" Hej kära läsare! Jag läser alla inläggar med intresse och tackar de som stöttar mig. Dock vill jag tala om att jag är förbunden till tystnadsplikt som jag har hos SDR. Därför kan jag inte säga så mycket i nuläget. Det som är orsaken till det här hela med min relation till förbundsordföranden är att han har ignorerat mig från år 2008 och inte har blivit bemött med respekt där jag har haft mina visioner och tankar samt har jag hjälpt mycket med Ragnars arbete med mina erfarenheter från förra mandatperioden. Han har ignorerat mig hela tiden samt har jag fått mycket stöd från styrelsemedlemmar.

Jag kan inte vara lojal mot honom om han har behandlat mig även om jag hade velat göra det för förbundets bästa. Dessa 2 saker går inte ihop så jag valde att ställa mig utanför förbundet. Jag har haft sittning med förbundsordföranden flera gånger och dessa stunder tyckte han synd om sig själv så jag fick prata på en vägg liksom. Jag känner inte igen en förbundsordförande som går runt och vara velig, den ena säger han och den andra säger han. Jag har stor respekt för vad kongressen har valt, men jag har ingen respekt för denne att behandla mig som ingenting.

Jag hoppas i det här sammanhanget ska få debatten bli levande och det är nyttgt för oss alla att vara öppen. Många problem återstår för förbundet b.la förskola, arbetsmarknaden rätten att vara döv/teckenspråkig o.s.v.

Varma hälsningar

Ola Lundström "

2011-01-24 @ 15:35:56

_____________________________________________________________________________

Jag kan känna med glädje åt sista raden han skrev i kommentar: Att han hoppades i det här sammanhanget ska få debatten bli levande, och det är nyttigt för oss alla, att vara öppna. Stå för det man har sagt och känner för. Det är den verklighetstrogna bilden. Jag fortsätter.

Jag fick feedback av andra i omgivningen, och en stormvind här med läsare: med att uppfölja diskussioner, inlägg och läsning.

Jag vill inte se: det här är ingen lekstuga eller sandlåda, vilket bland annat, jag gillar inte folk går runt och talar eller spekulerar bakom på ryggen, om nonsens och ting: hellre rakryggade och raka på vägen med spegeln framför oss: Säg självkänsla, och självförtroende framför varandra.

Allt vi har rätt är till åsikter och alla behöver få, och även ge: dela respekt och frihet för varje åsikt i talfrihet.

Jag är bara en vanlig människa: kasta eller stämpla inte skit på mig: jag skriver och vill säga vad jag tycker inte för att få utav i min egen vinning. Jag vill bara skriva, det gör mig levande. Till nyttja. Vem annars ska skriva? Varför är det fel överhuvudtaget?

Jag känner att det är fel att behöva sitta och tycka i stillatigade tystnadsrum: någon ska och vill berätta, veta och förstå saker som händer. Jag kanske blev född till att fråga: vad, hur, varför och när för mig själv, och för allmänhet, och även varje inlägg riktar till olika sammanhang: t.ex döva medlemmar och andra som kan bidra till varandras perspektiv, nya synvinklar, förändringar och kunna påverka omgivningen och sitautioner.

Vilka är det typiska tendenser bland journalister och media: lyssna, få och ge förtroende, dela, balansera, och stå för den man är, och du vet: man ska skriva om det som ingen förväntar sig av att få läsa: är man född till en skrivstjärna. Men jag kan mottaga men jag kan spotta. Se det övriga från mediavärlden. Hur dom gör. Hur dom hanterar det.

Hur pressen jagar folk för att få ytterligare svar på frågor: dom brinner för kärlek för allmänhets information av mänskligheten: rätten till information för alla. Vissa journalister har fått höga pris på sina huvud: pga deras stålarbeten av information, material, upplysning, granskning och allt i deras fall har hotat dom till livets död på grund av att dom läcker ut " hemligstämplade information " men dom kämpar ofta för att ge ut information till världen och oss. Hylla sanningsjägarna. Tacka för dom som finns för att skriva åt oss.

Jag behöver inte bli mördad för det här.