.

En citat av ( Affe ) som har inlämnat kommentarer offentligt här i tidigare inlägg och nu lämnar jag in den frågan till tråden: SDR den osynliga skandalen och de andra inlägg. Jag tog min tid igenom att läsa alla inläggskommentarer. Göran, tack att du tog din tid att kommentera här i bloggen: men som medlem, döv privatperson och för allmänhet och våra medlemmar har jag en fråga:

Citat av hans kommentar: jag klippte ut den här bara som riktar till frågan:

" C) Ola Lundström har avgått p.g.a. samarbetssvårigheter mellan honom och Förbundsordförande. Vi måste också komma ihåg att Ola var ju kandidat till ordförandeposten inom SDR förbundsstyrelsen.

Punkter A,B och C kan vi inte göra något åt det, däremot har Valberedning en tuff arbetet framför sig och det är BRA om ni som är medlemmar kan ge synpunkter och TROR på de dessa personer som KAN arbeta för dövas kamp och rättigheter i samhället så ska ni ta kontakt med er dövförening/länsförbund och diskutera dock efter när Valberedning har kommit ut med sin namnförslag. Samt enligt kongress beslut i Leksand under år 2009 beslöt man då att hörande får sitta i förbundsstyrelse som ledamot dock inte som förbundsordf. under förutsättning att hörande är "coda" eller är full språklig teckenspråklig, arbetar för dövas rättigheter i samhälle. "

_________________________________________________________________________

Min fråga: vi alla vet orsaken till Olas avgång och han har berättat i kommentarer tidigare, men hur i den synvinkeln menade du att vi också måste komma ihåg att Ola var kandidat till ordförandeposten inom SDR? Hade det något med att göra mellan deras rivaler inom ordförandskap, att det påverkade till hans beslut för avgång? Makternas post?

Vilken bakomliggande betydelse har det: komma ihåg-Ola var kandidat till posten? Men vi vet att han var kandidat, som de andra kandidater också, men han förlorade som de andra.

" Hej kära läsare! Jag läser alla inläggar med intresse och tackar de som stöttar mig. Dock vill jag tala om att jag är förbunden till tystnadsplikt som jag har hos SDR. Därför kan jag inte säga så mycket i nuläget. Det som är orsaken till det här hela med min relation till förbundsordföranden är att han har ignorerat mig från år 2008 och inte har blivit bemött med respekt där jag har haft mina visioner och tankar samt har jag hjälpt mycket med Ragnars arbete med mina erfarenheter från förra mandatperioden. Han har ignorerat mig hela tiden samt har jag fått mycket stöd från styrelsemedlemmar.

Jag kan inte vara lojal mot honom om han har behandlat mig även om jag hade velat göra det för förbundets bästa. Dessa 2 saker går inte ihop så jag valde att ställa mig utanför förbundet. Jag har haft sittning med förbundsordföranden flera gånger och dessa stunder tyckte han synd om sig själv så jag fick prata på en vägg liksom. Jag känner inte igen en förbundsordförande som går runt och vara velig, den ena säger han och den andra säger han. Jag har stor respekt för vad kongressen har valt, men jag har ingen respekt för denne att behandla mig som ingenting.

Jag hoppas i det här sammanhanget ska få debatten bli levande och det är nyttgt för oss alla att vara öppen. Många problem återstår för förbundet b.la förskola, arbetsmarknaden rätten att vara döv/teckenspråkig o.s.v.

Varma hälsningar

Ola Lundström "

2011-01-24 @ 15:35:56

_____________________________________________________________________________

Jag kan känna med glädje åt sista raden han skrev i kommentar: Att han hoppades i det här sammanhanget ska få debatten bli levande, och det är nyttigt för oss alla, att vara öppna. Stå för det man har sagt och känner för. Det är den verklighetstrogna bilden. Jag fortsätter.

Jag fick feedback av andra i omgivningen, och en stormvind här med läsare: med att uppfölja diskussioner, inlägg och läsning.

Jag vill inte se: det här är ingen lekstuga eller sandlåda, vilket bland annat, jag gillar inte folk går runt och talar eller spekulerar bakom på ryggen, om nonsens och ting: hellre rakryggade och raka på vägen med spegeln framför oss: Säg självkänsla, och självförtroende framför varandra.

Allt vi har rätt är till åsikter och alla behöver få, och även ge: dela respekt och frihet för varje åsikt i talfrihet.

Jag är bara en vanlig människa: kasta eller stämpla inte skit på mig: jag skriver och vill säga vad jag tycker inte för att få utav i min egen vinning. Jag vill bara skriva, det gör mig levande. Till nyttja. Vem annars ska skriva? Varför är det fel överhuvudtaget?

Jag känner att det är fel att behöva sitta och tycka i stillatigade tystnadsrum: någon ska och vill berätta, veta och förstå saker som händer. Jag kanske blev född till att fråga: vad, hur, varför och när för mig själv, och för allmänhet, och även varje inlägg riktar till olika sammanhang: t.ex döva medlemmar och andra som kan bidra till varandras perspektiv, nya synvinklar, förändringar och kunna påverka omgivningen och sitautioner.

Vilka är det typiska tendenser bland journalister och media: lyssna, få och ge förtroende, dela, balansera, och stå för den man är, och du vet: man ska skriva om det som ingen förväntar sig av att få läsa: är man född till en skrivstjärna. Men jag kan mottaga men jag kan spotta. Se det övriga från mediavärlden. Hur dom gör. Hur dom hanterar det.

Hur pressen jagar folk för att få ytterligare svar på frågor: dom brinner för kärlek för allmänhets information av mänskligheten: rätten till information för alla. Vissa journalister har fått höga pris på sina huvud: pga deras stålarbeten av information, material, upplysning, granskning och allt i deras fall har hotat dom till livets död på grund av att dom läcker ut " hemligstämplade information " men dom kämpar ofta för att ge ut information till världen och oss. Hylla sanningsjägarna. Tacka för dom som finns för att skriva åt oss.

Jag behöver inte bli mördad för det här.

Hans förra kommentar i förra inlägg SDR den osynliga skandalen: som har fått stormvindar med läsare. Jag ombads att fortsätta skriva. Men det är en sak jag vill börja med här med hans tidigare kommentar:

" Hej.
Jag går in med min kommentar till inlägg. Den osynliga skandalen. Jag vill först tala om att ni har den grundläggande rättighet att yttra er om olika sakfrågor, vilket jag respekterar. Jag läste olika inlägg.

Jag tycker som andra att det är tråkigt och ledsamt att Ola L avgick från SDR:s styrelse. Ola L har förklarat sin skäl. Han får naturligtvis säga vad han tycker.

Jag lägger i min kommentar att hela förbundsstyrelsen är lika ledsen. Förbundsordförande och förbundsstyrelsen har fått förtroendeuppdrag av SDR:s kongress. Kongress har fattat ett beslut om SDR:s handlingsprogram 2010-2013 som förbundsstyrelsen arbetar för att nå målsättningar. Det är ett ansvarsfullt uppdrag att förvalta SDR:s organisation och inte minst förbundsekonomi.

Jag förstår medlemmars förväntningar på en snabbare förändringar. Förbundsstyrelsen har fattat några viktiga och eniga beslut till förändringar i organisation. Det tar sin tid verkställa styrelsens beslut i förändringsarbete. SDR:s kansli har fått uppdrag att verkställa styrelsens beslut.

Det finns flera faktorer att ta hänsyn t.ex. några avtal slutit mellan SDR och andra aktörer förändras eller avslutas, ta hänsyn till kollektivavtal och andra lagstiftning. Det har krävts kraft och resurs att avsätta en ordentlig utredning och fått fram ett beslutunderlag till förbundsstyrelsen. SDR är en demokratisk organisation och följer demokratiska principer.

Förbundsstyrelsen ska presentera resultat av förbundsstyrelsens förslag och beslut i kommande förbundsmöte den 21 och 22 maj 2011. Det är ombud från länsföreningar och länsförbund som medlemmar utsett ska få ta del av förbundsstyrelsens presentation och förslag och ta ställning. Ombud ska ge sina synpunkter på förbundsmöte.
Förbundsstyrelsen har lyssnat på era synpunkter om bättre och snabbare information från SDR. Förbundsstyrelsen instämmer era synpunkter.

Förbundsstyrelsen har tagit en pricipell ställning att förändra Dövas Tidning. Förslaget ska först presenteras i förbundsmöte i demokratisk ordning. Å andra sidan måste vi i förbundsstyrelsen också ta hänsyn till annonsförsäljning som täcker kostnader till tidningsproduktion.

Det är också ekonomiska utmaningar som förbundsstyrelsen driver fram förbättringar. Det grundläggande förändringar som förbundsstyrelsen har tagit ställning och har målsättning att få en ny organisation i hamn år 2012-2013. Det vore farligt att utmana ödet med våghalsiga beslut med brott mot avtal, brott mot kollektivavtal etc. Detta våghalsiga utmaningar skulle slå tillbaka till oss förbundsstyrelse med stämningar och domstolsprocesser.

Förbundsstyrelsen har ett ansvarsfullt uppdrag att genomföra organisatisk förändring som ska stämma överens med lagstiftningar. Förbundsstyrelsen är målmedveten och har målbild till 2012-2013. Vi i förbundsstyrelsen ska som sagt i dekokratisk ordning presentera för förbundsmöte.

Med vänlig hälsning
Ragnar Veer
Förbundsordförande "

_______________________________________________________________________________


Hej Ragnar med ansiktet framför Sveriges Dövas Riksförbund.

Först ska jag tacka för dina kommentarer: jag tycker om ditt mod att komma och läsa i bloggen, och jag hoppas att du fortfarande kan stå för dig och dina ord och även känna med för alla kritiker av allmänhet, medlemmar och de döva.

Jag har läst igenom din svårtextade kommentar: som bara befattar av regelementerade ord för att följa formeler ni har inom SDR. Det är inte det vi är ute efter.

Min fråga kvarstår fortfarande: om du har fortfarande förstått och känt med mig i mitt inlägg som menades helt annat, och jag tycker fortfarande inte om ditt svar som inte riktar sig mot inläggets innehåll.

Jag förväntade mig att du skulle svara på frågor nu av de medlemmarnas som har tagit med mitt förtroende här i bloggen, dom ville inte ange sina namn på grund av olika skäl. Jag vill gärna att du skulle kunna svara på några punktliga frågor av din egen natur, din ordalag och din tillit: ärlighet. Du har inte fortfarande svarat på vissa frågor i andras kommentarer.

Jag vill inte känna dygnet runt SDR: ordförande som bara slätar över på inövade ord, och svarar bara inövat och bara förmedlar från SDRs så kallade policy eller vilka regelböcker det vi kan kalla för?

Jag invaggar mig i hoppet att du skulle: kunna klara av svårhänta frågor: kanske en viss känslighetsgrad kan det upplevas av vissa frågor: men stå för det och du måste klara av att svara på frågorna de andra och jag har skrivit det i inlägget. Konstruktiva kritiker. Åsiktfångar är vi alla, som vill dela av varandra: vi vill förstå och veta.

Jag blev otillfredställd av dina svar: jag vill inte läsa en regelbok med åläggande grunder. Alla politiska gubbar och regeringen, eller någon som står på en hög position kan klara av att svara på frågor om de överraskas av mediala press eller journalister.

Media gör det för allmänhets skull och hjärta. Media tjänar på hemliga information som delas ut till svenska folket, dom gör ett värdigt jobb. Visst finns det nonsens och skit inom media. Men det här är inte skit, det här är en viktig början.

• Jag och de andra vill gärna ha nya svar av dig igen: Ragnar Veer som har huvudrollen.

Men:
Ni andra förbundstyrelsemedlemmar: varför sitter ni stillatigade och tysta? Nyckeln till frihet, är era rätt och ni har fortfarande skyldighet att delta i diskussionen, för det är en del av era uppgifter att närvara, svara och diskutera också av allas frågor, funderingar och inläggen. Ni är inblandade i förtroendets rum. Var verklighetstrogna istället.

Tack om du ger mer tid för det här, och ger nya svartrådar av samvetsfrid.

En levnadsregel för oss och media.

Svar till Brevet Mallan #4:

SDR Sveriges Dövas Riksförbund
SDU
Lokala föreningar
Medlemmar
Allmäna de

SDR den osynliga skandalen. Att jag ombads skriva om det.

Det kommer.

Allt jag ber om är lite tålamod och tid, bara i det här fallet: måste jag ta samman och känna mod, yttra mig i frihet, och stå för det vad jag kommer att skriva och tycka. Jag berättar också vad jag har hört ifrån fåglarna som medlemmar och allmäna de döva.

Frivillig, och av frivillighet: och som medlem, tycker jag att det är viktigt att vissa punkter har medlemmar rätt till att veta på grund av det påverkar viss oro över om vi har den rätta ordföranden eller vad som händer runt om alla styrelsemedlemmar i SDR-styrelsen?

Som privat person, och som döv, och som SDR medlem: är jag orolig för SDR och framtid inom styrelsen: jag har sagt PEST OCH KOLERA, och som alla andra har förväntat sig att Ola Lundström som skulle vara den utvalde till ordförande för Sveriges Dövas Riksförbund. Han fick inte äran. Enligt andra älskade Stockholm honom.

PEST OCH KOLERA ändå i det fallet vann Ragnar Veer i skydd av många andras kärlek som lade in de flesta röster. Ragnar, ordförande för SDR för minst 2 år sedan nu: fick vi det slutgilitiga svaret men tills idag:

Nu har en tid pågått: men vi har inte känt på inga stora förändringar inom allmänhet och svenska samhälle. Inga filitiga uppdateringar, eller stora nya nyheter inom SDR och deras bevakning, eller deras arbeten. Jag har hört och frågat andra: som verkar inte veta mycket själva om deras arbeten inom styrelsen och arbetet. Hur det utvecklar för SDR och framtidsfrågor.

VIRUS-varning. PEST OCH KOLERA. Men betyder det snart DIGERDÖDEN?

SDR-styrelsen har fått några avhopp: och det senaste avhoppet, var Ola Lundström som bestämde sig för att avgå och lämna styrelsen på grund av brist på god personkemin och samarbetsproblem mellan ordföranden och honom som har gett negativa vibrationer för hans arbete, familj och för sig själv.

Jag har några frågor: Som medlem och jag vill veta och förstå, varför Ola blev den som fick avgå och lämna arbetet, om allt berodde på dålig personkemin, och dom hittade inte några lösningar, vilket förvånades det mig kunde det bero på jag hade en annan uppfattning av deras undergivna retoriska diplomati.

Dom luktar alltså inte rebellism, eller om det luktade inte tydliga aggressioner för svårhänta och olika åsikter? Avgick Ola enbart på grund av samarbetsproblem, och personkemin med ordföranden?

Vilka bakomliggande problem som låg och fanns i luften mellan dom? Det kanske medgav dåligt inflytande för styrelsen? Men bekänn smärtan, sanningen för medlemmar istället. Respektera media.

• Media skriver skit, och uttalar om politiska problem, och varje politiker i alla paritet, och vi köper Aftonbladet och Expressen, vi läser sanningen, smärtan, verklighetstrovärdighet, men ändå också skit och nonens, om politiken och regeringen. Dom står för det. Media hjälper svenska folket: att få reda på verkligheten bakom politiken. Jag vill se den verkligheten bakom SDR-styrelsen.

Jag vill inte lukta rutten död av styrelsen: om det har slutat funka för längesedan, är det då mycket fel om Ragnar och de andra styrelsemedlemmar ser redan problem och inga förändringar på det, avgå och respektera medlemmars oro och spekulerationer. Erkänn problemen, smärtan och sanningen.
Vi förlåter er ändå.

Hur och vad menades det med att han, Ola fick positiva responser från de andra i styrelsen, dom uppmuntrade honom att avgå, och han kunde lämna styrelsen och arbetet med gott samvete? Han slapp gå samvetsnöd. Hur såg Ragnar över på hans beslut för avgående?

Varför avgick han, och inte Ragnar, ordförande?
PEST OCH KOLERA - DIGERDÖD till slut.

SDR Styrelsen, de andra: lät honom sitta kvar som ordförande, har dom pekat ut Ola som den mest svårhänta personen med samarbetsproblem? Eller ingår det dubbelspel? Eller är de bara Ragnars slavar?

Jag blev besviken på din anledning: till att avgå på grund av Ragnar, ordförande. Ola - tidigare styrelsemedlem. Du gav en signal av din rebellism: jag bad om det, tiggde om det. Men vad är du nu en? Du behövs ju för andra medlemmar, och föreningar? Varför lät du det själv som påverkade dig, avgå?

Källa:
Han lämnade in en text i First Class: det medlemforumet för SDR och föreningar: för att läsa hans inlänkade text om hans avgående på First Class: SDR. Bli medlem hos SDR, Sveriges Dövas Riksförbund. Hemsidan finns på nätet. Kontakta Stig Kjellberg.

• Nu tycker jag att det är din plikt, eller skyldighet: att förtyda och berätta fram problem, varför förekom det svårigheter i styrelsen, och påverkat det arbetet, och fick du blockeringar från honom? Varför var Ragnar bara den skyldige till samarbetsproblem, och personkemin?

Ville du inte stå för det du brann för SDR, och för dövas framtid, och för medlemmar? Varför gav du upp för det enkla på grund av en människa du inte kunde älska till fulländat? Men det går inte att älska alla, man jobbar med?

• Ragnar som ordförande, vart ska vi stå och säga respekt och uppmuntran för varandra för samarbete till en bra och utstyrd styrelse så vi skulle kunna utföra viktiga utvecklingar, och förändringar för arbetet och att få förändra svenska samhället över viktiga punkter för medlemmar och allmänheten?

Respektera därför mig och även era medlemmar och svenska allmänhet, och media också: vi vill veta: Som SDR-medlem, som döv och som allmän privat person.

2: Jag är inte besatt av det ytliga, jag är ju en ytlighet som människa, varför kan ni inte erkänna själva också att ni är spegelns bästa vänner även som fiender? Jag menar, att måna om hur man ser ut, och bryr om andras utseenden: det påverkar mig också efter vem jag umgås med: jag mår alltid bättre och som bäst av vackra människor: det är bara så, man känner av skönhet.

 

Har ni inte förstått? Det är inte konstigt att alla små barn och bebisar oftast gillar att titta efter mig: det kan handla om vem som helst, en främmande bebis, eller barn kan helt plötsligt titta på mig, beundra min skönhet, och ge mig spralliga leenden.

Enligt artiklar med forskning läste man förut: Snygga av det fina yttre: sjuksköterskor, barnmorskor som tar hand om bebisar: dom som ler utan ha fått närmare relation, ofta ser det vackra yttre hos dom, men dom som gråter för någon man ser: är oftast fula i omgivningens ögon men som äldre vi blir har vi uppfostrats till att inte säga till dom som är fula, för mig är det ingenting som är fult, allt av vackert kan förvandlas till fult. Modeller på catwalk, visningar är ofta fulsnygga, och jag älskar kickar till intressanta människor med speciella utseenden.

 

3: Bästa kompis? Det kändes som frågan kom från lekstugan och små barn, och nu när jag är 29 år: och jag har förstått, att det har hänt att folk tycker att det går att vara kompis med mig, och världen kan bli kär i mig: på grund av hur jag behandlar dom, men att vara bästa kompis är det jag som är mig själv: jag går, och väljer vägen. Jag väljer, och det finns folk som kammar mitt hår: men vissa får dyra hårborstar av guld, och jag kan känna livet och döden för vissa kompisar: namn-censur. Jag vet bara att jag är bästa vännen för någon: som passar energi och livet. Jag har min regel: låt mig få vara den jag vill vara, är jag dig trogen.

 

4: Många erfarenheter i bakfickor, men förtyda den frågan till vilka erfarenheter det riktar till, arbetet, fritid, vänskap eller kärlek?

 

5: Jag mår dåligt då av att drömma om en livsstil som jag skulle velat ha istället, det ger mig ångest då: men det bästa med att få leva det jag vill ha är det att förändras, utvecklas och lära mig av allt som händer, och sker i omgivningen. Jag tror på mening och syfte bakom det som händer: jag ser känslor, syften och budskap bakom ord, mening och situation.

 

6: Nej. Jag antar inte det erbjudandet. Jag vill vara döv.

7: Jag vill vara rysk till filosofi, kanske en galen skådespelare, och hjärngud har Ryssland sina sköna författare, och konstiga filosofier, men att se ut som en skön och vacker mexikanska: korsblanda ihop kanske?

8: En klurfråga?

 

9: Nordpolen.

 

10: Vitt, ja ljusets färg med kärlek, själ och belöning: hjärnan och styrkan. Renhet. Ärlighet. Vit. Vitt. Lysande. Styrka.

 

Åh jag älskar dig bäst i vitt hår: ryskt vitt med härliga färgskiftningar i håret: till dina isande blåa ögonfärg och runda kindben: babyface-look. Du funkar bara bäst i ljusa hårfärger till din vita hy: punkt och slut. Det är din styrka till en hög skönhetsgrad.

Ja. Det var ett äckligt korsförhör här, som luktar trångsynta frågor som ligger undangömda av de andra, men du frågar mig nu genom dom, bestraffas du inte för det här.

 

Ja jag fick dumgjorda frågor om kärlek, och varför en svartskalle, till kärlek? Varför inte en svensk man? Svenskfödd, blond och blåögd. Värderingar av dina står utanför. Jag känner dig.

 

Jag betonar en sak: rättfärdiggör er alla: en arab och en persian utformar på en mycket stor skillnad från folkgrupper. Jag rättfärdiggör er alla nu: han är inte en arab. Han är en persian som kommer från en rik och vacker kultur ur förhistoria med Persiska riket, och alla vackra sagor, vackra prinsessor och prinsar, mycket guld, mycket fred och stora makternas kungarike. Han kommer från Iran. Irak och Iran är INTE SAMMA länder.

 

Jag förstår inte den rädslan med utnyttjande? I först och sett: alla människor utnyttjar människor till egen vinning och syfte. Först och främst, har jag alltid varit intimt tänd på mörkhyade män: från andra länder som kan variera till t.ex Italien, Spanien, Iran, Portugal, Frankrike, Algeriet och mer åt det varmblodsfolket.

 

Dom är bara så oftast vackrare till fysiskt och utseendemässigt. Utlänningar har varmare sociala principer, normer och kulturer, relationsmässigt både som vänskap och förhållande, dom är ofta varma och känsloladdade och visar eld, det har bara passat mig. Dom är nästan aldrig snåla. Dom kan visa kroppsspråk, och använda teckenspråk.

 

Jag tog inte den risken: jag hjälpte en människa. Vi sammanfördes på grund av egen vinning, och syfte. Jag var väldigt rädd för att stadga mig med honom: med tanken på att jag inte kunde byta trosor när jag ville, det innebar också en del ansvar. När han flyttade till Sverige för 7 år sedan: hade han ingen ekonomi, men vet nu vad? Han som har sparat sina egna pengar genom att överleva på att göra ideella tjänster i andra länder, och han betalade våra vigselringar av hans egen ficka, och han betalade mig med kärlek.

 

Vi tog förtroende i rummet med att förstå att vi ville vara med varandra: han gav mig eld och jag gav honom livet. På ett köp, är han som min spegelvän. Han var vattnet och jag var elden. Vi var som dag och natt. Jag var rädd för att gifta mig, men jag brydde mig aldrig om att det skulle ta slut, jag ville bara godta min karma: det som händer.

 

Vi grät och mådde dåligt på grund av en stor tid på distans, och jag kom första gången till Iran, Tehran: blev jag deras familjegud. Bröllop, och alla härliga dagar där nere med släkten. Nu har jag varit där flera gånger på resorna: fortfarande stark samhörighet med familjen. Jag minns, när jag sa till mamma min att jag skulle vara hans brud: hon kände det med själen, och älskar honom. Ibland älskar hon honom mer än mig, fortfarande till idag. På ett köp med mina erfarenheter: upplevde jag stor kultur och varma sociala kodex där, alla av hans vänner mottog och tog hand om mig: med hjärtat och stor respekt. Jag skäms ibland för att vara svensk med tanken på alla svenskarnas fördomar.

 

Amour säger jag: jag menar, vad är det egentligen felet på att vara tillsammans med en utlänning från ett annat land? Nu när världen är egentligen mänsklig av olikheter, och ni som stödjer olikheter och gillar inte rasism, luktar inte det här dubbelmoral då? Jag begriper inte mig på er: som äter deras mat, besöker andra länder för sol och bad, och hatar utlänningar? Dom utnyttjar oss, svenska flickorna?

 

DÅLIG UTNYTTJANDE: bygger på en DÅLIG HANDLING av en människa. Inte vilket hur man ser ut och vart man ifrån kommer.

 

Men varje person som är född i ett land: råkar bara ha ett pass och i grunden av vilket land blir det en nationalism, då säger man att jag är svenskfödd, och är svensk. Det handlar inte om känslor, hudfärg och kulturer: men skulle han ha varit religiös muslim skulle han inte ha gift med mig, det är den enda skillnaden, precis för alla andra religioner.

 

DET HANDLAR ENBART OM ANSVAR, KARMA OCH HANDLING hos varje människa: UTAN FÖRDOM betyder gott FÖRNUFT.

 

Tack och lov, att jag har en mental förmåga: för öppenhet till olika folkgrupper, och kulturer: det ser jag mycket positivt med: STOR BONUS i livets bakficka av erfarenheter.

Brevet från Stockholm 10 januari 2011-01-10

 

Raka ord och våra ordalagar eller spottord över varandra, vi hälsar aldrig på varandra och jag slipper följa den sociala normen: vi måste säga HEJ AB.

 

Det som är bäst med dig, säger du saker när du tänker och kommer på det du vill skriva till mig eller ställa in konstiga frågor, eller kasta skit över på mig, och begära svar av mig. Jag begär, och begär. Du begär och vill förstå. Jag vill fråga, och förstå. Vi tjatar på varandra.

________________________________________________________________

Pussgrodor: Ja det är roligt, så roligt och en gudomlig lycka för dom att vänta 2:a bebis, och jag tycker bara att det är alltid så roligt med flickbebisar, mina dockor. Jag ser ett högre värde hos det könet, jag är jämställd på könslösa perspektiv och det är en annan sak, och en annan ställning till det. Men bara rent biologiskt ur min känsla, tycker jag bara om flickbebisar, dom är roligare att vara med, mina levande dockor.

 

Jag kanske förknippar mig själv med dom som jag själv råkar vara en kvinna? Könslöst, är alla lika och söta. Jag råkar bara älska Filippa, Annikas unge mer, och jag råkar bara älska Maja mer, syskonbarnet. Kvinnan är ett styrvärde, ett viktigt kön här på jorden.

 

Genus och alla inställningar till Genus är väldigt viktiga: jag sätter aldrig ett kvinnligt kön undergivet, jag sätter dom på ett högre värde, dom får knulla runt, och gör likadant som alla pojkar och män, och dom får lika löner, och dom får ha vilka kläder som helst, utan att begränsa det till deras skyldiga offer till orsaker som sker i samhället.

__________________________________________________________________

 

HAHA: allt är OK med honom, jag som lever tillsammans med också. Men det som är skönt med dig är det att du har ett förhållande, som jag ser respekt och kärlek, men ändå är ni som två i två, ni är personliga individer, egna själar och ni hånglar inte framför mig på det fjolliga sättet, eller komma med en massa rosenskimrande amours vurm. Att ni är det vackraste och bästa paret, nej jag kan se och förutspå som det är bra för er, och ni har DET som inte andra har det i allas förhållanden.

 

Jag menar, ni visar era verklighetstrogna kärlek med cyniska inslag är bitterljuvt. Jag besöker er och har varit med er mycket, känner jag mig alltid hemma hos er, jag känner mig aldrig utanför eller fånig framför rosenskimrande par som bara lägger tid i rampljus och fokus på varandra.

 

Jag älskar bara tankar på det där med sönderknullade flickor som behöver Rasputin för att förstå livets existens bakom sex och skönhet, och porr. Fader Vår - coachen - fina och prydiga flickor existerar inte, dom är bara underlägsna och undergivna för rädslan av smuts.

 

Nej Rasputin är smutsig och äcklig, men ändå en helande legend med mycket karisma och sex över alla vackra och fula kvinnor som levde i under, mellan och överklasser. Jag tackar för min mentala förmåga till att känna och förstå attraktionslagen hos varje kandidat. Jag blir bara så ledsen när jag ser vissa tjejer som är så naiva och blåögda. Fader Jesus älskade horor, han tyckte om att ta hand om de smutsiga. Sex är en formell och hemlig drog till syndernas blottögat.

____________________________________________________________________

 

Nej: jag hatar käck-folk och det luktar bara äckel. Jag vet inte, jo jag är optimist men dom som är käckglada, mest älskade av dom som mindre älskar oss? Jag begriper mig aldrig på dom, eller är vi svårförstådda av dom som inte förstår våra ingömda kodex?

 

Många får blommor och äror, men vi får bara taggtrådar, men förtjänar vi alltid taggtrådar av kärlek? Vi kanske fungerar bara bättre med verklighetstrogna människor. Inte med dom som förnekar det livets verkliga jaget, eller utför blockeringar framför sanningsjägare som vi, eller så är vi bara vissa urval till kandidater som sitter i egen värld, och där kallar vi för Klarabohemrerna.

 

De andra som inte klarar av att sitta där med rysstörda själar, eller så kallade hjärngudar? Sarkasm, ironi och skadeglädje är ibland härligt syndigt, men det är också en naturgåva att leva med känslor bakom orden och meningar, vi är bara världens viktiga åsiktfångar. Vi är intressanta kandidater till generella folkgrupper.

 

Dom har sina gyllene regelböcker och det har vi, men ofta blir vi bestraffade för det vi säger, står för det och någon kan börja tycka att vi två är lite för mycket för vår relation? Men varför kan inte någon människa unna och belöna oss med det vi har ett värde över relationen, och till den du vill vara, och den jag vill vara?

2011 säger jag hej nu till det nya året: och jag hatar snövädret, och det snöar idag. Förbanna vädergudarna. Det räcker.

Jag avundas alla som just nu ute i solens sällskap och känna av värme, och medan jag sitter här och väcker liv i huvudet av kaffe, livsnödvänligaste kicken.

Jag återställer mig till mina rutiner, och jag har haft en skön jul med slapp och ett briljant nyår hemma hos Jocke: i Alvik firades av mysiga människor: Moder Julia och Fader Nik var med på platsen också.

Jag blir bara mer och mer kär i honom. Av alla människor, känner jag honom på kort tid men ändå närmare för varenda gång, som sagt har jag känt till namnet och vetat till länge sen, men jag har haft mina skygglappar.




Källa: Fick mms av dom då den natten, en av VIP-nätterna, då dom saknade mig. Mindy @ Joakim

Igår sa en av tjejerna på kvällen, med en gullig kommentar: att vi verkade funka ihop, och vi hade något gemensamt, och passade ihop: syns och känns utifrån bilderna. Människor klickar med varandra på grund av olika anledningar, det är så fascinerat att vi alla kan överraska varandra.

Då tänker jag på det som jag och Mallan har: vi kände inte varandra så väl men på kort tid, bara kliche och klicehe, en relation med regelböcker, och kodexer, ett slags kodspråk som ingen annan kan alltid förstå eller smälta in i vår hörna men dom är alltid välkomna, om dom bara låter oss vara som den vi vill vara, och dom ska vara sig själva så funkar det då.

Då såg världen att vi hörde ihop även, om vi är väldigt olika till t.ex utseendemässigt, vissa intressen och som personer som dag och natt.

Mindy kommer att känna hatkärlek för det här men det är mina ordalag: jag känner livet och döden för henne.

Kliche, så fort när jag flyttat hit, förs vi närmare varenda gång, och oftare vi ses. Starkare, och närmare. Ibland har allt sin mening med det som menas. Vi ses inte ofta då jag bodde i Örebro, men bara har haft digtala ord och telepati, det ibland kan inte räcka till livet. Det är jag glad också för. Nu säger vi hej till en 2011-resa.

Därför blir det en sista minutens resa för oss tre till slutet av maj till sommar: det billigaste och soligaste som erbjuds: blir bara slapp på stranden, sola och bli bruna, bada och bara slappa av, leka på lite äventyr, åtnjuta av mulitikulturellt mat, känna på spänningens nerver, och känna av livets rörelser. Vilket land, fortfarande inte bestämt. Något av dessa länder som: Grekland, Turkiet, Spanien.

Jag längtar så: redan och jag vill bara komma bort härifrån mot solen, tidlösa rutiner och sköna sällskap, och föda fram nya upplevelser.

Då minns jag den pulserande resan, rent spontant med Johan och Kenta, mina resekandidater i somras: som smakade på en härlig äventyr med vissa hemligstämplade scener, men också mycket komedi och drama infördes det på resan, och solslapp medgav en perfekt återkoppling till livets tag och krafter.



Källa: 2010-SUMMER TURKIET, ALANYA

http://www.barnplantorna.se/page.php?id=159

Barnplantorna:

" En del barn med CI går integrerade med normalhörande barn i förskolor och skolor md stöd och vissa anpassningar. "

Isabel:

Vilka anpassningar överhuvudtaget? Och vilka stöd får man? Varför ska man egentligen ha vissa anpassningar och stöd, för att det kanske inte egentligen funkar för dom som går på integrerade skolor.

Inse verkligheten: CI-barn som som anses inte " normalhörande " kan egentigen inte intergrera sig med normalhörande i förskolor och skolor med taltolkar, eller teckenstödstolkar eftersom barnet får ofta missar och blockeringar i kommunikation som begränsas mellan de andra hörande, på grund av för mycket " växlande av olika kommunikationssätt som talad svenska och teckenspråk, och de hörande kanske kan inte fullländat teckenspråk, och barnet kanske inte talar eller hör bra.

Vad menas och hur anses det som " normalhörande " barn: definieras som " normalt hörande " och då är det ju att om man är döv då hör man inte, men det är " normalt dövande " ändå också? Jag menar, är man född som normalt hörande, och man är född som normalt dövande, varför kan inte det funka ur det perspektivet också?

______________________________________________________________________________

Barnplantorna:

" Andra barn behöver av olika skäl gå i specialförskolor/andra skolor för sin utveckling. Det kan handla om sent opererade barn eller barn med svårt inlärningssvårigheter eller andra funktionshinder utöver hörselnedsättning "

Isabel:

Jag befattar inte mig med audisternas trångsynta synvinkel på det här, förbanna över den raden som jag aldrig kommer att acceptera.

Andra barn som har andra skäl: behöver gå i specialförskolor och andra skolor för utveckling: som sent opererade barn eller barnets svårigheter med inlärningsförmåga? Det gör mig faktiskt ledsen över det här jag läser.

Anses de " dövande som dumma " som behövs gå på specialskolor för att få ännu med anpassningar och stöd? Nu när dom säger att CI-barn går på intergrerade skolor med vissa anpassningar och stöd? Dubbelmoral!

Bekänn istället: det är de barnen som går på intergrerade skolor: självmordsoffren som behöver räddas i sista sekunden går på specialskolor för att få teckenspråk, men de är redan trasiga på grund av för mycket växlande av kommunikationssätt och blockeringar. Inse verkligheten, Barnplantorna och alla föräldrar!

Barnets svårigheter med inlärningsförmåga: av vad? Barnet som funkar inte det nästan perfekta " normalhörande " och inte kunna tala och höra? " Dum som döv " med begränsade inlärningsförmåga som går på specialskolor: lär sig av teckenspråk istället?

Man beklagar över barnets misslyckande, och barnet som inte har uppnåt till paradiset av Barnplantornas förväntningar: och hänvisar barnet istället till specialskolor: för att överleva, och ändå är en trasig själ med förvirrade språk-koder?

Nej! Alla som är döva: går i på dövskolor på grund av dövhet, men på grund av det innebär undervisningar och utvecklingar av teckenspråk, som kommuniceras på direkt och på platsen, och det är den raka vägen till ett språk för döva barn: utan mentala ansträningar och anpassningar. Teckenspråk, det enklaste vägen: att vara " normalt dövande "

Nu förstår jag inte på den helheten för utvecklingen av " tvåspråkiga skolor " - vilken attityd införs det här i svenska samhälle för oss " normaldöva " och har ni inte förstått och känt av varningen: det skadar oss i framtid. DET HÄR ÄR EN DÖDSDOM!

Vi kan bara välja: att blunda, och acceptera förändringar, och undergivna som vi de döva som egentligen vet bättre än de " normalhörande " . Vi låter inte Barnplantorna sprider in sina bacieller över sårbara föräldrar utan med kunskap, och myndigheter: för deras täta samarbete, och kör " över oss ".

Jag kämpar för att vara " normalt dövande " på grund av att det är jag som blev till den jag föddes: allt har sin mening.

Att vara handikappad: är inte som att vara döv, det har inte ni " normalhörande " förstått.
Men det går kanske inte att förstå, men förstå oss " normaldövande " det är vi som vet bättre, och bäst.


Förnekelser funkar alltid men sanningen vinner:

Tal-hörsel hör ihop
Teckenspråk-dövhet hör ihop