Jag synliggör mina vänskapliga band till män på ett platoniskt sätt: det är helt ok i mina ögon så länge jag vet mitt handlade, mentalt och känslosamt.

Jag är inte mentalt eller fysiskt otrogen mot min älskade, det är min känslosamma värdering, egentolkning. Jag är heller inte otrogen mot mina vänner med två olika kön. Ge, ta och dela-gyllene regeln i min bok.

Jag har min trohet i mina ögon mot alla mina, utan kön. Känslor i relationer till olika människor: är olikhanterade, olika våglängder och frekvenser. Det tar timmar, att analysera och jämföra: det går inte.

Livet bygger på av att njuta av mänsklighetens vinning: att vara människa, och vara den du vill vara, dela och ge och ta med alla du känner för: det spelar ingen roll, vilket kön. Glöm normer, glöm kyrkan och glöm Bibeln. Jag tror på Platon, och antikens filosofi över kärlek och olika typer av förhållanden.

Könslöst. Allt som känns själigt, och intalande personligt: könslöst, inte själva i en relation, av vilket kön man har kring av sina vänner. Det är oviktigt med könets ifrågasättande.

Attraktionslagen, kärlek och djupgrävda känslor mellan män och kvinnor: en norm över ett förhållande som alla inleder av en grundvärdering. Mannen och kvinnan ska ha kärlek av normer, och inleda ett gudskapande sexuellt förhållande med sex och kärlek: hetrosexuella.

Nej: det är inte så, jag har min kärlek och han är mannen: sedan 8 år snart tillbaka. Jag älskar honom på en annan nivå, och ibland sitter jag i hjärtats lidande och tystnad på grund av känslosvackor, och funderingar över livets syfte, mening och vilja: ibland förändrar jag mig själv på grund av omgivningen, energi och allt som påverkar mig i varje rum, och dimension.

Jag faller inte ned i lusten och nöden av kärlek för vem som helst: alla människor bygger relationer på olika sätt, och informar relationer på sina egna vis, och sätt. Bara det förekommer respekt och förnuft.

Acceptera Platon och hans filosofi: jag tror på honom, och jag har vissa relationer med vissa människor som råkar vara i ett kön: männen, men ibland kan man känna mycket djupt för någon som råkar ha snopp. Platonisk kärlek mellan två vänner: mannen med mannen eller kvinnan med kvinnan eller mannen med kvinnan.

En djupodlad relation: det spelar ingen roll hur det börjar, eller hur det kommer sig: allt i livet av oss kan överraska varandra. Alla människor mår bra av de man är med, blir till den man är med: trivs man så trivs man. Unna alla, och ifrågasätta inte relationer på grund av könet.

Jag förlorar inte min kärlek för min älskade: på grund av min platonska kärlek till någon annan på grund av ett kön.

Nej: det är fel att döma kärlek, på grund av kärlek bygger på villkorlösa normer, inte på grund av att man dömer mannen och kvinnan på grund av det själva könet.

Min öppen kärlek: till honom ligger på en annan nivå: den typiska mannen och kvinnan-förhållandet har jag med honom, det är det något jag har sått för i snart 8 år.

• Jag brukar känna och veta, vem jag älskar, och känner för, och ni ska känna min anledning till i våra relationer. Jag tar inte tiden, kärlek och människor för givet. Aldrig.

Platonsk kärlek bygger på en väg till frihet som människan är dömd till frihet som bygger på normer, på grund av könets ifrågasättande: ger inte mig frihet, det ger mig ångest av att inte få synda, i princip sett syndar jag på grund av att jag råkar älska en annan människa - och han råkar vara mannen?

Nej jag är nog bara en människa av Platon.