ofta i sällskap med Antonia. Hon känner ofta till mina stilar, så hon vet att jag gillar stället.
Konstiga kappor, eller roseskor, eller fula collegetröjor eller med snygga baseballjackor, eller ett par mjuka chinos eller ett par stora puffade gubbyxor som närmar till Harmes byxor.
Monki.
Äntligen, i Örebro.
Vi säger hej till Monki.
Modus Fabous.
Jag älskar deras generösa fynda och realappar. Butiken brukar ha både annars rimliga och lagomt dyra prisvärden. Större Utbud med sköna och speciella kläder att välja på, det är det som gör dig och mig till storstadsnygga.
Enligt ett sms jag fick nyligen, skulle butiken öppnas och finnas på Träffpunkten den 25 mars, den ingivningsdagen. Dom får räkna med att jag kommer med ett glatt leende på platsen, och söker mina fåfänga stunder där inne hos dom.
Coco Chanel framför dig
Modus Pondus Fabous
Amour.
När jag har läst lite om henne, och följt med hennes resa via filmtittande, tyckte jag att hon var en hörvärd historia. Filmerna var sevärda. En intressant återblick tillbaka.
Gabrielle var namnet bakom Coco Chanel.
Chanel var hennes efternamn.
Hon förknippades ihop med Coco, på grund av en låt hon då sjöng ute en kväll. Hon blev beundrad av en man som var där och hörde hennes röst, som svinrik och känd bland vackra damer med en hög skönhetsgrad valde henne trots hennes fattiga klass med en titel som utbildad och fattig sömmerska, hade hon ändå charm och stark personlighet som inte de rika damerna hade.
Hennes handgjorda och insydda modeskapelser med den stiliga klassen som blev Chanels utmärkelse och signatur med eleganta tantvarningar som egentligen är i sina höga klasser på finfina damer. Hon trotsade mansdominerade värld med modevetenskap.
Hon sydde och sålde framskapta hattar med egen stil och konst, och även kvinnokläder som körde sin egen väg med egen stil som provocerade begränsade mansdominerade modevärld.
Hon var fattig.
Hon hörde inte hemma i de rikas värld.
Men hon blev ihågkommen och rik genom hennes vilja framför alla verk hon trodde på.
Att jobba och brinna för en passion till döden.
Hon överlyckades.
Mot den sista kollektionen på 1970-talet började hon möta svåra svackor som förekom risken att ödelägga modehuset Chanel och hennes framgång inom mode. Folk började tappa intresse för Chanels stil. Kläderna var inte längre snygga och inte ens passade den nya tiden.
Tiden förändrar mode ständigt. Men hon gav aldrig upp, och ville aldrig sälja företaget bara för att avsluta sitt verk med ett misslyckande. Hon ville avsluta verket med heder. Hon trodde fortfarande på det hon gjorde. Hon sa att allt som var modernt är omodernt förblir mode.
Känslomässiga vågor inom mode vinner alltid. Hon höll med alltid kläder då hon designade enkla, bekväma och avslöjande. Hon använde ofta vad som ansågs vara dåliga tyger också.
Och hon överbevisade det, hon justerade lite om och gjorde nya kamp. Hon begärde nya modevisningar, och det benåddes till slut all guld och beröm. Folk trodde igen på henne.
Hon dog stolt år 1971 i Paris.
Titeln: Fransk modeskapare.
Coco Chanel lever vidare och fick nya glansdagar.
Överallt med mode och parfym som såldes och säljs.
Hon ansåg alltid en sak: Man ska slita sig hårt för att uppnå en dröm och drömmen blir orsaken till verkets ihågkomna och igenkända namn. Verket får en historia. Bara tro på sig själv.
Hon var född till att arbeta och med en emotståndlig vilja.
Det var hennes största rike.
Hon var en naturlig Askunge.
Jag har nog lite Coco Chanel inom mig, med tanken på att de andra brukar lägga märke till att jag gillar glans och siden som förvarande tantiga kläder, men ändå moderna och stiliga som annorlunda eller enkla.
Jo, kanske lite Coco och Chanel med den typiska stilen i mig som omtalar respekt för kvinnans vilja och mod som avslöjar mina egenskaper utav min personlighet som kvinnan.
Det är meningen, man ska klä sig efter sin personlighet, energi och karaktär som uttalar sin egen modeikon.
Mode är ett syfte att ha en mening med igenkända tecken, konsten är det att kunna konst igenom att utmärka sina egenskaper, drifter och brister med mode och makeup, och även parfymdofter.
Onödigt vetande
Slappskrivande.
Slappspråk.
Jag bryr inte mig om ett ordentligt vetande skrivande just nu.
Men jag ger en en rapport till din vetskap:
Min tidsplan just nu:
Out och polarchilla snart.
Solen ler idag och piggnar upp oss alla med ljusets närvaro.
Snökaoset och stormen har gett sig iväg. Vädergudarna har gett oss en tribut idag.
Nu har vi fått en liten förhandling med dom, solen har vi och ljuset åtminstone, så passar jag på att dra ut snart och få andas in friska luftsyre. Jag teg, och bad inte om bilskjuts, jag kan bli bortskämd.
Men denna här gången måste jag uppskatta benen, och jag har ändå någon anledning att komma förbi Karlaparken, för att köpa en grej. Bussen plockar upp mig därifrån, mot slummen.
Jag ska dela ljuvt och lett med Annika och Mallan tidigt på kvällen hemma hos Annika och ungar. Harmoniska hem. Ljuva lycka hemma hos henne. Ett tag var det nu då jag besökte dom sist.
Det ska bli tröstande mysigt efter mina missar av förväntningar inför helgens ändrade planer på grund av motviljan för vädrets styrningar.
Tills ikväll ska jag resa till Coco Chanels världsepog och få återleva i hennes existens under hennes tidsgång som skakar spänning och kamp.
Romanen som baserar på Chanels verklighetsbaserad story. Filmen berättade om hur och hur började det hela, om att ett av världens dyrt märke för modeskapelser och parfymer nådde stora framgång ändå led av motgångar, och vem var kvinnan bakom Chanel, som stod och födde fram sitt varumärke som har nått väldigt framgångsrikt.
Ett igenkänt märke för hela världen.
Det känns också extra speciellt att när jag har fått känna till Chanels story och resa, vet jag vem som står bakom varumärket, nu efter jag har ägt en Chanel parfym hade sitt svindyrt prisvärde. Mustig och tung doft, som fungerar på finfina damer med högklass. Ingenting för dig som är chic eller street av dig.
Coco Chanel har därför sin film av andra delen på TV ikväll.
Jag såg henne igår på första delen. Jag ska inte missa den andra delen ikväll.
Kärlek och respekt för hennes pondus. Filmen, bra dramagjord och sevärd.
Missa inte henne ikväll.
Slappspråk.
Jag bryr inte mig om ett ordentligt vetande skrivande just nu.
Men jag ger en en rapport till din vetskap:
Min tidsplan just nu:
Out och polarchilla snart.
Solen ler idag och piggnar upp oss alla med ljusets närvaro.
Snökaoset och stormen har gett sig iväg. Vädergudarna har gett oss en tribut idag.
Nu har vi fått en liten förhandling med dom, solen har vi och ljuset åtminstone, så passar jag på att dra ut snart och få andas in friska luftsyre. Jag teg, och bad inte om bilskjuts, jag kan bli bortskämd.
Men denna här gången måste jag uppskatta benen, och jag har ändå någon anledning att komma förbi Karlaparken, för att köpa en grej. Bussen plockar upp mig därifrån, mot slummen.
Jag ska dela ljuvt och lett med Annika och Mallan tidigt på kvällen hemma hos Annika och ungar. Harmoniska hem. Ljuva lycka hemma hos henne. Ett tag var det nu då jag besökte dom sist.
Det ska bli tröstande mysigt efter mina missar av förväntningar inför helgens ändrade planer på grund av motviljan för vädrets styrningar.
Tills ikväll ska jag resa till Coco Chanels världsepog och få återleva i hennes existens under hennes tidsgång som skakar spänning och kamp.
Romanen som baserar på Chanels verklighetsbaserad story. Filmen berättade om hur och hur började det hela, om att ett av världens dyrt märke för modeskapelser och parfymer nådde stora framgång ändå led av motgångar, och vem var kvinnan bakom Chanel, som stod och födde fram sitt varumärke som har nått väldigt framgångsrikt.
Ett igenkänt märke för hela världen.
Det känns också extra speciellt att när jag har fått känna till Chanels story och resa, vet jag vem som står bakom varumärket, nu efter jag har ägt en Chanel parfym hade sitt svindyrt prisvärde. Mustig och tung doft, som fungerar på finfina damer med högklass. Ingenting för dig som är chic eller street av dig.
Coco Chanel har därför sin film av andra delen på TV ikväll.
Jag såg henne igår på första delen. Jag ska inte missa den andra delen ikväll.
Kärlek och respekt för hennes pondus. Filmen, bra dramagjord och sevärd.
Missa inte henne ikväll.
Stockholm OFF?
Ja, jag är tillbaka och är vaken med ett spontant inlägg: Under veckan här har bara lytt tidbrist med att få ett inlägg publicerat, och jag ber om ursäkt för det, och för alla dåliga uppdateringar.
Jag har haft långa arbetspass på kontoret, och gjort annat ting under veckan. Nu vädrar jag ut några meningar här i inlägget. Läs mer om förra helgens uppdateringar, orkar jag inte fylla in mycket texter idag kan du läsa på www.fabriksflugan.blogg.se där hon berättade om middagen hemma hos mig med prinsen, Mallan och Carlin. Sedan ledde det till spontana utgång på en kvarterskrog där vi blev först ålderkontrollerade, sedan tog vi ett par bärs och vi försökte bli uppraggade av folk.
Bland annat av dom var det ett par killar, ena killen såg ganska otäck, ut med många tattos på sig, men han bar en Gant märkeströja på sig där började mina fördomar tvättas bort. Han ville bjuda på ett par berusningsdoser och jag förvarnade att han skulle inte ha några förväntningar av oss.
Ni känner visst till vanliga gamla krogens vanliga raggarspel:
Bjuda på någonting, och förväntas få sex och knull.
Nu är det problem med snökaos idag.
Rapport: Väderkaos som betyder väderdepp.
Motvilja.
Mamma förbjuder alltså oss sticka dit med bilen på vägen, jag och Mallan och Carlin skulle ta en bilrunda dit imorgon det börjar då snökaoset i natt mot helgen. M är hemma under helgen, hans vattenpolomatcher förflyttades till annan datum.
Det har stormat in med vädervarningar i hela Sverige. Allt bara känns motigt fel. Jag ville få bara sticka, och njuta av helgens sinnesro i Stockholm. Jag har haft mina förväntningar att se fram emot helgens spänning. Vi har suttit och mobilwebbat hit och dit på eftermiddag med Mallan, och diskuterat om situationen.
Jag var också i samtal med mamma, hon envisades och förbjöd oss att åka. Bara ställa in bilen för helgen, och acceptera vädrets vilja och inte ens få åka någonstans. SJs krasch på webbsidan, skolorna stänga, och SJ har sina problem med inställda tåg. Stockholm har nu väderkaos. Tunnelbanan fick årets värsta dag idag enligt artikeln i en tidning.
Jag vågar inte släpa mig iväg med dom i bilen på vägen, och blir vädrets utvalda självmordsoffren än. Vi har tid på oss att leva mer för än bara att ta risken på vägen.
Jag missar:
Få lukta på Stockholms närvaro.
Kråkboet - inflyttningsfest och mingel.
Mias harmoniska middag och vin på Klippgatan
Riksteatern och arrangörsprogrammets möte
Stadmissioner och cityrunda
Södermalm
Östermalm
Antonia
Jag försöker att acceptera nuläget och vädrets vilja. Men jag har fortfarande chans att få en mysig helg. Mallan blir hemma ändå i Örebro med mig.
Jag har också skickat akut-sms till dem, som ansvarar för Riksteatern och arrangörsplaneringen med hopp för att få förflytta det till en annan tillfälle, så det är inte något vi kommer behöva att missa med ångest på grund av vädrets styrningar.
Jag har haft långa arbetspass på kontoret, och gjort annat ting under veckan. Nu vädrar jag ut några meningar här i inlägget. Läs mer om förra helgens uppdateringar, orkar jag inte fylla in mycket texter idag kan du läsa på www.fabriksflugan.blogg.se där hon berättade om middagen hemma hos mig med prinsen, Mallan och Carlin. Sedan ledde det till spontana utgång på en kvarterskrog där vi blev först ålderkontrollerade, sedan tog vi ett par bärs och vi försökte bli uppraggade av folk.
Bland annat av dom var det ett par killar, ena killen såg ganska otäck, ut med många tattos på sig, men han bar en Gant märkeströja på sig där började mina fördomar tvättas bort. Han ville bjuda på ett par berusningsdoser och jag förvarnade att han skulle inte ha några förväntningar av oss.
Ni känner visst till vanliga gamla krogens vanliga raggarspel:
Bjuda på någonting, och förväntas få sex och knull.
Nu är det problem med snökaos idag.
Rapport: Väderkaos som betyder väderdepp.
Motvilja.
Mamma förbjuder alltså oss sticka dit med bilen på vägen, jag och Mallan och Carlin skulle ta en bilrunda dit imorgon det börjar då snökaoset i natt mot helgen. M är hemma under helgen, hans vattenpolomatcher förflyttades till annan datum.
Det har stormat in med vädervarningar i hela Sverige. Allt bara känns motigt fel. Jag ville få bara sticka, och njuta av helgens sinnesro i Stockholm. Jag har haft mina förväntningar att se fram emot helgens spänning. Vi har suttit och mobilwebbat hit och dit på eftermiddag med Mallan, och diskuterat om situationen.
Jag var också i samtal med mamma, hon envisades och förbjöd oss att åka. Bara ställa in bilen för helgen, och acceptera vädrets vilja och inte ens få åka någonstans. SJs krasch på webbsidan, skolorna stänga, och SJ har sina problem med inställda tåg. Stockholm har nu väderkaos. Tunnelbanan fick årets värsta dag idag enligt artikeln i en tidning.
Jag vågar inte släpa mig iväg med dom i bilen på vägen, och blir vädrets utvalda självmordsoffren än. Vi har tid på oss att leva mer för än bara att ta risken på vägen.
Jag missar:
Få lukta på Stockholms närvaro.
Kråkboet - inflyttningsfest och mingel.
Mias harmoniska middag och vin på Klippgatan
Riksteatern och arrangörsprogrammets möte
Stadmissioner och cityrunda
Södermalm
Östermalm
Antonia
Jag försöker att acceptera nuläget och vädrets vilja. Men jag har fortfarande chans att få en mysig helg. Mallan blir hemma ändå i Örebro med mig.
Jag har också skickat akut-sms till dem, som ansvarar för Riksteatern och arrangörsplaneringen med hopp för att få förflytta det till en annan tillfälle, så det är inte något vi kommer behöva att missa med ångest på grund av vädrets styrningar.
Lips Fabous
Lånegaraderoben
Visste ni om att Lånegaraderoben, Sveriges första klädbiblioteket, existerar och öppnar nya ideer i samband med Stockholms Fashion Week, det är nästa helg som det arrangeras då, gör besök dit!
Om att du kan förnya din klädkammare, utan att behöva brännas bort dina pengar på att shoppa eller om att du är osäker på om vilka kläder du vill köra med under en period, eller bara få njuta av att låna en märkeskjorta?
Den nya och lockande ideen - lånegaraderboen finns på Ekoteket i Kulturhuset på Sergels Torg och då kan du låna kläder under en viss tid.
En ny modern byteshandel som blir inne?
Konsumtion på nedgång?
Utan bara att behöva kosta en massa att köpa nya kläder och sedan göra av sig med dem man inte ens använder under alla tidens dagar, är det dessutom också kreativt och lockande att låna andras kläder, under en period för att utmana och testa sig själv med mode och fabous.
Ett bra sätt att slippa och behöva få be att få om en märkeskjorta, helt gratis och bara med charm och vilja med böner utan att behöva ens driva på självansträning. Men jag var inte tillräckligt nog för att bli betrodd av Guds vilja.
Jag får inte allt.
Nej du, jag har inte ens ett knullvänligt ansikte.
Jag vet. Jag är en syndare.
Om att du kan förnya din klädkammare, utan att behöva brännas bort dina pengar på att shoppa eller om att du är osäker på om vilka kläder du vill köra med under en period, eller bara få njuta av att låna en märkeskjorta?
Den nya och lockande ideen - lånegaraderboen finns på Ekoteket i Kulturhuset på Sergels Torg och då kan du låna kläder under en viss tid.
En ny modern byteshandel som blir inne?
Konsumtion på nedgång?
Utan bara att behöva kosta en massa att köpa nya kläder och sedan göra av sig med dem man inte ens använder under alla tidens dagar, är det dessutom också kreativt och lockande att låna andras kläder, under en period för att utmana och testa sig själv med mode och fabous.
Ett bra sätt att slippa och behöva få be att få om en märkeskjorta, helt gratis och bara med charm och vilja med böner utan att behöva ens driva på självansträning. Men jag var inte tillräckligt nog för att bli betrodd av Guds vilja.
Jag får inte allt.
Nej du, jag har inte ens ett knullvänligt ansikte.
Jag vet. Jag är en syndare.
Modus Dolce Gabbana
Kärleks urklipp:
Inspirationsbilder.
Mer Italien.
Mer Frankrike.
Mer England.
Modeinfluensor behövs mer i Sverige.
Dolce Gabbana.
Ett högklassiskt märke med sköna och briljanta skräddskydda modeskapelser.
Jag brukade zappa in tv-kanaler som hade parabol, hemma hos pappa som yngre, eller där nere i Iran, där i vardagsrummet framför TV brukade någon fråga om varför jag lade fokus på sådant med slimmade modeller och alla konstiga och makalösa klädval och tokiga kombinationer, som bara lutade åt stereotypiska inslag med mode och catwalk med massa märkeskollektioner och intervjurer, och inslag av glammiga modefester med kamerablixtar, och folk minglade på rödmattor, bara övertäckta med makt och lyx.
Dom tyckte bara att det var något onödigt fenomen.
Men det var inte det jag var ute efter.
Jag älskar mode som medför sina resor och hitta upptäcktsfärder.
Jag bara sögs in av deras atmosfär som andades ut massa beundransvärda avund, att jag bara ville få sitta där någon gång i rampljuset med folkmassan, och bara få iakatta stämningen och modevisningen. Bara få beundra, berömma, bedöma, påverka, visa och kämpa mot varandras konkurrenter.
När TV 3 hade sina säsonger med Project Runway som inleddes av Heidi Klum, en supermodell som programmets värdinna, försökte jag alltid hänga efter dom i alla avsnitter. Jag bara trivs bland allting som berör modevärlden. Konstigt nog, eftersom jag gör mode gärna till något omodernt, för det som är omodernt är modernt har jag inte sysslat eller pluggat till något specifikt område inom mode.
Jag bloggar inte om mode varje dag, och jag pratar inte om det heller, kanske är det att jag har inte hittat de rätta folket att vända mig till. Jag har kanske inte varit tillräckligt analyserad. Jag ser det här mest som en hobby.
Jag drömmer ibland om egna RunWay-projekten, sådana tävlingsriktade arrangemanger för hela Europa och världen kanske, för enbart döva själar till designer, skulle ha varit slående inom de dövas kultur och media, med tanken på att skapa fram sina egna uppsydda kläder med galna och kreativa ideer med papperskreationer.
Tävlingens döva deltagare som designer så kallade eldsjälar ska också få använda döva modeller. Men det ska ingå också en modelltävling för modeller som tävlar mot varandra för att vinna chansen till ett avtal med någon känd modeagentur för att få en nyckel till modevärlden där modellen skulle kanske få flera modelluppdrag inom tidningar eller gå på catwalk för någon kollektion.
Att hitta och föda fram ett nytt varumärke, och sälja sin catwalk och modekollektion för att knyta ihop kontakter och ett socialt nätverk med andra designer, eller göra en kollektion åt ett igenkänt klädmärke på rödmattan.
Jag älskar bara också stillande photographer som säger famous och modus i magazines.
Visuellt Amour Modus.
Inspirationsbilder.
Mer Italien.
Mer Frankrike.
Mer England.
Modeinfluensor behövs mer i Sverige.
Dolce Gabbana.
Ett högklassiskt märke med sköna och briljanta skräddskydda modeskapelser.
Jag brukade zappa in tv-kanaler som hade parabol, hemma hos pappa som yngre, eller där nere i Iran, där i vardagsrummet framför TV brukade någon fråga om varför jag lade fokus på sådant med slimmade modeller och alla konstiga och makalösa klädval och tokiga kombinationer, som bara lutade åt stereotypiska inslag med mode och catwalk med massa märkeskollektioner och intervjurer, och inslag av glammiga modefester med kamerablixtar, och folk minglade på rödmattor, bara övertäckta med makt och lyx.
Dom tyckte bara att det var något onödigt fenomen.
Men det var inte det jag var ute efter.
Jag älskar mode som medför sina resor och hitta upptäcktsfärder.
Jag bara sögs in av deras atmosfär som andades ut massa beundransvärda avund, att jag bara ville få sitta där någon gång i rampljuset med folkmassan, och bara få iakatta stämningen och modevisningen. Bara få beundra, berömma, bedöma, påverka, visa och kämpa mot varandras konkurrenter.
När TV 3 hade sina säsonger med Project Runway som inleddes av Heidi Klum, en supermodell som programmets värdinna, försökte jag alltid hänga efter dom i alla avsnitter. Jag bara trivs bland allting som berör modevärlden. Konstigt nog, eftersom jag gör mode gärna till något omodernt, för det som är omodernt är modernt har jag inte sysslat eller pluggat till något specifikt område inom mode.
Jag bloggar inte om mode varje dag, och jag pratar inte om det heller, kanske är det att jag har inte hittat de rätta folket att vända mig till. Jag har kanske inte varit tillräckligt analyserad. Jag ser det här mest som en hobby.
Jag drömmer ibland om egna RunWay-projekten, sådana tävlingsriktade arrangemanger för hela Europa och världen kanske, för enbart döva själar till designer, skulle ha varit slående inom de dövas kultur och media, med tanken på att skapa fram sina egna uppsydda kläder med galna och kreativa ideer med papperskreationer.
Tävlingens döva deltagare som designer så kallade eldsjälar ska också få använda döva modeller. Men det ska ingå också en modelltävling för modeller som tävlar mot varandra för att vinna chansen till ett avtal med någon känd modeagentur för att få en nyckel till modevärlden där modellen skulle kanske få flera modelluppdrag inom tidningar eller gå på catwalk för någon kollektion.
Att hitta och föda fram ett nytt varumärke, och sälja sin catwalk och modekollektion för att knyta ihop kontakter och ett socialt nätverk med andra designer, eller göra en kollektion åt ett igenkänt klädmärke på rödmattan.
Jag älskar bara också stillande photographer som säger famous och modus i magazines.
Visuellt Amour Modus.
Inspiro Time
Inspiro. Kultur. Alltid extra kul att se inslaget inom kulturen på TV. Teckentorget.
Att Julia, framtidens nya skådespelaren på scenen, en ny kulturprofil att komma ihåg? Jag kommer ihåg hennes pappa, som har varit en populär clown som Manne Clown för många barn, sedan jag var små under flera år. Vem kommer ihåg honom?
Tillbaka till saken:
Kulturfadern som satt framför intervjun, dom delade av sina intressanta ord.
Jag blir bara orättvist kär i honom, jag är inte kär. Han lyfter upp fram sin karisma, och det förstår jag när folk med ett kvinnligt kön drar ut sina suckerstönar med beundransvärda ord om hans skönhet. Alla blir kära i honom, i blyghet, tystnaden och smyget. Det är en fin bekännelse men det föregår också synd. Jag medlider. En skön kulturfader, med en viktig kulturprofil i Sverige. Ihågkommen och igenkänd.
Coco Chanel, en fransk modeskapare, hon hade ord som passar in i beundran av honom som lyder så här: Kvinnorna måste gång på gång lära sig att göra mannen nyfiken på det han redan vet.
Ett råd till dig.
Tid för inspiration
Mallan www.fabriksflugan.blogg.se - en av mina vardagliga rutiner, att besöka henne och läsa henne varje dag. En inspirationskälla att återkomma till varje dag, när man har läslust och bara fördriver av min tid framför hennes texter, har hon stylat lite om hennes blogg.
Det lyfte verkligen upp fram hennes personliga utmärkelse i bloggens nya styling som bara kändes så rätt. Censur-strecken täckta över ögonen, och bakgrundsbilden signalerade ut en del av om hennes personlighet och hennes livstil.
En riktig träffpunkt som att hamna på Klarabohemerna, ett ord för poeter, författare som rörde sig runt om Klarakvarten som bestod mycket av författare, poeter, journalister som hängde runt i närområden. Hon är bara en medelhög portion med en härlig berättarröst i sina texter som bara matchar verkligen ihop med hennes bloggstyling som talar ut en betydelse och mening om hennes personliga anda.
En sevärd förändring, och jag känner mig mer hemma hos henne. En närmare närvaro.
Jag börjar känna avund, och hon säger att jag ska försöka hitta tid för nya inspirationer, och hitta det att kunna styla om bloggen.
Figuren med kronan har följt med min resa under bloggsfären ganska länge nu, och jag kommer att vara Askungen. Det känns bara att det är dags att framhäva nytt utseende, väcka ny energi här. Hon väckte upp liv i mig efter att jag förstod att bloggen har varit lite uttorkad på sistone.
Jag har växt upp lite till.
I väntan med tålamod, letar jag efter inspirationer.
Ett nytt utseende.
Jag ska hitta min inspiration.
Människans fria vilja
Människan.
Prova förtroende.
Som ingen egentligen bryr sig om förtroende, självförtroende.
Men vill du ha förtroende:
Det är typiskt mig:
Jag älskar dig som förstår att du har åtminstone en fri vilja.
Människans vilja.
Den tänkande viljan gör en människa levande.
Det är bara den enda mänskliga rättigheten.
Den hemliga styrkan, som ger drifter ligger bakom den fria viljan. En utväg till den fria viljan får man vara den man vill vara.
Den utopiska friheten.
Säg självkänsla.
Säg självförtroende.
Självkänsla, en stark överlevnadsväg till livlina. En genväg till självförtroendet också. Utan självkänsla dör självförtroendet.
Utan självkänsla, utan självbild och det dödar dig, levande som död.
Själens innerliga lag.
Alla tror att det bygger på en gemensam fas, med gemensamma anslutning mellan självkänsla och självförtroende, egentligen inte så.
Jag ser många människor som tror sig ha självkänsla bara för att det kanske räcker med en hög dos av självförtroende framför oss, men det är något som jag märker hela tiden, när jag ser igenom deras ögon som avslöjar egentligen något annat, kan jag känna av deras osäkra självbilder eller auror genom bara ett par ord, eller kroppspråk, eller handlingar, eller hur det än sker.
Vi lider av prestigeskador och plågar av varandras ideala bildsneda uppfattningen som inte ens existerar, det är bara sinnesrubbningar som lurar oss på grund av att vi påverkas av omgivningen. Inte få kunna välja eller vara den man vill vara, utan vi blir till de vi är för att anpassa sig efter omgivningens vilja.
Friheten till den utopiska viljan, bara få vara den enkla människan som följer efter den fria viljan som bygger ut sina egna utmärkelser och personliga varumärken, utifrån sina överjag framför varandras respekt för rättigheten som alla har rätt till, men det är ett problem med att acceptera. Människor har den svåraste utmaningen, att acceptera och ändra synvinklar.
Det blir många överraskningar istället, framför oss när vi ser varandras blottande verkliga jag.
När är du dig själv, när förstår eller upptäcker du det? När och vart börjar det, då vet du med din stund i handen och kunna säga självkänsla och självförtroende i ditt tidsrum framför vem, vilka?
Det vet jag.
När du ser någon accepterar dig, blir du trygg och då säger du självförtroende, men självkänslan?
Men när någon inte accepterar dig, har jag ett råd:
Säg självkänsla.
Bygg upp din självkänsla hela tiden, varje dag. Det blir och förblir ditt största vapen, att överleva som människan på jorden.
Prova förtroende.
Som ingen egentligen bryr sig om förtroende, självförtroende.
Men vill du ha förtroende:
Det är typiskt mig:
Jag älskar dig som förstår att du har åtminstone en fri vilja.
Människans vilja.
Den tänkande viljan gör en människa levande.
Det är bara den enda mänskliga rättigheten.
Den hemliga styrkan, som ger drifter ligger bakom den fria viljan. En utväg till den fria viljan får man vara den man vill vara.
Den utopiska friheten.
Säg självkänsla.
Säg självförtroende.
Självkänsla, en stark överlevnadsväg till livlina. En genväg till självförtroendet också. Utan självkänsla dör självförtroendet.
Utan självkänsla, utan självbild och det dödar dig, levande som död.
Själens innerliga lag.
Alla tror att det bygger på en gemensam fas, med gemensamma anslutning mellan självkänsla och självförtroende, egentligen inte så.
Jag ser många människor som tror sig ha självkänsla bara för att det kanske räcker med en hög dos av självförtroende framför oss, men det är något som jag märker hela tiden, när jag ser igenom deras ögon som avslöjar egentligen något annat, kan jag känna av deras osäkra självbilder eller auror genom bara ett par ord, eller kroppspråk, eller handlingar, eller hur det än sker.
Vi lider av prestigeskador och plågar av varandras ideala bildsneda uppfattningen som inte ens existerar, det är bara sinnesrubbningar som lurar oss på grund av att vi påverkas av omgivningen. Inte få kunna välja eller vara den man vill vara, utan vi blir till de vi är för att anpassa sig efter omgivningens vilja.
Friheten till den utopiska viljan, bara få vara den enkla människan som följer efter den fria viljan som bygger ut sina egna utmärkelser och personliga varumärken, utifrån sina överjag framför varandras respekt för rättigheten som alla har rätt till, men det är ett problem med att acceptera. Människor har den svåraste utmaningen, att acceptera och ändra synvinklar.
Det blir många överraskningar istället, framför oss när vi ser varandras blottande verkliga jag.
När är du dig själv, när förstår eller upptäcker du det? När och vart börjar det, då vet du med din stund i handen och kunna säga självkänsla och självförtroende i ditt tidsrum framför vem, vilka?
Det vet jag.
När du ser någon accepterar dig, blir du trygg och då säger du självförtroende, men självkänslan?
Men när någon inte accepterar dig, har jag ett råd:
Säg självkänsla.
Bygg upp din självkänsla hela tiden, varje dag. Det blir och förblir ditt största vapen, att överleva som människan på jorden.
A compliment
Dagens komplimang:
Jag fick en fråga förrigår / igår helt oväntat med en kommentar från någon som lydde så här:
Om att jag kändes smart och verkade ha en tankegåva, och inte varför jag tog ett steg att läsa på universitet eller om jag har redan blivit påläst på universitet.
Lär känna en åsikt av mig:
Är man alltför smart, för att få en status och gå på universitet? En status-uppdatering, jag har läst på universitet och det är mitt överbevis, jag är smart. Nej det tror jag inte på sådant.
Jag tackar för ditt intryck av mig och min intelligens. Men det problemet är det att jag har aldrig tagit ett fotspår på universitet, men jag har sökt till högskolor men på grund av bökiga situationer var det problem med min rättighet för att få tolk på undervisningar, sedan har jag bara tappat lust till att kämpa för min rätt.
Jag har bara läst lite på distanskurser via olika ämnen som bara för att hjärnstimulera upp mig. Sedan har det bara varit slavlönade jobb och all slitna pass jag har tagit chans till och samtidigt gått på kurser och jobbat inom kulturen.
Jag tycker att det inte lönar sig i längden att bara läsa på universitet medan man inte vet vad man vill läsa sig till och bli. Jag har aldrig vetat vilken titel och vilket yrke jag egentligen ville fokusera mig på att läsa på uniervsitet.
Jag vet bara att jag är inte någon programtyp. Fristående kurser, ämnen och korta studier lockar mig, jag har problem med långsiktiga studieplaner. Jag tröttnar snabbt på ett program, och jag analyserar alltför mycket vilket gör det så att jag ibland tror att det där jag väljer är fel och inte passar mig.
Jag förvirrar mig själv igenom inte att veta vad jag egentligen vill bli, därför har jag inte gjort ordentligt med insatser på universitet. Jag tror hellre på självlärda böcker, kunskapsböcker och vetenskapliga böcker, eller egna upplevelser, erfarenheter.
Därifrån man utvecklar på ett inriktat mål med intresseområden, och lärlingsjobb till med praktikplatser, för att kunna utöka sina perspektiv och vetskap för framtidsmål, blir man också mer säkrare på sig själv utav det man upptäcker det under olika tidsperioder.
Jag har rest mycket under i livet och mött svackor och tvivelaktiga beslut, för framtidsval och utbildningar, men jag har jobbat sedan jag gick på högstadiet, halvtid och jag var skoltrött. Men när jag började jobba gjorde det mig smartare, på ett vis tyckte jag det var också ballt att en ung tonåring jobbade under skolgången.
Det medfördes erfarenheter i bakfickan. Jag förstår skoltrötta ungdomar, och jag förstår dom med stora prestigeångest inför framtid och val. Man måste ha en titel för att utföra något verk. Det är fel.
Det är inte alltid bra att läsa på universitet. Det är bara en hög studiepunkt, en träffpunkt för kompletteringar, uppdateringar till utökade och inövade kunskaper för att få ett avslutat bevis eller intyg när man söker en titel till ett jobb, har man säkrare garanti och mer chans till det jobbet man söker.
Men komihåg en sak:
Alla som läser till något på universitet tror det är det man vill bli, och får en titel till det jobbet men förvånar sig själva efter att personligheten inte ens passar yrket, och det talar på om att kasta bort av sin tid på ett program i fyra till sex år. Det finns många och många människor som har titlar, eller utbildningar med inövade kunskaper och kompentenser ändå gör skitdåliga jobb, och dom inte ens passar jobbet, det är lågklassigt.
Långvägare, utan stora utbildningar är också smarta, jag menar att det är inte bara de finfina och smartfina som klarar studier på universitet, eller högskolor.
Du är smart, om du städar skit och bajs, och dom som jobbar med omsorg och vård, och torkar de äldres bajs och skit, hyser mer respekt för mänskliga term är smartare, eller råkar ha en mer empatisk förmåga än de som bara jobbar som mäklare med pengar?
Jag vet bara att jag är född till att skriva sedan jag var liten, brann jag för att måla, skriva och drömma.
Det här är min vilja. Min kärlek för pennan. Det här gör mig till en hel människa. Bara få att skriva och uttrycka åsikter och funderingar.
Jag ville också bli polis, som liten och jag älskade att titta på filmer med rättegångar, där jag fick följa med dom och försökte lösa eller förutspå fall åt dom innan dom kom på det själva, och ibland försatte jag in i en roll som advokat, eller beteendevetare.
Sherlock Holmes-gångare.
Lär istället utav livets frågor: Du, din existens och din intellektuella identifikation. Känn dig själv.
Jag fick en fråga förrigår / igår helt oväntat med en kommentar från någon som lydde så här:
Om att jag kändes smart och verkade ha en tankegåva, och inte varför jag tog ett steg att läsa på universitet eller om jag har redan blivit påläst på universitet.
Lär känna en åsikt av mig:
Är man alltför smart, för att få en status och gå på universitet? En status-uppdatering, jag har läst på universitet och det är mitt överbevis, jag är smart. Nej det tror jag inte på sådant.
Jag tackar för ditt intryck av mig och min intelligens. Men det problemet är det att jag har aldrig tagit ett fotspår på universitet, men jag har sökt till högskolor men på grund av bökiga situationer var det problem med min rättighet för att få tolk på undervisningar, sedan har jag bara tappat lust till att kämpa för min rätt.
Jag har bara läst lite på distanskurser via olika ämnen som bara för att hjärnstimulera upp mig. Sedan har det bara varit slavlönade jobb och all slitna pass jag har tagit chans till och samtidigt gått på kurser och jobbat inom kulturen.
Jag tycker att det inte lönar sig i längden att bara läsa på universitet medan man inte vet vad man vill läsa sig till och bli. Jag har aldrig vetat vilken titel och vilket yrke jag egentligen ville fokusera mig på att läsa på uniervsitet.
Jag vet bara att jag är inte någon programtyp. Fristående kurser, ämnen och korta studier lockar mig, jag har problem med långsiktiga studieplaner. Jag tröttnar snabbt på ett program, och jag analyserar alltför mycket vilket gör det så att jag ibland tror att det där jag väljer är fel och inte passar mig.
Jag förvirrar mig själv igenom inte att veta vad jag egentligen vill bli, därför har jag inte gjort ordentligt med insatser på universitet. Jag tror hellre på självlärda böcker, kunskapsböcker och vetenskapliga böcker, eller egna upplevelser, erfarenheter.
Därifrån man utvecklar på ett inriktat mål med intresseområden, och lärlingsjobb till med praktikplatser, för att kunna utöka sina perspektiv och vetskap för framtidsmål, blir man också mer säkrare på sig själv utav det man upptäcker det under olika tidsperioder.
Jag har rest mycket under i livet och mött svackor och tvivelaktiga beslut, för framtidsval och utbildningar, men jag har jobbat sedan jag gick på högstadiet, halvtid och jag var skoltrött. Men när jag började jobba gjorde det mig smartare, på ett vis tyckte jag det var också ballt att en ung tonåring jobbade under skolgången.
Det medfördes erfarenheter i bakfickan. Jag förstår skoltrötta ungdomar, och jag förstår dom med stora prestigeångest inför framtid och val. Man måste ha en titel för att utföra något verk. Det är fel.
Det är inte alltid bra att läsa på universitet. Det är bara en hög studiepunkt, en träffpunkt för kompletteringar, uppdateringar till utökade och inövade kunskaper för att få ett avslutat bevis eller intyg när man söker en titel till ett jobb, har man säkrare garanti och mer chans till det jobbet man söker.
Men komihåg en sak:
Alla som läser till något på universitet tror det är det man vill bli, och får en titel till det jobbet men förvånar sig själva efter att personligheten inte ens passar yrket, och det talar på om att kasta bort av sin tid på ett program i fyra till sex år. Det finns många och många människor som har titlar, eller utbildningar med inövade kunskaper och kompentenser ändå gör skitdåliga jobb, och dom inte ens passar jobbet, det är lågklassigt.
Långvägare, utan stora utbildningar är också smarta, jag menar att det är inte bara de finfina och smartfina som klarar studier på universitet, eller högskolor.
Du är smart, om du städar skit och bajs, och dom som jobbar med omsorg och vård, och torkar de äldres bajs och skit, hyser mer respekt för mänskliga term är smartare, eller råkar ha en mer empatisk förmåga än de som bara jobbar som mäklare med pengar?
Jag vet bara att jag är född till att skriva sedan jag var liten, brann jag för att måla, skriva och drömma.
Det här är min vilja. Min kärlek för pennan. Det här gör mig till en hel människa. Bara få att skriva och uttrycka åsikter och funderingar.
Jag ville också bli polis, som liten och jag älskade att titta på filmer med rättegångar, där jag fick följa med dom och försökte lösa eller förutspå fall åt dom innan dom kom på det själva, och ibland försatte jag in i en roll som advokat, eller beteendevetare.
Sherlock Holmes-gångare.
Lär istället utav livets frågor: Du, din existens och din intellektuella identifikation. Känn dig själv.
Suprise Annamaria
Exciting Suprise. A report on Saturday tonight.
Det kom mail med en ide av tjejerna i Stockholm, iden handlade om dom skulle komma till Örebro och överraskade Annamaria med hjärtat i handen för att hylla och uppdatera varandra och alla gamla minnen då under den gamla tiden. Vi ville återuppliva gamla minnen, och bara få njuta av varandras närvaro.
Annamaria blev helt överraskad utan att misstänka en aning. Hon kände infyllda glädje med tårar, hjärtat pulserade högt av harmoniska spänning. Hon stammade och ansiktet stelnade till framför oss när hon öppnade lägenhetsdörren i Laudgårdsängen, med champagne och skålades. Vi plockade upp henne och drog med henne ut.
Champagne-mingel i Laudgårdsängen sedan fortsatte vi mot city. Vi hamnade på en Tapas Bar som gav oss magiska och underbara maträtter som beundrades. Jag glupskade efter hungerns syndiga frosseri. Bara mer och mer, och det var vansinnigt gott.
Indigo var namnet på stället. Dit rekommenderar jag er starkt att ta ett smakprov när ni befinner i Örebro eller ni som bor i staden. Stället var också inredningsnyggt som gav en trivsam atmosfär. Jag gillade att hänga där. Det var mycket också folk som åt inne. Vi fick stå och dricka vid baren i väntan till nästa bord blev ledigt åt oss. Kvällen fortsatte att underhållas. Vi fortsatte med uppdateringar, rapporter som medgav en massa magkrampande skrattanfall som tog nästan aldrig slut inne på hotellet med vinbox och drinkar.
Tack, tjejerna för iden, och allting som henne verkligen glad. Det var bara trist att det tidrasade väldigt fort, som gjorde att helgen var över snabbt men det betyder ett nytt minne att bära med i bakfickan till nästa träffpunkt.
