Ni kommer ihåg då:

Att jag skulle börja banta, och gå på gödningskur till att börja forma om kroppen men jag fortfarande inte har hittat min disciplin till någon träningsform. Jag behöver åtminstone en personlig tränare som uppmanar mig och tvingar mig att komma ut och träna: till den kroppen jag formar om och förtjänar få.

En snygg kropp: belönad men jag cyklar åtminstone, och jag promenerar och tackar gud för mina ben.
Men tillbaka till saken:

Det var ett tag sedan jag började gå på gödningskuren: med Cambridgekur och GI-metod. Jag har bestämt mig för en målvikt: men jag har inte nått dit än men sakta och med tålamodets kontroll över hjärnans spöktankar som står bakom hjärnans mask som ibland bara syndar min kamp: ge upp, falla in i lusten till frosseri.

Behärska och jag kämpar: omprogrammera hjärnans fula vanor och med tiden har det känts bättre och bättre, jag har kanske hittat struktur och balans. Jag tänker med sunt förnuft.

Måttband: Jag bara spontant provade och ville se hur mycket kroppen har förminskat hemma hos Annamaria förra vecka. Gissa om, och kroppen har verkligen blivit mindre.

Omgivningen säger att jag aldrig kommer att kunna väga 50 kg och att jag kommer att se för jävligt ut i den lättvikta kroppen, och jag har rumpan och höftben som inte kan passa en 50 kg-människa.

Kurvor är snygga men det finns hårfina gränser: att vara tjock är ful men är man tjock med fina kurvor och stor byst är OK, men det är inte alla som är snyggt tjocka. Det är samma sak: Det är inte alla som är spinkiga och smala som är snygga. Smalheten har sina gränser också. Det handlar om att se utifrån en kropp med potentialer.

Jag vill vara smalare, och ännu smalare.
Igår hämtade jag ett nytt paket och min konsulent började kontrollera:

Om att jag åt ordentligt.
Om jag följde vissa regler.

Och hon betonade: Min målvikt och idealvikt till min längd: 62 kg och STOPP.
Jag bara genomfalskt log.

Allt går bara så sakta, och jag kämpar: för att nå målvikten.
Men ögonvittnen ur ingenstans: Du har blivit smalare, och du ser annorlunda ut.
Ibland blir man hemmablind framför spegeln.

Ett bevis på att jag har gått ned i vikt: Tack och lov för det.
Nu blir jag ännu motiverad.

Ja: Jag bantar för att bli snyggare, ut med kurvorna och dubbelhaka och förstås för hälsans skull.