.

Spara tid, energi och du som är vännens bästa lyssnare.
Utsedda till den bästa lyssnaren.

Alla ska ha sina bästa vänner: Som kan verkligen lyssna, fråga, svara och lösa, tänka och dela av med det man har med någon pratar och lyssnar.

Jag gillar inte energitjuvar med den typiska tendensen med en personlighetstyp: Som bara snackar om sig själv mycket och inte ens lyssnar med hjärtat över andra som pratar i personens närvaro: Snål med känsla och hjärta för andra människor.

OK bjuda på sig själv, skryta också, men berätta och prata om sig själv men glöm inte den andra i samtalet:

Den moraliska kakans regeln: Dela lika och ge, och ta med det som menas som sägs.

Jag lyssnar.

Den egenskapen med mig som jag får respekt av mig själv och omgivningen gillar det. Jag kan lyssna.

Jag borde ha gått och blivit präst, eller bygga en egen biktsal. Det yrket skulle jag ha tjänat på, ett sätt till att jag bara kan sitta i timmar och lyssnar, och frågar igenom med flera lösta perspektiv och frågor.

Att fråga tar aldrig slut, att få ett svar finns inga svar.

Bara med viljan, och jag lyssnar bara för jag har lärt mig med den plikten, jag menar, när inte jag ens börjar lyssna eller börjar flumma och trögfatta igenom vänners ord och berättelser, känner jag mig skyldig att inte ha lyssnat ordentligt. Men ibland kan jag bli så trött, av hjärnans belastning av lyssnaröron.

• Men är du tyngd av dina vänners problem, och att du känner inte att du alltid orkar lyssna, eller hänga med, eller för om du känner dig bara som sympati-givare.

Jag tror på en lösning med att lyssna: Att känna med en genuin närvaro, jag koncenterar ofta på vad den personen kommer med att säga och då ställer jag frågor, och inte kommer direkt på besvärliga lösningar, jag anser att det är nyttigare om att personen får formulerar problemet, och då stöttar jag personens ord och tankar genom att ge personen att inse sin egen problemlösning till en sorts överlevnadsinstinkt, när man vet att man har gjort det beslutet, vet man det känns rätt.

Jag föreslår lösningar, råd och jag tycker inte om att styra folkets vilja. Men ibland kan jag tycka att vissa bara är så torra, mesiga och naiva med blåögda godtrohet. Jag menar, ibland måste jag komma ihåg att inte alla som jag har samma självkänsla, värderingar och synvinklar. Det går att bara lyssna, och ge rumpspark med lite tjat och tjat.

• Den du har som är din vän som lyssnar med hjärtat och känsla: Verkligen är din vän.

Vi var i USA under den stunden på Bagel Street i Stockholm.

Vi bara åtnjöt av solens närvaro, och värme ute på trottaren med våra färska och smakfulla bagels, och bara kopplade av i vårt sällskap med skratt och skvaller.

Jag har varit på ett personligt möte angående ett jobb i Handen, och det gick smort. Jag fick snabbt träffa Jennifer med sin Svea oväntat och plötsligt morrade i sinnets anfall som skrämde upp mig och jag fattade långsamt som bara rasade in snabba sekunder, men då hade hon sin anledning att hata mina solglasögon. Hon respekterade mig snabbt med pusslickar när jag tog av solglasögonen. Tack, då kunde jag se vem du var, var hon då nöjd.

Så hoppglad, så söt och hon älskade tunnelbanan, hon blev bara upphetsig och ville bara hoppa med, hon verkar ha ett starkt mod i sig.

Ögonkontakt är viktigt som avslöjar allt framför oss med offentliga bemötande och kroppspråk. Att se ögonen signalerar tryggheten med kontaktet. Allt är det vi behöver. Av naturens bemötande med att hälsa på varandra, ska man ha ögonkontakt. Det var ju därför Frankrike ville förbjuda slöjans användningsbruk på offentliga platser.

Jag tror med magkänslan att jag får jobbet men ett besked inom kort tid ser jag med klartecken om att jag börjar jobba den 11 juni.

Sedan har jag tagit mycket tid i sällskap med Antonia, en riktigt slappardag och jag njöt av den korta tiden på vitsen i storstaden, och mina bönerna besvarades inte, inga inköpta fynda på Stadmissionen. Tack, sötnos.

Jag kom hem med ett tåg igårkväll, hemkommen ganska sent och bara understyrd av tröttheten. När jag vaknade i morse, kändes det skumt att börja förstå att det är nästa vecka som har sin sista dragning på mitt jobb, sedan är jag fri från anställningsavtalet efter ganska lång tid är jag arbetslös igen förutom sommarjobben.

Ett år, har tidsrasat över ett år, verkligen var tiden snabb. Motviljan börjar kännas i ångesten med att tänka på av tiden som ska användas till, tiden är fientlig och dyrbar att slösa bort, men det drar in med sina fördelar att jag börjar fundera och analysera och lösa med om hur det jag vill göra med min framtid, och nya milstolpar jag ska möta.

Nu tid och fokus på ett boende, och ett par sommarjobb att göra det bästa av situationen, och jag får åtminstone sommarpengar som belöningen. Njuta av semestern, solen och lediga dagar. Resorna snart är här, då reser vi ut mot världen.

Hektiska månad här.
Juni med veckoplaner.

Lördag och Söndag: Styrelsekonferens och SDR-förbundsstämman
Söndag: Glöm inte morsdag, respektera kvinnan, som mamman och som föder barn

Nästa vecka: Studentmottagningar, jobb, vänner och planeringsmöten
Helgernas planer: Nästan i fullt fart med kalas och supe

Nytagna bilder: Jo visst, jag fyller verkligen 30 år nästa år mot motviljan.

Stockholm in today.
Amour Vurm Stockholm.

Storstadsnygg.
Satin, vitt och svartblå polyesterkavaj med guldknappar, och mörkbrun skinnväska med solglasögonen som skyddar kisande ögonen från solen, för att förebygga kråkrynkor runt om ögonen.

Nu har ni en anledning att börja använda solglasögon, ofta och en regel:

För att ögonen ska vila och spänna av, musklerna spänner av och du sparar tid med att få se lite yngre och pigg ut med äldre år och dagar.

Ögonen har makten med att tala om vilken ålder man bär med, orättvist eller rättvist som fördömd. Ögonen är den känsligaste och viktigaste delen att måna om.

En annan fara med varningstecken, som talar om bekymmmersrynkor är orättvist plågor för många i pannan mellan ögonen, vissa får den tidigt mot fårornas motvilja. Bekymmersrynkan i pannan gör så att ansiktet ser gammalt ut och äldre. Trösta dig med botox eller styrka och massera in med serum och kräm för att förebygga och förminska linjer och bekymmersrynkor i pannan.

Jag har inte sett tecken på bekymmersrynkor än, men med känslan tror jag att jag får den första småningom. Men jag har lagt lite tid på skönhetsanalys:

Dom ofta som har höga, eller stora pannor slipper ofta bekymmersrynkor eftersom pannan ofta är då stram och hög. Men däremot med dom som har korta pannor, eller små pannor får mer slapp i huden så att det rynker ihop till en bekymmersrynka. 

Tillbaka till saken:

Intervju-jobb på ett personligt möte.

Slösa bort tid i sällskap med Antonia några timmar och sedan ta ett tåg hemåt tillbaka, och då får vi se om några andra kompisar hinner komma och ses under ett svängrum.

Antonia vet, och Gud vet att jag faller in i shoppingfällan med en viktig tendes Att ta ett rutinmässigt besök på Stadmissionen på Söder, och se om jag kommer hem med några inköpta fynda.

Nervskadad.

Magchock.

I det tillståndet kan jag inte ens vänta till hennes nästa klartecken, en enda signal, ett enda mail, och bara vänta i plågans väntrummet.

Jag blir bara så rastlös av att vänta, bara för att jag fick ett världens oväntat mail med ett väldigt bra erbjudande och det kan betyda mycket chans men jag ska ha is i magen.

Tills hon svarar igen.
Bara ett återkommande klartecken.

Jag är bara så nervös.
Men bara så pulserad av höga förväntningar.

Jävla jobbigt.
Fanderskap.

Snälla låt henne svara mig snart.
Jag fick det oväntat mailet som kan betyda mycket tur och chans idag på eftermiddag då jag läste igenom alla mail på jobbet, och det gav magchock av vridande magkramper av fjärilar.

Bara tålamodets väntan beordrar mig:
Sitta och vänta.

Eller så slopas chansen bort.
Men hon tog första kontakt och lade först märke på hennes intresse.
Snälla låt det här ske något bättre, mer positivt.

Jävla jobbigt.
Is i magen.

Jag vet inte, om det här intresserar er:

Nästa vecka Upphörs min anställning hos TeckenBro Media AB, efter under lång tid, känns det lite vemodigt att återgå till rutinlösa dagar.

Jag har varit arbetslaven i deras händer till att jag har gjort så gott jag kunde, nu är jag en fri människa igen med fattig plånbok igen står mannen på notan för allting jag pekar ut, det är väl hans kärlek som betalar mig:

Men igår har jag varit på ett litet personligt möte ang om ett sommarjobb:
Barnledarjobb.

Trevlig dam med gott bemötande, jag gillade henne men hon garanterar inte om jag får jobbet, dom skulle genomgå en stor plan snart och fördela de gamla ledarna och dom ger alltid några nya chanser till nya barnledare. Nya ansikten, nytändningar och inspirationer är främst viktiga.

Jag får veta om ett par veckor, om jag får turen, som betyder extra sommarpengar alltid roligt och en ny liten merit till i bakfickan.

På torsdag: Stockholm och få ett litet personligt möte med en liten intervju med en annan samordnare, angående om ett ännu barnledarjobb. Då får vi se om turen stannar kvar bakom mig som betyder ännu mera sommarpengar.

Bonuspengar.

Jag har mailat: centern med särskilda behov och stöd för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar i Dubai, Mellanöstern och se om det inleder med något litet volontärarbete. Spontan tidsresa, jag gillar Dubai och jag vill se i arabernas fokus och mål över funktionshindrade målgrupper, hur det egentligen fungerar med teckenspråk och dövskolor om det ens existeras med tanken på deras stora paradis med rikedom och pengar, borde det finnas mycket tillgängliga portaler till målgrupperna.

En annan sak:

Jag har varit sugen ganska länge på en egen firma, enskild firma, det billigaste och lättase valet. Jag har läst på egen hand, till med att ge en start och nytändning i mitt liv, jag vill sälja ett varumärke och utveckla mig själv. Jag menar att, världen börjar sälja sig själva av det man säljer och lever på.

• Självständiga yrken kan passa mig. Men jag lever i ångesten med kval och val med den största frågan: I mina tvivel till vad jag ska sälja och marknadsföra, vad kan jag bidra till för min användning?

SVT: Jag har mailat dom, dom har bett mig att återkomma senare under till våren angående om vilka möjligheter det finns bakom ramen och former med uppdrag, arbetsmöjligheter och då får vi se. Jag har mailat SVT-chefen och talat om att jag slutar nästa vecka, och är fortfarande intresserad.

Författare: Jag skriver och skriver gärna, men det är mest som en hobby, jag kanske kan bidra till manus och skrivningar i skrivartävlingar, och bara läsa ännu mera, och gör uppror med reaktioner. Skriva Askungens bak och recept loggbok, eller skriva en roman? Jag är född till att skriva, det vet jag och alla har bestämt sig för den titeln åt mig. Journalist, skribent och bloggskribent.

Mulitistylist: Under alla mina år, har jag märkt att det händer ofta att folk frågar mig om tips som både stylist eller förmedlare:

• Jag tycker om att omkringa mig med människor och stylar dem framför spegeln med champagneglas, eller alkoholfri skumpa, massera och tvätta in deras hår, och massera dom, diskutera och välja ut deras specifika önskemål för kläder, hårfärg och makeup till varför jag anser dom ser bättre ut, och visar jämförelser för att ge dom klarsynta bildvisioner av inspirationsbilder. Dom ska känna höga pulser av självförtroende, och överraska deras skönhet bakom spegeln och för världen i sina omgivningar. Dom ska få sina chanser till att hitta det rätta genom deras personligheter.

En coach för att få folk säga självkänsla och självförtroende med råd och tips på en bättre attraktionsförmåga, visar jag övningar och signaler att fatta vinken på nöjeskrogar till t.ex med några som vill förstå attraktionslagen bakom sinnet. Jag vet bara att jag har en god visuell förmåga med bildmässiga visioner med styling. Konsten bakom spegeln är min hobby.

• Utbilda mig kanske till något inom detta, vad tror du?

Igår frågade en Charlotte: Då förstod jag att jag hade koll på tips och feedback: Hon ville sälja sina smycken och hantverkarbete till att erbjuda hennes varumvärke och att kunna undervisa folk som sysslar med smycken.

Jag sålde mina förslag och ideer, allt hon kunde använda sig av ABF som studiecirkelsledare och få timlön, eller ideella kurs med egen deltagaravgift, som varje kursdeltagare fick betala för kursens materiala och liten lön till henne, och hur hon ska sälja sig och hennes hantverkarbeten på hemsidan.

• Hon bekände att hon inte är den typen som står i centrumet och då svarar jag, en försäljare ska vara utåtriktad och marknadsför och säljer med hjälp kan hon alltid anlita någon hon tror på ett försäljarleende med bra intaktivförmåga.

Då insåg jag: Jag kan sälja tips. Jag är bra på att ge feedback, kritiker, och självförtroende. Den viktigaste livslinan till att tro på sig själv kan man tro på andras drömmar också.

• Drömma, men att kunna tänka och lösa också för att kunna förverkliga möjligheten besannas drömmen.

En av mina drömmarna just nu: Toddlers och Tiaras i Sverige.

Bland de döva med teckenspråk. Den första Toddlers och Tiaras för de döva i Sverige. En ideell uppdrag, projekt kanske att börja med. Jag vet att det kan komma och föregå reaktioner, negativa och argsinta.

Jäntelagen och dubbelmoral.

Men uppmuntra min dröm, tack?

Fredag:

Företagets personalfest med skratt och komedi framför oss, med gott grillkäk och stämning med lagomt av vågfrekvenser som ingav höga pulser och ardeanlin av att vinna, skämta och skoja, vi glömde tid och vi bara hade roligt med spellekar och tävlingar för ära och status med att misslycka få foten stå på min underböjda svank. Vi har fått mycket intrerna skämt, av ironi och diffusa sarkasm, och visst började jag ofta med inledningar men som bara förlängdes hela tiden.

• Grillkäk, pannacotta och berusningsmedel som förekom också tårar och sorg till att jag och en annan arbetskompis slutar nästa vecka.

Ångest och magvridande smärta. För tystnaden i tomma rummet. Jag vet bara att det blir helt en annan stämning och energi för företaget. Jag har jobbat där över 1 år nu, och tiden har rusat iväg. Jag har lärt mig lite nya uppgifter och sett med företagets utveckling och jag har varit med från början när företaget föddes fram i den lokalen, tills nu idag. Det har hänt mycket som har avgett bidrag till mina nya erfarenheter och synvinklar i bakfickan.

• Samarbete, relationer, självständiga intag, problem och lösningar i ett litet team. Det ingår ibland i livet att möta nya milstolpar och nya möjligheter. Som vissa säger: allt som sker har sin mening. Men jag har lovat dig en manlig chef: Att komma och besöka några gånger. Visst, det ska jag.

Lördag:

Jag valde Mallan och vi bestämde att slösa bort tid tillsammans i Norr, hemma hos henne i balkongen och vädrade ut tankar och dyngor. Det blev Paloma med lite pizzakäk och öl, med mycket skratt och sarkasm med vår egen tid. Jag bjöd henne på hela kvällen med öl, utgången och käk.

Det hade också grill och party hemma hos Joel, men vi promenerade och tog bussen på halva vägen till Annamaria på Laudgårdsängen för att spara tiden. En överraskningsfest för henne. Mallan ville följa med, och jag bestämde att allt skulle vara OK för Annamaria. Det hade sin mysiga stund där med nya hjärndoser av de andra äldre vuxna. Mallan gillade delaktighet i närvaron.

• Annamaria har bestämt sig att komma till ryska balkong hemma hos Mallan, vi tre ska inta ett ryskt sup med dans och hälsningsfras någon gång under sommaren. Hon frågade aldrig om lov. Jag saknar den självkänslan hos vissa.

Trångsynta människor berör inte mig.
Handlingar, icke ord.

Gillar du någon, var bara där och det spelar ingen roll om du har träffat personen några gånger men handlingar föregår ord, var där och gratta någon du tycker om, ta vara på chansen och tiden, dina tillfällen och livets nya relationskap.

Några timmar till:

Sedan var vädret i sin galna humörsktiftning som gav rusk och ösregn. Jag blev genomblöt men ändå ganska snygg i håret, och makeupen satt kvar, tillbringade vi av sista tid på kvällen på Stallyktan i sköna värme. Vi älskade husets bästa stora och starka öl bara som smakade så av sina rättvisor i grunden av kvalitetspris för 62 kr, lite dyrt för vissa kanske, men helt OK för mig bara jag förstår kvaliteten?

• Puben har sin eftertraktade historia i sin popularitska klass med goda rykten i Örebro. Det kostar att festa på vissa ställen som har sina rykten, helt enkelt så.

Jag drog in suckerstönar, men det hände av slumpen som klickade automatik i beteendemönstret, men brukar vara vanliga och typiska tendenser, men jag brukar hata könsfördelade bord och könsdomianta bordsgäster. Jag hade en avslappnad och trevlig kväll trots sexmobbningen, banka-stressen, och tycka-synd-om-frågor.

Jag har inte skött bloggen sedan 6 dagar med flera nya inlägg.

Dåligt samvete: Bara för att jag inte vet egentligen varför inte jag skriver ofta numera, bara tidsfattigt i min stora utrymme med fokus och energi på annat och allting som ska hända, och jag använder tid på att leta efter lägenheter, och vilket dödar det skrivarlusten ibland eller bara för jag är bara vätskefattig i huvudet.

Men det skakar dåligt samvete: Att inte lyfta fram en enda text här i bloggen på 6 dagar, och jag förlorar mina trogna läsare. Jag vet, det här tröttar ut er att bara vänta på mig och mina skrivningar.

Jag vet.

Jag måste finna skrivarlust igen, den har bara fallit bort utan att jag tog hänsyn till det, och det i stora tomma hålet, har inte anländat på marken, och jag vill hitta ett magentiskt rum där jag har min laptop, stort fönster framför mig och jag ser livet där ute framför mig i alla väderdagar, med massa utklipp av föråldrade tidningar med texter, spontana citat och galna pulserande påståenden av världen på väggen.

Stilrena tavlor hänger upp på väggen med klarsynta motiv, som presenterar känsloladdade inblick som avger högtryckta adrenalin av skrivarpuls.

En liten hylla med böcker som står av filosofi som luktar storvansinne eller döden, till med att finna livets meningar, andliga och livets väsentligheter inskrivna av författare, och till med ytliga tidningar med skvaller och romance med vackra Vouge fotografier, med galna modeprakt av Lady Gaga, eller några självhjälpta coachtidningar för att förstå lidande hos människor, eller romaner av egologi. Allt där jag har talar om mina intressen och personligheter.

Men det ska stå en burk med bläckpennor, kontorsaker till utskrivare, och materiala av olika pappersorter i storlekar att välja på, göra egna utklipp, collage och post-it lappar på väggen för att ge mig inspiro time av folk som besöker mig också får texta in deras spontana ord. 

Rummet, ska vara vitt och bara kallt och rått vitt, taket och golvet och väggen.
När man besöker rummet, ska man känna som att man kliver in i en stor tankebubbla med bara talfrihet och bara vara den tänkande människan.

Klarabohemerna, själens viktigaste plats.

Bara så rätt.

Inspiro Time.
Bara så cool som hade en stark känsla med accentorna och kläderna.
Något som jag aldrig skulle ta på mig, men regeln med modevetenskap:

Ta något på dig med din känsla och personlighet som blir en stil, och det avger energi till med att vi får det intrycket av dig och dina kläder då känner vi att det verkligen utstrålar runt om dig med kläderna du bär på, som egentligen går i soporna.

Jag älskar honom. Den attityden bakom den förbjudna leken som skulle hjärnknulla många flickor.

Inspiro Stile at Style.

Shit säger jag hela tiden nu, och jag har varit fixerad vid den förhoppningen att få direktbyte. Så nära ögat.

Bara en dålig start på eftermiddag med att jag låter mig få känna av besvikelsen som bränns, och jag fick veta idag att hon har varit tittat på en lägenhet i Vivalla, och har redan bestämt sig för att ta den lägenheten. Jag fick smset idag på dagtiden.

Vivalla av alla bostadsområden.
Bara för lägenheten råkade vara lite större.
Men snälla.

OK val är val. Magkänsla och hennes hemmets lycka är viktigare att välja det rätta boendet men hon älskade vår lägenhet också.

Min rekommenderation misslyckades:
Jag sa att det var bra om hon tog lägenheten i stan till att kunna göra byte med större lägenhet, nu när det är lättare när man bor i stan och har mer öppna möjligheter till lägenheter i centralt.

Hon valde Vivalla framför allting.
Dom som bor i Vivalla, överlyckliga som får lägenheten i Hässelby Strand.
Chansen dog.

Jag är bara så besviken.
Så nära ögat.

Direktbyte, och så nära ögat till en nyckel i Stockholm.
Nu åter på ruta 1.

Leta och stå i kö och leta.
2 chanser har vi missat nu.

Varför ger du Fru Fortuna tur och sedan tagit tillbaka, och några säger det är ödet med meningen bakom allting som sker, nej det finns faktiskt elaka styrningar ovanför ödets makterna.

Rose Marie

Hennes inlägg om svenska bloggare:

Jag läste det hos Johan

Främst och först ska jag säga: Alla vill vara elaka mot henne på grund av olika anledningar.

Hon har blivit en stämpel, alla talar om henne som en mycket skum människa, att det bara är skit av äckel runt om henne. Hon känns bara äcklig. Hon utstrålar energi i skräckens mardröm som man får rysningar av. En skräcködla.

Varför egentligen?
Jag är inte emot henne, jag står på för min grundvärdering men:

Jag är inte emot jäntelagen.

Hon vill vara snyggast och bäst. Hon skryter mycket, och verkar vara hungrig efter bekräftelsebehov konstant. Bloggen är ett sätt för henne att leva vidare igenom texter och hennes amatörmässiga modellbilder. Hon har rätt att vara modell och alla tjänar på det, men jag minuserar hennes förmåga på bilder på grund av hennes energi som störs mycket på bilderna. Hon njuter inte av livet på ett sätt, jag känner bara en orolig och vilsenledden själ. 

Hon tycker att hon är bara bäst. Det är bra att skryta, men analysen bakom hennes texter och närvaro upplevs det som att hon skryter, på grund av brist på självbild och hämnd. hon kanske ville bara vara elak och finkammade skit över på de andra som blev uppskrivna i hennes blogg:

Men jag förstår inte helheten av hennes analys i inlägget: Hon var dålig på att argumenta eller ge kritiker i det fallet.




Min försvarsstol sitter jag framför mina yttrande tal i min frihet på hennes kritiker i hennes inlägg så jag svarar på vad det jag tycker om de vissa:

Johan: Som Mercid: Att han är sämst som bög och falsk som tror att han är någon bara för att han är homosexuell. Men i det här fallet var det bara skit yttrat av dig. Han har en sexuell läggning till att vara den han är, men inte för att tro sig någon som gay, och hur utmäter du egentligen hans falskhet?

Herregud, alla hittar en signatur genom att vara någon men att i grunden av att han tror att han är ball för att han är homosexuell? Sexuella läggningar i varje individs intresse kanske kan förändras, men alla är mer eller mindre biologiska bisexuella, så det kvittar om han blir hetrosexuell, eller bisexuell ? Men bara för att han har en dålig blogg, ska han inte behöva vara falsk på grund av det här? Skit dålig dynga!

Jamemy: Alla bråkar, och hon är inte värd skiten, men ta istället någon nyttja av hennes bloggbråk, hennes perspektiv och du kränker henne, hon kränker dig kanske, men bestäm inte dig för att hon inte är värd skiten, varför nämna om henne överhuvudtaget för att fylla in skit i din åsikt? Då är du värd hennes skit. Jag tror inte att hon är den enda skyldiga för bloggbråken. Finn ditt mod i det du säger istället, var ärligare. Hon tråkar ut dig säger du, men du läser henne ändå, det tror jag. Dålig kritik.

Enmadeleine: Hon är född en naturlig modepolis, det kvittar om hon inte följer alltid trenden, men hon följer efter känsla och attraktion till mode och trend i strömmen, hon vet vad hon ska ha på sig, det är som är utskiljer ifrån din förmåga med mode. Hon kan känna Coco Chanel, att tänka det omodernt som modernt. Har du inte förstått känslan bakom modevetenskapen? Hon klär sig åtminstone bättre än dig, jag gillar folk som kan känna och förstå andras modeskapta och utvalda kläder och stil man kör med, jag har vänner som bär kläder som kan få många anmärkningar av mig, men det handlar mest om att förstå modevetenskapen och människor som väljer sina smak och kläder på grund av personliga kombinationer med färg, energi och stil.

Falsksanning: Tråkigaste blogg? Skitsnack, men ibland behöver vi underhållande skitbloggar, det är ju som att vi läser skandaler och skit i skvallertidningar. Den här bloggen läser inte jag men jag tror Falsksanning säljer ganska mycket fjortis-heder och ära i sandlådan. Alla kommer ihåg Alex Schulman: Som väl hatad och älskad stod han för hans illasinnade och grymma skämt med svart humor, han var bara en onödigt sanning.

Doneliusare: Hon som är månadens mobbade bloggare? Jag fattar inte vinken med din kritik, hon och hennes avundsjuka. Du har bestämt att bestraffa hennes avundsjuka. Är hon avundsjuk på dig i grunden av personliga problem? Argumentera, förklara bättre innebörden av hennes avundsjuka? Korrekta kritiker uppskattas, för att bedöma henne som månadens mobbade blogg? Hon kanske känns avundsjuk på situationer, saker på grund av brist på henne självkänsla? Men det finner inte sig fel med avund?

Jag betonar en gång till: Varför är eller ska hon vara avundsjuk?

Alla blir mer eller mindre plågade av avundsjuka. Jag törs inte lova, men jag tror inte ens på att hon har valt dig att sträva runt och vara avundsjuk. Jag känner inte hennes avund i hennes bloggtexter, det är därför då en orättvis och felbedömd kritik på grund av som månadens mobbade bloggare med avund? Jag läser inte henne varje dag därför tror jag att det är tvärtomt, att du är avundsjuk på henne, och ber ständigt om och få fråga spegeln på väggen, spegeln på väggen, och vem som är vackrast i hela landet.

Min inledande rättegång på morgonen, som advokat och med mina frågor som bär av min förundran som önskas besvaras under varje namn som uppskrivna, de sämsta som uppfattades av Rose Marie som Stella.

Nu ska jag:

Ta ledigt på föremiddag innan jag börjar jobba på eftermiddag, jag ska bege mig iväg på cityrundan, och leta efter presenter, en jeansskjorta åt Metti, och umgås och äta frukostbuffe i lugn sinnesro med gott sällskap blir idag:

• SVT-hustru Annika

OK att vara söt som bebis är alla bebisar söta, men tyvärr föregår det orättvisa bland bebisar för att vi avör de som fula eller söta. Det finns forskning bakom allting med utseende och attraktion. Jag såg vetenskapliga dokumentärer på TV förut. Ta emot en hundralapp av någon främling som bestämmer sig för att tycka att någon förtjänar en hundralapp bara för att hon var så bedårande söt. Ja hon är verkligen söt, det tycker jag också.

USA, jag stödjer Toddlers och Tiaras.

• Fåfängas sjuka.
• Skräckens mardröm
• Rysande skada för självkänsla?

Men jag stödjer den utvecklade iden.
Jag vill att det här ska ske också i Sverige.

• Alla barn och ungdomar får sina gyllene chanser.
• Visa och tala om för oss.
• Vinna, tjäna och utveckla.

Att tävla med utseende kan också vara en form av driftsam hobby till och med att man lär sig att leva med utseende på bästa förutsättningar senare i vuxna liv som t.ex på säljarmarknaden, eller mäklare, eller sköterska som blir omtyckt av patienter, eller en galen kulturskådespelare på scenen, eller en fin eller reklammodell,  advokat, bankman, eller som lärare, en kock, eller som coach, vad som helst kan ha det sina fördelar också.

• Men det finns fortfarande en viktig regel, man ska vara bättre och bäst av naturens gång.

Dom tjänar och vinner pengar på skönhetstävlingar för alla barn och ungdomar i olika åldergrupper. Dom säljer sig själva på ett sätt, att yttra sig fram med skönhet och talang även med i sin personlighet som utmärker sig på scenen framför domarpaneln och publiken med applåderar även förekommer det också dåliga självkänsla som hamnar hos de svagare eller av alltför elaka och brutala föräldrar som pressar och lär dom på ett sätt som inte kanske fungerar införstått med tanken på deras ålder som avgör.

Det blir samma sak, om jag ger femhundralapp till Wincent, bara för att han är bara så charmig men varför gör jag det överhuvudtaget? I grunden av att han har ett försäljarleende och charm i utseendet, och det är en liten bonus för honom att tjäna på kärlek och pengar.

Jag blev hans domare, jag valde att godkänna hans charm på grund av han får då en 500-lapp? Men vad säger andra barn? Dom blir ledsna för att dom inte får 500-lappar på grund av att jag inte valde att bli kär i deras skönhetsgrader, vem avgör egentligen?

Ska det vara bättre med självförtroendes tävlingar med enbart personligheter och talanger istället, men det är nog svårt att få världen inse det här kanske är bättre att alla börjar tävla med personligheter istället, för vi utmäter skönhetsgrader, personligheter och allt av våra domarslag.

Skönhetsregler existerar inte, det är vi som skapar dem.

• Jag avgör och väljer.
• Ni gör det också.

Säg först självkänsla, självförtroende och sedan kan du säga att du är snygg.
OK att vara söt, tjäna på det och sälja för det.

Varför inte, överhuvudtaget?
Alla kan tjäna och sälja på något sätt.
Det går och ska gå.

 

Ja jag bekänner: Att jag kan tycka att vissa bara är så orättvist fanders fula, som bara signalerar mycket låg attraktionsfaktor. Vi får inte glömma att dom kan ha sina bonus till att tjäna på det på grund av att dom bara är så råsynta fula, till deras egen vinning. Jag minns då en artikel, då läste jag om en man som var medveten om sin skräckslagna fula jag som gav hårresande rysningar, han hade en hemsk och grotesk profil, utstrålningen. Men han tjänade mycket på det, helt framgångsrikt genom att använda honom som skådespelare med spökliknande filmroller.

 

Rasputin: En ryss legend som helare, profet och en filosofier med ett utseende, som bara väckte äckel och gåshud av rysningar, med till att inte ens jag själv fattade vad var det hela folket som såg hos honom, alla vackra och fula damer älskade honom, han hade en horklan, och sålde sin själ till dom, och även hade höga positioner hos kungamakterna, politiker i Ryssland.

• Googla Rasputin, då får du se honom på gamla fotografier. Han bara såg så sektmässigt som led av storvansinne, bakom läskiga ögon som stirrade in med mycket skägg. Kusliga han som ändå är legenden. Han tjänade på det samtidigt sålde sig själv, genom att vara ovanligt karismatisk med att använda attraktionsförmågan, trots hans utseende.

Du har fel.
Jag är inte ens arg eller känns inte arg.

Jag kan svara.
Jag kan nås.

Jag är inte svår att bli nådd.
Jag kan svara folk.
Men jag väljer.
Du väljer också.
Alla väljer.

Men det med bekymret är: Den här sanningen kanske verkar vara ditt problem, du har aldrig försökt nå mig, och att jag inte ens förstår själv varför ditt intryck av att jag verkade vara arg eller kändes argsint.

När inte man har ens försökt nå mig, så bestraffa inte mig för i grunden av dina egna uppfattningsproblem och bestäm inte saker, för hur du känner av intrycket, eftersom att när någon är arg måste man ofta ha en anledning och nu när jag bara drar in suckerstönar för människor som går runt och baktalar med självuppfattade teorier för ingenting överhuvudtaget.

Men när man ber någon att leva med orden i tystnaden och allt ska stanna mellan två människor med baktal och hur löser du det här egentligen?

Vi kan inte tro saker, och inte ens törs gå på raka vägar och kunna fråga personen istället, innan man straffar eller utdömer personen med sina egna innehållösa teorier som bara blir onödigt.

Men du kan ha rätt att säga: Vad du tycker om och hur du upplever, eller uppfattas av mig som en människa igenom här bloggen eller under andra sammanhang eller överallt, men allt ska vara bara ytligt tänkande och begränsade uppfattningar innan man ser handlingar som uppföljer efter man har ens försökt själv, om ingenting händer och besvarar förväntningar, då ska man fråga på rak väg för att få en lösning på ett svar av den andra personen. Men du kan inte säga att jag är svår att bli nådd eller känns arg eller än vad du tror. Nu när du aldrig har ens försökt nå mig.

Finn ditt mod i dig själv istället, fråga istället, och yttra dig fram.
Det går inte att vara Sherlock Holmes.

Jag beklagar.
Handling, icke ord.

Icke ord, bara handling, tack.
Handling föregår ord.

Icke ord, handling, tack
Tänk med handlingar.

Känn med ord genom handlingar.
Icke ord.

Endast handling.
Tänk på det, du.

Människan.
Handlingsbok ibland behövs vi inledningar med handledning till att inse och förstå bakomliggande orsaker till handlingar till hur vi vill behandla och bedöma allting som händer eller sker runt i vår omgivning.

Tänk och känn som Ganhdi.

Det är min regel:
Handla.
Icke ord.
Makten ligger i handlingars händer.

Det är den största grundvärderingen till att vara en bra människa.
Det är aldrig lätt att vara människan men att leva på handlingars innebörd är den största friheten även den svåraste utmaningen.

Londons insläpp av oss i några dagar som blev ordentligt hjärnsläppta dagar med att avstänga alla tankar från hemkomna Sverige. Jag glömde allting.

Jag tänkte bara på att ånjuta av London och stadens underbara atmosfär. Jag vill bara bo där. Då kommer jag ihåg min tid under månaden där jag bodde under tiden jag jobbade. Det bidrog till en erfarenhet i livet, att ta med i bakfickan. Att bo utomlands. Men hemmets lycka finns här hemma i Sverige men som vissa säger att vissa känner med världens hem som är ett hem. Hemlöst men världen är hemmet. Att leva med livet är ett hem. Inte för att bli beroende av ett hem, en lägenhet eller ett hus. Det är som är intressant med vissa människor som flyttfåglar, och reser på nya vägar hela tiden.

Jag ska rapportera lite om Londons insläpp.
Jag har inte haft tid:

Lägenhetsvisning i Stockholm som kanske kan bli ev direktbyte, dom ska se lägenheten här på torsdag. Men till och med min liten fördomfulla chock. Dom ville se en lägenhet i Vivalla. Men jag har rekommenderat: Att få en lägenhet med bra hyra i stan, som kan ge större chans till byte i stan när man blir sugen på en annan lägenhet. Bo i stan och byta hela tiden i stan. Alltid så.

Sedan har jag ägnat lite tid åt Annamarias kalas igår och vi gav henne en plockbags i söt kartongpåse med plockpresenter som blev ett par skor, solglasögon och några skönhetsvård från Body Shop. Jag spenderade lite tid med Mia som ville hinna och ses i fredags innan hon stack hem till Stockholm igår, blev det ölen och sällskap på Stallyktan, jag bad Mallan att dyka upp, och hon kom. Rätta sällskap betyder bara höga mysfaktorer.

Igår på eftermiddag efter kalas och fir, tog vi in ett svängrum hemma hos mamma på gården, och dom bjöd på restaurant och vi umgicks, och det blev mest prat om första jobb som barn och ungdom.

Örjan som tjänade 9 öre per timme som springpojke som 14 år gammal, och cyklade 2 mil varje dag till jobbet, hans första jobb och till med nu att han blir 70 år i sommar. Vi som har det så bra som arbetslösa, och underklassade anställda med skitiga yrken trots allting. Vi är bekvämt överskattade trots hög arbetslöshet.  Mammas, hennes första jobb som säljare som 16-17 år gammal på en butik med klockor med en konstig butiksägare, som levde med humörskiftningar.

Idag: Till familjemiddag med syskonen och barn.
En stund.

Innan nya vecka kommer och det betyder:
Jobb och återgå till rutiner.

London som nästan aldrig sover, och jag är där imorgon.
Äntligen.

Som belönad, det förtjänar jag under all Askungens slaveri med kärlek och vilja.
Men där varnar shoppningsfällor och gigantiska loppmarknader med budget och fynda.

Helgen har känts stilla, och det var skönt. Igår hade jag bordet och sällskap framför mig hela kvällen med några mysiga människor. Jag serverade och bjöd på gott käk och syndig dessert med deras belåtna njutbara stund kände jag av deras närvaro. Dom var nöjda, mycket snack fram till midnatt.

• Jag hann med att omfärga håret igår, och jag kände för att ge lite liv i håret och en ny nyans blev det som inramade ansiktens rättvisa till vilket tyckte de andra att jag lyste ännu mera, ögonen lyser mera. Håret fick en askblond nyans med silverblonda skiftningar med lite guldbrun ton.

Jag hade chessekakan i ugnen som jag fixade som belöning och söndagens vilodag vilket ingår det också njutbara återställning med nya krafter och energi inför dagarna i London, med smältande vitchoklad med ägg, kesella och chessecream i en smet med citrus och apelsin i smaken som uppfriskar hela chessekakan, övertäckta yoghurtsflingor med uttorkade jordgubbar. Jag uteslöt marängen här denna gången. Nu står kakan och svalnar. Toppningen ska vara liten del av gräddvips med creme med vaniljstång.

Fokus Time på hushållsysslor och tvättstugan med att få det allt i sin ordning innan vi lämnar hemmet mot flygplatsen.

Jag ser fram emot till en lägenhetsvisning och igår blev jag uppringd, och kontaktad av dom som ville göra direktbyte, dom var intresserade av vår lägenhet. Det talar om vilka nervskador med höga adreanliner av det har tagit kål på mig. Nu på fredag är det som avgör om vi gillar lägenhetens intryck.

Fortfarande kamp med hopp efter lägenhetsjakt.
En nyckel till ett tak i Stockholm.

En dröm av alla drömmarna just nu.
Väntan är min största plåga.

Men närmare än så är det nu.
Hoppas.

Ok.

Du väljer en plats.
Jag föreslår en annan plats.

Humörsvängningar kan variera till vart man vill stämma en träffpunkt för att umgås och som bestämt skulle jag ägna min tid åt en tjejkompis.

Till och med tanken på att det här var en bra tillfälle, att ses men jag var inte sugen att ses hemma. Hon var inte sugen på att vara på stan.

Träffpunkten blev ett problem. Att hon avböjde sin tid och tillfälle att ses, på grund av att jag inte ville ses hemma. Hon ville vara hemma hos mig.

OK jag förstår.

• Jag har inte lust att vara hemma.
• Jag har inte lust att vara på city.
• Jag har inte lust att vara på Wasastan.
• Jag har inte lust att vara i Norr.
• Jag har inte lust att vara överallt men något av val måste jag välja ändå och det gör du med.

Men att ha lust och ses är en annan sak: övervinner allting med att inte behöva tänka på att passa en träffpunkt. Träffen inställdes på grund av att träffpunkten av val inte passade oss. Det var trist, och jag tyckte att hon kunde ändå ta och ses med mig på stan. Någon av oss vinner ändå förslaget med platsen. Men rättvisan skipar kanske för då ingen plats passade oss då behöver inte vi ses. Det var ändå synd.

Handling, icke ord.
Plats och humör är inte viktigare än.
Viljan föregår lusten.

Men jag tycker att:

När man föreslår en träffpunkt, och någon som inte är så sugen på den träffpunkten går ändå med på att för att få kvalitetstid med den personen man ville träffas, och ibland tycker jag att det ska turas om med träffpunkters val även om man inte är alltid sugen på en speciell plats.

Handling, icke ord. Tack.

Bara för att hon inte kunde ändå ta lite tid av kärlek och hjärta för att ses över dagen, eftersom det var ett tag sedan vi umgicks, och hon valde inte ändå att ses på grund av att jag valde en fel träffpunkt.

Men den frågan:
Samarbeta och turas om?

Ibland kan man göra det för sina nära och kära trots lusten finns inte där på rätt plats men det spelar ingen roll.
Någon av oss måste förlora.

Men att val av träffpunkter kan vi turas om, och att nästa gång ses man på en träffpunkt om en av de inte har storlust eller om man har en annan lösning.

Icke ord, handling tack.
Med känsla, och hjärta och kärlek.

Man gör val.

Utpeka.
Du och dig.

Bara för att rättgöra till det här som ska avge en klarsynt bild:
Vissa har bara svårt att utskilja personmässiga skillnader.

• Jag är Askungen. Det här namnet har följt efter mig i några år nu inom cypern, bloggosfären, och tidningar och till med i TV. Som privat men offentlig.

Jag är som sagt född som Isabel som lever igenom i Askungen i alla mina texter som privat men ändå offentlig, eller som medlem, och allt här som yttrar sig fram i bloggen år strävar runt i frihet.

Lämna bloggen och Askungen utanför föreningsliv-events, eller till andra sammanhang, eller inte ska använda mig i bloggen som informationscenter, och börja inte förutspå saker, eller bestämma eller avgöra det.

Jag har annan en roll utanför bloggen, jag nås via mail, eller First Class eller mobilsms. Det här var förtydligt att förstå och jag önskar få lite respekt och stämpla mig nu från med och idag som:

Frihetsmänniska.

Utan titel
Utan roll
Utan allting

Här ska du se mig som Askungen med världen i mina händer med talfrihet.

Jag önskar bara få bli påhörd, och sedd här i bloggen av alla världens läsare i runt varje hörna, och se mig som en egen signatur och utmärkelse.

• Inte någon slags informationscenter till föreningsmänniskors behov.

Jag är inte enbart ute efter fåfängan.

Jag har alltid haft en anmärkning: Som ytlig och utseendefixerad.
Nej det är fel, och ni får hjälpa till att tvätta bort den vattentätade stämplen på pannan och mina känslor lyder så här:

Jag bara råkar älskar människor och deras ansikten som föds med en personlig anda som utstrålar och talar om personens fasad bakom all tidernas existens gång med olika skönhetsgrader. Attraktionsfaktorer kan mätas på olika skönhetsgrader som matchar in i olika klasser, men alla är vackra för någon.

Se på henne.
En av Vouge Covers modeller:

• Face Fix Inspiro.

Bara i sin försköna klass med stil som bara ger mig suckerstönar.

Läpparnas varning för förföriska attraktion som matchar ihop med härliga och buskiga ögonbryn som informar ansiktets tal som säger:

Natural Passion.

London.
Ut och vädra bort med askmoln, vädergudarna och lyssna:
Låt oss få komma in i London på måndag gäller det.

Här kommer v då.

Liten belöning av mina semesterdagar att ta ut och vila ut i sinnesro.
Bara hjärnsläppa allting och ansvaret här hemma i Sverige.
Men Mallan förvarnade mig:
Risk för askmoln.
Förlora pengar.

Jag hoppas att inte det behöver bli så.

Staden som nästan aldrig sover.
Min resa för femte gången.

Återblick till kärlek i staden, där jag bara trivdes så. Deras miljö, atmosfär, gröna parker, och allting till möjligheter och ingenting.

Folkmassa med snabba gångrörelser på gatorna.
Livet.

Gamla och finbyggda hus med tunga och tjocka trappgångar av betongen i min beundran. Mäktiga, mustiga och med alla sina historier bakom husen, herrgårdar och museemen. Mysiga gångstrottare, som varnar oss turister att komma ihåg högertrafiken.

När du står där i London känns det som att man reser i tiden tillbaka och fram till många tidsepoker. Allting finns där som tyder på stora shoppningsfällor också bör man ha ganska mycket pengar i plånboken för att bara spendera tid och energi på gatorna, för att hitta det bästa och galnaste fynda också finns loppmarknader att uppskatta, och besöka olika sceoandhandsbutiker.

Jag vet inte, om jag får min garanti av hans tålamod för mina uttjatande fingerpekande på allting där jag ser i butikerna.

Jag kommer ihåg min tid då jag jobbade där i London.  Vissa händelsepunkter hemligstämplade, Annamaria och jag.

När vi kom hem blev vi interjuvade på DN i Stockholm, och hamnade på en stora sida med en bild på oss, vi såg bara som vi vorde ghettoflickorna som kom ut från problemet på ungdomsvården, var vi ändå trots deras härliga och omtyckta arbetskollegorna som fick fina bedömningar på en avslutningsdag av våra personligheter blev det mycket också sup på en engelsk pub med alla som jobbade på Nim Soup som ägs av två de döva bröderna.

Jag läste förut en text någonstans att en av mina drömmarna var det att öppna en restaurang med bar i Sverige men då var jag ca 20-21 år gammal bara.

De andra i omgivningen har velat se mig bakom bardisken och jobbade som bartender, och skulle ha en liten restaurang med en snygg inredning med hög attraktionsfaktor av mingel och vimmel, och som någon slags festfixare som motsvarar Signes jobb idag. Köket och baren kanske är visserligen min stjärna bakom fasaden och allting, men en sak vet jag bara att det är inte något inom branschen som jag vill satsa på just nu idag som 29 år gammal.


Återgå till resplanen till London:

Jag funderar på att besöka Nim Soup på Old Street och se om bröderna kommer ihåg mig, och om någon av gamla arbetskollegorna jobbar kvar.

Frustrationens rapport:

Hopp finns.
Men.

Tålamodet brister på min energi efter att bara jaga efter ett tak, en lägenhet mot målets destination.
Hopp, jag måste känna hopp och tror på det.

Viljan med styrkan föregår allting, att allt löser sig till slut.
Den dagen:

Ett tak, en lägenhet och en nyckel till hemmets lycka.
Men den frågan består kvar:

När?

När händer det?
Det är det som jag mest hatar av allt, när?
Fru Fortuna.

Trångsund, lägenheten där vi var på en visning samtidigt då var vi på iranska ambassaden och förnyade mitt iranska pass.

Vi står fortfarande i kön till lägenheten i Trångsund, det var några före oss som granskas under tiden med att godkänna dom som hyresgäster, allt kan förändras helt plötsligt och helt oväntat med tur får vi chansen men Bostadsförmedlingen tror att vi har liten chans.

Ja. Men nu har vi tre lägenheter till:
Vaxholm
Nacka

Vaxholm: Vi är på 9 plats av 57 anmälda platser i deras frustration och desperation också, jag medlider. Det handlar om tidstävling till första kvarn för att vinna en lägenhet.

Jag beundrades av hög attraktion av området i Vaxholm, och till med att det är kända profiler som bor där. Vilket lockar det mig att bo där, och härlig atmosfär där. Visst ett längre avstånd till Stockholm City, men allt är bara en början.

Två lägenheter via Bostadsnabben i Nacka, och då får vi se om vi får tur denna här gången. Jag fastklämmer mig framför hemsidan, och så fort jag får nys om lediga lägenheter, trycker jag bara in på accepterans-knapp med inlämnade ansökan, allt handlar om snabba sekunder i hastighet för att förlänga chans och tur till första platser dock lättare blir det att få lägenhet.

Regeln:
Den långsiktiga vägen. Att få: fokus, driftkraft och energi efter ett tak, hemmets lycka och nyckel.

Klänningsångest. Jag klarar inte med deadline som varnar annars hjärnstress bara på grund av en klänning som måste hittas och passa mig och min kropp.

• Ja, jag bantar fortfarande, men det går sakta men jag har tappat en liten del av kroppsvikt. Men jag har inte kommit in i målet än. Tålamod.

Men med ett undatag på min storasyrras bröllop fick jag kunna använda byxor med min bönfällda tjat om att få slippa klänning den dagen, men på ett krav ska byxorna vara skräddsydda och har sina fina figursydda passmodeller, och i sin fina kvalitet. Jag är väldigt sugen på ett par sidenblankta högmidjade chinos, kolsvarta med smala benlängder ska dem vara.

Jag ska börja jaga efter någon klänning eller dräkt som ska kännas överflödigt av lyx som ska tala om Dior, Chanel eller Vouge men ska kännas ändå i sin måttliga romance klass. Jag ska försöka göra dem glada, att komma dit i med deras önskemål med klädetiketten som dom har valt till sina bröllop.

Tips, sköna modepoliser?

Till:

Inbjudad:

Bröllop X 3 till sensommar och höst.
Augusti X 2
Oktober X 1

Men det inplaneras födelesedagsfester här under våren:

Kalas X 3
Juni X 3

Stora årsiffror att hedra med lycka och ära för:

Mia
Cissi
Metti

Jag och Attar Ali, inplanerar kalaset för Metti, och jag känner lite ångest av stress som närmar tidpunkten, jag försöker andas i nöd och kommer ihåg att det ska bli bra. Idag har jag äntligen efter flera gångers försök med krångel på hemsidan, beställt hem ett par lådor med olika alkoholsorter, många flaskor blir det. Jag funderar fortfarande på käk:

Att bjuda på mingel och folk ska njuta av paradiset där i syndens fara med käk och alkohol.

Idag fick jag ett inbjudanskort, rosenskimrat av Cissi, hon ska ha sin 30 årskväll den 12 juni i Stockholm.
Tur. Att inte helgerna krockar ihop.

Mia skulle ha sin hedrad midsommarhelg som påstått planerat, slutet av månaden där hemma i Stockholm.

3 helger i sträck blir det förmoldigen att fira förskönt och finfint.
Hora, höra och hurra.
Fir och hör.

Plånboken kommer att svidas och brännas.
Allt kostar, men allt ska vara betalt och till med bidrag av och med kärlek.

Roligt ibland att se och upptäcka dubbelgångare hos kändisar, eller vanliga människor om man har egen dubbelgångare, jag minns att jag såg Jim Carrey hade en extrem kopia av sin dubbelgångare inlagd i Aftonbladet var det då en tävling, och jag har aldrig sett då någon som var så ofattbart lik Jim Carrey, en nästan kopia av honom själv. Märkligt är det ibland.

En vision av hennes dubbelgångare.

Som Fanny hade lagt in en bild på henne, dubbelgångaren, Lotta i hennes mobilblogg, från en tidning där satt hon som avspeglades likheterna, hos Mallie.

Dubbelgångarens frisyr, attitude och stil, påminner också en del om henne.




Ganska skrämmande ibland att gå och veta, att det kan finnas mängder med dubbelgångare runt här i världen som kan se ut som dig, men hur kommer det sig att man kan efterlikna någon mycket, med likheter, dragningar särskilt när man föddes med olika biologiska föräldrar ska man egentligen inte se ut som andra utan våra gemensamma släktrötter, eller följa efter DNA ska vi enbart ha våra egna utseenden.