HEJ ANNAMARIA



Wincent med mig, hemma hos dom i Laudgårdsängen: Mars 2011

Jag kom till min viloplats i lördags och smakade på en härlig amerikansk gästfrihet hemma hos dom, och han har blivit så stor, och han kunde börja teckna enstaka ord och ord. Han luktar bara så mycket av charm och leende med speciell glimt i ögon.

Han hoppskuttade och mös lite med mig medan jag tog lite andpaus och tuppade lite, inför en spansk utgång intagande med god tapas. Ett måste för att bli fallen i fällan i Örebro. Indigo-det bästa stället med sötheterna till service och stämning: och maten smakar bara rätt.

Wincent: en fin personlighet med guldhjärta som sin mamma och pappa. Personlighetsgener blandat av deras doser, lik som pappa och mamma.

Jag har varit i Örebro under helgen, några dämpande vilopulserande dagar, av sällskap, umgänge och styrelsemötet. Jag började minnas alla gamla tidernas dagar, men jag har ingen anledning att komma hem igen till staden där jag har byggt upp mitt halva liv med all drama och action, men i bakfickan med mycket erfarenheter. Jag kom hem igårkväll till Stockholm: det är hemmets lycka. Jag är hemma.

Jag har anledningen att säga: Annamaria, du betyder så mycket för mig. Tack för den tillgivna relationen du och jag har, jag vet att vi är som dag och natt: vi är olika som personer men till med kärlek vet jag att jag kan dö för dig. Döden i kärlek, nöd och lust: du är en verklighetstrogen människa med den riktiga fasaden framför mig, jag menar: min belöning är att uppskatta dig som en av de viktigaste människorna.

Du är inte som de andra. Det är din styrka, och min anledning till att tacka för att du har haft en viktig roll i mitt liv, i många år. Vi har sålt själarna till varandra för längesedan, och det är sällan att två människor som vi har hållit ihop så länge med tjafs, galna inblick, fulländat drama med action, och ändå har vi lärt och uppskattat varandra med att ge och ta mycket i relationen.

Jag blir bara så hemmastadd i din närvaro. Den belöningen till min frihet: att vara mig själv med dig. Den biktstolen, till dig kan jag vända mig till när jag vill, och jag vet när jag kan komma. Allt hos dig är min nyckel till det mesta sannerliga vänskapet.

Hej då.

Kommentarer
: AnnaMaria

Jättefin och charmig bild på dig och vår gosse!
Kul du skrev lite om oss, vår vänskap och hur nära vänner vi är.
Ja vårt hem är oxå ditt hem, Pasi sade när du åkt hem, att det är alltid roligt ha dig härhemma, att du är alltid välkommen!
Får säja till Pasi att han får läsa här inlägget.
Puss i mängder!

2011-03-17 @ 08:34:19
: Pernilla

Tack, min Anton är min sötnos :).

Så söt Wincent är.

2011-03-19 @ 07:52:54
URL: http://lillapia.blogg.se/

Dina ord:

Name:
Känn igen mig?

E-mailadress: (publiceras ej)

URL/Blogglänk:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0