Bildkälla Facebook: Vi lade in en bildhälsning till Mindys logg, hon blev glad och överraskad medan hon befinner sig just nu i USA, och det är en vecka kvar tills hon kommer hem. Där har hon lagt en månads tid på SVT-jobbet med ett ungdomsprogram, ser fram emot att få se den säsongen av BYSS 4.

Igårkväll var jag hemma hos Jocke, och ville åtnjuta av lite hans sällskap, och närhet i hans mäktiga rokokosoffa, och då tog vi fram ett papper, och pennade fram en text: Mindy, kom hem snart.

Jag bakade ädelostpaj med hjortronsylt, kanel och socker: gissa om den smaken var kombinerad av passion, kärlek och sötma. Jocke är finsmakaren, som vissa säger: godkände pajen, och var lite överraskad. Rött vin, till det och lite goda kladdbrowines som smälte i munnen, och vi bara njöt av den stillsamma stunden med sällskapsprat.

Det är något jag älskar hos honom, den bevårdade människan: jag vet inte hur och vad och varför, ibland har livet sin mening, och syfte, men jag är glad att vi har en relation som lever in på det extra fina, och jag står för det jag säger: jag tycker mycket om honom. Det vet världen och Gud.

Tandteknikern som aldrig har träffat mig med honom, sa att vi hade något som är guld, och det kan man se på vissas relationer genom att känna. Jag tror på honom. Jag tror inte på andras avundsjuka. Missunna inte oss och vår relation, tack och punkt.

Tillbaka:
Jag och killen bestämde, att fira lite av min dag i Spanien: vissa undrade, men varför inte var jag med honom och den kärleken, firade och trots allt fyllde jag år igår: men jag var inte heller med mamma, familjen och huset: allt blev så nytt igår, vilket vemod i hjärtat det kändes till. Killen tröstade mig lite, och ibland är livet viktigare än att fylla år.

Det som är viktigare är att man ska vara frisk och välmående. Killen betalar mig, och allt han gör för mig är en ära av kärlek varje dag på ett sätt, och vilket blev jag som barnet igår: jag saknade familjen den sekunden.

Mamma var lite känsloladdad, hon skrev och kom ihåg för 30 år sedan den dagen jag föddes och lade på BB, sjukhuset i Västerås, då var det den största dagen, det finaste ögonblicket för henne, att få mig i famnen med min pappa. Det nyfödda människoverket som har Gud lämnat över till här på jorden: jag har syndat i 30 år, och levt för livet med lagboken i mina händer.

Trots det där allt som har hänt gott och ont har jag sett mycket av livets tag, känslosvackor och det som led i själen har jag haft pulserande glädjeämnen. Jag utformade mitt liv till en personlighet, till den här jag är. Jag växer fortfarande, livet är inte slut än. Jag har bara levt i 30 år, och är bara 29 / 30.