.

Torsdag: Nyhetsrapport och God morgon, sitter jag framför dig med en kaffekopp under tiden jag ägnar tiden åt tvätten nu på morgonen.

Bröllopsfebern börjar fjärila runt i magen, och går på nerver, av längtan och att få se dom förena deras öden på vigseln i Örebro: i stadens mäktiga kyrka.

På lördag: kommer dom viga sig på altaren framför prästen som talar till gud och vår gudaherre: och förenar deras öden med ett löfte i nöd och lust, och bekräfta deras trogna kärlek gäller för: om ingen någon oväntad gäst gör invändningar mot deras kärlek.

• Annamaria och Pasi.

Det blir mysigt att få fira på deras ceremoni: i sällskap med vänner och familjen, och fördela av våra lyckoönskningar medan det lövfäller ute och  kylan färgar av löven. Det närmar mörker och vinter.

Skadeglädje i era behag till att ni kan känna er tillfredställda: en klänning kommer jag att bära på bröllopet, en verklig klänning som bara luktar tvång och tvung. Jag försvarar Chanel Coco: många klänningar är stilfulla och eleganta.

Men min envisa motvilja har jag bara svårt att använda en kort discokjol eller en pennkjol, eller till och med en klänning, som kvinna. Jag vet inte bara varför, jo jag har visst tagit knälånga kjolar på mig, och dress men jag blev aldrig kär i den stereotypiska stilen, jag förstår inte på alla kvinnors kärlek för att visa långa och vackra ben, eller framhäva midja med en trångsydd kjol. Jag fungerar inte bara i det.

Chanel Coco har inlett med en regel för alla slags kvinnor: En lyhörd regel som går inte att undgås. Alla ska bara ha en enkel och figursydd svart klänning upphängda hemma.

Med min respekt för Annamaria och Pasi i samvetsnöden av mitt hjärta för deras klädval av norm och etikett, har jag därför hittat en glädjedödande klänning som bär på en viss maktkänsla. Den intalar mycket av min personliga anda. Chanel Coco smaksätter klänningen med ett domarslag: Godkänd.

OBS: Sommartid tar slut på söndag: vintertid kommer tillbaka igen, en timme bakåt. En regel till alla hem: liva upp mer mys med levande värmeljus, och inskaffa söta plädar och flitar. Mer avslappnade och mysiga fikstunder på kvällar på stan, och undangömda fikställen som har livshistorier talar om för oss, lockar mig mer.

Pudrad, nudrad och medtagen i en mormoströja med olika ljusa toner av beigefärger endast för 149:- från HM. En stickad tröja i budget som värmer mig mot kvällars isande motkyla. Mormorströjan följde med mig ut ikväll första gången.

Nytagna kort av mig ikväll: en bildcollage bjuder jag på nu, det var ett tag sedan också. Jag är inte ytlig, men jag ser alltid maten med kärlek, hjärta, respekt och med hög kvalitet, som snork eller snobbmat men jag åt faktiskt gatmat ikväll.

I regnet på Kungsholmen blev det St Eriksplan där vi irrade runt ikväll: ville Antonia hela tiden ha korv med räksallad till middag, hon bad om det men mot min vägran ville jag att vi skulle ha ett nobelt bord av pustad servering och åtnjutande middag ikväll på Rörstrandsvägen som hade lockande restauranger med levande ljus på borden överallt och spännande matmenyer, tiggde hon istället om korv och räksallad, som säger gatmat.

Fina flickor är inte födda till att äta korv med bröd och räksallad: vi famlade i blindo av inte kunna bestämma oss för vart vi skulle kunna bestämma för en restaurang, eftersom med min känsla av hennes energi hungrade hon sig efter korven istället. Jag fjantade mig nästan över att se henne äta korven framför mig, skrattade vi istället för våra dåliga skämt.



Jag fick samvetsnöd: bara för att göra det lättare gjorde jag val för hennes motvilja, gav jag upp och lät henne få gatmaten, tog jag potatismos med grillad korv med tvungets val som funkade. Vi stod i regnet med blåsvindarna som störde oss medan vi försökte söka skydd under tak under grillkiosken. Vi frös om händerna och småskrattade hela tiden över dåliga skämt.

Antonia kände sig så belåten efter ha fått korven: smälte in i munnen, ville hon efteråt ha kaffe och en enkel kaka valde vi Mellqvist, ett cafeställe som bara luktade kaffe och trådlöst internet, litet och mysigt ställe med ljummen känsla som medgav en lugn stämning. Vi ville bara dämpa saknadens smärta genom att ha en mysig kväll i några timmar.

Rutinen: att vara med henne på heltid får jag klara utan henne nu i nästan 3 veckor. Rörstrandsvägens Grillkiosk, St Eriksplan.

Ali saknades ikväll: han kunde inte följa med ikväll.

Jag har jobbat ganska länge på TeckenBro Media AB i Örebro med flexbila arbetsuppgifter: med flera titlar på pannan, men det som jag var på arbetet: kontorassistent som befattad på det området till som företagets värd, cafeförsäljare och assistent.

Nu när jag har slutat i somras, flyttade jag till en ny adress, ett nytt tak i Stockholm: ser jag fram emot till nya möjligheter som passerar runt om nya milstoplar.

Jag vet och beklagar inte att det kan begränsa mig på grund av min dövhet men det är något jag brinner mig för kultur, drama, skrivande, mediala principer som reklam, försäljning och information, statist och aktör: allt som jag tycker är roligt och utmanat.

Jag har varit datahandledare och teaterledare också: en del av mina erfarenheter har jag fått på ett köp, jag gillar att se folk vill lära sig mer, inspireras av sig själva, och jag gillar att få folk tro på det dom vill och höra.

En av mina stora drömmar: en egen Uppdrag granskning: dokumentärprogram om Sveriges brister på de dövas tillgängligheter, och de hörandes attitydproblem som visar verkliga problem. Lite Sherlock Holmes av mig: det vet jag. Analysprogram: med teckenspråk och verkliga problem som sker i Sverige för de dövas välfärd är det något stort jag som saknar.

Tillbaka till saken:

SVT: praktikjobb börjar jag nu på måndag i Falun: nordåt och mot vindarnas kyliga lufttryck. Jag ska följa på arbetsuppgifter med olika kontaktpersoner, och handledare under veckorna jag ägnar min tid på SVT i Falun och Stockholm.

Nästa vecka börjar jag i Falun: jag ser fram emot till den chansen, en början är allting på en arbetsplats hoppas jag att jag kommer att få lära mig, och se det av nyttiga: något som inspirerar mig, och att få mig utveckla och växa fram på området, kommer jag att se på olika kunskaper inom olika genren, det blir några redaktioner jag kommer att vara på under min tid som praktikant.

SVT-praktikant: kommer att bo på Falun Fängelsevandrahem: med en cellbädd med frukostbricka varje morgon, men jag kommer att ta med lilla laptop: som underhåller mig på kvällarna. Falun ger varning av att inte göra någonting på kvällar efter jobbet enligt de andra mina kompisar som jobbar på SVT.

En viloplats i naturen.

Jag har en rutin: att vara med Antonia, på heltid och Maral var kvar i Stockholm: följde med då, och vädrade ut sina tankar men vi omväxlade med lite skratt och humor.

St Eriksplan: vi tog en eftermiddagfika på ett ställe med att hedra uppfinnaren som började mala bär, bönor och till kaffehistoria: ett budgetscafe om man jämför med de andra dyra cafeställen var det mysigt där inne: en lugn atmosfär som intalar enkla inredning.

Kaldis Coffee på Rörstrandsgatan nära T-bana på ST Eriksplan: som serverar brunch, lunch och frukost med budget: passar fattiga studenter, arbetslösa och de enkla. Jo rikemansungdomar får komma, och om dom är snåla. Gratis trådlöst bredband: rekommenderas för lugna sinnesro och mysiga kvällar. Dom serverar också 7 olika kaffebönor som uppmuntrar miljövänliga grad till KRAV och Rättvisemärkt.



49:- för nybryggt kaffe med påtar och en gigantisk chokladtårta med lite grädde: förbjudna frestelser nu när jag har målsiktat mot den idealen av smala kroppar. Men billigt var det, halva priset på en enkel fika.

Där kommer du nog att hitta mig ibland: ett bra budgetställe med billiga utbud, hemlagat bakelser, käk och pajer.

Jag har ångest ibland till att inte kunna laga stormiddagar, infixa festligheter här hemma hos oss med att det begränsar min tid och min energi över att se lilla kokvrå: det går inte ens att laga vilt och med glädje här hemma men jag får acceptera att det är bara en tid: en början att bo i Stockholm är jag tacksam över taket och en adress har vi fått till slut med glädje är inte matlagningen viktig då.

Men jag vill laga mat: utan att begränsa mig men det är ett bra sätt: mindre mat och skit i skafferiet och kylskåpet med att jag magrar och jag har fått flera reaktioner: du har blivit smalare.

Jag har gått på bantningskuren ett tag med Cambridge, och jag blev överraskad av att när jag vägde mig i Tehran, har jag nått målvikten på 75-76 kg sedan i April med en långsam takt. Det betyder att jag har 10 kg kvar att målsikta till vinnarvikten.

Tillbaka till saken: titta på söta kokvrån: med kärlek är det kokvrån i öppen hallgång, vitt och ljust som avger en luftig känsla för öppenhet: ett dåligt kort kanske men jag har inte inrett så mycket i hallen.



Men jag har klistrat in kakeldekor av babyfärgade rosor av rosa på kakelväggen. Jag har klurat ut lite med att göra mer hemtrevligt här inne: tavlorna på den stora väggen bredvid pallbänken med roskuddar, och en lång vit hyllbänk infästade uppåt på väggen, och på hyllan ska förvarningslådor stå. Samtidigt ska jag kunna fästa in belysningspotsar under hyllbänken för att omväxla belysningar av olika humörskiftningar.

Jag har hängt upp finfina vita dubbla tygdraperi som går att dölja hela kokvrån och längre bort till högerriktat håll där har jag en bänk med mircon, och alla förvarningslådor med torrvaror, bestick och mer.

Träpallar med 4 stora träpallar som en hård yta av matta i hallen: fortfarande osäker på om jag ska måla över det till vitt, skulle det ha varit gudomligt snyggt.

Jag vet det.
Jag är vit, och bor vitt, och lever vitt.

White projekt på gång.

Jag infixadeGilla-knapp under i varje inlägg i bloggen om du vill slippa kommentera åsiktfången.

En hög maktfaktor överallt inom sociala medier med den grejen: gilla-knappen, och kunna kommentera. Nu har du också en gyllene chans att trycka på Gilla-knapp här också i bloggen. En vardaglig rutin av våra allas liv. Gilla. Men det som menas ska gillas har sin anledning.

Vi börjar med så här: Gillar du mig?

Bekräftelsebehov lite här, det är en tendes som jag förlåter ibland hos alla människor som har ett viss slags beroende för bekräftelsebehov på grund av att känna sig viktiga och nyttiga för alla i världen, men till balans och dos. Inte ska någon dö av beroendeframkallande bekräftelser som går i överdos, bygger det annars då på ett falskt fenomen utifrån omgivningen: självkänslan faller ner i fällan, den största faran inom sociala medier. 

Ur min skönhetsbibel: har jag några nyinköpta regler till min vardagliga rutin med skönhetsvård.



Facial Soap: rekommenderas för kombinerad hyn, fet och blandad hyn, även för dom som lider av acne, ojämnheter, finnar, och äckliga pormaskar.

Anti-eyecream: Repairwear intensive: en regel för dig att se ung och fräsch runt om ögonen, motarbeta alla fula åldersrynkor, och linjer, början till slutet.

Serum: Face and Eye: Repairwear deep wrinkle concentrate: för hela ansiktet och ögonen.

Idag talade jag om hur det viktigt var att måna om sitt utseende, hudvård och allting i deras öron, Mindy och Sara i mitt sällskap i Kistagallerian efter vi har tagit en fika hemma hos henne. Då visade Mindy då en slumpmässig bok i en butik: handlade om Framgång.

Då såg jag också en bok av slumpen och pekade den åt Mindy: en regel för henne att ha i badrummet. Konsten bakom om spegelns fåfänga: med en skönhetsbibel med alla regler, tips och fakta.

• Jag vet att det låter dyrt att se bra ut: men att sköta och måna om utseendet och motarbeta alla fula rynkor i plågans orättvisa avgör det också mycket på hur vi sköter oss själva: med mycket vätska, och bra kost och även motion och av allt är det också viktigt med skönhetsömn.

Men det går att se bra i budgetsklass, och till med t.ex köpte jag grejerna på en webshopbutik på nätet med några hundra billigare än de vanliga butikspris.

Jag har kärlek för att hitta bra tips, och köpa det som jag har råd till med det som passar min budgetsklass. Det framkallar ibland ångest av att tänka på hur det ibland är så fanders orättvist att kosta en massa pengar för att se bra ut, och kunna ha råd att måna om utseendet.

• Det är ett sätt att se bättre ut, överlevnadsåtgärd som gäller kvinnan och mannen: det ger skönt och åtnjutbart sex och liv i kärlek mellan skönhetsattraktionen hos paret, det är som att titta på försköna affischer, men som singlar har man garanti: att se fräscha ut men ändå kunna få flirtar av omgivningen. Ibland räcker inte det bara med sinnelagen. Världen vill se fläckfria ansikten.

Emma Malmlöf:

Personlig lyskraftig och attraktiv skönhetsklass över henne med aplomb och självförtroende. Hon stilar skrivande som avger beroendeframkallande läsdrog. Jag kommenterar henne inte ofta men jag läser henne, viljan föregår vanan. Jag känner mig hemma i hennes texter. Det är inte varje dag jag känner en bra bloggnärvo i bloggvärlden. Jag faller i beundran för henne.



Källan: http://platine.blogg.se/

En ungkvinna med ett huvud på jorden, framför oss med känslor i skrivande. Hon kan upplevas och avtolkas ytlig och fåfäng. Jag läser och ser mycket varma toner i hennes skrivande, om allt och ting. Hon vill så gärna mycket ifrån utav livet.

Det är inte ofta att man läser en blogg med hög skönhetsgrad över personen men ändå samtidigt kunna avslöja känslovärda texter, och med tankar, en fungerande hjärnas förmåga av att normalisera av det verkliga jaget.

Hon vill så gärna och kämpar att tro på det hon gör, och det hon säger till oss och världen, tror jag då mycket på henne och hennes nådegåva.

Hon är en av mina bloggfavoriter. Jag kan säga att jag läser inte bloggar av en god vana, utan avgörande impulser som går på mina never får jag läslust då men inte viljan föregår. Annars står jag bara i nödens lust, läser jag då några av mina magnestimiska närmaste vänner, min läsvilja går alltid till dom i trohet. Varje dag.

Amen till viljan ibland. Här kan du besöka några utvalda bloggfavoriterna: ta ett läsavtryck, och känn dig hemma hos dom.

Emma Malmlöf
Fabriksflugan
Pussgrodor
Antoniachic

Igårkväll när jag kom hem från Vänersborg, tog jag ett svängrum ute på DUKIS på stan, för att träffa andra tjejkompisar som jag väntade på dom inne då en stund, medan folk snackade.

Jag fick skumma frågor: om jag var eller tyckte om jag var känd, som Askungen eller någon övermänniska. Om vilka talanger jag hade fött med, och om vad jag var bra på, och om jag verkligen trodde på människor som fattiga och utspolade men ändå gjorde gudaverk för världen, och jag inte står på den andra sidan med eliten.

Ändå fick jag diffusa spottar i ansiktet, och att jag var snorkig och snobbig. Jag var inte bra nog men ändå var jag cool, jag ville bara andas med skratten ur mig, men jag kämpade emot med skratten undangömd. 

Någon betonade: att jag var inte tillräckligt känd, att jag inte vet hur jag försäkrade mig till ett kändiskap, och jag var lat som inte förstärkte min kända statusuppdatering, jag blev förutspådd av vilka talanger jag skulle satsa på av någon som trodde att ha känt mig bäst än mig själv. fick framför mig.

Cirkuset förhörde mig med skumma korsfrågor: jag kvävdes. Konsten att kommunicera med berusningsmedel har visst sina talanger.

Jag beklagade istället med min lugna ton: men det är ni som gör mig känd, och jag statuserar inte mig över kändiskapet, jag vet inte hur jag ska göra mig till att vara känd. Jag har inte konsten att göra mig till känd: jag är bara född till den jag är och blir efter omgivningens inflytande.

Ni väljer att göra mig till känd. Det jag gör blir känt, eller vad jag än säger blir känt.

NEJ: jag är inte känd, men ni gör mig känd: JA. Min talang medför det som att ni får och gör mig känd, ännu mer känd. 

Annat tillägg: Jag går gärna med på ett par sunskiga öl med dig, men kan du gå med på ett par försköna champangeglas istället med mig. Jag avvisade dig igårkväll med din böjande fråga: på grund av min trötthet, men behålla gärna din fråga till nästa tillfälle tackar jag jag, nu får du hitta en lösning för att fråga mig igen.

Hemma igårkväll efter Vänersborgsvistelsen: Gud som har glömt staden kommer jag att komma ihåg stadens lugna charm med ändå så stort av träskel och fall i staden.

Jag besökte Mallan och Thomas: när jag såg henne på perrongen log hjärtat, och saknaden blev jag av med, äntligen fick jag se henne igen.

Tack och för all prat och kvalitetstid, även om tiden rusade iväg, det mördade dagarnas men nästa gång får det bli några extra dagar till: mer att göra, umgås över och Kenta var med oss, med glädjeserum öi behver ansiktet på honom med mycket humor och skratt.

En otroligt söt lya har dom skaffat på Södergatan, jag gillade atmosfären och känslan i hela lyan: jag kände mig direkt hemma hos dom men en rysk balkong med bikt och pliktstolar saknas: den platsen får vi leva och inspireras oss av storvansinne, men vi ljuger inte om saker som det största nyhetsfallet av stadens energitjuvar: som stinker äckel och smuts av det tragiska att: det råder brist på respekt och empati som hon visade för Mallan och Thomas under helgen, det skrämde mig faktiskt.

Jag är vännen men ändå lever i med många rollspel: jag är deras försvarssoldat, ordanalyspolis, åklagare och advokat. Egenskaper bedrifter mig till i rollspel med alla mina kära i relationer: i nöd och lust.

Tänk på att vara en bra vän du, det är inte att lägga näsan i blöt: utan vissa situationer, omständigheter är det bara att säga självklart: försvara och förstärka: med stöd och hjärta, vänner i nöd och lust.

Nöd och lust.
Men sanningens ögon är här: allt hon kommer med är bara ur fantasin, eller om en gammal sak ur förflutna som går inte att utvecklas i nya tankebanor på den hyllan.

Spola.

Jag avslöjar: med kallsvett och en förbjuden bekännelse.

Hjärtat brändes till, och det chockade mig men människan som sagt är komplicerad, med tanken på att världen ibland kan ha sina hemliga och förbjudna spel, och med att det chockade mig att det var just hon, på jorden.

Aldrig någonsin har jag tänkt mig att hon skulle göra så: hon trampade mitt hjärta, första gången tappade jag respekt för henne, jag var bara arg över hennes bekännelse, så syndigt och fult.

Smutsigt och omoraliskt.

Hon bara nonchalanerade bort det, och var förvirrad. Jag såg hennes ansiktuttryck, och hon försökte förhindra mig att fördöma henne. Hon bad om att jag skulle förstå. Hon framtydde och skyllde på kallsvett, och rysarskräck framför tanken på ett livslångt vigt äktenskap med en man.

Hon sökte motvilligt men ändå lockades till förbjudna lekar, och lutade sig åt mot den flyktvägen, för att tvätta bort kallsvetten, och hon ville bara åtnjuta av livet. Hon fastnade i dubbla spelet.

Jag ville bara avslöja för världen med hatet. Jag ville bara straffa henne. Att hon inte visade respekt för den perfekta mannen som har älskat henne i alla väder.

Jag blev hatiskt besviken, som så jag trodde på hennes rena och pliktstrogna kärlek med trohet. Jag såg henne som min trohetsdrottning. Hon ville inte avslöja det för honom. Det skar och blödde till i hjärtat. Jag ville bara hata henne, men jag kunde inte. Jag skakade av chocken.

Hon var otrogen under en tid, och hon skulle gifta sig nästa helg med den mannen, så kallade perfekta mannen som har ställt upp för henne under alla tidernas dagar med glädje och tårar.

Jag ville bara fördöma henne och hennes handlingar, jag kände mig dumgjord, bara hon inte var ärlig mot mig tidigare. Vi som kunde prata ut om alla väderdyngor. Hon höll tyst om det för alla. Hon skämdes.

Hon kändes så ful, hennes känslor stank äckel och smuts. Jag blev ledsen, nedstämd och förtvivlad. Jag som trodde så mycket på hennes kärlek till honom. Varför, var det också den beständiga frågan framför henne, och aldrig fick jag ett tydligt svar av henne.

Allt jag såg framför mig kändes bara otydligt med scener, jag bara kommer ihåg sanningens smärta som gav mig en smäll i ansiktet, av chock och förtvivlan. Hon ångrade sig känsloladdat, med tårar. Jag ville inte tvätta bort hennes tårar, och jag ville bara se henne gråta mer.

Ibland gör man saker utan att förstå det själv: kallsvett och rädsla.
Jag vaknade helt plötsligt upp och insåg att hon skulle viga sig nästa vecka med så kallade den perfekta mannen, jag fick nästan andnöd.

När jag levde i drömmen: kunde jag känna så starka effekter av ångest, smärtan i förtvivlans tårar framför henne och mig. Jag kände helt annan energi av sorg och lidande.

Jag respekterade inte den känslan. Men jag är glad, att Anna och Pasi ska gifta sig nästa vecka och Anna har inte avslöjat sin kallsvett för mig. 

Usch, en dröm bara.

Drömmen kanske besvarade mig på grund av min cynism framför kärlek: gav mig en sanning av den bilden som besvarade min verkliga tro, undermedvetet, att jag verkligen tror på deras kärlek innerligt. Jag får och bär på ett mycket gott inflytande av deras kärlek som kombinerar min energi.

Allt ska gå bra nästa helg på deras magiska bröllop har jag en känsla av att det blir bara helt perfekt, på grund av att jag känner verkliga lycka framför mig.

Stadsmission: på Hantverksgatan i Stockholm, tack ska ni ha och en ny favoritbutik nu till mitt hjärta:
Hantverksgatan och Skånegatan: Stadmission

En varm tröja: Gant för endast 150:-
Fräsch och ren.

En otroligt söt babyfärgad flit: med babyfärger av rosa, blått och vitt.
Endast för 60:-




I sällskap med Antonia: fick vi mycket glädjeserum över våra ansikten i regnet hade vi mysigt på gatorna och spanade in i butikerna, och värmde upp oss med godheter på Elda, en otroligt färgglad inspiration av en massa tavlor med historiska motiv med att få oss börja fundera över konstnärers bakgrund, och motivens betydelser och vem damen var på porträtten.

Jag blev glad när jag kände och såg henne så glad, över öronen med briljanta ögon som dansade på rosa moln av lyckan, så salig över arbetsplatsen hon har fått hos UR i 8 veckor. En praktikplats som kan betyda en fin merit i bakfickan att ta med, och det är en bra början på det. Det är en av hennes drömmar.

Ett nytt ansikte: som kanske kan sälja sevärt, men det går bara att tänka i nuet: och det är så roligt att se någon leva i lyckan bakom med stor vilja: jag tror på dig, och stanna aldrig i prestigeskadors ångest. Magkänslan vägleder dig till det bästa du gör det du tror på.

Konsten att tro: är att kunna känna med.

Vänd och vrid på saken, än hur du vill, du avgör. Jag blir åsiktfången i allas tankar, och funderingar. Jag vet inte varför, men jag har blivit ett intressant dilemma för andras undangömda frågor. Jag har blivit en stereotyp för kärleksfenomen, äktenskap och förhållande och sex.

Jag har fått frågor av omgivningen, samma sak, samma sak ständigt:

Om varför jag inte talar om min kärlek, mitt hjärta och om varför jag nästan aldrig talar om honom, eller om jag verkligen älskar honom, om jag hyser känslor för honom, och om jag inte känns så gift, nästan gift ändå känns så singel, om varför jag inte skriver om honom, eller pratar om honom.

Men mina närmaste vänner: ser på det här helt annat, jag pratar faktiskt om honom. Icke ord, handling före ord.

Du avgör, och du avgör det du tror och känner men jag svarar dig med en punkt: världen har hört min kärlek framför den dagen jag tog beslutet att gifta mig med honom på grund av en anledning, för att få honom stanna kvar med mig i Sverige.

Det är inte fel att älska någon från annan världsdel? Det är ok att leva tillsammans med någon i ett annat land?

Jag har fått frågor: om varför jag inte kunde ha tittat åt en annan karl här i Sverige istället? Jag bryr inte mig om vilket land man ankryter sig till, men tyvärr måste man följa landets strikta regler inom invandringspolitiken och immigration för alla europare och andra länders invandrare. Så är det för alla.

Varför behöver det bli dödsdömt att bli kär i någon annan som kommer från ett annat land? Med bara i skräck och framför rädslan: för att bli utnyttjad?

Aatt bli kär i någon förs med verkliga ögon och verkliga känslor, man blir inte dum i kärlek av vilken partner man väljer sig framför? Man kan känna om man har blivit kär i fel person?

Jag tog beslutet med kärlek som vann över motviljan. Jag ville aldrig gifta mig och det var något livsöde jag har väntat mig framför framtid. Jag kände att jag var inte född till den giftatypen, och jag råkar kanske bara har annorlunda synsätt på kvinnliga normer, jag är nog bara normlös som ser cynism på äktenskap och kärlek.

Vissa har antytt sig fram och menat innebörden av det här:

Tänk om att han bara tänkte på att få ett svenskt medborgarskap och använde sin vinning genom att behålla mig som garanti och få stanna kvar. Rädslan mötte mig i början, men sedan bestämde jag för att motarbeta spöktankar som jag inte ens trodde på. Jag ville åtnjuta av kärlek och passion istället, jag gjorde val och jag har förstått att det finns mening med nyttig utnyttjande. Alla utnjyttar och använder varandra till olika syften och sammanhang.

Livet har sina öden och livsuppgifter för alla människor.

Jag kände hans kärlek och respekt: och han ville ha mig. Kärlek i hunger och passion av lidande och gråt förekom också. Jag bestämde mig samtidigt på åtsidan: att jag ville hjälpa en människa, att få ett bättre liv genom att ge min kärlek och stöd. Han skulle stanna kvar i Sverige, på grund av att få bättre rättigheter och demokrati för frihet och human.

Jag har inte ett kärleksbevis men idag har vi hängt ihop tillsammans nu i nästan 7 år, och ingen av oss har lämnat varandra än. Han har blivit svensk, och medborgare. Jag är även gift som iranian, och har rätt till det jag får i Iran, och på ett köp får jag se mycket av kulturen. Hans familj och släktingar sätter mig högt på en guldstol, guldkappa och allt av guld och kärlek. Min familj och släktrötter, tycker om honom.

Jag gav honom ett liv i Sverige, jag kanske var hans ängel i sekundens ögonblick men jag fann honom, genom att han är också min gudsherre, den livlinan vi har något är och förblir speciellt, än hur det kommer att hända.

Ironiskt det som hände: när jag kände att jag inte skulle viga mig med någon, men om för att jag skulle gifta mig måste jag gifta mig med någon utlänning från något land för att ha det synnerliga skälet: att gifta och åtnjuta av utmaningen.

Ödet gav mig den livsuppgiften, och jag känner mig stolt att se tillbaka på gamla tidens dagar, att vi har genomgått mycket och i min vetskap med mitt goda samvete vet jag då att jag har gett honom en trygg start på allting i Sverige, en öppen portal till ett bättre liv, är jag själv tacksam för det jag gjorde var ändå rätt val.

Nu skrev jag åtminstone något om honom och oss.
Amen.

HEJ AB!

Höstens kyla tog nästan kål på mig när vi kom ut från flygplatsen för att ta en taxi hemåt: och gissa om jag nästan skakade av kylans motvindar.

Jag bara så aggressivt gnällig: jag hatar kylan mer och mer med åren, och jag blir äldre, känns det som att min mentala förmåga klarar inte längre av Sveriges klimat, motvindar, kylan som svider, och alla snöiga vintrar med mycket höga lufttryck.

Mina jackor fungerar inte längre: även om dom är gjorda för höstkylan, och jag fryser bara så. Jag vill tillbaka till solen och värme där jag åtnjöt verkligen av solens sällskap, men visst det kan slitas ut ansiktets åldrande tecken som inte klarar av motarbete mot rynkor, men det är jättebilligt att bada i botox där nere i Teheran, och en behandling med botox kan kosta en tusenlapp.

Men att blekna tänder: är mycket svindyrt därnere, och eftertraktade frågor för olika intressen av sorters behandlingar varierar till prisklyftor som utskiljer så mycket om man jämför med det i Sverige.

Att justera om näsan eller föryngra och motarbeta rynkor och åldrande hud: billigt där nere, men att laga tänderna, och göra vanliga tandläkarbesök är också mycket billigare.

Jag ska skriva en liten text om resan och samtidigt göra en bildcollage så ni får genomresa med att titta på resans dagar där nere.

Annika kommer hit ikväll: sova över här med Vilmer ska hon ta med, och vi ska umgås med Mindy imorgon, och samtidigt shoppa lite, och vi måste ta hand om en viktig plan. Det blir fanders roligt att se henne igen efter tre veckor, det ibland är så tråkigt att inte kunna få se henne oftare, men ikväll får vi egentid med levande ljus och lite gott att äta framför romantiska filmer, en av hennes stora passioner har jag ett par nya filmer här, då får vi se om filmerna får känslosvärda feedback.

Nu har storgrabbarna, åkt hem till Örebro, och han till på prärien till huset med storpackning av sorters nötter, uttorkade frukter och Gazar till familjen för att genomleva ett persiskt firande av goda smakheter.

Löften till Annamaria och Mallan genomfördes: Saffranpåsar är med mig. Det luktar lucia, julen och vinter av saffrans doft.

Oktober här: nu redan och snart till November fram till Februari kanske, en rysarperiod kommer jag att leva i ångest med tanken på att plågas av kylan, och mörka dagar.

BYSS som skriker BYSS:

På SVT: den 18 oktober har BYSS sin tredje ingivande säsong på teckenspråk och det är ett livstilsprogram för döva ungdomar. Det efterlängtat programmet med kanske en utökad popularitet nu kring det: beror det på de två nya programledare med igenkända och ihågkomna namn framför oss med Erdem och Gabriella som blir deras ansikten framför kameran.

Dom fick jobbet som programledare på grund av dom ansågs väl de bästa kandidater efter alla andra har sökt till BYSS som programledare och det var många som sökte dit. Det blir mer spännande att få se dom på TV. Om dom gör det bästa intrycket på TV kommer dom att vara stjärnor.



Men främst och först, är det intressant att följa efter Mindys resultat av arbetet bakom BYSS. Om det har gett och skett stora förändringar av programmet. Det är inte lätt, att tro på det man gör när man tror att det kan passa världen. Alla tycker olika, och men kanske är inte det alltid lätt att tycka olika, för hur ska man tjäna på sitt popularitet egentligen?

Jag minns då tillbaka till i tiden hade BYSS sin första och andra säsong: alla pratade om det, och diskuterade och fick olika intryck av programmets innehållet och kvalitet, och fel kandidatval av programledare. Negativa vibrationer. 

Jag hade olika åsikter om programmet. Det kändes ibland i mellanrummet svårt att bara bestraffa programmet med en dödsdom, programmet var inte bara alltid dåligt som intalade PINSAM också istället för BYSS. Jag ger världen alltid flera chanser, men inte till vilket pris som helst. Jag kan faktiskt förlåta.

BYSS 3 ska få en känslovärd chans av mig: jag tror på Mindy och hennes kärlek bakom hennes arbete med viljan framför BYSS. Jag vet att det inte är alltid lätt, att utföra ett arbete med media, kultur och tv krävs mycket tålamod, energi, vilja, hjärnans stimulans, gränslösa zoner men ändå till en lagom dos av det som passar till dagens efterfrågor för vad det ska visas, och vad man vill se av det.

Den 18 oktober kan du få din chans att se BYSS på teckenspråk.

Länken finns däruppe: följ mer av information.

BYSS på Facebook: