SDR - JAHA!
Inga nya nyheter har dykt upp på några dagar.
Folk har frågat: vad som ska hända nu, och jag skriver det ni vill och få läsa, men det problemet är det att jag ville också få svar, ytterligare svar från deras sida och Ragnars sida.
Han har nog bestämt sig att ta avstånd av era viktiga frågor i tidigare kommentarer som riktade till hans svar som inte funkade ihop med det här sammanhangen.
Jag har inte fortfarande fått vetat om vem som har anmält SDR-inlägget, eller den personen som träder sig fram, och räcker upp handen: att det var jag som har anmält inlägget på grund av vilka anledningar?
Det blev en löpeld på Facebook: alla har börjat pratat om de norska dövskolorna, och alla började diskutera om dövismen, teckenspråk och vad som ska hända, och vissa baksidor av vårt svenska dövförbund. Några unga har hänvisat och länkat till min blogg: de inläggen som var påhörda. Väldigt tack!
Jag vet: det brukar vara vår typiska tendes, uttjatande att sitta, klaga och diskutera och vara apatiska ändå som brister på eget ansvar, socialt ansvar och samhällets ansvar. Vi måste agera och handla till i varje situation och omständighet. Först och främst måste vi bevara teckenspråksbarmoetern.
Men jag skriver, och diskuterar med er svenska folket, allmänhet och döva medlemmar och även som privatpersoner - utanför slutna mallen med så kallade " oskrivna regler "
Sveriges Dövas Riksförbund: SDR är apatiska och bara väntar på: Apokalyps.
__________________________________________________________________________
Återsvar till Eriks kommentar, om att jag kunde kanske börja med en V-blogg och det kanske är en bra ide, men först måste jag ordna en bra webcamera, för att ge bra kvalitet av bild och mig själv - tydligheten av teckenspråkavläsning är viktigt också.
Jag har aldrig sett ordet apokalyps och kollat betydelsen.
Apokalyps betyder avslöjande eller uppenbarelse av hemligheter. Ofta handlar det om att avslöja hemligheter om historiens slut eller världens undergång.
Ja precis, kanske är det så att SDR är apatiska och kommer att avslöja deras undergång någon dag kommer vi att veta hemligheter eller " oskrivna svar " på det vi inte får veta till förtydande diskussionsfrågor och inte ens svarat på mina specifika frågor - eller fortsätta diskussionernas ledtrådar: dom sa själva: debatten är viktig och levande. Inte slockna? SDR kanske inte egentligen är levande, utan levande som döda? På väg till en rutten död? Hur ska vi rädda SDR: för att tända den nya andan, eller återuppliva SDR till AHA-uppenbarelser för att kvala armarna och gör nya start som får liv i styrelsen, arbeten och utveckling?
