Bloggflytten:

www.askungan.wordpress.com

levnadsläckande bloggen närmar till döden.
inget självförtroende här längre, nästan.
tips på återuppvakande här i bloggen som får återupplivande skrivpulser igen?

mina pulser börjar sakta stanna.

inget skrivork här.
första gången på länge, skrivande som levande som död nästan.

skrivande förvirring.

jag vill skriva. men jag har tappat den skrivstyrkan.
ordets penna.

Men jag måste komma ihåg Barnplantornas mamma: Anncharlotte i mail kontakt med mig förut för ett par år sedan att jag hade guld penna. hon tyckte att jag var bra på att skriva.

Jag synliggör mina vänskapliga band till män på ett platoniskt sätt: det är helt ok i mina ögon så länge jag vet mitt handlade, mentalt och känslosamt.

Jag är inte mentalt eller fysiskt otrogen mot min älskade, det är min känslosamma värdering, egentolkning. Jag är heller inte otrogen mot mina vänner med två olika kön. Ge, ta och dela-gyllene regeln i min bok.

Jag har min trohet i mina ögon mot alla mina, utan kön. Känslor i relationer till olika människor: är olikhanterade, olika våglängder och frekvenser. Det tar timmar, att analysera och jämföra: det går inte.

Livet bygger på av att njuta av mänsklighetens vinning: att vara människa, och vara den du vill vara, dela och ge och ta med alla du känner för: det spelar ingen roll, vilket kön. Glöm normer, glöm kyrkan och glöm Bibeln. Jag tror på Platon, och antikens filosofi över kärlek och olika typer av förhållanden.

Könslöst. Allt som känns själigt, och intalande personligt: könslöst, inte själva i en relation, av vilket kön man har kring av sina vänner. Det är oviktigt med könets ifrågasättande.

Attraktionslagen, kärlek och djupgrävda känslor mellan män och kvinnor: en norm över ett förhållande som alla inleder av en grundvärdering. Mannen och kvinnan ska ha kärlek av normer, och inleda ett gudskapande sexuellt förhållande med sex och kärlek: hetrosexuella.

Nej: det är inte så, jag har min kärlek och han är mannen: sedan 8 år snart tillbaka. Jag älskar honom på en annan nivå, och ibland sitter jag i hjärtats lidande och tystnad på grund av känslosvackor, och funderingar över livets syfte, mening och vilja: ibland förändrar jag mig själv på grund av omgivningen, energi och allt som påverkar mig i varje rum, och dimension.

Jag faller inte ned i lusten och nöden av kärlek för vem som helst: alla människor bygger relationer på olika sätt, och informar relationer på sina egna vis, och sätt. Bara det förekommer respekt och förnuft.

Acceptera Platon och hans filosofi: jag tror på honom, och jag har vissa relationer med vissa människor som råkar vara i ett kön: männen, men ibland kan man känna mycket djupt för någon som råkar ha snopp. Platonisk kärlek mellan två vänner: mannen med mannen eller kvinnan med kvinnan eller mannen med kvinnan.

En djupodlad relation: det spelar ingen roll hur det börjar, eller hur det kommer sig: allt i livet av oss kan överraska varandra. Alla människor mår bra av de man är med, blir till den man är med: trivs man så trivs man. Unna alla, och ifrågasätta inte relationer på grund av könet.

Jag förlorar inte min kärlek för min älskade: på grund av min platonska kärlek till någon annan på grund av ett kön.

Nej: det är fel att döma kärlek, på grund av kärlek bygger på villkorlösa normer, inte på grund av att man dömer mannen och kvinnan på grund av det själva könet.

Min öppen kärlek: till honom ligger på en annan nivå: den typiska mannen och kvinnan-förhållandet har jag med honom, det är det något jag har sått för i snart 8 år.

• Jag brukar känna och veta, vem jag älskar, och känner för, och ni ska känna min anledning till i våra relationer. Jag tar inte tiden, kärlek och människor för givet. Aldrig.

Platonsk kärlek bygger på en väg till frihet som människan är dömd till frihet som bygger på normer, på grund av könets ifrågasättande: ger inte mig frihet, det ger mig ångest av att inte få synda, i princip sett syndar jag på grund av att jag råkar älska en annan människa - och han råkar vara mannen?

Nej jag är nog bara en människa av Platon.

Rädda dövskolor.

Döva barn, titta på deras intalade inslag på deras naturligt språk: teckenspråk, och känn deras kamp för något dom står för, som vi tar och gör.

Dom verkade känna till deras självbilder  " dövmedvetna " deafhood -  attityden, ser jag eller inte känner hos våra svenska döva barn, små barn - ja visst, jag är döv. Jag blir avundsjuk, jag vill få dom hit till Sverige. Workshop, eller av det som behöver för barn till barn, ungdomar till ungdomar: som tror på det dom känner sig levande med ett språk, teckenspråk. Lagen i deras frihet, och ur lagboken: har dom rätt till en dövskola.

Såna attityder, av deras naturens gång, för en rättighet av något, gör det så att jag tror på dom står för teckenspråk och frihet till en dövskola ska alla döva barn rätt till, som döv - som använder teckenspråk och får undervisningar, utbildning och utveckling på teckenspråk. Alla dövskolor runt om världen, till det viktiga språkets inställning: teckenspråk existeras. En del av språkkulturen.

Känn deras attityder, titta på dom, härliga de. Deras naturliga mentalt tänkande och uttryck av känslor och viljan bakom videokameran. Pulserande doser, intas. Det behöver vi få känna av sånt i Sverige.

Hårresande, hjärtat smälte när jag tittade på deras närvaro in i videokameran, jag tittar på dom, dom vet inte att jag någonstans i Sverige tittar på dom: små barn som verkar vara viljevilliga och framdrivande. Något som vi måste komma ihåg: bevara våra nya generationer av döva barn som ska få inflytande, och ansvar av våra nyckel: stå för teckenspråk och dövskolor.

För ett par dagar sedan, var det något som jag behövde få höra av det var en rätt tillfälle: och när någon annan inte såg eller kände att jag var lite ledsen, eller känslig av en viss tankesvacka som bara fräste mig, och jag ville bara behöva få höra, eller få känna något annat. Att någon gör mig gladare.

• Alla människor har ibland sina dagar, och humörets svackor med tankar bakom orden och känslor: har alltid någon anledning. Att tänka, är för att leva. Att må är för att överleva, och må är en del av livets levnadslopp. Jag råkade alltså ut för en liten känslosvacka, normalt sett och sällan.

Du kastade snabbt in mig i ljuset av fräslningen: bikta bibeln och du fick mig att må bättre igen. Även om vi inte bor i samma städer är jag glad att du ändå fortfarande vet vad jag behöver.

Mallans bibel till mig:

De sju dödssynderna
Högmod: Viloett. Häst eller Påfågel.
Girighet: Gul. Groda.
Vällust: Blå. Ko. Tjur. Tupp. Get.
Avund: Grön. Hund eller Get.
Frosseri: Orange. Gris.
Vrede: Röd. Tjur.
Lättja: Ljusblå. Get. Åsna.

Jag ska komma ihåg att: hon är bara en get. Den geten i leken av känsloladdade förvirring.

Hennes andra bibel:

Ödmjukhet - humilitas (motsats till högmod)
Generositet - liberalis (motsats till girighet)
Kyskhet - virtus (motsats till vällust)
Medmänsklighet - humanitas (motsats till avund)
Avhållsamhet - frenum (motsats till frosseri)
Tålamod - patientia (motsats till vrede)
Flit - industria (motsats till lättja)

Ja, och handlingar är den ifrågasättande grunden till vilken karma vänder sig mot personen: handlingar, grundvärderingar. Humanitas.

Du har ditt sätt, men det är inte mitt problem. Jag har mitt sätt, det är inte heller ditt problem. När mitt sätt blir ditt problem, har du problem. Människan har alltid sina egna sätt, dina sätt eller ingens sätt. Du avgör. Jag avgör. Du väljer. Jag väljer. Det ingår livets val. Alltid.

Älska alla, men inte kan man älska alla, men respektera allas sätt. Livet är enklare än så är det, var bara ärligare mot sig själv, mår man mycket bättre, och känner sina egna sätt: genom att visa det på bra sätt. Alla bär på sina sätt som tilltalar en del av egenskaper och personligheter.

Jag tror fortfarande på den viktiga regeln: acceptera alla, befrias du och du blir självaccepterad. Jag kan inte älska dig, och jag är inte skyldig dig det, eller världen. Men jag respekterar dig på ett sätt. Hej människan.

Jag är ledsen, men lär dig leva med mitt sätt istället. Den bästa lösningen kanske är svåraste: men acceptera människor.

Bildkälla Facebook: Vi lade in en bildhälsning till Mindys logg, hon blev glad och överraskad medan hon befinner sig just nu i USA, och det är en vecka kvar tills hon kommer hem. Där har hon lagt en månads tid på SVT-jobbet med ett ungdomsprogram, ser fram emot att få se den säsongen av BYSS 4.

Igårkväll var jag hemma hos Jocke, och ville åtnjuta av lite hans sällskap, och närhet i hans mäktiga rokokosoffa, och då tog vi fram ett papper, och pennade fram en text: Mindy, kom hem snart.

Jag bakade ädelostpaj med hjortronsylt, kanel och socker: gissa om den smaken var kombinerad av passion, kärlek och sötma. Jocke är finsmakaren, som vissa säger: godkände pajen, och var lite överraskad. Rött vin, till det och lite goda kladdbrowines som smälte i munnen, och vi bara njöt av den stillsamma stunden med sällskapsprat.

Det är något jag älskar hos honom, den bevårdade människan: jag vet inte hur och vad och varför, ibland har livet sin mening, och syfte, men jag är glad att vi har en relation som lever in på det extra fina, och jag står för det jag säger: jag tycker mycket om honom. Det vet världen och Gud.

Tandteknikern som aldrig har träffat mig med honom, sa att vi hade något som är guld, och det kan man se på vissas relationer genom att känna. Jag tror på honom. Jag tror inte på andras avundsjuka. Missunna inte oss och vår relation, tack och punkt.

Tillbaka:
Jag och killen bestämde, att fira lite av min dag i Spanien: vissa undrade, men varför inte var jag med honom och den kärleken, firade och trots allt fyllde jag år igår: men jag var inte heller med mamma, familjen och huset: allt blev så nytt igår, vilket vemod i hjärtat det kändes till. Killen tröstade mig lite, och ibland är livet viktigare än att fylla år.

Det som är viktigare är att man ska vara frisk och välmående. Killen betalar mig, och allt han gör för mig är en ära av kärlek varje dag på ett sätt, och vilket blev jag som barnet igår: jag saknade familjen den sekunden.

Mamma var lite känsloladdad, hon skrev och kom ihåg för 30 år sedan den dagen jag föddes och lade på BB, sjukhuset i Västerås, då var det den största dagen, det finaste ögonblicket för henne, att få mig i famnen med min pappa. Det nyfödda människoverket som har Gud lämnat över till här på jorden: jag har syndat i 30 år, och levt för livet med lagboken i mina händer.

Trots det där allt som har hänt gott och ont har jag sett mycket av livets tag, känslosvackor och det som led i själen har jag haft pulserande glädjeämnen. Jag utformade mitt liv till en personlighet, till den här jag är. Jag växer fortfarande, livet är inte slut än. Jag har bara levt i 30 år, och är bara 29 / 30.

http://www.barnplantorna.se/UserFiles/file/artiklar/BP2009-1_s10-11.pdf

PR-reklam.

Döv-såld.
Döv-dum-såld.

Barnplantorna: utnyttjade den delen av bra PR-reklam, och det sålde sig bra: ett bra marknadsförbart jobb.
Jag är såld som döv och dum.

Intervjun avskräckte mig: på grund av att jag inte är en moralkaka, jag uppmuntrar Barnplantorna med att sälja sina trovärdiga hopp: att barnet som är dövt får hörseln tillbaka med visa och vägleda de oroliga och sårbara föräldrarna med okunskap bakom dövhet och teckenspråk.

Dom gjorde för sin egen vinning: och visar kanske den sanningen, att det finns döva familjer som vill sina döva barn ska ha CI. Det är ok att erbjuda möjligheten: den tekniska marknaden, att bota dövhet med att återskapa ett hörselsinne med tekniska hjälpmedel briljanerar. Absolut.

Teckenspråk, och mänskliga grundvärderingar?

PR-reklam bara där och Barnplantorna utnyttjade den viktigaste chansen till stor ära: en döv familj, se på dom som är helt döva och låter sina barn använda och lära sig höra med CI. Hörande föräldrar: känner sig tryggare genom att läsa om deras situation. Dom är ju döva. Dom känner sig betryggade med i den artikeln. Ja artikeln sålde.



Bilden symboliserar Barnplantornas huvudroll: Bibeln till självmordsoffren, missionärliga hopp för alla som lever i okunskap, eller sitter fasta i attitydsproblem, för de döva barn som skulle kunna få tekniskt höra, bara höra och tala, bara höra och tala.

Istället förtrycks i undergivet av naturens dövhet med bakomliggande mening som har en viktig betydelse och roll i livets existens: är teckenspråket ett språk.

• Jag menar, teckenspråket skulle aldrig uppfunnits, det själva naturliga teckenspråket om inte vi aldrig har haft en döv människa i all förfäders historia.

Den attityden av artikeln: att vara döv som dum, utan ljud, hörsel och tal: och teckenspråk inte tillräckligt är så viktigt nu när man intar möjligheten med ett tekniskt hjälpmedel, ska man fokusera på tal, stimulans och hörsel. Teckenspråk är inte så viktigt: diffust påsagt.

Att misslyckas, som CI-bärare: självmordsoffren och Barnplantorna får stå för konsvekvensen. Varför ägna all tid åt att tala, stimulera hörseln och fokusera på att vara tekniskt hörande? Hörande anpassar sig efter varandra på grund av dom har ett gemensamt talspråk men de döva kommer aldrig att stå på samma hörselnivå, och talnivå i rummet med hörande som hör " normalt " och utan tekniska hjälpmedel, men döva anpassar sig efter hörande. Det är fel.

Varför går det inte att vara döv, och säga och avgöra: teckenspråket är väldigt viktigt? Varför kan du inte den enda hörande människan förstå: Ja att vara döv är OK, men teckenspråket är viktigare? Inte själva graden av hörselsinnet?

Wincent med mig, hemma hos dom i Laudgårdsängen: Mars 2011

Jag kom till min viloplats i lördags och smakade på en härlig amerikansk gästfrihet hemma hos dom, och han har blivit så stor, och han kunde börja teckna enstaka ord och ord. Han luktar bara så mycket av charm och leende med speciell glimt i ögon.

Han hoppskuttade och mös lite med mig medan jag tog lite andpaus och tuppade lite, inför en spansk utgång intagande med god tapas. Ett måste för att bli fallen i fällan i Örebro. Indigo-det bästa stället med sötheterna till service och stämning: och maten smakar bara rätt.

Wincent: en fin personlighet med guldhjärta som sin mamma och pappa. Personlighetsgener blandat av deras doser, lik som pappa och mamma.

Jag har varit i Örebro under helgen, några dämpande vilopulserande dagar, av sällskap, umgänge och styrelsemötet. Jag började minnas alla gamla tidernas dagar, men jag har ingen anledning att komma hem igen till staden där jag har byggt upp mitt halva liv med all drama och action, men i bakfickan med mycket erfarenheter. Jag kom hem igårkväll till Stockholm: det är hemmets lycka. Jag är hemma.

Jag har anledningen att säga: Annamaria, du betyder så mycket för mig. Tack för den tillgivna relationen du och jag har, jag vet att vi är som dag och natt: vi är olika som personer men till med kärlek vet jag att jag kan dö för dig. Döden i kärlek, nöd och lust: du är en verklighetstrogen människa med den riktiga fasaden framför mig, jag menar: min belöning är att uppskatta dig som en av de viktigaste människorna.

Du är inte som de andra. Det är din styrka, och min anledning till att tacka för att du har haft en viktig roll i mitt liv, i många år. Vi har sålt själarna till varandra för längesedan, och det är sällan att två människor som vi har hållit ihop så länge med tjafs, galna inblick, fulländat drama med action, och ändå har vi lärt och uppskattat varandra med att ge och ta mycket i relationen.

Jag blir bara så hemmastadd i din närvaro. Den belöningen till min frihet: att vara mig själv med dig. Den biktstolen, till dig kan jag vända mig till när jag vill, och jag vet när jag kan komma. Allt hos dig är min nyckel till det mesta sannerliga vänskapet.

Hej då.

• Jag äter färska jordgubbar, och dricker lite intagande energi av kaffe: jag fick ett jobbpass på Manillaskolan idag men kunde inte ta idag på grund av ett annat uppdrag.

Nu har jag lite tid över här att spetsa mina tankar: och kring det här inlägget ska jag lova att vara så enkel och ordfattig i texten för att ge en lättsam läsning för er alla.

Tillbaka till huvudrollen: Dövaktivisten, filosofi, teckenspråksförekämpe. Patrik Nordells artikel framlade i Teckentydare, Nr 2 2011, en medlemstidining under SDF: Stockholms Dövas föreningen. Texten Publicerad. Han kastade en fråga till SDF och medlemmars ang visioner och hopp. Med en attityd.

" Så klart teckenspråk "
________________________________________________________________________


Men vilket vet inte jag hur det egentligen ligger till, och jag upplever att många döva är apatiska och väntar bara på den domdedagen: på något som inträffar det värsta för att få väcka upp reaktioner mellan livet och döden.

Ja ansvaret hos oss, många döva är förlamade, kan jag stå för men det är oroväckande. Det finns några eldsjälar: som verkligen vill kämpa för attitydens frihet, teckenspråk så klart i svenska samhället. Så klart teckenspråk.

Hans poäng till texten i artikeln så har jag tolkat: att det bara luktar massa ironi. Är svenskt teckenspråkt stulet?

• Försök känn med, och förstå vad han försökte komma med och började diskutera med och för oss och SDF, och alla medlemmar för framtidsoron och teckenspråket i Sverige?

AVT-metoden, riktar mot de döva och hörselskadade som bygger på att ge fokus åt barnet med eller utan tekniska hjälpmedel på att kommunicera, och lära sig till det enda hörselsinnet. Det är ofta att inte man uppmanar föräldrar att använda teckenspråk med barn. Det vanligt bland är det inom hörselvården. AVT-metoden sprids snabbt. Tillbaka till samma problem: attitydsproblem!

_____________________________________________________________________________________


Det ironiska kvarstår: det har varit många års forskningar, till den första metoden med babytecken för hörande barn, som har varit ett hett och populärt ämne över 20 år, och hur bygger metoden på, vad menas med babytecken?

Enligt forskarna:

En hörande baby med hörande föräldrar: får extra bonus och pondus, om barnet lär sig kommunicera med föräldrarna på teckenspråk, på grund av att det skulle hjälpa till att " lösa " barnets ilska, fruststion och alla känslosamma svackor vilket förstärks också det mellan barnet och moders relation, och samtidigt skulle talförmågan utvecklas snabbare, självkänsla förbättras på grund av flera sinnen så att barnets intelligens ökar.

HEJ SVENSKT TECKENSPRÅK 2011? SÅ KLART TECKENSPRÅK!

_______________________________________________________________________________________


Varför ska man frånta teckenspråk hos döva barn till med att erbjuda kommuikaktivt teckenspråk till hörande barn, trots är det att det är dövas basgrunderad teckenspråk till det första språket, är den tillgången som är kommuniaktiv " bonus " med teckenspråk för hörande, men att själva de döva får inte stor rätt till teckenspråk, för det ger ett hinder för dom.

SKA VI SÄGA HEJ TILL AVT-METODEN 2011? VART ÄR SVENSKT TECKENSPRÅK PÅ VÄG MOT?

Igår på debattkvällen om Vem äger Svenskt TeckenSpråk, då skulle diskussionen börja avta och avslutas kom hon, vår teckenspråksmoder, Britta om jag kommer ihåg rätt hennes namn upp på talscenen.

• Hon talade med känsla och själen framför oss, jag kunde känna en viss sorg och oro i hennes ögon. Ögonens själ är ett svar på allting.

• Hon kändes bekymrad över framtiden. Hon kom med några bra synpunkter: Vem skulle göra det? Det är vi döva som måste inta ansvaret och bekämpa men samtidigt måste vi finna ett bra samarbete med hörande. På allas bästa och möjligheters sätt. Dövas ansvar.

Fråga:

Ska jag bli bästa vän med Barnplantornas ordförande, för ett diplomatiskt samarbete med att påverka dom att förstå att teckenspråk är viktigt, viktigare än AVT-metoden, talstimulans och fokus på hörselsinnet. Barnplantorna har just nu den stora makten också om vi inte ska tänka på läkare, hörselvården.

• Nej jag kommer ihåg fortfarande vårt mailkontakt då det rådde lite kaos över min blogg för ett par år sedan kring Barnplantorna och Dövplantorna.

Hon skrev några viktiga slutord: att döva behövde mig, bra förebild, och för teckenspråk. Hon tyckte att jag hade guldpenna och skulle kunna komma längre. I det budskapet av henne som teckenspråkets hot.

Desto, större fiender, större ära kanske? Fiender: egentligen varandras bästa vänner till det positiva?

• Det viktigt är det att vi inte ska behöva bara börja starta ett inbördeskrig mellan hörande och döva: på grund av olika syn på värderingar, normer och olika språksmallar att använda till. Men när är den dagen som vi får droppen nog av allting för att reagera? Nej det är dags, vi ska agera och handla till.

Mål:

MEN JAG VILL SE TILL ATT FÖRÄLDRAR som har nyckeln till valfrihet: HÖRANDE SOM FÅR DÖVA BABY i först tillstånd av chock och sorg: ska få lika rätt till lika mycket av dövas information, dövas frågor inom teckenspråk och dövas kultur, råd och stöd, tips lika mycket som Barnplantorna säljer sina gudaverktyg som har större makter med kraftfullt inflytande hos hörselvården, eller läkare, eller tekniska företagen och överallt .

Din skyldighet: synas mer, teckenspråket synas, teckenspråksförekämparna! VI MÅSTE HJÄLPA FÖRÄLDRARNA, DE OKUNNIGA: och dom som inte tror på teckenspråket.

Sluta att bikta, sitta och stillatiga. Amen!

Photo 2011-09 mars

Vem äger svenskt teckenspråk?

Du är hörande, men jag är döv.

Ja det var under på en debattkväll igår på Dövas Hus, och dövaktivisten: Patrik Nordell som stod och talade för påhörare, dövpubliken och han lämnade in en vägledning med många funderingar och frågor runt om ägande rätt till svenskt teckenspråk.

Vem äger språket, i princip sett?

Du är hörande, du är svensk: men du talar och hör då talar du svenskt språk.
Jag är döv, jag är svensk: men då hör inte jag, men jag använder svenst teckenspråk.

Talspråket är med ljud, röst och tal. Svenskt talspråk: för de hörande.

En viktig grund som vi måste komma ihåg först och främst: ja det är de dövas språk, teckenspråk äger vi. Men när vi talar om dövkultur är den andra termen som har inkoppling till teckenspråk och dövas likheter och kodexer, det blir alltför stort område att omväxla funderingar och vi måste spetsa den frågan fortfarande till idag.

Vem äger svenskt teckenspråk i Sverige?
Sverige, svenska staten använder svenskt talspråk, och skriver svenska bland de hörande - politiker och regeringsmännen. Men vart sitter de döva bland dom med ett svenskt teckenspråk?

Hörande ska aldrig tala med hörande om de dövas och deras språk och kultur.

Tvärtomt:
Hörande ska alltid tala med de döva: om deras språk och dövkultur.

Den enklaste punkten: att alla hörande använder vårt teckenspråk för att kunna komplettera deras behov, till t.ex att använda det till teckenstöd, eller för de som är CI-bärare inte har riktigt anpassat sig efter tal och hörsel, misslyckas dom då kommer teckenspråk till deras gudasverktyg?

Det är som att utnyttja och använda vårt svenskt teckenspråk på ett och många fel sätt, och det var några funderingar jag fick tänka igenom lite om, först tyckte jag att teckenspråket ska vara ett bidrag, och ett självklart för språkkulturen, för alla i Sverige.

Nej: det känns stora språkskillnader, mellan de hörande och dövas språk: De hörande som hör, talar och äger talspråk, dom använder röst, tal och ljud. Det är ingenting konstigt med det, men varför måste vi " respektera och anpassa oss efter att använda deras talspråk " nu när det inte är vår " riktiga värld " att sitta, lära oss och tala t.ex den diskussionen om AVT-metoden?

Men det är inte vi döva som är socialt isolerade på grund av teckenspråk, som isoleras från deras " så kallade " hörande - riktiga värld med ljud, tal och röst?

Jag kommer till nästa inlägg: mer spetsiga åsikter kring om det.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/att-vara-dov-ar-helt-fantastiskt_641043.svd

http://www.lindaskugge.se/cldoc/709.htm

Tack medsyster: Mallan.

Hon länkade mig dit till Linda, och hennes skrivlektion: vilket kom hon med bra punkter för tips och råd. Av att vara en bra skribent, med vilken signatur, personlighet och levnadspuls.

Hon påminde mig, och Linda påminner mig: varenda gång jag läser hennes råd, tips och känner av mina pulser, och jag har förstått: jag ska fortsätta skriva.

Det är min medfödda kärlek, och det är något jag kan arbeta med, och jag rår inte för det: jag talar det jag vill på min bloggvägg.

Min biktvägg, min pliktvägg. Jag lever för att tänka, att vara människa, och jag tar emot kritiker ta emot mina skrivande, med känslan bakom orden ligger själen framför texten, och pulserande fingrar på tangetbordet. Varje ord bakom mening och känsla: mitt tänkande.

Feedback och konstruktiva kritiker: tar jag emot, och jag väljer vart jag ska flytta kritiker och feedback till, och hur jag upplever av kritiker och feedback, mina personliga reaktioner. Men ibland får jag kritiker som inte egentligen riktar till mig: utan siktar mot den personen.

Tack för läslektionen av den sanningen som smakar på mitt lyckorus, Linda Skugge.

Hon är hatad, men ändå älskad av många.

Med tanken på att jag har fått mod och feedback av hemliga källor om SDR-diskussioner och inlägg som har gett levnadspulser av höga doser på sistone, och även har jag fått lite kritiker av andra sidan: att det här kändes " dumgjort " och att jag inte behövde ens yttra mig fram här, för det fanns så kallade oskrivna regler bland dövas föreningsmässiga värld, eller om att jag kanske skadade SDRs image. Alla kan reagera på olika sätt. Men det har gett mig lite funderingar: varför är vissa inbyggda på rädsla bakom sig själva för att rentvå sina egna vinningar och att inte jag skulle tala om det här i bloggen?

Det var något jag som behövde få läsa, och blir påmind: allt jag säger behöver alltid vara inte mitt fel, jag har rätten till frihet att skriva, tala om, eller tycka saker.

Du väljer själv att läsa, du får reagera och tycka: jag vet bara att allt vi behöver är alltid åsikter i utbytet också. Vi är födda till för att tycka, tänka och reagera. Det här är min dom, till frihet för evigt till den dagen belönas jag med döden, finns bara mina texter kvar: återuppleva igenom mig igen: att läsa och fundera.

Allt här vi bidrar till på jorden: att en åsikt är allt vi behöver.

SDR Sveriges Dövas Riksförbund behöver ett tänkande idealsamhälle med bra visioner, och en bra ledande styrelse - inga dyspotister som utformar inom ett dåligt dövas paradis. Det oroar mig.

Jag har scenskräck, jag kanske kommer aldrig att stå framför er åhörare, medlemmar och på förbundsmöten, eller allmäna möten. Jag har talskräck. Jag kanske börjar gå på retorik-lektioner, men det är något jag inte vet varför - och ni ska kunna förlåta mig, men tacka för mitt skrivande på ett sätt. Jag behövs ändå, även om jag inte talar via fysiska möten. Jag kanske kommer alltid att leva för penna, digitala texter och läsning.

Jag vill se utopister - med idealtänkande vägbanor och visioner av olika lösningar, förändringar - och modet som medtas tillit och ärlighet runt vår dövas baromet med nyodlade rötter av styrka, vilja och framtid som medger en bra atmosfär. Jag vill se utopister - det ideala dövas samhälle ska förstärkas och synas mer - och vilket som är viktigt - vi alla som är döva har ett ansvar.

Alla - allting ur intet - med dövhet bär på det ansvaret. Men hur ska vi sammanföra en stark gemensam - ett nytt dövas kollektiv, vi behöver varandra, och vi är apatiska på det som känns uttjatande och " olöst " på många saker. Men varför? Vi är trötta på att vara problemet i oss själva. Vi som är problemet på inte att ta ansvaret för viljan för en förbättring till t.ex?

Dystopi - verklighetstrognare kanske i den verkligheten vi genomgår i dagens svenska samhälle, men vi har rätt till frihet: för ett bra program som August Palm: Frihet är att tala, rösta och strejka för varandras ansvar - ta ett sup och det är ett bra program. Frihet - att tala, och rösta och strejka - behöver vi göra det för att få en ny bild av SDR till t.ex och de andra releterade huvudroller till lokala föreningar till t.ex.

UTOPI - själen bakom ett dövas samhälle behöver utopister för att bygga fram starklyftande förändringar och visioner här i Sverige. Det här gör vi något åt kanske tar mycket tid men tålamod, och det går att förändras.

Inga flera nya kommentarer eller svar på ledtrådarnas läsarfrågor av SDR-styrelsen, inte tillfredställande svar från Ragnar Veer, huvudrollen, och jag vet inte varför han valde att inte lägga tid på att svara på era frågor, eller sälja liten del av hans själ för en varm närvarande delaktighet.

Inga nya nyheter har dykt upp på några dagar.

Folk har frågat: vad som ska hända nu, och jag skriver det ni vill och få läsa, men det problemet är det att jag ville också få svar, ytterligare svar från deras sida och Ragnars sida.

Han har nog bestämt sig att ta avstånd av era viktiga frågor i tidigare kommentarer som riktade till hans svar som inte funkade ihop med det här sammanhangen.

Jag har inte fortfarande fått vetat om vem som har anmält SDR-inlägget, eller den personen som träder sig fram, och räcker upp handen: att det var jag som har anmält inlägget på grund av vilka anledningar?

Det blev en löpeld på Facebook: alla har börjat pratat om de norska dövskolorna, och alla började diskutera om dövismen, teckenspråk och vad som ska hända, och vissa baksidor av vårt svenska dövförbund. Några unga har hänvisat och länkat till min blogg: de inläggen som var påhörda. Väldigt tack!

Jag vet: det brukar vara vår typiska tendes,  uttjatande att sitta, klaga och diskutera och vara apatiska ändå som brister på eget ansvar, socialt ansvar och samhällets ansvar. Vi måste agera och handla till i varje situation och omständighet. Först och främst måste vi bevara teckenspråksbarmoetern.

Men jag skriver, och diskuterar med er svenska folket, allmänhet och döva medlemmar och även som privatpersoner - utanför slutna mallen med så kallade " oskrivna regler "

Sveriges Dövas Riksförbund: SDR är apatiska och bara väntar på: Apokalyps.

__________________________________________________________________________


Återsvar till Eriks kommentar, om att jag kunde kanske börja med en V-blogg och det kanske är en bra ide, men först måste jag ordna en bra webcamera, för att ge bra kvalitet av bild och mig själv - tydligheten av teckenspråkavläsning är viktigt också.

Nu kan vi säga hej till dictatura, en viktig huvudroll som ordförande, och förbundstyrelsemedlemmar. Några har kommenterat och skrivit frågor, för tillit och ville få veta.



Källa: http://svt.se/2.98059/1.1595057/utskriftsvanligt_format
Ragnar Veer till vänster och LÅW, legenden till höger.

" Ragnar, Han valdes efter sluten omröstning med 47 röster mot 25 röster för motkandidaten Ola Lundström "

Jag har fått nyligen mail av en källa, och med bra funderingar också, kommer jag att hänvisa det här i nästa inlägg: men först ville jag säga att vi andra känner oss ledsna över att Ragnar Veer, inte har fått lite mer tid över läsarfrågor, kommentarer och svarade på det som förväntade oss, och stod för alla frågor SDR fick.



Källa: http://www.sdrf.se/sdr/tmpl/standard.php?pageId=186&rid=0

" Stående fr.v: Maria Sundholm, Mats O. Jonsson*, Åsa Henningsson*, Cathrine Björkstrand, Göran Alfredsson, Joakim Hagelin Adeby. Sittande fr.v: Britt Karmgård, Ragnar Veer, Ola Lundström*. Foto: Tomas Lagergren, Dövas Tidning. "

Dagens nuvarande styrelse:



Ni andra: förbundstyrelseledamöter stillatigande? Passiva på grund av kontrollerande tag? Vem har bestämt att inte ni andra ska få svara också? Är ni rädda för att svara och inte delta i diskussioner med oss också?

Ska det enbart bara han, ordförande svara på alla diskussioner, frågor och funderingar av allmänhet och medlemmar?

Bara utav det på sistone i tidigare inlägg, fick vi två endast kommentarer av Ragnar Veer: förbundets ordförande.

Inga svar på det riktade hållet, utan han bara " förmedlade fram sin regelbok ur policyn " och inövade texter: bryåaktiskta texter, som inte hade sina sammanhang till frågorna och kommentarer.

Dictatura. Passiv diktatur har vi fått till kanske: att sitta i den makten med att utestänga alla viktiga informationer och svar till allas kommentarer här? Jag vill inte känna av SDR som i den totalilära diktaturen att ni styr och kontrollerar, att begränsa att säga, eller avslöja eller svara på våra frågor, diskussioner och alla röda trådar: till att få veta, och känna till händelselopp, information, och mottaga våra frågor inom SDR-förbundet.

Passiv dikaturism: tros bygga på era överlevnad att sitta i  tystnaden, att vara tysta anser jag är odemokratiskt, och det funkar inte i längden.

Jag börjar smaka på att det råder brist på demokrati inom medlemmars relation till SDR-förbundet? Yttrandefrihet, och diskssuioner: och att huvudroller som ni har förtroende för att sitta i SDR ska kunna klara av medlemmars press, vilja och svar på frågor: ni kan inte styra tystnaden allt för länge?

Vad finner det i sig det här som är felet, att svara, diskutera med alla medlemmar, och döva personer i allmänhet?

Det här är viktigt: att presentera sig en stabil relation, och att förbundstyrelsen skulle kunna stå i pressen inom media, eller av i allmänhets förväntningar att kunna bemöta varandra i mellanrummet: av förändringar, ideer, och få svar, och få känna oss viktiga som påhörda och sehörda!

Igår kväll fick jag ett mail av de ansvariga på Blogg.se som sköter bevakning, vi kan säga Blogginspektionen.

Blogginspektionen varnade mig om att någon har anmält mitt senaste inlägg och har " låst min blogg "  och begärde om att jag skulle ta bort det inlägget eller skrivit om, och inlägget anmäldes på grund att det förekom förtal, kränkning.

Vilket som helst förvirrade det mig eftersom jag såg inga personliga angrepp, eller elaka toner i skrivande, eller kränkningar i mellanraderna. Det var bara frågan till hans citat av hans kommentar.

Inlägget: SDR-Affe kommentar, det senaste inlägget alltså.

Jag skrev, och citerade en offentlig kommentar av honom i tidigare sammanhang till inläggen och han skrev en lång rad om SDR och utveckling: det var bra att han framlade olika svar och åsikter, han kommenterade det offentligt. Jag ville fråga och få ytterligare svar av hans kommentar. Jag ville veta, och förstå.

Jag ville kommentera till hans kommentar: med den spetsiga frågan till det kortklippta citat jag har framlagt in i senaste inlägg: stormvindarna av läsare: vilka än ni är skulle få också chans att läsa kommentarer också.

Den frågan hade trådar till senaste inläggen som funkade, och det finns ingenting i inlägget som stred mot reglerna.

Därför blev jag lite förvånad över att inlägget behövde bli anmält i på grund av vilket syfte?

Jag vet inte tyvärr vem som har anmält inlägget: den som anmälde inlägget råder ingen respekt för mig och mitt skrivande.

Du borde kunnat ha först skrivit med en kommentar, eller skickat ett personligt mail, och frågat eller sagt att du ansåg inläggets skäl att det behövde bli anmält, på grund av vilka synnerliga skäl var och fanns?. Då kunde jag ha fått min chans att svara - kommentera på reaktionen.

En citat av ( Affe ) som har inlämnat kommentarer offentligt här i tidigare inlägg och nu lämnar jag in den frågan till tråden: SDR den osynliga skandalen och de andra inlägg. Jag tog min tid igenom att läsa alla inläggskommentarer. Göran, tack att du tog din tid att kommentera här i bloggen: men som medlem, döv privatperson och för allmänhet och våra medlemmar har jag en fråga:

Citat av hans kommentar: jag klippte ut den här bara som riktar till frågan:

" C) Ola Lundström har avgått p.g.a. samarbetssvårigheter mellan honom och Förbundsordförande. Vi måste också komma ihåg att Ola var ju kandidat till ordförandeposten inom SDR förbundsstyrelsen.

Punkter A,B och C kan vi inte göra något åt det, däremot har Valberedning en tuff arbetet framför sig och det är BRA om ni som är medlemmar kan ge synpunkter och TROR på de dessa personer som KAN arbeta för dövas kamp och rättigheter i samhället så ska ni ta kontakt med er dövförening/länsförbund och diskutera dock efter när Valberedning har kommit ut med sin namnförslag. Samt enligt kongress beslut i Leksand under år 2009 beslöt man då att hörande får sitta i förbundsstyrelse som ledamot dock inte som förbundsordf. under förutsättning att hörande är "coda" eller är full språklig teckenspråklig, arbetar för dövas rättigheter i samhälle. "

_________________________________________________________________________

Min fråga: vi alla vet orsaken till Olas avgång och han har berättat i kommentarer tidigare, men hur i den synvinkeln menade du att vi också måste komma ihåg att Ola var kandidat till ordförandeposten inom SDR? Hade det något med att göra mellan deras rivaler inom ordförandskap, att det påverkade till hans beslut för avgång? Makternas post?

Vilken bakomliggande betydelse har det: komma ihåg-Ola var kandidat till posten? Men vi vet att han var kandidat, som de andra kandidater också, men han förlorade som de andra.

" Hej kära läsare! Jag läser alla inläggar med intresse och tackar de som stöttar mig. Dock vill jag tala om att jag är förbunden till tystnadsplikt som jag har hos SDR. Därför kan jag inte säga så mycket i nuläget. Det som är orsaken till det här hela med min relation till förbundsordföranden är att han har ignorerat mig från år 2008 och inte har blivit bemött med respekt där jag har haft mina visioner och tankar samt har jag hjälpt mycket med Ragnars arbete med mina erfarenheter från förra mandatperioden. Han har ignorerat mig hela tiden samt har jag fått mycket stöd från styrelsemedlemmar.

Jag kan inte vara lojal mot honom om han har behandlat mig även om jag hade velat göra det för förbundets bästa. Dessa 2 saker går inte ihop så jag valde att ställa mig utanför förbundet. Jag har haft sittning med förbundsordföranden flera gånger och dessa stunder tyckte han synd om sig själv så jag fick prata på en vägg liksom. Jag känner inte igen en förbundsordförande som går runt och vara velig, den ena säger han och den andra säger han. Jag har stor respekt för vad kongressen har valt, men jag har ingen respekt för denne att behandla mig som ingenting.

Jag hoppas i det här sammanhanget ska få debatten bli levande och det är nyttgt för oss alla att vara öppen. Många problem återstår för förbundet b.la förskola, arbetsmarknaden rätten att vara döv/teckenspråkig o.s.v.

Varma hälsningar

Ola Lundström "

2011-01-24 @ 15:35:56

_____________________________________________________________________________

Jag kan känna med glädje åt sista raden han skrev i kommentar: Att han hoppades i det här sammanhanget ska få debatten bli levande, och det är nyttigt för oss alla, att vara öppna. Stå för det man har sagt och känner för. Det är den verklighetstrogna bilden. Jag fortsätter.

Jag fick feedback av andra i omgivningen, och en stormvind här med läsare: med att uppfölja diskussioner, inlägg och läsning.

Jag vill inte se: det här är ingen lekstuga eller sandlåda, vilket bland annat, jag gillar inte folk går runt och talar eller spekulerar bakom på ryggen, om nonsens och ting: hellre rakryggade och raka på vägen med spegeln framför oss: Säg självkänsla, och självförtroende framför varandra.

Allt vi har rätt är till åsikter och alla behöver få, och även ge: dela respekt och frihet för varje åsikt i talfrihet.

Jag är bara en vanlig människa: kasta eller stämpla inte skit på mig: jag skriver och vill säga vad jag tycker inte för att få utav i min egen vinning. Jag vill bara skriva, det gör mig levande. Till nyttja. Vem annars ska skriva? Varför är det fel överhuvudtaget?

Jag känner att det är fel att behöva sitta och tycka i stillatigade tystnadsrum: någon ska och vill berätta, veta och förstå saker som händer. Jag kanske blev född till att fråga: vad, hur, varför och när för mig själv, och för allmänhet, och även varje inlägg riktar till olika sammanhang: t.ex döva medlemmar och andra som kan bidra till varandras perspektiv, nya synvinklar, förändringar och kunna påverka omgivningen och sitautioner.

Vilka är det typiska tendenser bland journalister och media: lyssna, få och ge förtroende, dela, balansera, och stå för den man är, och du vet: man ska skriva om det som ingen förväntar sig av att få läsa: är man född till en skrivstjärna. Men jag kan mottaga men jag kan spotta. Se det övriga från mediavärlden. Hur dom gör. Hur dom hanterar det.

Hur pressen jagar folk för att få ytterligare svar på frågor: dom brinner för kärlek för allmänhets information av mänskligheten: rätten till information för alla. Vissa journalister har fått höga pris på sina huvud: pga deras stålarbeten av information, material, upplysning, granskning och allt i deras fall har hotat dom till livets död på grund av att dom läcker ut " hemligstämplade information " men dom kämpar ofta för att ge ut information till världen och oss. Hylla sanningsjägarna. Tacka för dom som finns för att skriva åt oss.

Jag behöver inte bli mördad för det här.

Hans förra kommentar i förra inlägg SDR den osynliga skandalen: som har fått stormvindar med läsare. Jag ombads att fortsätta skriva. Men det är en sak jag vill börja med här med hans tidigare kommentar:

" Hej.
Jag går in med min kommentar till inlägg. Den osynliga skandalen. Jag vill först tala om att ni har den grundläggande rättighet att yttra er om olika sakfrågor, vilket jag respekterar. Jag läste olika inlägg.

Jag tycker som andra att det är tråkigt och ledsamt att Ola L avgick från SDR:s styrelse. Ola L har förklarat sin skäl. Han får naturligtvis säga vad han tycker.

Jag lägger i min kommentar att hela förbundsstyrelsen är lika ledsen. Förbundsordförande och förbundsstyrelsen har fått förtroendeuppdrag av SDR:s kongress. Kongress har fattat ett beslut om SDR:s handlingsprogram 2010-2013 som förbundsstyrelsen arbetar för att nå målsättningar. Det är ett ansvarsfullt uppdrag att förvalta SDR:s organisation och inte minst förbundsekonomi.

Jag förstår medlemmars förväntningar på en snabbare förändringar. Förbundsstyrelsen har fattat några viktiga och eniga beslut till förändringar i organisation. Det tar sin tid verkställa styrelsens beslut i förändringsarbete. SDR:s kansli har fått uppdrag att verkställa styrelsens beslut.

Det finns flera faktorer att ta hänsyn t.ex. några avtal slutit mellan SDR och andra aktörer förändras eller avslutas, ta hänsyn till kollektivavtal och andra lagstiftning. Det har krävts kraft och resurs att avsätta en ordentlig utredning och fått fram ett beslutunderlag till förbundsstyrelsen. SDR är en demokratisk organisation och följer demokratiska principer.

Förbundsstyrelsen ska presentera resultat av förbundsstyrelsens förslag och beslut i kommande förbundsmöte den 21 och 22 maj 2011. Det är ombud från länsföreningar och länsförbund som medlemmar utsett ska få ta del av förbundsstyrelsens presentation och förslag och ta ställning. Ombud ska ge sina synpunkter på förbundsmöte.
Förbundsstyrelsen har lyssnat på era synpunkter om bättre och snabbare information från SDR. Förbundsstyrelsen instämmer era synpunkter.

Förbundsstyrelsen har tagit en pricipell ställning att förändra Dövas Tidning. Förslaget ska först presenteras i förbundsmöte i demokratisk ordning. Å andra sidan måste vi i förbundsstyrelsen också ta hänsyn till annonsförsäljning som täcker kostnader till tidningsproduktion.

Det är också ekonomiska utmaningar som förbundsstyrelsen driver fram förbättringar. Det grundläggande förändringar som förbundsstyrelsen har tagit ställning och har målsättning att få en ny organisation i hamn år 2012-2013. Det vore farligt att utmana ödet med våghalsiga beslut med brott mot avtal, brott mot kollektivavtal etc. Detta våghalsiga utmaningar skulle slå tillbaka till oss förbundsstyrelse med stämningar och domstolsprocesser.

Förbundsstyrelsen har ett ansvarsfullt uppdrag att genomföra organisatisk förändring som ska stämma överens med lagstiftningar. Förbundsstyrelsen är målmedveten och har målbild till 2012-2013. Vi i förbundsstyrelsen ska som sagt i dekokratisk ordning presentera för förbundsmöte.

Med vänlig hälsning
Ragnar Veer
Förbundsordförande "

_______________________________________________________________________________


Hej Ragnar med ansiktet framför Sveriges Dövas Riksförbund.

Först ska jag tacka för dina kommentarer: jag tycker om ditt mod att komma och läsa i bloggen, och jag hoppas att du fortfarande kan stå för dig och dina ord och även känna med för alla kritiker av allmänhet, medlemmar och de döva.

Jag har läst igenom din svårtextade kommentar: som bara befattar av regelementerade ord för att följa formeler ni har inom SDR. Det är inte det vi är ute efter.

Min fråga kvarstår fortfarande: om du har fortfarande förstått och känt med mig i mitt inlägg som menades helt annat, och jag tycker fortfarande inte om ditt svar som inte riktar sig mot inläggets innehåll.

Jag förväntade mig att du skulle svara på frågor nu av de medlemmarnas som har tagit med mitt förtroende här i bloggen, dom ville inte ange sina namn på grund av olika skäl. Jag vill gärna att du skulle kunna svara på några punktliga frågor av din egen natur, din ordalag och din tillit: ärlighet. Du har inte fortfarande svarat på vissa frågor i andras kommentarer.

Jag vill inte känna dygnet runt SDR: ordförande som bara slätar över på inövade ord, och svarar bara inövat och bara förmedlar från SDRs så kallade policy eller vilka regelböcker det vi kan kalla för?

Jag invaggar mig i hoppet att du skulle: kunna klara av svårhänta frågor: kanske en viss känslighetsgrad kan det upplevas av vissa frågor: men stå för det och du måste klara av att svara på frågorna de andra och jag har skrivit det i inlägget. Konstruktiva kritiker. Åsiktfångar är vi alla, som vill dela av varandra: vi vill förstå och veta.

Jag blev otillfredställd av dina svar: jag vill inte läsa en regelbok med åläggande grunder. Alla politiska gubbar och regeringen, eller någon som står på en hög position kan klara av att svara på frågor om de överraskas av mediala press eller journalister.

Media gör det för allmänhets skull och hjärta. Media tjänar på hemliga information som delas ut till svenska folket, dom gör ett värdigt jobb. Visst finns det nonsens och skit inom media. Men det här är inte skit, det här är en viktig början.

• Jag och de andra vill gärna ha nya svar av dig igen: Ragnar Veer som har huvudrollen.

Men:
Ni andra förbundstyrelsemedlemmar: varför sitter ni stillatigade och tysta? Nyckeln till frihet, är era rätt och ni har fortfarande skyldighet att delta i diskussionen, för det är en del av era uppgifter att närvara, svara och diskutera också av allas frågor, funderingar och inläggen. Ni är inblandade i förtroendets rum. Var verklighetstrogna istället.

Tack om du ger mer tid för det här, och ger nya svartrådar av samvetsfrid.

En levnadsregel för oss och media.

Svar till Brevet Mallan #4:

SDR Sveriges Dövas Riksförbund
SDU
Lokala föreningar
Medlemmar
Allmäna de

SDR den osynliga skandalen. Att jag ombads skriva om det.

Det kommer.

Allt jag ber om är lite tålamod och tid, bara i det här fallet: måste jag ta samman och känna mod, yttra mig i frihet, och stå för det vad jag kommer att skriva och tycka. Jag berättar också vad jag har hört ifrån fåglarna som medlemmar och allmäna de döva.

Frivillig, och av frivillighet: och som medlem, tycker jag att det är viktigt att vissa punkter har medlemmar rätt till att veta på grund av det påverkar viss oro över om vi har den rätta ordföranden eller vad som händer runt om alla styrelsemedlemmar i SDR-styrelsen?

Som privat person, och som döv, och som SDR medlem: är jag orolig för SDR och framtid inom styrelsen: jag har sagt PEST OCH KOLERA, och som alla andra har förväntat sig att Ola Lundström som skulle vara den utvalde till ordförande för Sveriges Dövas Riksförbund. Han fick inte äran. Enligt andra älskade Stockholm honom.

PEST OCH KOLERA ändå i det fallet vann Ragnar Veer i skydd av många andras kärlek som lade in de flesta röster. Ragnar, ordförande för SDR för minst 2 år sedan nu: fick vi det slutgilitiga svaret men tills idag:

Nu har en tid pågått: men vi har inte känt på inga stora förändringar inom allmänhet och svenska samhälle. Inga filitiga uppdateringar, eller stora nya nyheter inom SDR och deras bevakning, eller deras arbeten. Jag har hört och frågat andra: som verkar inte veta mycket själva om deras arbeten inom styrelsen och arbetet. Hur det utvecklar för SDR och framtidsfrågor.

VIRUS-varning. PEST OCH KOLERA. Men betyder det snart DIGERDÖDEN?

SDR-styrelsen har fått några avhopp: och det senaste avhoppet, var Ola Lundström som bestämde sig för att avgå och lämna styrelsen på grund av brist på god personkemin och samarbetsproblem mellan ordföranden och honom som har gett negativa vibrationer för hans arbete, familj och för sig själv.

Jag har några frågor: Som medlem och jag vill veta och förstå, varför Ola blev den som fick avgå och lämna arbetet, om allt berodde på dålig personkemin, och dom hittade inte några lösningar, vilket förvånades det mig kunde det bero på jag hade en annan uppfattning av deras undergivna retoriska diplomati.

Dom luktar alltså inte rebellism, eller om det luktade inte tydliga aggressioner för svårhänta och olika åsikter? Avgick Ola enbart på grund av samarbetsproblem, och personkemin med ordföranden?

Vilka bakomliggande problem som låg och fanns i luften mellan dom? Det kanske medgav dåligt inflytande för styrelsen? Men bekänn smärtan, sanningen för medlemmar istället. Respektera media.

• Media skriver skit, och uttalar om politiska problem, och varje politiker i alla paritet, och vi köper Aftonbladet och Expressen, vi läser sanningen, smärtan, verklighetstrovärdighet, men ändå också skit och nonens, om politiken och regeringen. Dom står för det. Media hjälper svenska folket: att få reda på verkligheten bakom politiken. Jag vill se den verkligheten bakom SDR-styrelsen.

Jag vill inte lukta rutten död av styrelsen: om det har slutat funka för längesedan, är det då mycket fel om Ragnar och de andra styrelsemedlemmar ser redan problem och inga förändringar på det, avgå och respektera medlemmars oro och spekulerationer. Erkänn problemen, smärtan och sanningen.
Vi förlåter er ändå.

Hur och vad menades det med att han, Ola fick positiva responser från de andra i styrelsen, dom uppmuntrade honom att avgå, och han kunde lämna styrelsen och arbetet med gott samvete? Han slapp gå samvetsnöd. Hur såg Ragnar över på hans beslut för avgående?

Varför avgick han, och inte Ragnar, ordförande?
PEST OCH KOLERA - DIGERDÖD till slut.

SDR Styrelsen, de andra: lät honom sitta kvar som ordförande, har dom pekat ut Ola som den mest svårhänta personen med samarbetsproblem? Eller ingår det dubbelspel? Eller är de bara Ragnars slavar?

Jag blev besviken på din anledning: till att avgå på grund av Ragnar, ordförande. Ola - tidigare styrelsemedlem. Du gav en signal av din rebellism: jag bad om det, tiggde om det. Men vad är du nu en? Du behövs ju för andra medlemmar, och föreningar? Varför lät du det själv som påverkade dig, avgå?

Källa:
Han lämnade in en text i First Class: det medlemforumet för SDR och föreningar: för att läsa hans inlänkade text om hans avgående på First Class: SDR. Bli medlem hos SDR, Sveriges Dövas Riksförbund. Hemsidan finns på nätet. Kontakta Stig Kjellberg.

• Nu tycker jag att det är din plikt, eller skyldighet: att förtyda och berätta fram problem, varför förekom det svårigheter i styrelsen, och påverkat det arbetet, och fick du blockeringar från honom? Varför var Ragnar bara den skyldige till samarbetsproblem, och personkemin?

Ville du inte stå för det du brann för SDR, och för dövas framtid, och för medlemmar? Varför gav du upp för det enkla på grund av en människa du inte kunde älska till fulländat? Men det går inte att älska alla, man jobbar med?

• Ragnar som ordförande, vart ska vi stå och säga respekt och uppmuntran för varandra för samarbete till en bra och utstyrd styrelse så vi skulle kunna utföra viktiga utvecklingar, och förändringar för arbetet och att få förändra svenska samhället över viktiga punkter för medlemmar och allmänheten?

Respektera därför mig och även era medlemmar och svenska allmänhet, och media också: vi vill veta: Som SDR-medlem, som döv och som allmän privat person.

2: Jag är inte besatt av det ytliga, jag är ju en ytlighet som människa, varför kan ni inte erkänna själva också att ni är spegelns bästa vänner även som fiender? Jag menar, att måna om hur man ser ut, och bryr om andras utseenden: det påverkar mig också efter vem jag umgås med: jag mår alltid bättre och som bäst av vackra människor: det är bara så, man känner av skönhet.

 

Har ni inte förstått? Det är inte konstigt att alla små barn och bebisar oftast gillar att titta efter mig: det kan handla om vem som helst, en främmande bebis, eller barn kan helt plötsligt titta på mig, beundra min skönhet, och ge mig spralliga leenden.

Enligt artiklar med forskning läste man förut: Snygga av det fina yttre: sjuksköterskor, barnmorskor som tar hand om bebisar: dom som ler utan ha fått närmare relation, ofta ser det vackra yttre hos dom, men dom som gråter för någon man ser: är oftast fula i omgivningens ögon men som äldre vi blir har vi uppfostrats till att inte säga till dom som är fula, för mig är det ingenting som är fult, allt av vackert kan förvandlas till fult. Modeller på catwalk, visningar är ofta fulsnygga, och jag älskar kickar till intressanta människor med speciella utseenden.

 

3: Bästa kompis? Det kändes som frågan kom från lekstugan och små barn, och nu när jag är 29 år: och jag har förstått, att det har hänt att folk tycker att det går att vara kompis med mig, och världen kan bli kär i mig: på grund av hur jag behandlar dom, men att vara bästa kompis är det jag som är mig själv: jag går, och väljer vägen. Jag väljer, och det finns folk som kammar mitt hår: men vissa får dyra hårborstar av guld, och jag kan känna livet och döden för vissa kompisar: namn-censur. Jag vet bara att jag är bästa vännen för någon: som passar energi och livet. Jag har min regel: låt mig få vara den jag vill vara, är jag dig trogen.

 

4: Många erfarenheter i bakfickor, men förtyda den frågan till vilka erfarenheter det riktar till, arbetet, fritid, vänskap eller kärlek?

 

5: Jag mår dåligt då av att drömma om en livsstil som jag skulle velat ha istället, det ger mig ångest då: men det bästa med att få leva det jag vill ha är det att förändras, utvecklas och lära mig av allt som händer, och sker i omgivningen. Jag tror på mening och syfte bakom det som händer: jag ser känslor, syften och budskap bakom ord, mening och situation.

 

6: Nej. Jag antar inte det erbjudandet. Jag vill vara döv.

7: Jag vill vara rysk till filosofi, kanske en galen skådespelare, och hjärngud har Ryssland sina sköna författare, och konstiga filosofier, men att se ut som en skön och vacker mexikanska: korsblanda ihop kanske?

8: En klurfråga?

 

9: Nordpolen.

 

10: Vitt, ja ljusets färg med kärlek, själ och belöning: hjärnan och styrkan. Renhet. Ärlighet. Vit. Vitt. Lysande. Styrka.

 

Åh jag älskar dig bäst i vitt hår: ryskt vitt med härliga färgskiftningar i håret: till dina isande blåa ögonfärg och runda kindben: babyface-look. Du funkar bara bäst i ljusa hårfärger till din vita hy: punkt och slut. Det är din styrka till en hög skönhetsgrad.

Ja. Det var ett äckligt korsförhör här, som luktar trångsynta frågor som ligger undangömda av de andra, men du frågar mig nu genom dom, bestraffas du inte för det här.

 

Ja jag fick dumgjorda frågor om kärlek, och varför en svartskalle, till kärlek? Varför inte en svensk man? Svenskfödd, blond och blåögd. Värderingar av dina står utanför. Jag känner dig.

 

Jag betonar en sak: rättfärdiggör er alla: en arab och en persian utformar på en mycket stor skillnad från folkgrupper. Jag rättfärdiggör er alla nu: han är inte en arab. Han är en persian som kommer från en rik och vacker kultur ur förhistoria med Persiska riket, och alla vackra sagor, vackra prinsessor och prinsar, mycket guld, mycket fred och stora makternas kungarike. Han kommer från Iran. Irak och Iran är INTE SAMMA länder.

 

Jag förstår inte den rädslan med utnyttjande? I först och sett: alla människor utnyttjar människor till egen vinning och syfte. Först och främst, har jag alltid varit intimt tänd på mörkhyade män: från andra länder som kan variera till t.ex Italien, Spanien, Iran, Portugal, Frankrike, Algeriet och mer åt det varmblodsfolket.

 

Dom är bara så oftast vackrare till fysiskt och utseendemässigt. Utlänningar har varmare sociala principer, normer och kulturer, relationsmässigt både som vänskap och förhållande, dom är ofta varma och känsloladdade och visar eld, det har bara passat mig. Dom är nästan aldrig snåla. Dom kan visa kroppsspråk, och använda teckenspråk.

 

Jag tog inte den risken: jag hjälpte en människa. Vi sammanfördes på grund av egen vinning, och syfte. Jag var väldigt rädd för att stadga mig med honom: med tanken på att jag inte kunde byta trosor när jag ville, det innebar också en del ansvar. När han flyttade till Sverige för 7 år sedan: hade han ingen ekonomi, men vet nu vad? Han som har sparat sina egna pengar genom att överleva på att göra ideella tjänster i andra länder, och han betalade våra vigselringar av hans egen ficka, och han betalade mig med kärlek.

 

Vi tog förtroende i rummet med att förstå att vi ville vara med varandra: han gav mig eld och jag gav honom livet. På ett köp, är han som min spegelvän. Han var vattnet och jag var elden. Vi var som dag och natt. Jag var rädd för att gifta mig, men jag brydde mig aldrig om att det skulle ta slut, jag ville bara godta min karma: det som händer.

 

Vi grät och mådde dåligt på grund av en stor tid på distans, och jag kom första gången till Iran, Tehran: blev jag deras familjegud. Bröllop, och alla härliga dagar där nere med släkten. Nu har jag varit där flera gånger på resorna: fortfarande stark samhörighet med familjen. Jag minns, när jag sa till mamma min att jag skulle vara hans brud: hon kände det med själen, och älskar honom. Ibland älskar hon honom mer än mig, fortfarande till idag. På ett köp med mina erfarenheter: upplevde jag stor kultur och varma sociala kodex där, alla av hans vänner mottog och tog hand om mig: med hjärtat och stor respekt. Jag skäms ibland för att vara svensk med tanken på alla svenskarnas fördomar.

 

Amour säger jag: jag menar, vad är det egentligen felet på att vara tillsammans med en utlänning från ett annat land? Nu när världen är egentligen mänsklig av olikheter, och ni som stödjer olikheter och gillar inte rasism, luktar inte det här dubbelmoral då? Jag begriper inte mig på er: som äter deras mat, besöker andra länder för sol och bad, och hatar utlänningar? Dom utnyttjar oss, svenska flickorna?

 

DÅLIG UTNYTTJANDE: bygger på en DÅLIG HANDLING av en människa. Inte vilket hur man ser ut och vart man ifrån kommer.

 

Men varje person som är född i ett land: råkar bara ha ett pass och i grunden av vilket land blir det en nationalism, då säger man att jag är svenskfödd, och är svensk. Det handlar inte om känslor, hudfärg och kulturer: men skulle han ha varit religiös muslim skulle han inte ha gift med mig, det är den enda skillnaden, precis för alla andra religioner.

 

DET HANDLAR ENBART OM ANSVAR, KARMA OCH HANDLING hos varje människa: UTAN FÖRDOM betyder gott FÖRNUFT.

 

Tack och lov, att jag har en mental förmåga: för öppenhet till olika folkgrupper, och kulturer: det ser jag mycket positivt med: STOR BONUS i livets bakficka av erfarenheter.