Facebook har jag ett konto där, och igår påminde alla, alla och grattade mig: och med att vissa skojade om jag är välkommen till 30-klubben, och vilket insåg jag att jag är verkligen en åldersiffra-30. Jag kommer aldrig att vara 20 igen. Inte 25 igen. Och inte ens 29.

Facebook-Tack-Tack för hundratals till hundratals grattiskramar och önksningar: vissa kom med finfyllda meningar och ord med bilder, och även tack för fina sms.

Jag blev också extra glad när jag löptränade igår en timme på gymet, fick jag sms av henne: jag ber inte ursäkt för hennes svårigheter med minnesförmåga, men hon glömmer saker och dagar: men hon kom ihåg min dag!

• Jag ville inte fylla år, men vilket är det nog sista gången jag fyller år: det sägs som när man har fyllt 30 är det sista gången man har fyllt, året efter man har varit 29.

Vissa säger: det här är en ålderspunkt man har kommit till en riktig höjdarpunkt, livet har börjat. Jag fick fina sms av Pasi: nu har jag gått och blivit en mogen kvinna, för den åldern utvecklar och jag ska njuta av den tiden. Vilket skrämmer det mig: med tanken på att jag har bara 10 år kvar på att fylla 40.

Några tjejer sa: att vara 30 år är den bästa och lyckliga tidpunkten, att ha blivit 30-kvinnan är den bästa tiden, och allt händer inom i sinnet hos kvinnan, glädjeämnen och jag förstår inte. Jag känner mig fortfarande som 25-29 år, men nu talar vi inte om min fåfänga.

• Jag vet inte om jag har fött med bra hudgener, men jag hoppas att jag inte behöver få föråldras snabbt, och får slapphud. Fula rynkor och slapprynkor som sitter på fel ställen i ansiktet till t.ex men det finns lösningar, men det kostar.

Jag vet inte, men jag vill alltid se fräsch och åtstramd ut: ansiktet är det viktigaste uttrycket av det vackra. Men tillbaka till saken: jag är 30 år gammal. Det kan jag stå för. Jag har inte identitetskris, eller har jag en mentalt kris undermedveten? Vetefan, det vet jag inte, orkar inte överanalysera mig själv.

Men ångest-tiden fientlig-ångest. Men främst och först vill jag tacka för alla vänner, kära och nära: för fina förskottsfirande och jag väntar på efterskottsfirande. Familjen, huset och syskonen och tack ska ni ha.

• Julian: en människa, den vackra och stilsköna mannen någonstans runt i världen som vi har ibland kontakt på Facebook på grund av gemensamma intressen men vi har aldrig träffats och inte har fördjupat relationen:

tog han lite tid åt ett papper, en penna och satt sig framför webcamera: för att skicka en digital papperhälsning till mig. Jag blev lite brörd av hans grattis-önskning. Kortet här kändes speciellt, hjärtat berördes av charm och värme. Han ansträngde sig för att ta lite tid åt mig, någon människa som inte han har träffat.



Amour!