Tack Linda Skugge
http://www.lindaskugge.se/cldoc/709.htm
Tack medsyster: Mallan.
Hon länkade mig dit till Linda, och hennes skrivlektion: vilket kom hon med bra punkter för tips och råd. Av att vara en bra skribent, med vilken signatur, personlighet och levnadspuls.
Hon påminde mig, och Linda påminner mig: varenda gång jag läser hennes råd, tips och känner av mina pulser, och jag har förstått: jag ska fortsätta skriva.
Det är min medfödda kärlek, och det är något jag kan arbeta med, och jag rår inte för det: jag talar det jag vill på min bloggvägg.
Min biktvägg, min pliktvägg. Jag lever för att tänka, att vara människa, och jag tar emot kritiker ta emot mina skrivande, med känslan bakom orden ligger själen framför texten, och pulserande fingrar på tangetbordet. Varje ord bakom mening och känsla: mitt tänkande.
Feedback och konstruktiva kritiker: tar jag emot, och jag väljer vart jag ska flytta kritiker och feedback till, och hur jag upplever av kritiker och feedback, mina personliga reaktioner. Men ibland får jag kritiker som inte egentligen riktar till mig: utan siktar mot den personen.
Tack för läslektionen av den sanningen som smakar på mitt lyckorus, Linda Skugge.
Hon är hatad, men ändå älskad av många.
Med tanken på att jag har fått mod och feedback av hemliga källor om SDR-diskussioner och inlägg som har gett levnadspulser av höga doser på sistone, och även har jag fått lite kritiker av andra sidan: att det här kändes " dumgjort " och att jag inte behövde ens yttra mig fram här, för det fanns så kallade oskrivna regler bland dövas föreningsmässiga värld, eller om att jag kanske skadade SDRs image. Alla kan reagera på olika sätt. Men det har gett mig lite funderingar: varför är vissa inbyggda på rädsla bakom sig själva för att rentvå sina egna vinningar och att inte jag skulle tala om det här i bloggen?
Det var något jag som behövde få läsa, och blir påmind: allt jag säger behöver alltid vara inte mitt fel, jag har rätten till frihet att skriva, tala om, eller tycka saker.
Du väljer själv att läsa, du får reagera och tycka: jag vet bara att allt vi behöver är alltid åsikter i utbytet också. Vi är födda till för att tycka, tänka och reagera. Det här är min dom, till frihet för evigt till den dagen belönas jag med döden, finns bara mina texter kvar: återuppleva igenom mig igen: att läsa och fundera.
Allt här vi bidrar till på jorden: att en åsikt är allt vi behöver.
Tack medsyster: Mallan.
Hon länkade mig dit till Linda, och hennes skrivlektion: vilket kom hon med bra punkter för tips och råd. Av att vara en bra skribent, med vilken signatur, personlighet och levnadspuls.
Hon påminde mig, och Linda påminner mig: varenda gång jag läser hennes råd, tips och känner av mina pulser, och jag har förstått: jag ska fortsätta skriva.
Det är min medfödda kärlek, och det är något jag kan arbeta med, och jag rår inte för det: jag talar det jag vill på min bloggvägg.
Min biktvägg, min pliktvägg. Jag lever för att tänka, att vara människa, och jag tar emot kritiker ta emot mina skrivande, med känslan bakom orden ligger själen framför texten, och pulserande fingrar på tangetbordet. Varje ord bakom mening och känsla: mitt tänkande.
Feedback och konstruktiva kritiker: tar jag emot, och jag väljer vart jag ska flytta kritiker och feedback till, och hur jag upplever av kritiker och feedback, mina personliga reaktioner. Men ibland får jag kritiker som inte egentligen riktar till mig: utan siktar mot den personen.
Tack för läslektionen av den sanningen som smakar på mitt lyckorus, Linda Skugge.
Hon är hatad, men ändå älskad av många.
Med tanken på att jag har fått mod och feedback av hemliga källor om SDR-diskussioner och inlägg som har gett levnadspulser av höga doser på sistone, och även har jag fått lite kritiker av andra sidan: att det här kändes " dumgjort " och att jag inte behövde ens yttra mig fram här, för det fanns så kallade oskrivna regler bland dövas föreningsmässiga värld, eller om att jag kanske skadade SDRs image. Alla kan reagera på olika sätt. Men det har gett mig lite funderingar: varför är vissa inbyggda på rädsla bakom sig själva för att rentvå sina egna vinningar och att inte jag skulle tala om det här i bloggen?
Det var något jag som behövde få läsa, och blir påmind: allt jag säger behöver alltid vara inte mitt fel, jag har rätten till frihet att skriva, tala om, eller tycka saker.
Du väljer själv att läsa, du får reagera och tycka: jag vet bara att allt vi behöver är alltid åsikter i utbytet också. Vi är födda till för att tycka, tänka och reagera. Det här är min dom, till frihet för evigt till den dagen belönas jag med döden, finns bara mina texter kvar: återuppleva igenom mig igen: att läsa och fundera.
Allt här vi bidrar till på jorden: att en åsikt är allt vi behöver.
SDR-DYSTOPI
SDR Sveriges Dövas Riksförbund behöver ett tänkande idealsamhälle med bra visioner, och en bra ledande styrelse - inga dyspotister som utformar inom ett dåligt dövas paradis. Det oroar mig.
Jag har scenskräck, jag kanske kommer aldrig att stå framför er åhörare, medlemmar och på förbundsmöten, eller allmäna möten. Jag har talskräck. Jag kanske börjar gå på retorik-lektioner, men det är något jag inte vet varför - och ni ska kunna förlåta mig, men tacka för mitt skrivande på ett sätt. Jag behövs ändå, även om jag inte talar via fysiska möten. Jag kanske kommer alltid att leva för penna, digitala texter och läsning.
Jag vill se utopister - med idealtänkande vägbanor och visioner av olika lösningar, förändringar - och modet som medtas tillit och ärlighet runt vår dövas baromet med nyodlade rötter av styrka, vilja och framtid som medger en bra atmosfär. Jag vill se utopister - det ideala dövas samhälle ska förstärkas och synas mer - och vilket som är viktigt - vi alla som är döva har ett ansvar.
Alla - allting ur intet - med dövhet bär på det ansvaret. Men hur ska vi sammanföra en stark gemensam - ett nytt dövas kollektiv, vi behöver varandra, och vi är apatiska på det som känns uttjatande och " olöst " på många saker. Men varför? Vi är trötta på att vara problemet i oss själva. Vi som är problemet på inte att ta ansvaret för viljan för en förbättring till t.ex?
Dystopi - verklighetstrognare kanske i den verkligheten vi genomgår i dagens svenska samhälle, men vi har rätt till frihet: för ett bra program som August Palm: Frihet är att tala, rösta och strejka för varandras ansvar - ta ett sup och det är ett bra program. Frihet - att tala, och rösta och strejka - behöver vi göra det för att få en ny bild av SDR till t.ex och de andra releterade huvudroller till lokala föreningar till t.ex.
UTOPI - själen bakom ett dövas samhälle behöver utopister för att bygga fram starklyftande förändringar och visioner här i Sverige. Det här gör vi något åt kanske tar mycket tid men tålamod, och det går att förändras.
Mormor-fynda
Mormor-fyndigheten på Stadmission på Skånegatan.
Den valde mig.
Jag hittade många snygga plagg, men jag tog bara det inköpet med själen som sålde min kärlek för endast 65:-
Jag valde att köpa den: bara så rätt, med mönster, färger och modellen och de vackra guldknappar. Jag har ibland svårt för mönster, med fel färger, eller fula, eller barnsliga motiv och mönster, men mönstret med den rätta modellen den hade intalade mig själv av den rätta attitude.
Mormor-snygg.
Så rätt.
Med många olika kombinationer kan man vara mormorklädd med slim-jeans, leggings, eller pennkjolar av det enkla blir det ännu bara rätt, och en mormorväska, eller en stor skinnväska, med jeansjacka, och stora solglasögon.
Puffvolym och stort hår, eller knutet hårsvans på huvudet.
Den valde mig.
Jag hittade många snygga plagg, men jag tog bara det inköpet med själen som sålde min kärlek för endast 65:-
Jag valde att köpa den: bara så rätt, med mönster, färger och modellen och de vackra guldknappar. Jag har ibland svårt för mönster, med fel färger, eller fula, eller barnsliga motiv och mönster, men mönstret med den rätta modellen den hade intalade mig själv av den rätta attitude.
Mormor-snygg.
Så rätt.
Med många olika kombinationer kan man vara mormorklädd med slim-jeans, leggings, eller pennkjolar av det enkla blir det ännu bara rätt, och en mormorväska, eller en stor skinnväska, med jeansjacka, och stora solglasögon.
Puffvolym och stort hår, eller knutet hårsvans på huvudet.
TYSTNADEN
SDR - JAHA!
Inga flera nya kommentarer eller svar på ledtrådarnas läsarfrågor av SDR-styrelsen, inte tillfredställande svar från Ragnar Veer, huvudrollen, och jag vet inte varför han valde att inte lägga tid på att svara på era frågor, eller sälja liten del av hans själ för en varm närvarande delaktighet.
Inga nya nyheter har dykt upp på några dagar.
Folk har frågat: vad som ska hända nu, och jag skriver det ni vill och få läsa, men det problemet är det att jag ville också få svar, ytterligare svar från deras sida och Ragnars sida.
Han har nog bestämt sig att ta avstånd av era viktiga frågor i tidigare kommentarer som riktade till hans svar som inte funkade ihop med det här sammanhangen.
Jag har inte fortfarande fått vetat om vem som har anmält SDR-inlägget, eller den personen som träder sig fram, och räcker upp handen: att det var jag som har anmält inlägget på grund av vilka anledningar?
Det blev en löpeld på Facebook: alla har börjat pratat om de norska dövskolorna, och alla började diskutera om dövismen, teckenspråk och vad som ska hända, och vissa baksidor av vårt svenska dövförbund. Några unga har hänvisat och länkat till min blogg: de inläggen som var påhörda. Väldigt tack!
Jag vet: det brukar vara vår typiska tendes, uttjatande att sitta, klaga och diskutera och vara apatiska ändå som brister på eget ansvar, socialt ansvar och samhällets ansvar. Vi måste agera och handla till i varje situation och omständighet. Först och främst måste vi bevara teckenspråksbarmoetern.
Men jag skriver, och diskuterar med er svenska folket, allmänhet och döva medlemmar och även som privatpersoner - utanför slutna mallen med så kallade " oskrivna regler "
Sveriges Dövas Riksförbund: SDR är apatiska och bara väntar på: Apokalyps.
__________________________________________________________________________
Återsvar till Eriks kommentar, om att jag kunde kanske börja med en V-blogg och det kanske är en bra ide, men först måste jag ordna en bra webcamera, för att ge bra kvalitet av bild och mig själv - tydligheten av teckenspråkavläsning är viktigt också.
Inga nya nyheter har dykt upp på några dagar.
Folk har frågat: vad som ska hända nu, och jag skriver det ni vill och få läsa, men det problemet är det att jag ville också få svar, ytterligare svar från deras sida och Ragnars sida.
Han har nog bestämt sig att ta avstånd av era viktiga frågor i tidigare kommentarer som riktade till hans svar som inte funkade ihop med det här sammanhangen.
Jag har inte fortfarande fått vetat om vem som har anmält SDR-inlägget, eller den personen som träder sig fram, och räcker upp handen: att det var jag som har anmält inlägget på grund av vilka anledningar?
Det blev en löpeld på Facebook: alla har börjat pratat om de norska dövskolorna, och alla började diskutera om dövismen, teckenspråk och vad som ska hända, och vissa baksidor av vårt svenska dövförbund. Några unga har hänvisat och länkat till min blogg: de inläggen som var påhörda. Väldigt tack!
Jag vet: det brukar vara vår typiska tendes, uttjatande att sitta, klaga och diskutera och vara apatiska ändå som brister på eget ansvar, socialt ansvar och samhällets ansvar. Vi måste agera och handla till i varje situation och omständighet. Först och främst måste vi bevara teckenspråksbarmoetern.
Men jag skriver, och diskuterar med er svenska folket, allmänhet och döva medlemmar och även som privatpersoner - utanför slutna mallen med så kallade " oskrivna regler "
Sveriges Dövas Riksförbund: SDR är apatiska och bara väntar på: Apokalyps.
__________________________________________________________________________
Återsvar till Eriks kommentar, om att jag kunde kanske börja med en V-blogg och det kanske är en bra ide, men först måste jag ordna en bra webcamera, för att ge bra kvalitet av bild och mig själv - tydligheten av teckenspråkavläsning är viktigt också.
SDR-huvudrollen, Ragnar?
Nu kan vi säga hej till dictatura, en viktig huvudroll som ordförande, och förbundstyrelsemedlemmar. Några har kommenterat och skrivit frågor, för tillit och ville få veta.
Källa: http://svt.se/2.98059/1.1595057/utskriftsvanligt_format
Ragnar Veer till vänster och LÅW, legenden till höger.
" Ragnar, Han valdes efter sluten omröstning med 47 röster mot 25 röster för motkandidaten Ola Lundström "
Jag har fått nyligen mail av en källa, och med bra funderingar också, kommer jag att hänvisa det här i nästa inlägg: men först ville jag säga att vi andra känner oss ledsna över att Ragnar Veer, inte har fått lite mer tid över läsarfrågor, kommentarer och svarade på det som förväntade oss, och stod för alla frågor SDR fick.
Källa: http://www.sdrf.se/sdr/tmpl/standard.php?pageId=186&rid=0
" Stående fr.v: Maria Sundholm, Mats O. Jonsson*, Åsa Henningsson*, Cathrine Björkstrand, Göran Alfredsson, Joakim Hagelin Adeby. Sittande fr.v: Britt Karmgård, Ragnar Veer, Ola Lundström*. Foto: Tomas Lagergren, Dövas Tidning. "
Dagens nuvarande styrelse:
Ni andra: förbundstyrelseledamöter stillatigande? Passiva på grund av kontrollerande tag? Vem har bestämt att inte ni andra ska få svara också? Är ni rädda för att svara och inte delta i diskussioner med oss också?
Ska det enbart bara han, ordförande svara på alla diskussioner, frågor och funderingar av allmänhet och medlemmar?
Bara utav det på sistone i tidigare inlägg, fick vi två endast kommentarer av Ragnar Veer: förbundets ordförande.
Inga svar på det riktade hållet, utan han bara " förmedlade fram sin regelbok ur policyn " och inövade texter: bryåaktiskta texter, som inte hade sina sammanhang till frågorna och kommentarer.
Dictatura. Passiv diktatur har vi fått till kanske: att sitta i den makten med att utestänga alla viktiga informationer och svar till allas kommentarer här? Jag vill inte känna av SDR som i den totalilära diktaturen att ni styr och kontrollerar, att begränsa att säga, eller avslöja eller svara på våra frågor, diskussioner och alla röda trådar: till att få veta, och känna till händelselopp, information, och mottaga våra frågor inom SDR-förbundet.
Passiv dikaturism: tros bygga på era överlevnad att sitta i tystnaden, att vara tysta anser jag är odemokratiskt, och det funkar inte i längden.
Jag börjar smaka på att det råder brist på demokrati inom medlemmars relation till SDR-förbundet? Yttrandefrihet, och diskssuioner: och att huvudroller som ni har förtroende för att sitta i SDR ska kunna klara av medlemmars press, vilja och svar på frågor: ni kan inte styra tystnaden allt för länge?
Vad finner det i sig det här som är felet, att svara, diskutera med alla medlemmar, och döva personer i allmänhet?
Det här är viktigt: att presentera sig en stabil relation, och att förbundstyrelsen skulle kunna stå i pressen inom media, eller av i allmänhets förväntningar att kunna bemöta varandra i mellanrummet: av förändringar, ideer, och få svar, och få känna oss viktiga som påhörda och sehörda!
Källa: http://svt.se/2.98059/1.1595057/utskriftsvanligt_format
Ragnar Veer till vänster och LÅW, legenden till höger.
" Ragnar, Han valdes efter sluten omröstning med 47 röster mot 25 röster för motkandidaten Ola Lundström "
Jag har fått nyligen mail av en källa, och med bra funderingar också, kommer jag att hänvisa det här i nästa inlägg: men först ville jag säga att vi andra känner oss ledsna över att Ragnar Veer, inte har fått lite mer tid över läsarfrågor, kommentarer och svarade på det som förväntade oss, och stod för alla frågor SDR fick.
Källa: http://www.sdrf.se/sdr/tmpl/standard.php?pageId=186&rid=0
" Stående fr.v: Maria Sundholm, Mats O. Jonsson*, Åsa Henningsson*, Cathrine Björkstrand, Göran Alfredsson, Joakim Hagelin Adeby. Sittande fr.v: Britt Karmgård, Ragnar Veer, Ola Lundström*. Foto: Tomas Lagergren, Dövas Tidning. "
Dagens nuvarande styrelse:
Ni andra: förbundstyrelseledamöter stillatigande? Passiva på grund av kontrollerande tag? Vem har bestämt att inte ni andra ska få svara också? Är ni rädda för att svara och inte delta i diskussioner med oss också?
Ska det enbart bara han, ordförande svara på alla diskussioner, frågor och funderingar av allmänhet och medlemmar?
Bara utav det på sistone i tidigare inlägg, fick vi två endast kommentarer av Ragnar Veer: förbundets ordförande.
Inga svar på det riktade hållet, utan han bara " förmedlade fram sin regelbok ur policyn " och inövade texter: bryåaktiskta texter, som inte hade sina sammanhang till frågorna och kommentarer.
Dictatura. Passiv diktatur har vi fått till kanske: att sitta i den makten med att utestänga alla viktiga informationer och svar till allas kommentarer här? Jag vill inte känna av SDR som i den totalilära diktaturen att ni styr och kontrollerar, att begränsa att säga, eller avslöja eller svara på våra frågor, diskussioner och alla röda trådar: till att få veta, och känna till händelselopp, information, och mottaga våra frågor inom SDR-förbundet.
Passiv dikaturism: tros bygga på era överlevnad att sitta i tystnaden, att vara tysta anser jag är odemokratiskt, och det funkar inte i längden.
Jag börjar smaka på att det råder brist på demokrati inom medlemmars relation till SDR-förbundet? Yttrandefrihet, och diskssuioner: och att huvudroller som ni har förtroende för att sitta i SDR ska kunna klara av medlemmars press, vilja och svar på frågor: ni kan inte styra tystnaden allt för länge?
Vad finner det i sig det här som är felet, att svara, diskutera med alla medlemmar, och döva personer i allmänhet?
Det här är viktigt: att presentera sig en stabil relation, och att förbundstyrelsen skulle kunna stå i pressen inom media, eller av i allmänhets förväntningar att kunna bemöta varandra i mellanrummet: av förändringar, ideer, och få svar, och få känna oss viktiga som påhörda och sehörda!
Någon har anmält SDR-inlägg
Igår kväll fick jag ett mail av de ansvariga på Blogg.se som sköter bevakning, vi kan säga Blogginspektionen.
Blogginspektionen varnade mig om att någon har anmält mitt senaste inlägg och har " låst min blogg " och begärde om att jag skulle ta bort det inlägget eller skrivit om, och inlägget anmäldes på grund att det förekom förtal, kränkning.
Vilket som helst förvirrade det mig eftersom jag såg inga personliga angrepp, eller elaka toner i skrivande, eller kränkningar i mellanraderna. Det var bara frågan till hans citat av hans kommentar.
Inlägget: SDR-Affe kommentar, det senaste inlägget alltså.
Jag skrev, och citerade en offentlig kommentar av honom i tidigare sammanhang till inläggen och han skrev en lång rad om SDR och utveckling: det var bra att han framlade olika svar och åsikter, han kommenterade det offentligt. Jag ville fråga och få ytterligare svar av hans kommentar. Jag ville veta, och förstå.
Jag ville kommentera till hans kommentar: med den spetsiga frågan till det kortklippta citat jag har framlagt in i senaste inlägg: stormvindarna av läsare: vilka än ni är skulle få också chans att läsa kommentarer också.
Den frågan hade trådar till senaste inläggen som funkade, och det finns ingenting i inlägget som stred mot reglerna.
Därför blev jag lite förvånad över att inlägget behövde bli anmält i på grund av vilket syfte?
Jag vet inte tyvärr vem som har anmält inlägget: den som anmälde inlägget råder ingen respekt för mig och mitt skrivande.
Du borde kunnat ha först skrivit med en kommentar, eller skickat ett personligt mail, och frågat eller sagt att du ansåg inläggets skäl att det behövde bli anmält, på grund av vilka synnerliga skäl var och fanns?. Då kunde jag ha fått min chans att svara - kommentera på reaktionen.
Blogginspektionen varnade mig om att någon har anmält mitt senaste inlägg och har " låst min blogg " och begärde om att jag skulle ta bort det inlägget eller skrivit om, och inlägget anmäldes på grund att det förekom förtal, kränkning.
Vilket som helst förvirrade det mig eftersom jag såg inga personliga angrepp, eller elaka toner i skrivande, eller kränkningar i mellanraderna. Det var bara frågan till hans citat av hans kommentar.
Inlägget: SDR-Affe kommentar, det senaste inlägget alltså.
Jag skrev, och citerade en offentlig kommentar av honom i tidigare sammanhang till inläggen och han skrev en lång rad om SDR och utveckling: det var bra att han framlade olika svar och åsikter, han kommenterade det offentligt. Jag ville fråga och få ytterligare svar av hans kommentar. Jag ville veta, och förstå.
Jag ville kommentera till hans kommentar: med den spetsiga frågan till det kortklippta citat jag har framlagt in i senaste inlägg: stormvindarna av läsare: vilka än ni är skulle få också chans att läsa kommentarer också.
Den frågan hade trådar till senaste inläggen som funkade, och det finns ingenting i inlägget som stred mot reglerna.
Därför blev jag lite förvånad över att inlägget behövde bli anmält i på grund av vilket syfte?
Jag vet inte tyvärr vem som har anmält inlägget: den som anmälde inlägget råder ingen respekt för mig och mitt skrivande.
Du borde kunnat ha först skrivit med en kommentar, eller skickat ett personligt mail, och frågat eller sagt att du ansåg inläggets skäl att det behövde bli anmält, på grund av vilka synnerliga skäl var och fanns?. Då kunde jag ha fått min chans att svara - kommentera på reaktionen.
