.

Fanny @ Tea: deras Happy B-day med maskerad kväll med alla inbjudna gäster som piffade upp sig med ögonmasker av olika stil, form och färger: var roligt att se varje person valde sin ögonmask. Kalaset hade runt 50 tals gäster.

Födelesedagsflickorna: puffades och piffades i deras tighta kortklänningar med eleganta ögonmasker a spets, svart, guld och silver. Dom var glamourfina. Ögats kalas hölls i en lokal i stan: med levande ljus, och utdukade bord med plockmat av matpajer, och en del av mina mexikanska kycklingppajer serverades också där, sallad och bröd och med lite fika efteråt och mycket festfirande av berusningsmedel som bjöds under hela natten av ett program och festvärdar.

Kameran bortglömdes kvar där inne på lokalen: med lite av orokänsla för att kameran inte skulle hamna i en fel väska, eller om den dog, eller om bilderna försvann, då betyder det inga återblickar: men tur på grund av någon anledning tog en tjej kameran med sig, och sedan hade Sofie min kamera kvar: så nu har Sofie skickat mig bilderna, tack du.

Folk väntar på bilderna: uppspelta och nyfikna. Jag var nog den enda aktiva gästen som tog mest vimmelbilder, visst blev det kalasbilder: men vissa bilder fick åka i soporna på grund av dåliga bildkvalitet.  Nu ber jag igen lite om tålamod: Vimmelbildcollage kommer i nästa inlägg.

Här kändes lite av Vogue av min ögonmask över mig: rosapudrade fjädrar: såg jag ut då den kvällen: Vogue, fjädrar och glans och satin. Ja jag var pudrat och slikigt snygg.

Vi minns honom: vi behöver honom och hans styrka. Han behöver en ny generation med nya döva rebeller, nytända och nyttiga. LÅW med ett vältalat namn. Lars Åke Wikström. En dövprofil, teckenspråkskämpe.

Han är historia nu, och vi måste respektera hans instanser, verk åt oss, nuet och vår framtid och vi föder framtid. Han är och förblir en återkopplad och viktig länk inom flera sammanhang bakom de dövas historia och teckenspråk och till oss, den nya generationer. Hans anhängare är vi de viktiga döva rebeller, men med själen i naturens mittpunkt. Varför har det blivit så här?

Känn hans energi. Jag älskar honom bara så där på bilden: som intalade mycket av energi och vilja bakom honom.

• Rätt att vara döv och det är min rätt, att vara döv och tillgänglig: är min attityd av det tolkat intrycket. Rätten till frihet: att vara människa för varje mening för rätten för sig med att vara döv, och har rätt till teckenspråk och alla tillgängliga lösningar: attitydproblem måste bort. Hotet för teckenspråks framtid måste stabileras, och synas mer.

Dövrörelsen behöver uppmärksammas mer, samhället har fortfarande skandaler och det finns problem, eftersom det som råder mycket på brist av tillgänglighet, molntäckande hot för teckenspråks framtid, och mer annat för de dövas rättigheter i Sverige: döva rebeller måste vakna, och ge liv i den nya generationer, vi föder fram nuet i framtid. Jag tror på nyttig aggression med retorik bakom konstens övertygelse och vinnande.

• Rätt vilja, till frihet och viljan bakom utloppet: döva rebeller, ni behövs. Samhället behöver. Världen måste få se. Du har fortfarande chans, att bli sehörd och påhörd.

Källa: Facebook, Elsas mobiluppladdning

Östermalm Birger Jarlsgatan: Vurma, ett mysigt dockställe: cafe med några sköna typer som bär på några vältalade namn på eftermiddagen innan ett biobesök inne på Zita-biografen och få känna på lite movieculture av drama och movie: som kommer att visa en kväll ikväll: LURAD

Det är Dövas Filmfestival som firar nu för 11:e här i året: och imorgon visas det flera filmer som har gjort av de döva producenter: på biografen men jag ägnar min tid åt på ett kalas för ett par födelesedagsbarn som prisar 25 år gamla: ett kalas kommer att pågå inne på stan i en lokal hyllas av vimmel och mingel med maskeradtema.

Arbetslös idag än: men som belönad till frihet kommer jag att åtnjuta av dagens tystnad i solens sällskap. Jag tog ett hett bad, och läste magasin Språk: jag som älskar språket, pratar inte mycket men tänker mycket: ska få hjärnan gå i trans inför helgens vilopaus som gäller för oss alla.

Inga högtryckta pulser.

Jag var på ST Eriksplan igår: på Bagel Street med några tjejer, och vi hade en mysig kväll med bagels som en stor dregelvarning, fanders goda bagels och en stor fälla för att gå upp i vikt.

Jag fick ett telefonsamtal: men jag bad om att få ett SMS med en vänlig skrivton: jag kanske var inte förtydlig om min dövhet men det spelar ingen roll. Jag fick ett blinkande SMS tillbaka: och det var från en produktion som hade på gång med att göra ny säsong av en ny dokupsåpa: BIG BROTHER 2011 på TV.

Det är nog tusentals som har sökt dit, men jag har inte direkt sökt dit på deras specifika hemsida utan att jag bara lämnade in ett klick att hänvisa dom till min statist-hemsida, jag har inte räknat med att få ett snabbt svar eller om jag utsågs den bästa kandidaten.

Tvärtomt:
Dom frågade om jag var intresserad och ville provfilmas den 6 december: Jösses då kommer jag ihåg alla gamla Big Brother-avsnitter och galna, roliga och hemska floppscener, och alla deltagare till kandidater: vinna pengar och överleva 100 dagar i huset med olika tävlingsuppgifter.

Ni kommer ihåg Carolina Gynning, Oliver, Linda Rosing, och mer av några vissa igenkända profiler.



BIG BROTHER ska få Askungen med i huset? Jag vet inte hur dom ser på min dövhet, och om jag inte blir ett dyrt tolkproblem för deras bolag: dom kanske går med på en viss grad av hörselskadan, och att jag skulle kunna höra och tala.

Jag har inte ens räknat med att få ett svar, men att det skulle ändå ha varit ganska coolt om att huset skulle få en döv deltagare med visuellt teckenspråk och Sverige får följa efter den döva deltagaren med teckenspråk: att kommunicera med andra deltagare och ha kontakt med publiknärvaro. 

De döva-egen Big Brother kanske-Våra Bästa År.
Jag vet inte: en flopp kanske låter det, men om jag var yngre så kanske varför inte, och då har jag nog känt mer av BYSS i mig: BYSS och SKRATT.

Källa: Plats SVT Inspelningsstudio Falun. En av mina praktikdagarna då
jag var med en bildproducent denna dagen. En lärorik tid under perioden
i Falun: SVT på olika teckenspråksredaktioner.

Överallt, under makternas slaveri men under begäran är vi digitala slavar, och arbetslavar eller någon människas slav. Överallt styr vi varandra på något sätt: på någons sätt, eller ditt sätt eller mitt sätt, eller omgivningens sätt. På mitt sätt, eller ingen annans sätt går inte det: att vara fri från slaveri och makterna blir man ensam till slut.

Världens slavar på grund av en anledning, sammanhang och mening. Jag är den godtrogna slaven, och den bästa kandidaten: jag är ju Askungen trots allt.

Jag mår bra, och nästan bäst av att få vara slav med olika rollspel: alla behöver varandra på ett sätt, mer eller mindre begär vi av varandra, och vi gör det på grund av plikten som ligger i instinkten på grund av en bakomliggande känsla som utför orsak till varför vi låter oss vara världens slavar i olika rollspel.

Jag har bara varit arbetslös i ett par dagar, och börjar redan känna av myror i benen. Jag känner mig löstyglad och fri: jag är ingen annans slav nu och det gör mig lite rastlös i själen.

• Jag försöker inte känna avund för andra arbetslavar: dom är väldigt mjuka i ansiktet av glädjeserum över jobb dom har nu: jag har bara haft 2 dagars belöning till frihet, det är något jag som borde ta och åtnjuta av istället för friheten i stundens vila.

Men jag vet att jag kan vänta på ett litet medialt praktikjobb med en spännande och ny utmaning: hos någon som jag ser fram emot att få jobba ihop med: det slutgilitiga beskedet får dom veta imorgon som avgör deras huvudplan. Är allt OK för makternas högra händer, börjar jag efter julen med dom. 

Jag vill skryta: men först ska jag säga Amour Vurm.

Jag har lovat er, att återkomma till ett bröllop jag har gått på för några veckor sedan: för att dela ingivande ära inför Annamaria och Pasi, deras uttalande för världen, dom ville visa kärlek framför oss i kyrkan. Dom gifte sig den 30 oktober 2010.



Jag vill bara skryta, med glädjeserum över ansiktet. Jag blir högfärdig av deras kärlek som optimierar cynismen i min tillvaro: kärlek ger mig ofta rys av cynism. Jag lever efter verkliga synsätt, jag är kanske rädd för att tro, men jag vill inte tro på det som gör mig dum. Jag tror på inre kärlek någonstans som har en mittpunkt med känslor, lycka som sker bara på mina villkor, i min regelbok.

Jag är inte kräsen, men jag är kräsen när världen diskuterar om när vi definierar: det perfekta förhållandet. Ett perfekt förhållande: det perfekta paret.
Existerar det?

Jag har svårt att acceptera världen och allas kärlek som påstås vara perfekta: som besvarar mig av deras relationer i tillit, förtroende i rummet. Jag tycker bara att det som finns mellan paret måste finnas mer än det som är så. Jag menar, jag har haft pojkvänner och förhållnanden på alla känsloladdade lektionsdagar i mitt liv som betydde mer eller mindre, utan stjärnstämplar av Amour Vurm-makterna.

Det är som att vara med en bästa kompis, och sen göra slut i sandlådan, och hitta en ny bästa kompis att leka med. Kärlek mellan två människor: ska bara ha det som kallas DET. Det är väldigt svårt.

Känslor bakom DET, och handling icke ord föregår orden, det tänkande bakom alla ord har sin mening som det handlande.



Det har övertygat min tro över kärlek på grund av deras starka inflytande: jag känner alltid Annamaria och Pasis kärlek. Dom utstrålar bara värme, empati, tillit, medkänsla och kärlek. Jag finner lugn harmoni, i deras inre lycka och själar. Dom är det perfekta paret: är svaret på en perfekt kärlek, eftersom dom visar kärlek autentiskt.

Det är sällsynt att möta ett förhållande som deras: av mycket briljant i kärlek. Tro inte nu jag nedvärderar inte andras förhållanden men ibland kan jag bara känna av deras relationer utspelas på bara kärlekstillfälligheter även om jag inte är alltid ärlig. Ibland ska man inte behöva yttra sig fram för att såra andra med åsikter: ibland måste man manipulera andra för att leva på lyckan även om förhållandet bara varar för tillfälligt.

• Åtnjuta, ta och förlora, älska och förlora, konsten att kunna måste du våga först.

Istiden är här, och jag hatar svenska klimaten: jag hatar vintrar.
Jag gnäller, och tjatar och klagar.

Men det är bara så att det är så fanders kallt ute. Det är smärtans sanning, och jag känner bara min motvilja mot isande motkyla.

Tillbaka till saken: Vurma på Hornstull: hängde jag där i ett par timmar efter jag och Mindy slutade för dagen på SVT-huset så tog vi den långa sträckan med bussen, och passade på att ha lite mer egentid av kvalitetsnack, när vi kom till Vurma i sällskap med några sköna människor som bär på vältalade namn:

Julia
Mindy
Mia

Ett helgonställe: med hög mysfaktor, inredning och goda hemgjorda kakor, och söta koppar. Vi satt lite tät vid ett bord, och började nästan direkt med införda och pulserande diskussioner och ytligheter.

Ett lagomt avslappande hjärnrus på eftermiddagen: innan åtskilda håll. Jag stack snabbt in på Hantverksgatan på Fridhemsplan, och jag kände för ett besök på Stadmission, men dom hade stängt halv sju: jag tappade lust för att bara springa runt i butiken.

En annan gång: drog jag hemåt istället, då bad jag vädret att dra åt helvetet, blåsigt och kyligt: så att det stacks i ansiktet.

Vilande paus: vilopulser just nu.

Fullt och fart under SVT 3:a vecka, och jag har jobbat med Teckentorget här under i veckan. Imorgon ska jag göra ett webbinslag av reportage på en mässa, och jag känner redan lite fjärilar i magen. Jag har lärt och smakat på olika redaktioner och följt med deras anställda på olika arbetsuppgifter.

Lärlunge.

Något större som talar om min kärlek, min starkare sida: åtlutar det andra hållet, av kliche och nisch finns hos bl.a videojournalistik, webb, reportage, research, reklam, kommunikaktion och media, informera. Något som finns hos Teckentorget / Nyhetstorget.

Det har varit intresserant och lärorikt: jag besvarades av min passion bakom mitt förnuft, det är något där jag kommer alltid att höra hemma, och jag vet att det är något jag vill komma att jobba med under olika möjligheter.

Jag är nog född till en medial människa: det är svaret med en mening, och det kanske finns en mening med allting bakom det. Sedan jag var liten: skrev jag mycket, och även målade serieteckningar. Med andra i omgivningen sa: bli författare, reporter eller journalist. Jag lade mitt rampljus i fokus på att plugga media men det livet jag hamnade i byggdes på annat håll: med svåra frestelser och skoltrötthet, och jag tog ett annat studieprogram. Jag hade lösa tyglar, men med instinkter inom mediala intressen har jag nog fött med eftersom jag har haft en lång uppföljning i mitt liv med bakomliggande mediala inslag och inblick.

Tro på det du gör: vinn på det du gör, allt du gör har en mening.

Ja, jag har förstått det rätt.

Jag har fortfarande förstått rätt, men ändå chockad.
Jag vet inte varför, men det är bara som att jag stannade upp i livstillståndet, och började leta klarvaket efter andnöd mot livsutgång.

Det kom bara så oväntat, och jag tänker just nu på det.
Världen är ibland full med överraskningar.

Lördag: Bildcollage

Dags att börja spara tid och använda tid:

Jag har äntligen mailat nu till några olika skönhetsbibliska klinker: i Stockholm, och ställt frågor lite om olika behandlingsmetoder. Jag vill inte börja bada i botox, och det känns lite för tidigt att börja tvinga muskler i ansiktet att slappna av och stelna ut i ansiktet istället får jag nog depressioner av att inte kunna avtolkas av er andra om mina känslor som avslöjar i ansiktet. Jag är döv. Jag använder inte röst med ljud som kan avslöja olika känslotoner.

• Jag tror att jag har bestämt mig att börja med en behandlingsmetod:

Filier-behandlingar: av Restylance Vital Light till Touch, det nya lyftet utan kniv och smärta. Det beror på vad min konsultation hos dom säger för min avspegel: dom gör bedömning av ansiktet och hyn.

• Jag ska börja filiera och behandla ansiktet och trolla bort små varningar av linjer, rynkor med kroppens eget ämne hyaluronsyra i Restylance.

Mot Nasolabialaveck: fokus och fokus på detta området har jag valt det i första hand från min skönhetsbibelsbok. Filiera och trolla bort det.

Jag vet att vi alla har och får mer eller mindre nasolabialaveck av leenden och rörelser i ansiktet: tunna eller djupa linjer med äldra dagar, åldrar och gener. Jag tycker bara att det är väldigt dödsdömt fult att ha hängiga nasioalabiala, och kindben " tynger ned " då.

Se bilden: Före och Efter.


Effekten kan hålla sig i upp från 6 månader till 1 år: och börja igen behandla några gånger med tiden, förebygger det ännu mer mot djupa rynkor ser man yngre ut ändå trots om man blir äldre.

Det kostar, men det har blivit billigare på sistone, eftersom det här är väldigt eftertraktat med skönhetsjusteringar, och filiera sig mot naturens motvilja.

Ansiktets största höjdarpunkt: viktig punkt. Ett fräsch och snyggt ansikte är det viktigaste, med ett leende bedöms av omgivningens intryck och bemötande.

Det vet du: och det är faktiskt viktigt att se bra ut. Jag är inte fåfäng, eller utseendefixerad: jag har bara det verkliga synsättet. Jag tycker bara om att se bra ut. Jag accepterar åldern och jag blir äldre: men jag behöver inte acceptera och se gammal, ful och hängig ut.

Säg självkänsla, säg självförtroende och säg självbild.

• Jag har självkänsla, och självbild och självförtroende: men jag tänker mer på den synvinkeln: varför inte få ta tid och chansa: filiera bort det i ansiktet, och få chans att se bättre ut?

Metti uppmuntrar inte mig till det jag gör: men han respekterar min val, och han tycker bara att jag är så barnslig att lägga fokus i rampljuset av hur jag ser ut: han tycker att jag inte ens har mycket linjer. Det är bara åldern som förändrar ansiktet. Han betalar inte för mina behandlingar med samvetsnöd, som de andra gör för deras svenska Hollywoodsfruar men då svarar jag med ett flin:

• Julklapp, födelesdagspresent och spontana presenter: alltid en check till det i min önskan, och i princip sett uppmuntras min önskan till det.

• Är det kärlek, då ger han mig det jag vill ha: men jag förstår hans poäng: att slösa bort pengar på att se bra ut nu när man ser ganska bra ut finns det nyttigare saker i livet. Men det handlar enbart om en FIN hy och alla vill se unga ut.

Källan: Elsa-Facebook

Elsa: Happy Birthday Lyrics by Elsa.

Grattis, stora Elsa men ändå lilla Elsa: vi kommer att inleda kvällen med ett kalasfirande för henne på Slussen, på en båtmiddag: Patrica med flera av hennes gäster som deltar med under kvällen.

Välvårdade klädelse: en regel för ikväll.
Vi ska känna oss extra fina för henne, som extremt fin ikväll: åtnjuter av bordets sällskap av mix och käk och lite leendebomb på platsen för skål, och kalasfirande.

Tillägg: jag har haft bra dagar under här veckan i Falun på SVT. Idag har jag varit med på en intressant journalistutbildning, med två stora igenkända SVT:ansikten med intressanta föreläsningar, tal och diskussioner över olika synvinklar inom olika ämnen, områden inom TV, journalistik o.s.v. 

Imorgon fortsätter utbildningen: jag lär mig med bonus.
Sista dag imorgon i Falun.

Lite tid kvar att använda till lite packning, städning i rummet innan jag tappar ögonen i fokus och tar sömnen. Jag har haft Elsa ikväll med lite sällskap, med lite utekäk och underbara kaffe med grädde: och lite hjärnstimulans.

Mot Stockholm imorgon.

Tåget hämtar mig: på eftermiddag och nästa vecka är det då 3:e vecka: då börjar jag på SVT på en annan redaktion: Teckentorget, och jag kommer att bo hemma också: Jag fick känna till lite olika arbetsuppgifter och arbetsplanen: jag känner redan spänning inför det.

3:e veckan: Teckentorgets ansvarige: huvudrollen med ett namn: Stefan och jag.

Lite pulser och impulser: av min kreativa hjärnförmåga på grund av tystnadens sällskap på hostel: ensam på kvällarna i Falun har vi fått väderchock med mycket snö och kaos, ville jag bara komma med ett yttrande inlägg: det var ett tag sedan jag skrev någonting här.

Jag börjar hata mer och mer svenska vintrar: istiden verkar komma tillbaka, och kortare vårar och somrar: med mina bölande gnällgropar för varje årskiftningar: jag har problem med vädergudarna.

Lagomt är bäst: svalkande dagar, med sol och vindarnas luftvägar i kors med höst och vår och sommar, den perfekta känslan.

Men jag ser fram emot till glöggfester, och mysiga kvällar med sköna människor.

Jag har nu lovat dom att baka fram en hemgjord mjuk pepparkaka med kanel, och sirap som får påfyllning: smaken av lucia, vinter och jul blir saffrankräm av chessecream, marshallowkräm, lite vanillinvips och lite creme, med lite syrlig kontrats av apelsin och limesaft med persiska saffrankryddor: med lite vaniljstång och kan avslutas med trevliga dekor över krämen: apelsinströsselskulor eller lite mörkchokladsås: formas till ränder.

Kakan och påfyllningen: ska stelnas lite till, men ändå saftig, kladdig, stel, söt och syrlig. Jag tror på den kakan: jag visionerar: och det ger redan en känsla av åtnjutbara synd i begäran av sötsuget.

Nästa fredag: ska jag ordna min hemgjorda efterrätt blir lite hemligt nu inför henne: till ett födelesdagsbarn: synder i frosseri med biktstolar på fredagskvällen: med lite slapparmys, och tapas, plockmat, mörker och levande ljus: personlig kväll med lite fir, ser jag fram emot.

Next stop: Falun, SVT-2:a vecka. Praktikjobb.

Jag är fortfarande hemma i Stockholm: när jag kom i fredags kände jag igen av mina impulser av stadens kärlek, jag har verkligen saknat hem. Jag har haft bra första vecka i Falun, jag har följt efter olika arbetsområden, och gjort lite olika arbetsuppgifter, och lärde känna gänget under veckan i Leksaksfabriken, i en tom fabrik som medgav en mysig atmosfär.  

Tillbaka till tråden:

• Jag vände mig in och ut på humörskiftningar: jag kände att jag har hamnat i kaoset av hormonrubbningar, jag ville bara ventilera ut allt ur huvudet, ut med alla tankar: svarta och cyniska. Jag ville bara spotta ut alla ord, jag fick bara storlust att vara elak.

Men jag var överkänslig: att jag inte orkade vara elak, jag försökte pulsera ned, bara nedvarva mig och stabilera hormonerna, med lite choklad och läsk framför filmerna som bara var fanders dåliga: stor besvikelse, att det bara stormar in med massa dåliga filmer, eller är jag för kräsen?

Jag försökte mata in tid i min utrymme att få träffa några: men det funkade inte som inte jag fick det, jag fick aldrig chans och få träffa dom under helgen, och jag förlåter Laith som stack i sista minuten till Örebro igårkväll, egentligen ville han ses, att han dog nästan efter distansen, men det kanske var lika bra: för han kanske bara gjorde saken värre för mig. Inte stod jag på det bästa humöret. Att inte jag var med någon människa.

• Hormonrubbningar: månadsrensning. Den vardagliga rutinen som sker en gång i månaden.

Nu har jag packat ned lite i väskan, och tar ett direkttåg till Falun, inför andra vecka på SVT kommer jag att vara på en vuxenredaktion för Perspektiv och Nyhetstecken, och samtidigt gå på två journalistutbildningsdagar.
Jag har sagt hej då till honom: som befinner just nu i sällskap med några andra grabbar på Södermalm.

Efterlysten fråga: Johan, hur ska jag få kunna nå dig?