.

Next Stop: Dalarna

Mot naturens lagarna, med stor respekt för att vila och beundra naturens vackra miljö och återfå av naturens nya krafter inför veckans jobb: ska jag vara barnledare och jobba med barn och ungdomar under veckan ut.

Jag sticker idag med ett tåg på dagen i sällskap med min kompis: som teckenspråkslärare under här veckan också. Jag kommer inte att ha tillgång till datorn: jo jag ska försöka hitta tid och plats över datorn. Jag ska inte ha med min laptop.

Extra cash: sommarpengar, min belöning efter arbetet och är hemma nästa vecka mot helgen kommer jag nog att vara mentalt slutkörd och utvildad på ett sätt på grund av inspirationer av barn och ungdomar.

Spontana och enkla de som ger höga doser av glädjeämnen. Inga vuxna tankar: Bara ta ansvar, jobba och följa efter deras regler, behov och stimulans. Mina händer med lagens ansvar men vilar i deras sagoböcker.

En annan sak: Nyhetsrapport i Stockholm.

• Dövas Nordiska kulturfestivalen: börjar imorgon och sker hela under veckan med aktiviteter för alla, stora och små: Workshops, Signmark, kulturella utställningar, filmvisningar, prova på saker inom t.ex cirkus och teater, och även förekommer det en dos av hjärnstimulation som seminiarium, föreläsningar och modevisning.

• Se på Riksteaterns hemsida: För mer information om prisförfrågor, förköp, dagpass, händelsepunkter och program av era intresse att få inspiration av teckenspråk inom kulturen. Ta modet och kom dit. Alla är välkomna.

• På röda mattan till Hollywood i rampljuset: After Night Party Vip hemma hos Mindy i morse, efter mjuka och mysiga midsommarfirandet av 25 årskalaset för Mia. Nu är jag hemma, halvdöd och övertrött från Stockholm efter en indriven och lång fredag igår: med mycket socialisering, överskott av svammel med olika härliga människor. Mera ord om denna korta helgen får jag ta det sedan när jag får mer ork. Tack, födelesedagbarnet för min fysiska ära fick närvaras.

• Nu har du boken framför dig som låter mig att vara galen i boken av mina tolkningar som tilltalar din personlighet ur inklistrade bildkonster: att du får inspireras av allt som berör dig i livet och nu ser jag fram emot till några år senare, när du har matat in boken ännu mer och mer levande, blir det också spännande att få lyssna och läsa.

Som ni ser: fattigt med bilder upplagda men det får bli så här: resterande bilder som blir hemligstämplade till din kännedom men några normala bilder här som jag bjuder på:

Midsommarfir: Poffa till Stockholm: i bilen med några sällskap. För att fira Mia och hennes åldersiffra, 25 år.

• Vi får se om jag hinner komma förbi på midsommarlunchen med sill och den svenska traditionen hemma hos Jocke i Alvik, i sällskap med Mindy och de andra innan kalaset börja briljantera.

Nu börjar jag fundera på: Storstadssnygg-måste och jag ska spana efter vad för utstyrsle jag ska ha på mig, jag lär mig att känna efter humör, känslor och energi som varierar efter vilka klädplagg och vilken stil man ska köra med, då blir man oftare snyggare i.

Energi och känsla bakom konsten att vara snygg med kläder: TIPS! Känn med känslor och energi för varje gång du börjar kvala in i ångesten av vad för kläder du inte vet du skulle ta på dig. Tänk med känslan, energi och tala för dig själv framför spegeln.

Efter igårkväll stack M till Strömstad iväg med ett stort gäng och midsommarfira där borta i några dagar.

Jag får lite egentid på morgonen med kaffechock: och lite bantningsdiet på lunchen sedan cyklar jag upp till Norr.  Själarnas plats. Klarabohemrerna. Där väntar då bilen och mina sköna människor, in i bilen och åker.

• Vemodigt: Jag vet att jag ska också flytta, men att Mallan ska flytta senare i höst till Vänersborg, och då får jag aldrig sitta mer ute i  den ryska balkongen som ingav med våra enmanstunder under spontana kvällar, nätter och mysiga dagar med fika, och snälla Thomas som serverade kaffe, och även fester med folk. Vi låter vara varandras enmanstörningar eller biktstolar eller bara skitsvammel med muntliga klotter. Jag kommer att känna saknaden i tomrummet efter.

MOVIE FILM: SATC Tonight i gott sällskap med ett namn: Annika.

KL 21:00 i röda biosalongen i mörker och ger en chans till SATC som har fått mycket kritiker för grundens handling av filmen var ett kass flopp.

Jag får bara åtnjuta av filmens miljö, arabiska öknen, kvinnosfären, araber och synder. Frihet av rikedom i drömmarnas känsla som slappnar av ikväll. Det behöver jag. Vilande återställning.

Sedan måste jag fortsätta hitta den kicken att känna mig nöjd med present-projektet inför imorgon.

En sak till:

Nu fick vi veta idag under eftermiddagen:

Dolles visum-ansökan gick smort på iranska ambassaden, och det ingav ett beslut att han hade rätt till en månads visum som turist och det innebär att han ska följa med oss på resan dit till Iran och Dubai snart. Dubai, en härlig dos av spänning igen att leva igen i stormen av lyxflödet.

DUBAI IGEN!

Skönt, att allt är överstökat med ansökningar av visum och förnyelse av mitt iranska pass är färdiggjorda, nu återstår det med biljettköp och vilket datum som bestäms för avresan till solen, persiska kultur, familjerötter, och hans vänner, och miljön av luftens doft och vind, hög trafik och av min närvaro igen i slöjans gömda och undergivna min.

Vi ska göra några sevärdheter i Iran, några historiska platser med mycket perisologi. Sedan avslutar vi resans sista dagar i Dubai innan hemresa till Sverige.

Jag ser fram emot att få se dom allihopa igen, och jag ska besöka Mokrams grav.
Hans mamma, som dog ganska ung i våras av sjukdomens bakslag som släckte hennes liv, och hämtade henne som belönad mot döden i frihet.

Det är jobbigt att lida i saknaden av minnen, i tystnaden som strävar runt i tomhålets rum.

Smutskasta musa eller pitt, på grund av dåliga handlingar är inte vi skyldiga att bli svartlistade och jämförda med någon annan som anses den världens sämsta människan:

Du valde att svartlista någon: kommer karman efter dig och om du bara vet att du inte är helt perfekt själv som människan, måttans karma existerar inte. Tiga istället.

Alla har sina anledningar och orsaker. Lögner underlättar ofta smärtans sanningar men det spelar ingen roll. Alla förtränger sig i problem mer eller mindre förran man möter sin avspegels sanning som ger smärtan i tvungets val börjar man då inse saker och hantera förändringar.

Vissa inser det aldrig.

OK vi smutskastar varandra på grund av vrede, bittra hat och sårbarhet, det är mänskligt. Men att bli jämförda med andras handlingar, och anses som dåliga människor. Fördöm dig själv, fördöm ingen annan förran du har bedömt dig själv.

Acceptera allas bakslag och dåliga handlingar av ångern. Låt personen vara ibland. Kasta och skita inte all smuts på någon och bete sig som felfri: Ingen är perfekt.

Erkänn dina egna brister, dina problem och dina förnekelser är du starkare som människan, tala om dina egna problem och sök dina stödpelare inriktat till dina problem, låt världen förstå din vrede, din sårbarhet. Tala inte om andras problem och dåliga handlingar, hitta inte syndabockar på grund av att överleva och förneka dig själv.

Bestraffa dig själv: Skapa en byggsten med självkritik och självförnedring mot dig själv. Det är främst den första lösningen man ska göra med sig själv, innan man har accepterat sina bakslag och kunna gå vidare.

Acceptera: att mänskligheten har problem. Livet dansar inte av porslin.

Ok alla ångrar inte sig, men det handlar om också hur man avtolkar situationer och varandras vrede, hat och åsikter. Alla kan inte alltid lösa det genom att tänka och avtolka på samma sätt. Allt kan ha sin tid.

Att acceptera: ingår tänkande lösningar.
Inse och veta är två olika skildringars tänkande begrepp.

Byxlove.

Jag var på stan en snabb runda i förra vecka, spontant och kollade lite runt i butiker, och då hittade jag byxorna i Lindex och jag bara av slumpen letade efter ett par byxor med mycket hög midja.

Inte lätt, och jag visste att det skulle bli svårt att hitta en sådan byxa som skulle följa min regel, men helt oväntat hittade jag byxorna upphängd med en prislapp på rea då kostade det bara endast 79:- och storleken var i 40. Jag tvekade till: om att jag kunde ta storleken på mig.

I provhyttan: Briljant och spegelns överbevis lydde: byxan fungerade verkligen på mig, och vissa sa byxorna hörde hemma hos mig, den känslan av byxans attitude och stil. Byxorna och jag älskade varandra. Amour.

Visst har jag fått några ord över mig med lite flin av andra i omgivningen: Tantvarning med gamla tanternas byxorna.

Jag funderar på: Att få och göra en likadan byxa fast i polyester och leopardmönster, satin och hög midja, och känslan av makten i djungeln. Men det skulle kosta nog en massa att lämna in skissen och tyget hos en skräddare.

Allt av Mia i mina tankar: bara ångest framför några dagar kvar som närmar sig till fredag sker kalaset med en åldersiffra att hylla för i Stockholm, i området Telefonplan.

Veckans deadline: av att tänka och känna som Mia. Hitta present. Baka. Veckans Mia-tema.

Ångest-Mia. Bara det jag har fått tre regler: av henne angående val av present.
Men varför känns det bara så svårt medan det egentligen är lätt att hitta present nu när man har fått vetat tre regler. Jag ville bara nog hitta det finaste och bästa.

Trots de tre reglerna: kod av presentval. Jag hatar den ångesten i tvungets atmosfär. Jag glädjs av att köpa det jag hittar till henne: men jag hatar att inte veta vad, personlig användning, återblick till minnen, eller en utmärkelse av hennes personliga anda, eller vad som helst men det ska kännas Mia.

Jag känner henne: men det är det som är så svårt: att välja det, när jag tänker på det jag ska välja försöker jag se efter en annan genväg för att hitta det bättre.

Beslutångest.

Jag ville bara göra någon glad.
Hon ska bli glad.

Men framför all ångest och dilemma med presentval, ska jag baka några vanilla-snickersnittar med vitchoklad övertäckta, samtidigt några snickersnittar med jordnötsmör och chocklad övertäckta.

Grattis, Mia och idag fyller du år.
Ha ära och höra, hurra och horra.

Vi ses.

Bestämt och klart: och nu får jag ta tiden i kragen, och har kollat upp med privata tandläkare i Örebro för en sorts behandling av Lasersmile som kostar några tusenlappar, och får tänderna vita på en gång men om inte det bränns i plånboken får jag köpa blekningsmedel med stark styrka för att få en vit nyans för tänderna. Jag har skenan här som går att använda till flera behandlingstillfällen, jag blekte tänderna och det tog en vecka att få, dem bli ganska vita men det var några år sedan nu sist men dem inte är gula än.

Dags för Hollywood-white smile. Tänderna har alltid sin viktiga charm bakom ett leende som avslöjas. Regeln finns i fåfängans bok. Jag menar, att alla i princip sett vill ha vita tänder, vem säger inte nej till vita tänderna, inte för på grund av en statussak?

Jag är inte ytlig, jag tycker bara att jag blir snyggare med vita tänder. Det blir du också.

Leendet visar fram tänderna, alla har sina tänder på olika sätt och former, men det av allra viktigaste ska tänderna vara krivita och känns rena.

Säg hej till Hollywood-tänder.
Vita, så krivita.

Nästa fåfängans regel:

I tvungets ångest men: Jag ska börja uppsöka någon skönhetskonsult och göra bedömningar av ansiktets varningstecken, och diskutera om vilka sätt det finns för mig att välja så jag kan göra bäst för att förminska ansiktets framtidsrynkor och linjer.

Jag vet, jag kommer ändå att se äldre ut med åren, men bara att se föryngrad och fräsch ständigt är en viktig regel: Alla tänker samma sak. Vem vill se trött och gammal ut med orättvisans rynkor och linjer medan det finns lösningar att förändra utseendet? Ingen vill väl se gammal ut överhuvudtaget?

Botox och muskelspänningsdoser för att strama upp ansiktets lyfta? Jag använder serum och wrinkle line-serum, och all trolldomar till hudvård, men det belönar visst sig att sköta och måna om hyn men det enklare och snabbaste är det att börja muskelspänna och strama upp ansiktet med botox, antirynk-behandlingar.

Det kommer att kosta, att vara vackrare och det befriar ångesten av tanken på att utseendet inte blir det som man vill ha, visst lär man sig att acceptera att se ut som man gör med tiden och äldre dagar men nu när vi lever i fåfängans sanning och smärta är det otroligt viktigt att se bra ut.

Storstadssnygg.
Europasnygg
Världsnygg.

Överallt-snygg-måste-i alla åldergrupper-

Inspiro Looking Love.

Här är ett par favoritbilder:

Bara så vacker, och sensuell med stora makternas päls och dun som täcker halvt över hennes nakna och förföriska kropp, som inte avslöjar alltför mycket. Känslan med att vara naken utan att det signalerar ut billig porr eller sex, krävs konstens tänkande att känna konsten med nakna kroppar på bilder.

Jag är hemma.

Mentalt slut men piggare idag, jag har hämtat tillbaka min vila, igår kom jag hem från Väddö, Norrtälje utanför Stockholm där jag har jobbat veckan ut med små ungar som barnledare, och lärde känna nytt folk som barnledare.

Som sagt, mentalt slut efter barnens regler och behov: och jag har inte blivit hjärntvättad av biologiska ringklocka att inskaffa en egen unge: inte ens den tanken berör mig att ha lust som faller in lyckans rus av att ha bara fokus och energi över barnet, och det handlar om att släppa sitt ego först innan man är tillräckligt mogen att skaffa egna ungar tycker jag.

Jag lånar gärna andras barn: för att hjälpa dom till men att ha egna barn krävs otroligt mycket känsla och tid av kärlek och tålamod med ansvar för barnets livsgång.

Man glömmer sig själv: Jo jag blev glad av deras personliga närvaro, söta ungar jag fick vara med och lärde känna deras personligheter, bara så enkla och glada.

Men jag fick trösta, och vagga dom och stimulerade dom, och vilade med dom, och lekte ute, och målat, och jag ansiktmålade dom, jag gav dom kärlek och trygghet. Deras gråtattacker när föräldrarna lämnade dom på morgnar skar hjärtat, men jag behärskade med tålamod.

Men jag insåg att det var inte någon grej för mig att bli mamma. Barn är beroende av de stora, och jag vill inte vara bunden till någon rolluppdrag.

Jag har en bestämd åsikt: Det finns folk som inte har rätt att bli föräldrar, alla är inte födda till att vara mamma eller pappa. Men att skaffa familj och barn är i grundens kärlek och lust till att framöka generationen av sig själv, det handlar om att välja livstil.

Jag är bara normlös som kvinnan, jag har inte fortfarande känslan för den plikten att bli mamma. Jag behöver inte ha rätt till det, det blir bara fel. Jag är nog rädd att inte ha lust att ha ett barn, eller lust att bli mamma, den sortens ångern vill jag inte känna av livets äldre dagar. Eller om att jag har väldigt låg mognadsgrad för mammarollen, biologiska ringklockas mognadsgrad är fortfarande låg.

En liten erfarenhet på köpet i bakfickan: fick jag och jag säger att folk som skaffar barn får skylla sig själva och inte ens behöver klaga över på att det tar mycket tid och enformiga rutiner med barnet, och glömma bort sig själva.

Samtidigt har jag haft gott sällskap på jobbet, som underhöll mina kvällar med mycket teaterspel och rollspel med gissninglekar, och gissa om bara jag fick tortyrer av deras skrattanfall. Jag ansågs så rolig, jo jag kan faktiskt vara rolig.

Rosa Cecila överraskade mig: hon var där och jobbade också, hon som inte ens talade om för mig. Jag hade Johan, ett tag sedan jag såg honom och vi gick tillbaka till våra minnen tillsammans, men samtidigt hittade vi en sida ihop igen, vi trivdes bra ihop. Skrattets rus i hjärtat ständigt.

Det var en lyckad vecka, med tanken på jag var med små ungar från 1 år till 3 år gamla.

Jag är hemma.
Tillbaka till stressen i huvudet: allt ska bara och måste bli ordnat och fint på lördagen sker då kalaset för honom. Minglagäster kommer.

Tea och Belan kommer hit, och slaggar över här, under helgen och imorgon kommer en tjej för att se lägenheten, och det handlar ev om lägenhetsbyte i Stockholm, och jag hoppas att inte hoppet behöver överge oss igen. Hålla hoppet uppe. Hon ville se lägenheten, och kände sig lockad hit men hon var också intresserad av några stycken hon ville se.

Städning och hushållsysslor-måsten innan helgen kommer.

Mallan smsade idag: Om att jag ville komma och sitta ute i solens närvaro i balkongen ikväll.  Jag vill men jag måste se efter tiden först som räcker. Vår närvaro är saknad av varandra.

Mallan: Jag kommer ikväll förbi om jag får mer tid över, på hedersord bara jag ska fixa inköp och små ärenden nu på dagen till eftermiddagen.

Imorgon till nästa vecka: är bloggen död utan några levande inlägg av min sida, eftersom jag ska till Stockholm och Väddö. Men jag ska försöka texta in några rader när jag hittar tid till en datorn därborta.

Ett jobb där borta väntar mig då: En veckas jobb framför mig med extra sommarpengar som ska göra susen, jag blir belönad med nya utmaningar och nya vyer med omväxlande miljö blir det intressant att komma ut och jobba lite.

Nya rutiner under kort tid.

Där borta: kommer jag att ta hand om en grupp med små ungar: som överraskade mig ikväll efter jag har läst ett mail efter ett planeringsmöte: Att jag skulle jobba med en åldergrupp med små ungar från 1,5 år till 3 år gamla.

Jag hade helt andra förväntningar: Men det här kommer att bli intressant och sevärt. En extra merit i bakfickan: att ta med också, till och med att det här är ett sommarjobb.

Små barn: kan ibland verkligen ge härliga och bekväma syn över livets enkla perspektiv. Bara ha roligt och samtidigt ansvar.

Små barn: Största glädjetillverkare?
Jag vet: När jag som är så stor är jag verkligen snäll.

Stor så snäll.

• Jag är hemma till nästa vecka: Tillbaka till stress inför Sommartoppen, dagkollo för döva och hörselskadade barn, under de sista dagarna och sedan inplaneras det stora kalaset för honom med vimmel och mingel av folk och familjen.

Vi ses.

Dina några ord?

Ja du är större än dina känslor: tänk alltid med känslan och sedan agerar du i dina handlingar genom att känna handlingar bra då vet du att du har gjort rätt.

• Du mår bra av det: Känn inte med ord, slipp inövade råd och snacka om känslor istället: inger sakliga eller känslomässiga handlingar: icke ord, och orden föregår inte handlingar eller känslor.

Du börjar tänka: då börjar du känna och kunna agera till dina handlingar som i grundens är dina val. Enkla och raka vägar med orden som ska sägas och menas visas bli handlingar: inte för att leva då på dubbelmoral, smuts och krokvägar med diffusa bakslag och ångest för dubbelsidiga signaler till att du förlorar din självbild till den du inte vill vara, bara för att du blir vilsenledden och förvirrad.

Alla använder dig och ditt identitet istället: du har inte makten över identitetet. Jag coachar inte, och inte heller är moralkakan, men bara det här jag funderar över gör det mig bara ledsen av omgivningens svaga punkter: Alla blir till lags och hands för någon för att passa omgivningens kodexer och ritualer.

Men var dig själv, och stå för dina känslor och dina handlingar?
Bli din egen istället. Bjud på dig själv, människan. Personliga anda.

• Hitta din egen kodex och signalarutmärkelse. Det gör bara världen ännu mer spännande.

Ut med trångsynta människor.
In med öppensinnade människor med frityglade attityder.

Ni kommer ihåg då:

Att jag skulle börja banta, och gå på gödningskur till att börja forma om kroppen men jag fortfarande inte har hittat min disciplin till någon träningsform. Jag behöver åtminstone en personlig tränare som uppmanar mig och tvingar mig att komma ut och träna: till den kroppen jag formar om och förtjänar få.

En snygg kropp: belönad men jag cyklar åtminstone, och jag promenerar och tackar gud för mina ben.
Men tillbaka till saken:

Det var ett tag sedan jag började gå på gödningskuren: med Cambridgekur och GI-metod. Jag har bestämt mig för en målvikt: men jag har inte nått dit än men sakta och med tålamodets kontroll över hjärnans spöktankar som står bakom hjärnans mask som ibland bara syndar min kamp: ge upp, falla in i lusten till frosseri.

Behärska och jag kämpar: omprogrammera hjärnans fula vanor och med tiden har det känts bättre och bättre, jag har kanske hittat struktur och balans. Jag tänker med sunt förnuft.

Måttband: Jag bara spontant provade och ville se hur mycket kroppen har förminskat hemma hos Annamaria förra vecka. Gissa om, och kroppen har verkligen blivit mindre.

Omgivningen säger att jag aldrig kommer att kunna väga 50 kg och att jag kommer att se för jävligt ut i den lättvikta kroppen, och jag har rumpan och höftben som inte kan passa en 50 kg-människa.

Kurvor är snygga men det finns hårfina gränser: att vara tjock är ful men är man tjock med fina kurvor och stor byst är OK, men det är inte alla som är snyggt tjocka. Det är samma sak: Det är inte alla som är spinkiga och smala som är snygga. Smalheten har sina gränser också. Det handlar om att se utifrån en kropp med potentialer.

Jag vill vara smalare, och ännu smalare.
Igår hämtade jag ett nytt paket och min konsulent började kontrollera:

Om att jag åt ordentligt.
Om jag följde vissa regler.

Och hon betonade: Min målvikt och idealvikt till min längd: 62 kg och STOPP.
Jag bara genomfalskt log.

Allt går bara så sakta, och jag kämpar: för att nå målvikten.
Men ögonvittnen ur ingenstans: Du har blivit smalare, och du ser annorlunda ut.
Ibland blir man hemmablind framför spegeln.

Ett bevis på att jag har gått ned i vikt: Tack och lov för det.
Nu blir jag ännu motiverad.

Ja: Jag bantar för att bli snyggare, ut med kurvorna och dubbelhaka och förstås för hälsans skull.

är att vara fri att välja:

• Den förbjudna leken. Konsten att kunna känna mänskliga konst och känsla.

Malins studentmottagning: i Lundby och väldigt mysigt med stora glada leenden och mycket goda käk och plockmat. Väldigt mysigt och mycket somrigt hemma hos Mariasofia och Joels föräldrar.

Emelies studentmottagning: Vasastan

• BRÅDSKA: Till Julian, och hans studentmottagning och sista vits som krävdes längre tid och umgänge.

Studentmottagning 3: Julian, restaurangen i stan med hans familjerot, härliga människor och syrianska regel: mycket dans och klapp, det var kul att jag fick smälta in snabbt i familjeramen, väldigt varmt och fint bemötande av trevliga människor, som lyfte fram upp en härlig stämning för Julians hederliga student. Jag dansade och klappade med dom, härligt och roligt. I början vägrade jag med min invändning, men några tvingade mig fram, och sedan började det bara på.

Jag insåg vilket stort mod jag hade, även om jag kunde lida av scenskräck. Jag kände mig bara bekväm.

Sedan blev jag övertalad trots min lilla ångest plågade mig men jag hade bara val i tvunget med att tänka det här skedde bara en gång, ångesten för att jag ville undvika att bli fälld som en affisch på krogen och lite distans från så kallade döva principer eller kodexer, men jag följde med honom och några andra för att avsluta hans kväll på Satin. ROLIGT.

Imorgon: Studentmössor som gäller, glädjetårar och alla utdelningar med betyg i varje kurvet, och utsparkas genom skolornas utgång:

Vita kläder: Stora leenden och massa fjärilar i magen: Dansa och skåla skumpan, och massa upphängande runt om halsen, med blommor och rosor, studentmössorna överallt, så vita, för deras frihet och inte behöva sitta vid skolbänken igen. Bara med stor stolhet: Världen är min nu med nya äventyr och milstolpar. Jag ska gå på tre stolta studentmottagningar imorgon:

Malin
Emelie
Julian

Jag fick inbjudningar personligt, trots inte dom ser mycket av mig: enbart komma till deras studentmottagningar imorgon och ge dom världslyckokramar med citat och ord av hjärtat som menar det som sägs ska menas: med lite presenter och leenden i beundran av deras översaliga lyckorus. Nästa dag börjar deras nya framtid:

Jag känner några bekanta också som tar studenten: Jag önskar också dom all lycka till, och på ett sätt säger jag grattis i förskott eller efterskott, någonstans eller överallt.




Jag tog inte studenten: På grund av dåliga betyg och jag ville inte fira studenten med fejk och jag kände mig dumgjord att inte avsluta plugget med bra betyg och när man tar studenten ska man räkna med bra betyg, misslyckas betygen ska inte man ta studenten överhuvudtaget:

• Jag menar, jag var ung och omogen hade jag ändå jobb, under tiden jag då inte skötte skolan. Jag var skoltrött. Jag tog en genväg till ett mycket socialt liv, istället som hyllade mina dagar och nätter, rutinlösa och äventyrliga med nöje och uteliv, och vänskapliga ritualer. Jag lekte. Jag skolkade: med ånger och lagen i mina händer, blev bara den vanesaken jag styrde över. Jag fick andra erfarenheter istället på ett köp, jag såg mycket av livet.

Mina mentorer brydde inte sig om det. Jag var fortfarande inskriven på skolan, jag var nästan aldrig där, jag kom och stack när jag ville. Vissa lärare uppmanade: Att jag förlorade tiden på att inte använda tiden till plugget i grunden av att dom visste att jag var smart. Sanningen sveds när jag insåg att det var viktigt med studierna, hotade jag mig själv till livet att använda tiden till att komplettera mina betyg på Komvux efter jag har slutat, viljan föregick allting. 

• Plugget, inte kanske är allt: men att få kunskap, titlar och kompetens: för att vidareföra möjligheterna på högre studienivå är det otroligt viktigt att måna om tiden och använda sin tid på gymnasieskolorna. Jag medlider med skoltrötta ungdomar: Balans och harmoni i kaoset: är den största fällan som faller in i gropen med förtvivlan och det är väldigt svårt som ung inte räcker upp handen för att se lösningar medan det finns roligare saker att göra.

• Jag har pluggat lite, och nu fortfarande idag säger vissa: Varför läser jag inte till någon titelskada? Jag vet inte, jag vet inte åtminstone vad jag vill bli: Jag har stor ångest och prestigeskada: Att leva med rädslan för att kasta bort tiden på ett program, och läsa bort tiden och inser att det inte var det jag ville jobba med.

Skräcken som lurar mig ibland med att tiden skrämmer mig i tvivel och ångest: Att använda tid till fel läsprogram, fel val och allt: Jag lever i tvunget med tvivel men det som brukar sägas: Att leva i massa tvivel i grå zoner hela tiden är oftast en bra början till med att vara människa. Leva i tvivel: sker förändringar.

Men någon säger: Man kan bara läsa på och använda tiden på högskolor till att uppdatera sig själv hela tiden och det finns en bra synvinkel bakom allting: Men jag har inte lust att läsa hela tiden till att tänka på det: För att få en titel till något som jag inte ens vet vad jag vill bli.

• Jag är kanske bara en dödsdömd långvägare med arbetserfarenheter, upplevelser, och mina talanger bakom långvägen, som överraskar världen och omgivningen. Det bästa är det att veta av naturen: Det vet du bäst, och dina talanger som talar om för dig, visa det du kan ha på arbetsplatser: allt kan förändras för dig:

Du kan få ett drömjobb genom kontakter, rätta tidpunkter, och eller bara för att du sålde din skönhet, men är du ful: kan du sälja din tillit till att vara duktig på att snacka om företagets värde och utveckling kan du få jobbet.

Alla kan: Utan att behöva titelskadan.
Stolt som människan bakom statusen med äran: Alltid roligt med en titel för att värdesätta sig själv som någon nyttig del.

• Jag har titlar eller signalarsmärkelser som överlevnadsinstinkter och viljan till mina talanger: Att bidra till det vad jag kan: Allt av du som kan behöver vi ha.

Studenterna, nu är ni fria.
Bli din egen, min regel.

Misslyckanden är en början på framgångar: Bakom allt med framgångar föregår misslyckanden

• Bli alltid din egen.

Mallan

Senaste inlägg om Horan i hennes Bitterfittas blogg:

Min kommentar:

DU HORA.
Som stämplad.

Frusterad och vilsenledden av orättvisa.
Världen som publiken mot henne.

Hennes bestraff av publiken som lyder så här:
Nedtrampad av alla moralkakor som bara luktar av dubbelmoral som bara så fördömda och brända: HORA DU HORA DU HORA.

Men varför tittar ni ens på Sex And The City?

Ni älskar tjejerna i tvserien: Uppskatta sex och otrohet som en del av syndigheter i livet. Jag menar: FÖRDÖM inte den bestraffade tjejen som råkade hamna i en lek med någon upptagen kille: Spotta ut sina aggressioner och åsikter på den upptagna partnern istället.

Det är killen som ska stå för sin handling: Låt HORAN vara: Hon är skyldig till leken lika mycket som killen men det problemet är det att ni älskar Sex And The City.

Carrie och Big Ben och den stackars hustrun till honom: Ni stöttar Carrie och men ändå gifter hon sig med Big Ben till slut: Den äckeln som var otrogen mot sin hustru. Dubbelmoral?

Den upptagna killen går tillbaka till sin kärlek: Låt dom vara och dom bygger upp tillit och nya chanser men varför ska horan få all skit av publiken egentligen?

Den upptagna har gått tillbaka och LÅT HORAN vara, det var en lek mellan dom som inte ens världen hade med att göra: misstagen dom har räknat med efteråt och vaknade upp av ånger. men det betyder inte att publiken har rätt att bestraffa henne:

DU HORA DU HORA DU HORA DU HORA!

Men vi kommer ihåg Samantha: Som alltid tyglar med sina viktiga ord för frihet: Jag knullar med allt och allting. Det är OK att vara feminist hora.

Femninist hora.

Men det handlar om handlingar icke ord, jag menar:

Varför ska man vara mer eller blir mer som hora som endast som tjej, kvinna som är egentligen oskyldig till den upptagna, någon annans ånger och handling? 

• Varför blir det samma sak om det var den upptagna tjejen som gjorde med en singel kille: Skulle få mycket skit som stämplad som horan på grund av könet?

Världen är horaktigt syndig, fullt av sex och synd, men aldrig könsdominat, det ingår också att man gör val och beslut.

Skyll aldrig på någon som råkar knulla för mycket, eller med vem som helst, eller byta trosor alltså varje söndagar, eller kalsonger varje onsdagar, eller för någon som verkligen är boostad av självförtroende, eller någon som bara råkar vara syndabocken för publiken av någon vettlös anledning som INTE ens finns med respekt, eller någon som inte står i en rätt klass.

• Mänskliga respekt?

Tänk om du var i hennes situation, som flicka, kvinna eller som Samantha?
Publiken, världen mot horan. DU HORA.

Jag blir bara ledsen av mitt eget kön: När horor själva som vi alla som kallar du henne HORAN: varför så könsdomiant? Nu när det egentligen är den upptagna partners eget fel som mannen.

Uppfostra era grundvärderingar istället: Tänk och känn med hjärtat.
Tänk som Samantha.

• Hon anser: Att det inte behöver vara hennes problem eller berör henne att ha sex med singlar eller upptagna män under syndiga fällor.

Det är handlingar som männen har valt själva, tillit och ärlighet är upp till dom och i deras händer med ansvar. Hon är inte skyldig till att bli kallad DU HORA.

• Dubbelmoral: Som älskar Sex And The City. Singel: Du är fri men ändå så hora för att ha varit med upptagna partnern: Du KVINNA är bara fel.

KVINNA är aldrig fel: och inte blir syndabocken för alla handlingar, gärningar som de andra egentligen är skyldiga till.

Lär istället av: DET begrundar på gärningar, handlingar och val: INTE fittan. INTE horan till syndabocker för alla brott mot plikter.

Glöm inte Jesus och hans viktiga passioner, en människokännare: Han älskade horor.

Han älskar dig HORAN.
Och till med att vi inte ska glömma en sak:
Hor-yrket är det äldsta och finaste yrket.

• Respektera varandra: Ge konstruktiva kritiker för handlingar, och åsikter istället är bättre.

Mallan:

Kommentar till hennes senaste inlägg:
Helt uppriktigt, tänkvärt skrivet.

Det känns sorgligt, hjärtat svider när jag tänker på att det finns folk som blir förlamade och bara inte tar sina sociala ansvar när dom ser situationer: medan folk som slår varandra: killen och tjejen.

Deras vänner och bekanta bara: låter det vara: men jag blir bara så förbannad: jag menar, har jag vänner som har sina pojkvänner eller flickvänner som hårdhänta eller hårdhudade mot sina i deras förhållanden: ser jag till att vara där för dom som vännen i alla väderdagar med stödpelare även om jag försöker tvinga dom att göra slut med deras kärlek som slår dom: men det är alltid svårt att påverka någon som sitter fast i en situation.

Det gör ont, att inse sanningen, och vissa har blivit vana i beteendemönstret att leva med sådana förhållanden även om man vet sanningen bakom allt: jag förtjänar inte att bli slagen men som sedd och utpekad framför omgivningen som bara säger:

• Låt det vara, låt han vara, och låt henne vara: men vi beundrar honom på andra tillfällen och uppmuntrar till honom till den han är: med beteendemönstret som måste avbryta i den onda cirkeln: jag menar alla som slår mår inte bra och behöver spotta ut sina aggressioner.

Jag vet, och medlider med alla som slår varandra i förhållanden: men det som gör mig så ledsen att veta det finns folk som har inte sina riktiga vänner som påstås vara riktiga vänner men inte ändå är deras stödpelare och låter bara allt filmas in med förträngda ögon och låt det vara bara.

Agera, stödja och vara med som vännen, och stödja deras problem och uppmuntra dom att söka hjälp. Sociala grundvärderingar, du kan förändra och ta ditt ansvar för sociala sammanhang i allt du ser: konflikter och rädslan, och utpekanden och bara med en stämpel på pannan: Låt det här vara. Det här är fel!

• Agera

Tänk om i det fallet kunde ha det varit du istället. Känn och förstå empati inom etiska ramen. Det är bara självfallna handlingar som föregår ord?

Alla uppskattar få hjälp och stöd, även om dom lever i förnekelser men dom vet och kanske inser med tiden även om det kan ta lång tid med processen, förnekelser i skräcken att inte inse det som är verkligt är svårt att ta sig ur den onda cirkeln.

• Hjälp människor som har svårt med aggressioner, stödja dom också, agera och hantera deras problem som är vännen till dig. Det är din plikt, ditt ansvar och som människa.