.

Det handlar om handling, val och beslut.

Men jag har funderat, jag gillar inte folk som pratar om deras relation, som en bluff med alla misslyckande kaos. Relationen har fått dödsdom, med baktal, men ändå inte fått hederskänsla med respekt för deras relation som har genomgått i pulserande kaos och svacka mot ljusets rosenskimrande rosor som doftar lycka och hopp.

Alla kan ha sina åsikter om hur en relation som ska fungera. Vad som än är rätt eller fel kan alla alltid diskutera om handling och beslut i en relation. Men det finns bara en regel:
Valfrihet föregår.

Problemet är det att jag tycker bara synd om dom som inte har fått välsinnliga respekt på andra sidan. Ok, att framhäva en åsikt om relationen är en annan sak, men man ska kunna stå för sin åsikt och inte baktala om relationen, och ändå hylla falska hopp för deras relation.

Ett förhållande, som har luktat Amour Vurm och även som har betytt döden på kärlek i en begravning. Men det är deras sak ändå. Mellan dom människorna.

Det kvittar om vad du eller jag tycker, om deras relation är det ändå deras beslut, även om jag har andra grundvärderingar kring om en relation som ska fungera men vi kan inte bedöma varandra, för då ska vi fördöma oss själva. Men det är också bra att dom ska kunna känna till andras åsikter och som stödpelare. Det är inte alltid lätt att förstå någons beslut om man har inte samma grundvärderingar, men ibland ska man bara vara vännen i all nöd och lust.

Men det finns bara en gyllene regel, att dom ska kunna få känna vänner och bekantas ärliga hopp med tro och väl lycka för deras relation till t.ex deras giftermål, att komma på deras bröllop ska man vara ärlig mot sig själv som människan, och som vän.

Att ett par gifter sig, eller har ett dop över en gudagåva, eller om man arrangerar en speciell stor ära, är vädret i all nöd och lust, och framför oss som inbjudna ska dom förvänta sig ärlighet och tillit från oss. Det betyder hederskänsla, och tillit.

En inbjudan: Är något som man ska tänka sig efter eller för. Ett kliv in i den känsloladdade världen som alla förväntar sig av raka vägar och ärlighet.

Åsikter kan alltid diskuteras över handling, beslut och tänkande, med ärlighet och öppenhet. Som vän, eller som bekant, ska man ändå stå för deras relation med hjärta och hopp även om man tycker att relationen bör gå i graven, men att tycka saker och att ha respekt för situationer är två olika saker.

Du eller någon som inbjuden på grund av en anledning till någon ära för dom som t.ex bröllop eller på dop eller något stort tillfälligt kalas. Deras förväntningar av din närvarande hedersära för deras heder:

Du ska kunna bara mena väl.
Du ska kunna bara känna väl.

Jag vet, den tänkande världen fungerar inte alltid så.
Men ni vill väl vara bra på att vara en vän?
En rak vän uppskattas alltid bättre.

Det finns hårfina skillnader.
Över hur och vilken slags vän och vilka relationer man har med folk och omgivningen.

Man är eller blir inte inte populär om man har många inledande relationer med bekanta och vänner, det handlar om istället att det är sig själv man har bekymmer med, det handlar om att plåga av kontrollbehov. Det är bara ett så kallat bluffsyndrom man tror sig leva i sin populära ambition för att vara omtyckt av alla, och är vän med alla. Jag har sett vissa som bara så stressar sig efter att vara alltid rätt för alla och omgivningen. Bara vara populär och det är så en kallad VIP-biljett till tillgångar och allting.

Folk väljer en, och blir vän med en, helt utan kontrollbehov eller bara att försöka " köpa sina relationer med folk " och använda dom. Folk väljer bara dig utan en anledning, bara dras till din charm, är du populär överhuvudtaget.

Men det finns också andra slags relationer, det finns vissa som känner alla, och alla känner till personen men ändå inte har kontrollbehov och behov med allas kontaktnätverk, bara rent utav bekantmässigt och passivt, men ändå ett populärt fenomen att känna till och komma ihåg och synas överallt, och finns till för andras lags och hands.

Att synas överallt, behöver inte man vara populär för att ha 100-tals vänner. 

Jag förstår, det här är en plåga över mänskliga term. Alla vill vara populära. Men alla är inte födda till att vara populära, det är en början man ska se utifrån sig själv är det att skapa ett eget personligt varumärke för att sälja sig själv.

Att hyra livmoder åt någon som vill köpa ett barn.

Att hyra någon som blir surrgoatmamma åt rika västerlänningar som kommer till Indien och köpa deras biologiska barn.

Fattiga kvinnor blir rika igenom sina lycka med pengar dom får för att kunna ha råd, och medan de rika västerlänningarna kunde inte få barn, eller hade andra orsaker till får åtminstone köpa barn billigare. Enligt dokumentären igår på TV4 PLUS var det väldigt dyrt att hyra en surrgoatmamma i USA till t.ex kan det kosta upp till 1 miljon kr.

Surrgoatbarn har blivit Indiens nya exportsucce.

Drivkraften, är enkel så enkel, bara att bli med barn och vänta i 9 månader, och föda det och få pengar mot betalning, och gudsända lycka åt dem som inte kan få barn. Men många var ekonomiska bundna till desperation. Frustation och förtvivlan föregår. Vissa av dom fick ångest efter ha burit barnet i 9 månader, och sedan bara göra sig av med det, moderliga instinkter och känslor med tårfyllda ögon.

Kritiker finns:

Dom hävdade att bebisfabriken utnyttjar fattiga kvinnor som tvingas genomgå i smärtan och med risken för att föda, och det finns risker bakom den här exportsuccen att som det görs idag är av medicinska skäl för de som köper barn, och inte att iden ska förändras till ren bekvämlighet, att folk börjar komma till Indien och tänka, varför ska man bära en bebis i 9 månader, och nu när en fattig kvinna kan göra åt dig, billiga penningsvärden?

Men det här är kanske en ändå en bra ide trots allt, tycker jag. Jag kan bli superrik, om jag bara kommer till USA och begär en halv miljon kr, billigare än amerikanska surrgoatmammor. Men det är en annan sak, att bära på ett barn och sedan sälja bort barnet till ett par, som inte ens kan ha råd till en dyrare surrgoatmamma.

Alla tävlar om ett penningsvärde. Jag begär gärna en förhandling med min kärlek, för en gudagåva åt honom men jag begär en livsförsäkring, att vi ska vara rika för det är vi som ska leva ihop i en relation med barnet är en annan sak.

Surrgoatmammor - bör vara utan känslor eller intresse för att bli mammor överhuvudtaget, utan bara se det som ett snabbt yrke med snabba pengar.

Människan - vi kostar att leva - och snart kostar det att föda, jag har rätt.
Pengar föregår allting.

Utan en utbildning.
Utan en titel.
Utan inövade kompetens

Ska du inte behöva bestraffa mig med den attityden och att inte komma och vara inte så nöjd. Jag gillar inte folk som kommer och ger kritiker bara för det som inte passar en, nu när man är inte bättre själv som är utan titel eller utbildning också.

Du borde istället lära dig att tacka att jag bara gör mitt bästa. Jag försöker. Den uppgiften var aldrig inräknad med i början men jag ställde upp för att underlätta vissa situationer och på ett sätt som en spargris.

Det betyder inte heller världens undergång om det inte var så välutfört på dina så kallade villkor, uttjatande ångest för att bara allt skulle göra på dina sätt. Att hur man utför sitt arbete finns inga rätt eller fel, man har ändå försökt så gott man kan, jag har ingen utbildning eller titel inom det området.

Tacka istället för någon som hjälper till. Bara göra sitt bästa. Inte så nöjd, gör det själv istället eller låt personen få sina chans och fortsätta på det bästa sättet som känns bra för personen utvecklar man sig mer då istället.

Jag har ingenting att komma med min skyldighet på grund av jag har ingen utbildning just i det området kan jag stå för det. Jag vet bara att jag är snäll.

Jag gillar inte folk som inte kan uppskatta folk för deras arbeten ändå för att ha ställt upp för sig och dom andra för att göra sitt bästa, och även om man är medveten om att dom inte egentligen ville göra det, gör man det ändå för att hjälpa till, borde uppskattas mer.

Visst, trots det och allt är jag fortfarande Askungen.

Ja, men varför gör jag det, tror eller vet du? Säg det du, som känner dig träffad eller känns, viktig och ihågsedd av Amour, varför är du en av dem i mitt hjärta framför Amourspegel? Jag vill ha Amourlovin utav dig. Var inte blyg med ditt självörtroende, säg det du. Näsan i vädret ut nu.

 

 

Brist på pliktstrohet.
Men jag hade skäl:

Jag var ledig under hela vecka från jobbet. Vilande återställning pågick under veckan, hemma och hemma. Jag råkade ut för extrem magsmärta.

Magsjuka eller vad än det är för något. Sedan kom månadsrensning på gång. Dubbla magsmärta som gav vrede och det brast på tålamod. Jag kände mig mörbultad dagen efter dagen. Jag tjatade. Jag var nedstämd och ledsen som bara led av rubbade hormoner.

Idag försökte jag övertala Mallan att komma ut på en city-runda, och vi skulle ta en fika med Laith och delade av hans ankomst i Örebro från USA. Men hon ville och orkade inte, hon råkade nog ut för någon utomhus-ångest. Tidsrasande och ut igenom folket var nog fel bara, men då blir det en liten promenerad dit istället.

Det blir en fikapaus med intag av mina hembakade kakor. Stunden är en början att ta och orka med under eftermiddagen, nu när jag är bättre och bättre behöver jag få också använda benen och skaka bort myrorna.

Klarabohemerna.

Hos henne. Stora poitioner av bohememeklascher. En perfekt träffpunkt för eftermiddagsfika och bara få vädra ut dyngor. Jag behöver få nya och uppiggande krafter utav färger och nya energi efter jag har varit instängd i ett vitt hem så vitt, så vitt, färglöst nästan så bekymmerslöst. 

Hej snart till Mallan och Laith.

Hej då.

Inspiro.

Jag vill ta med Mallan på en tidresa till deras tidens destination någonstans i Frankrike, eller i Antoniettes epiloger med dynamiska rytm och smak. Jag vill bara att få uppleva i deras uppbärande kläder under den överdimensionerade tiden.

Känn med deras estetika skönhetsprakt av modeskapelser som ger mig sinnliga manifestationer som form, färg och personlighet i fantasi som börjar ge mig ett sug att börja skissa och framhäva mina kreativa formgivade modus.





Inspiro.

Jag har inga kloka råd till det här inlägget som rasade in en massa kommentarer från läsare i MAMA. Men jag har bara en åsikt.

Alla barn borde inte fötts till världen. Barn AB, en mänsklig fabrik på jorden.

Läsare säger, att man ska behålla barnet och kör över mannens vilja och rätt, men på ett sätt kan det avtolkas som fel och orättvist mot mannen, som får stå för skit över barnets kostnader.

Men allt jag bara kan säga är att jag inte ens förstår:

Det finns folk som konstaterar att det alltid är bättre att barn föds än att de inte föds, i oavsett vilka situationer. Barn är gudagåvor.

Omtalande NEJ.

Jag kan INTE ens förstå, hur kan man vilja ha barn med någon som INTE ens vill.

Hon i den sitautonen - babyskadad och bara brunstig i förtvivlan och kände av sugklockan. Hon får ångest eftersom hon måste välja abort eller köra över mannens vilja.

Mina åsikter råder:

Bli inte kär i någon, och inleda relationen med olika grundvärderingar och livsmål, jag menar och det kommer en början på ett problem senare om den ena vill ha barn och den andra vill inte ha barn. Det enklare för er, är det att tänka efter även om du är väldigt så kär,  och vem du blir kär i är den du blir tillsammans med, ska ni ha PÅ och AV-knappar som fungerar.

Forska och lär känna varandra under en tid, och sträva runt på rosa moln. Det betyder inte giftermål och barn även om allt känns bara så rätt. 

Kvinnan, i den artikeln. Gör abort även än det ger smärta och vrede som gräver fram en depression en period. Du ska alltså ha barn med någon som VILL ha barn. Ni känner en viss gemenskap att bygga upp en familjefasad, eller vänta i förhållandet till den dagen som ger ett ödesidigt svar som avgör den andra partnerns ändrade val.

Ibland väntar överraskningar bakom oss. Han kanske ville inte ha barn med dig bara för att det var en instinkt, att du inte är rätt person för honom även om han älskar dig väldigt mycket, eller tvärtomt. Vi kan inte ens förutspå framtiden.

Den länken kan ni läsa resten av artikeln och alla kommentarer:

http://www.mama.nu/blogg/cecilias-blogg/2009/12/29/kloka-rad/index.xml

Gullmarsplan.
Där på platsen.

Först hann jag få egentid med Antonia med roseskimrande drinkar med lime och strawberry, som gav ett paradiskt smak med sockerlagret på kantar, syrligt och surligt. 

Gissa, om att det kändes så himmelskt skönt att få se henne igen efter våra uppehåll i väntrummet efter antal dagar.

Äntligen. Men vi hade tisrusande minuter som begränsade våra munväder, vi försökte att snacka så mycket vi kunde, överallt och där inne på tvärbanan, pendeltåget och tog andpaus när vi inblandades med de andra på kalaset.

En av hennes rapporter gjorde mig väldigt överförfriskad som överraskade mig helt oväntat, och uppspelt för hennes framgångsrika ev kommande händelsepunkt här i året. En av hennes viktiga pelare i hennes liv som hon ska passera förbi, och möte den chansen som är verkligen stor. Jag är bara så stolt över hennes näsa i vädret. Jag håller tummarna för den lyckorusande händelsen ska gå bra.

Hippa.

Tjo och tjim med olika gästabjudningar som kom och valde att delta med henne på det lilla kalaset hemma hos henne i Haninge. Maral hade sin årsdag i efterskott.

Jag hade ångest. Att välja.

Två inpressade kalas på olika håll. Tidsrasande, jag ville inte vara på ett kalas helt ytligt och uppstressat, bara för att tänka på nästa kalas. Jag har tendenser att hata stress, jag är ganska bekväm av mig och jag tar tiden som en spontan grej, och jag skyller på storväxta stadens kollektivtrafik för långt avstånd även om det är normalt att planera i god tid att ta och dra dit och hit.

Hippa med lite karusell och cirkus, för teaterspel med två uppdelade lag, vissa såg hur jag var på tävlingens lysten, jag vet och jag är en tävlingsmänniska, men jag förundrades över min höga visuella förmåga, det var några svåra kort dom fick och jag gissade snabbt rätt. Lite gimmick som uppföljde under hela kvällen under kalaset, och även har vi fått bål, och vin och det goda av blandkulturella mat på serveringen.

Vi fick smaka av fotomodellens lyxiga chokladtårta som ärades för henne, som gav ett tungt smak, men väldigt god men den blev inte mångas favoriter. Allt jag bara kan komma med, den som inte förstår innebörden av chokladkulturen blir förlåtna.

Jag hann aldrig komma över till Hanna-Chow och hon fick inga fysiska kramar av mig, men dom skulle dra ut på svängen fick jag Hannas sms, och de andra hade inte lust att dra ut från VästerHaninge, och det skedde ett högt tempo där hemma hos Mindy i Kista, dom valde att vara hemma på supkalaset. Det blev en utdragning, och det blev vägen till hemmets håll. Jag fick ändå lite mer tid med Antonia av slutet sent på natten.

Sedan fick jag veta att det blev en lång hemmafest istället som varade hela natten ut, dom drog inte ut på rundan, så kunde jag ha dykt upp där efteråt och fått lite tid där inne, men det spelar ingen roll nu, och det handlar om att kunna svara tillbaka.

SMS.

Hanna, samla ihop nya upplevelser och upptäcksfärder, vi ses lagomt till sommaren igen. Hej då.

Tack, Stockholm och jag säger hej till Stockholm igen nu under helgen.

Stockholm imorgon.
Ditåt och bila ditåt.
Ombyte av stadsmiljö.
Kul omväxling.
Hjärnstimulation.

Allt jag kan bara känna:
Amor Vurm.

Stockholm City
Eriksdalsbadet
Elitmatcher, vattenpolo
Pokerturering, må den bästa spelaren vinner.
Dukis
Bromma, Belan och Tea


Gröna linjen. Gullmarsplan
Hos Antonia. lite egentid med varandra, äntligen efter antal dagar och varandras uppehåll.

Pendeltåget mot Haninge.
Hos Maral. Happy Night för hennes årsdag, litet kalas med hennes tjejliga.

Sköna Södermalm. Skanstull
Hos Erik och hans nystolta lägenhet, och Hanna-avskedskalas med folkmix, och vi får önska henne all god lycka inför hennes Afrika-tour.
Partytime.

Men det ger tidbrist för stadmissioner och shoppningsfällor jag slipper
under helgen, men nästa helg blir det bilfärd dit igen, eller en överraskning
där nere till Skåne med bilen och Josse. Ingenting är bestämt.

Promise 2010.

Mitt nytt årsvatal med 2010. Under hela året. Hanna frågade om det nyss, om hur skulle jag vilja ha mitt nya år.

Jag har inga stora framgångsrika planer just nu, men det finns en hjärtpunkt som tar all tid och fokus just nu. Att flytta till Stockholm har det gett smärta igenom kamp mellan väntan i tålamodets rum står jag och väntar forfarande på den dagen kommer då får vi en nyckel till lyckoboende och jobb.

Tålamodets väntan gör mig rastlös men det är något inut i mig som ser allt av en bit av optimism. Jag jobbar kvar på TeckenBro Media AB lär det bli ett tag till fram till under våren, och lär söka andra korta uppdrag parallellt med jobbet, som ger mig nya brinnande möjligheter.

Ett teamwork med Mallan vill jag återuppliva inom kultur och teater, där vi ska använda våra vingar mot frihet för nya upptäcksfärder. Jag ska försöka fortsätta skriva några artiklar till tidningar, och ev leta efter frilansjobb som skribent och försöka uppmärksamma efter alla tecken i min omgivning.

Mer tid och kärlek för mina intressen.
Och våga mer.
Ta risker.
Ta chanser.

SVT ska kalla in mig i februari och vi ska ha ett möte i Stockholm istället eftersom jag tog tillbaka ansökan för heltidsvikariat jobb som reporter i Falun nu på måndagen mötte jag återvändsgrinden framför mig, och dom kunde inte lösa uppläggningen med schemat som deltid för det här undantaget. Dom ville ha en heltidsvikarie som kunde jobba heltid. Mailen omväxlades dit och hit.

I tvunget med hjärtats ångest tog jag tillbaka ansökan för tjänsten så jag inte behövde komma på intervjun nu på måndagen, och hon förstod men hon kom med förslag som väckte upp lite hopp om att vi kunde ha ett möte i Stockholm så jag fick träffa dom för intervju, och känna till deras verksamhet, och ev se efter om det fanns kortare uppdrag som ev kunde passa mina möjligheter och chanser.

Tillbaka till trådsrubriken:

Promise 2010.
Den största utmaningen:

Bara den enda målvikten.
Att uppnå att få en snyggare kropp.
Bli smal.
Bli smalare.
Bli ännu smalare.
Bli smalast.

Jag ska, kan och vill. Men jag behöver feedback av er. Ni ska bli mina stödpelare.Det här blir en kamp med min disciplin.

Hopp, smärta och vrede. Jag vill få väga 50 kg. Hollywood-vikt. Jag uppmuntrar dom bakom V Magazine, med deras framdrivande budskap för årets mulliga kurvor med uppvisade kollektioner, men det är jag som ska uppleva min egen vikt, och det är min kropp jag ska uppmuntra upp och det är jag som bär min kropp, men jag har problem med sinnet och alla frestelser jag inte kan undvika.

http://www.vmagazine.com/page.php?pn=size
THE SIZE ISSUE EVERY BODY IS BEAUTIFUL!

Heja, och följ med under på min resa till den uppnådda målvikten. Känn flås, svett och andpaus med min dietiska ångest för pliktstrohet när jag möter nya matvanor och undvika onyttiga vanor. Tro inte, att jag äter inte alltför mycket men jag har svårt att lämna choklad och desserter.

Det här blir en andra utmaning som är större. Den första största utmaningen var det för 3 år sedan då jag bantade intensivt med Cambridge Kur med milkshake varje morgon och lunch, och jag åt bara middag på kvällstid. Det blir tufft. Jag klurar ut här om jag ska börja igen med Cambridge Kur, eller bara fokusera på Låg GI. Bara det jag vet blir väldigt hungrande jobbigt.

Har ni tips på att bli snabbt smal?

Mina modeskapander av självgjorda kombinationer med min uppiffade kollektion på HM Fashion Studio på deras hemsida med utrymme av olika utval som begränsade min kreativa sida av mode och fashion. Här var ett roligt tidsfördriv, något som du kan också göra.

Följ länken:

http://www.hm.com/se/fashion/fashionstudio__fashionstudio.nhtml

Jag har stylat lite om deras modeller med en samlad uppvisning här med utklippbilder, smaken som faller in i min kärlek med den stilen som utmärker min anda. Stilen som jag gillar se på gatan, där jag möter någon som passerar förbi har ungefärligt samma smak som jag, är ibland kul.






Jag vet, att jag har en dom framför er, att jag har en typisk tendes som har vissa regler att tycka om lössittande skjortor, sidenblusar, chinos och mera annat ting av Romance Rosor, eller känslan av klass och glans som passar på ett uppklätt kontor, eller bakom en lyxig bar,  eller bära klarsynta och stilrena färgade plagg som hör hemma i golf eller poloklubb, eller vilande sitta på en båthamn, eller åka segelbåt, eller gå på en modevisning i Italien som luktar modegalenskap.

Jag känner bara mig cynisk idag. Övertygad om bara om att världen vill kanske bara mig ont. Kroniskt cynisk, och jag kanske bara är lite lätt narcissitisk men det här i min frihet i bloggen, ville jag få bara spotta ut mina sjufanderliga känslor.

Du skapade tomheten, och du är bara en sjufanders i mig en energitjuv. En stor bokstav på M är inskriven i min lilla svarta syndens tankebok där jag har alltid en förbindelse tills den dagen tar mig död, och tankeboken med listan av cyniska hat växer och kommer att växa, och jag vet inte om hatet är en form av kärlek.

Jag kan bara få spotta ut mina enstaka rader, åt helvetet med dig och den känslan av tomheten du har framkallat, och jag vet att jag ska inte ens bry mig om dig men det gör ibland ont att tänka tillbaka och möta den gamla tiden, och återuppleva den upprivna sårbara känslan, som medförde känslosamma skada och brist på respekt.

Det är inte lätt att vara människan.
SVART.

Aggressiv morgon.
En start på morgonen av uppvakandet i aggressionen.
Efter jag har bara läst mail som jag fick av henne som
uttalades av vissa energitjuvar.

Jag fick ett ringande telefonsamtal sent på natten.
Halvvaken i morse, och jag förundrades över det. Jag menar, när hon ringde på natten brukar det handla om något galet som skulle hända eller är på gång.

När jag hamnade i hotmails inkorg, då fick jag två mail av henne, och jag började läsa, och även ett mail i slutet forum.

Då förstod jag att det handlade om försök av invasion mellan dom och oss över ett avtal som ska hända under i våren. Avtalet och ansvarområdet är det egentligen vi som ska ha ta hand om, och det var ett självskilt mål som bestämdes för längesedan efter den första arrangören vi har gjort i höstas gick smort.

När jag läste kopian av mail som jag fick av henne. Jag bara såg ett inbördeskrig kunde komma på gång, och jag bara blev så störd av pedagogiska blodiglar.

Jag menar, att ett avtal, ett kontrakt med arrangörskap behöver inte pedagogik och handledarskap och använda eller begära det på deras villkor och försöka tygla över oss.

Vi har varit arrangörer tidigare, och alla kan gå och bli arrangörer i sina intresseområden, alla unga verksamheter, föreningar eller klubbar eller vilka som helst. Aggressiva och höga pulser framför mailen med uttjatade rader med inövade diplomatiska frågor, som gäller ett samarbete med ett avtal som samarbetspartner men i deras enhet ville dom ha sina höga stol som huvudarrangörer.

Men snälla, vem som ska stå för självkostnaden av hela arrangörskapet? De som arrangerar som betalar för hela äran har i fanders huvudroller. Ett uppdrag - ett ansvartagande område aom arrangörer, som får huvudroller som betalar för arrangörskapet. Det är inte något svårt att förstå överhuvudtaget?

Magkänslan säger helt något annat, sedan jag läste mailen har jag gått och blivit cyniskt tänkande och effekten lär inte avta förran jag får ett klarsynt svar från deras sida. Men det handlar om respekt också, som saknas från deras sida, respekt, tack och vi klarar oss själva.

Bort med det här attityden.

Inga pedagogiska blodiglar med vägledande rader med i deras tro att handledarskap är något behov till oss och egentligen är det deras lidande tvångsyndrom - att missbruka deras högre positioner - bara för att dom råkar bara ha sittande makterna som är problemet.

I tisdagskväll efter jobbet gick jag på SF Bio med de andra och jag gav en chans till den filmen som alla har respekterat för den mäktiga resan till Pandora, världen - med alla blåa varelser för kamp av rättvisa för deras planet, rikmäktiga skogar mellan dom och människor som försökte göra övertag på jorden

Jag tyckte att filmen var väldigt genialiskt gjord, förtrollande och storslagen men innehållmässigt hade jag fått en annan åsikt, filmen hade ganska lång spelartid. Hanna somnade nästan slutet av timmen, och rumpvärk i salongen av tålamodet närmade slutet var det motigt att gå ut i den isande kylan som gav chock när jag fick veta att den kvällen hade 28 minus, infrusna och väderbitna kyla tog nästan kål på hela ansiktet.

Nu i helgen - kvarbunden i Örebro och jag har bett att få sinnero och vilande återställning pågå. Efter alla juliga frestelser och översocialisering blir det ganska tyst under helgen. Att uppskatta det tråkiga för att kunna uppskatta det roliga som händer.

Men nästa helg blir det en bildfärd dit mot Stockholm, har hans säsgonsmatcher då börjat inom eliten och jag passar på att följa med, han ville ändå ha sällskap och det sparar också tid och krångel med tåg och anpassningsbara tågtider. Jag vet, att bilen ger frihet och jag borde skaffa eget körkort.

Momanger som ska hända under helgen:

För Hanna-Chow och hennes avskedskalas hemma hos en Erik på söder, för att mingla och säga hej då inför hennes Afrika Tour under ett halvt år har jag fått en biljett till hennes avskedskalas som kommer att ge viss smärta av saknad för de vissa som tycker om henne, men jag passar på att säga hej då till henne och önskar henne en härlig upptäcktsfärd med honom, igenom en äventyrlysten tid.

7 deltagare har anmält sig.
4 deltagare som ska kanske komma.
6 deltagare som har inte gett ett besked.

En annan momang:

En tjejkompis, skulle ordna Happy Partaj i efterskott för hennes födelsedag. Hon skulle fixa några gästabud, att dela mingel och uppmärksamhet för hennes årsdag, för den siffran hon bara fick fylla en gång i livet. Två flugorna i en smäll blir det ju en bra anledning att komma upp till Stockholm och få träffa andra, och åtminstone få egentid med Antonia, jag har lovat henne hederligt.

Klippgatan på Söder i Stockholm, tack för era spontana sms och vi kommer förbi, självklart ska vi göra det. Vi ses snart.

Amour Vurm, staden.

Tillbaka nu till mobiltelefonen med sms som ska besvaras.
Ett sms till Lars.
Ett sms till Annamaria.
Ett sms till Sundström.
Ett sms till Annika.
Ett sms till Tea.
Ett sms till Ali.
Ett sms till Mariasofia.
Ett sms till Gabriel.
Ett sms till Krillon.
Ett sms till Cissi.
Ett sms till mamma.
Ett sms till Antonia.

Hallå.

Jag och Hanna har missat att få några bra platser i en biosalong på den sista tiden, bara för att få biljetter till Avatar som fortfarande är populär i Örebro.

Hannas sällskap på biobesök blir det sista här gången innan hon börjar sin Afrika-tour nästa helg, lämnar hon Sverige för ett halvt år.

Våra chanser blir äntligen av ikväll efter mitt jobbpass som börjar på eftermiddag, så vi hinner få ett käk och en fika, och ev Sofia skulle hänga med. Men vi skulle få ev sällskap av de andra som ska se filmen ikväll också som Mallie, och hennes Jenny och Johan.

Blir det en värld där vi hamnar igenom Avatar. Vi ska följa med på deras mäktiga resa i biosalongen och lovar oss inte bedöma filmen förran vi närmar slutet av filmen.

Alla som har sett Avatar bara rös av beundran och tyckte bara filmen var väldigt bra och konstgjord, som gav höga pulser av spänning och action, men enligt någon tyckte att filmen var deprimerande.

Jag har frågat Mallan om hon ville följa men hon ville inte, hon valde hemmets lycka efter två veckor ute på vift i naturen och Vänersborg under julen. Hon vlle gärna ha gott sällskap med fika och middag, det ska hon få men det får bli senare i veckan.