Bara så rätt.

Inspiro Time.
Bara så cool som hade en stark känsla med accentorna och kläderna.
Något som jag aldrig skulle ta på mig, men regeln med modevetenskap:

Ta något på dig med din känsla och personlighet som blir en stil, och det avger energi till med att vi får det intrycket av dig och dina kläder då känner vi att det verkligen utstrålar runt om dig med kläderna du bär på, som egentligen går i soporna.

Jag älskar honom. Den attityden bakom den förbjudna leken som skulle hjärnknulla många flickor.

Inspiro Stile at Style.

OK att vara söt som bebis är alla bebisar söta, men tyvärr föregår det orättvisa bland bebisar för att vi avör de som fula eller söta. Det finns forskning bakom allting med utseende och attraktion. Jag såg vetenskapliga dokumentärer på TV förut. Ta emot en hundralapp av någon främling som bestämmer sig för att tycka att någon förtjänar en hundralapp bara för att hon var så bedårande söt. Ja hon är verkligen söt, det tycker jag också.

USA, jag stödjer Toddlers och Tiaras.

• Fåfängas sjuka.
• Skräckens mardröm
• Rysande skada för självkänsla?

Men jag stödjer den utvecklade iden.
Jag vill att det här ska ske också i Sverige.

• Alla barn och ungdomar får sina gyllene chanser.
• Visa och tala om för oss.
• Vinna, tjäna och utveckla.

Att tävla med utseende kan också vara en form av driftsam hobby till och med att man lär sig att leva med utseende på bästa förutsättningar senare i vuxna liv som t.ex på säljarmarknaden, eller mäklare, eller sköterska som blir omtyckt av patienter, eller en galen kulturskådespelare på scenen, eller en fin eller reklammodell,  advokat, bankman, eller som lärare, en kock, eller som coach, vad som helst kan ha det sina fördelar också.

• Men det finns fortfarande en viktig regel, man ska vara bättre och bäst av naturens gång.

Dom tjänar och vinner pengar på skönhetstävlingar för alla barn och ungdomar i olika åldergrupper. Dom säljer sig själva på ett sätt, att yttra sig fram med skönhet och talang även med i sin personlighet som utmärker sig på scenen framför domarpaneln och publiken med applåderar även förekommer det också dåliga självkänsla som hamnar hos de svagare eller av alltför elaka och brutala föräldrar som pressar och lär dom på ett sätt som inte kanske fungerar införstått med tanken på deras ålder som avgör.

Det blir samma sak, om jag ger femhundralapp till Wincent, bara för att han är bara så charmig men varför gör jag det överhuvudtaget? I grunden av att han har ett försäljarleende och charm i utseendet, och det är en liten bonus för honom att tjäna på kärlek och pengar.

Jag blev hans domare, jag valde att godkänna hans charm på grund av han får då en 500-lapp? Men vad säger andra barn? Dom blir ledsna för att dom inte får 500-lappar på grund av att jag inte valde att bli kär i deras skönhetsgrader, vem avgör egentligen?

Ska det vara bättre med självförtroendes tävlingar med enbart personligheter och talanger istället, men det är nog svårt att få världen inse det här kanske är bättre att alla börjar tävla med personligheter istället, för vi utmäter skönhetsgrader, personligheter och allt av våra domarslag.

Skönhetsregler existerar inte, det är vi som skapar dem.

• Jag avgör och väljer.
• Ni gör det också.

Säg först självkänsla, självförtroende och sedan kan du säga att du är snygg.
OK att vara söt, tjäna på det och sälja för det.

Varför inte, överhuvudtaget?
Alla kan tjäna och sälja på något sätt.
Det går och ska gå.

 

Ja jag bekänner: Att jag kan tycka att vissa bara är så orättvist fanders fula, som bara signalerar mycket låg attraktionsfaktor. Vi får inte glömma att dom kan ha sina bonus till att tjäna på det på grund av att dom bara är så råsynta fula, till deras egen vinning. Jag minns då en artikel, då läste jag om en man som var medveten om sin skräckslagna fula jag som gav hårresande rysningar, han hade en hemsk och grotesk profil, utstrålningen. Men han tjänade mycket på det, helt framgångsrikt genom att använda honom som skådespelare med spökliknande filmroller.

 

Rasputin: En ryss legend som helare, profet och en filosofier med ett utseende, som bara väckte äckel och gåshud av rysningar, med till att inte ens jag själv fattade vad var det hela folket som såg hos honom, alla vackra och fula damer älskade honom, han hade en horklan, och sålde sin själ till dom, och även hade höga positioner hos kungamakterna, politiker i Ryssland.

• Googla Rasputin, då får du se honom på gamla fotografier. Han bara såg så sektmässigt som led av storvansinne, bakom läskiga ögon som stirrade in med mycket skägg. Kusliga han som ändå är legenden. Han tjänade på det samtidigt sålde sig själv, genom att vara ovanligt karismatisk med att använda attraktionsförmågan, trots hans utseende.

Jag är inte enbart ute efter fåfängan.

Jag har alltid haft en anmärkning: Som ytlig och utseendefixerad.
Nej det är fel, och ni får hjälpa till att tvätta bort den vattentätade stämplen på pannan och mina känslor lyder så här:

Jag bara råkar älskar människor och deras ansikten som föds med en personlig anda som utstrålar och talar om personens fasad bakom all tidernas existens gång med olika skönhetsgrader. Attraktionsfaktorer kan mätas på olika skönhetsgrader som matchar in i olika klasser, men alla är vackra för någon.

Se på henne.
En av Vouge Covers modeller:

• Face Fix Inspiro.

Bara i sin försköna klass med stil som bara ger mig suckerstönar.

Läpparnas varning för förföriska attraktion som matchar ihop med härliga och buskiga ögonbryn som informar ansiktets tal som säger:

Natural Passion.

Roligt ibland att se och upptäcka dubbelgångare hos kändisar, eller vanliga människor om man har egen dubbelgångare, jag minns att jag såg Jim Carrey hade en extrem kopia av sin dubbelgångare inlagd i Aftonbladet var det då en tävling, och jag har aldrig sett då någon som var så ofattbart lik Jim Carrey, en nästan kopia av honom själv. Märkligt är det ibland.

En vision av hennes dubbelgångare.

Som Fanny hade lagt in en bild på henne, dubbelgångaren, Lotta i hennes mobilblogg, från en tidning där satt hon som avspeglades likheterna, hos Mallie.

Dubbelgångarens frisyr, attitude och stil, påminner också en del om henne.




Ganska skrämmande ibland att gå och veta, att det kan finnas mängder med dubbelgångare runt här i världen som kan se ut som dig, men hur kommer det sig att man kan efterlikna någon mycket, med likheter, dragningar särskilt när man föddes med olika biologiska föräldrar ska man egentligen inte se ut som andra utan våra gemensamma släktrötter, eller följa efter DNA ska vi enbart ha våra egna utseenden. 

 

• Shoppningsrundan på Södermalm i lördags med Antonias sällskap ut i det underbara och soliga vädret med efterlängtade närvaro med henne.

Vi gjorde en runda på Södermalm för att spara tid, och jag ville ge lite hjärtats hopp efter fynda på Stadmissionen på Skånegatan eller Bondegatan om jag minns rätt. Inköpta fynda:

Monki-jacka  500:- och hade REA på 250:-
Jag blev kär direkt i den stora och pösiga jackan.

Södermalm har visst sin regel, alla ska ha stora och lössittande jackor, hellånga eller halvlånga i alla galna passmodeller och härliga färgprakter.

Antonia blev också kär i den jackan när hon fick se den på mig, attityden luktade så rätt på mig och det skapade stil på mig. Bara den känslan som säger mycket om min personliga signatur.

2 par solbrillor på GinaTrioct, jag ville ha några knallröda solbrillor som jag såg i en tidning, grova och fyrkantiga, ganska stora men jag orkade inte leta efter dem. Jag hittade ett par svarta och ett par bruna. 59 kr för par stycken. TIPS för er som vill ha coola solbrillor med mycket bra pris!

Slipp och kisa ögonen mot solens orättvisa tortyr eftersom vi inte ska behöva få tidiga föråldrade rynkor runt om ögonen.

Jag hittade ingenting som andades ut besvikna suckerstönar på Stadmissionen, men till med sista hopp kollade jag och Antonia på herravledningen. Jag har en tendens att samla på herrskjortor bara till bra pris, och bra kvalitet och till min kärlek.

Gissa om när jag blev salig, när jag letade i tålamodets svett och fokuserade på att kolla in alla skjortor upphängda på stången. Då fick jag helt plötsligt syn på en 1000 kr - Gant-skjorta, och det var en rätt storlek också i sin ljusa babyblåa med svaga vita ränder som hyste kärlek med mina uppspelta ögon. Bara endast för 95:-

JA - bara den signalen av Antonia, hon tyckte att skjortan fungerade på mig, och den typiska tendensen som den stilen med skjortorna som hör hemma hos mig.  Jag kände mig nöjd med inköpta fynda som gav en bra avslutning innan jag sparade mer tid och fick egen tid med Antonia på ett svängrum inne på ett cafe, där vi kunde pusta ut och vädrade ut alla dyngor innan vi spenderade tid resten av kvällen med de andra.

 

Självkänslan avgör framtiden.

En inmurad belöning med en inflytandesrik och god självkänsla och lysande självförtroende tror jag därför på den roliga och kreativa tendensen, som ytlig men underhållande som är vanligt i USA. Men tanken kring om att det finns i Sverige - tabubelagt.

• En stark självkänsla ger bättre förutsättningar att klara av olika mognadsprocesser till att känna sig bäst och att duga framför omgivningen. Ofta lär man sig av en bra självkänsla som utformar om en egen självbild till att tåla och stå för kritiker under barndomen, till vuxet liv för utseende, och personlighet blir vi alltid bedömda och jämförda. Jag menar, världen är utseendefixerad och grym.

Jag ser mycket jäntelag i Sverige. Ingen får vara sötare eller bäst, förran alla godkänner det. Jag menar att, alla säger att en av mina kärlek, som Antonia utan Hollywood-klass är bara orättvist vacker eller snygg som naturligt född. Hon blir ett ofta godkänt fenomen som intalar vilka skönhetsregler man ska ha för att eftersträva upp efter allas önskemål. Hon har skönhet till en bonus. Men hur ska du också inskaffa din bonus till dig själv?   

• Det har hänt att hon blev hatad och baktalad av tjejer, bara för att hon råkar bara falla in i mångas smak och ögon, jag har sett och hört själv det taskiga, egentligen handlade det om i grunden av deras bristande självkänsla som skakar deras självbilder med ångest och avund.

• OK jag förstår, det finns alltid någon som inte ens tycker att hon är attraktiv, så det betyder ingen avund, men man kan tycka att alla är snygga utan att känna avund?

• Jag bär inte med det idealiska utseendet som uppföljer dagens krav för att se rätt ut, som ofta inte favoriseras av bland tjejerna på grund av någon anledning. Men jag har min bonus för att få ett gott intryck av manliga närvaron trots ingen favorit bland tjejerna. Män ser det som tjejerna inte ser det hos mig, helt enkelt så.

Det sker bara i naturens gång, det har bara alltid varit så. Jag flörtar inte på ett så kallat framfusigt sätt, eller luktar av en bimboaktig faktor, det vet jag och det vet ni.

Jag vet bara att jag är infödd med en djup attraktionsförmåga. Min charm, som fungerar hos omgivningen. Det betyder inte i grunden att jag är bara så jävligt snygg. Jag väljer själv. Därför tror jag på charmen med karisma bakom allting hos mig.

Sinneslagen.

Ett annat känt fenomen: Julia. Moder Julia. Julia. Hon känns moderligt vacker på sitt sätt, men vi ser charm i hennes naturlighet som ger styrka attraktionsförmåga. Hon bär med ett enkelt utseende som inte följer upp efter skönhetsmarknadens idealiska krav, men utstrålningen hon har sina höga makterna. Hon vinner ändå. 

Kompis, Ta det här som en komplimang.

Dom får inte mycket uppmärksamma bekräftelser för sina sedda avspeglar. Det sårar dom. Ångest, bekymmer och avund med oron i onödan. Det förstår jag. Jag vill bara få sårbara flickor gå bredvid mig. Deras coach och jag garanterar att dom kommer att må väldigt bra av min energi, dom får tilliten för sig själva. Jag låter dom få vara så jävligt snygga. Självförtroende-coach.

Det kan kännas plågat att vara mindre vacker än en som är vackrare, med många domare som beundrar det andra utseendet före ditt utseende. Jag har sett Antonias sida med omgivningen, som får inte ofta kommentar och beundran, för deras skönhet bara för att Antonia råkar bara vara vackrare än dom. Ibland eller sällan.

Jag ser ångest och bekymmer istället med oron. Jag vet, därför finns det mänskliga regler: Det är naturligt, alla vill höra sig som vackraste och bäst. Det är sant. Men det är problemet, du kan inte få tvinga fram alla som ska tycka att du är bäst och vackraste. Du avgör själv.




Säg självkänsla, säg självförtroende. Därför tror jag på Toddlers och Tiaras.

Det behöver inte skada barnens utveckling inom skönhetstävlingar. Barn är ändå barn. Det finns barn som tycker det är skojigt att gå på paneln, och vinka, dansa och hoppa fram och bak, och posera och puta med läpparna, visa deras kreativa nummer, och utbreda ut sina uppspända leenden som marionettdockor framför domare och publiken. 

Dom ska lära sig av systemet utan kränkningar. Vi alla måste påminna alla. Det är inte alla som kan vinna, eller förlora. Det är alltid någon som vinner eller förlorar. Det sker inte varje dag, att alla kan bli modeller, supermodeller eller porrstjärnor, eller hamna med i filmer, eller hamna med på Top Models säsonger eller i tidningar, eller att hamna med i Svenska Miss Fröken-tävlingar.

Filippa: Hon berättade för mig för några dagar sedan, att dom skulle ha en danstävling med de bästa utklädda på skolan. Hon såg det som en utmaning med skoj. Någon ska vinna. Men alla duger.

Isabella: Hon såg Toddlers och Tiaras igår på min vilopaus på jobbet, och låter det skojigt där med sådant, och hon nickade med uppspelta ögon och stort leende, men till beklagan finns inte det i Sverige.

Jag uppmuntrar till det.

Den amerikanska stolta fåfängan.
Jag är bäst utan att bli behövd, bekräftad eller jämförd.

• Jag vill vara snygg. Är det Ok för dig?
• Jag är snygg. Kan du resepktera det?

Utan jäntelagen.

Blog by henne.
Inspiro Time.

Hänvisa:
http://petite.nu/





Bildkällan: Hennes egna bloggbilder http://petite.nu/

En förskönad blogg.
Med hög skönhetsgrad över henne.

Att resa i vardagen med henne genom bloggen. Läs henne. Språkets vilja är med henne, orden är läsvärda hos henne. En av färre sevärda bloggar som man gärna stannar och spanar in igen.

Stolt som ung och snygg av sin personliga signatur som talar om sig själv i bloggen även också som står med framgångsnycklar mot världens möjligheter. Hon har det som utsignalerar ett stort med DET. 
Hon har enkelt bara det.

Idag den 31 mars.

Jag fyller år igen.

29 år gammal.

David grattade men frågade på lite skämt, om åldern var lite gammal. 





Jag har fått en fördom att känna den typiska åldersnojan, som möter ångest av att bli gammal med livets äldre dagar. Det behöver inte egentligen vara så.  Åldern är OK att vara 20 eller 30, men bara man förändrar är man mer orolig för. 

Utseendet förändras, man är mer mån om sitt utseende, hy och utstrålning.
Desto mer äldre desto fulare. Man kan inte leva på utseendet hela livet, men bara att försöka göra bäst av situationen, att se alltid fräsch ut.

Det är bara så. Samhällets viktigaste regel.

Det börjar bli trendigt att justera om vår skönhet. Desto bra, desto mer billigare för oss fattiga. Inga större skillnader att behöva se ut i en viss klass.

Botox, och all hederliga trollsprutor på klinkens säng. Ansiktörlyftning och fettsugning av dubbelhaka kanske
någongång.

Slipa bort ojämnheter, och smörja in huden med förebyggande serum och trolla bort ålderstecken, och fastna hudens slapphet. Vissa har finfina gener av att bara behöva se bra ut under i hela livet utan att anstränga sig men i princip sett ska vi alla tänka på utseende.

Volym i läpparna, rättas till. Jag har redan stora läpparna men de behöver kanske justeras lite om efter 10-15 år för att jag röker och läpparna behöver blodcirkulera, för att få en jämn form.

Ögonbryn och ögonlock, kanske behöver rejäla upplyftning. Jag har tunga ögonblock, som gör ögonen småa ibland till vissa dagar, och ett stort leende i ansiktet lugnar ned alla med att slippa se min bitchiga attityd när jag har tunga ögonblock, och raka och buskiga ögonbryn som jag noppar ibland som ger form och ramar in i ansiktet, så att ögonbrynen ska manipulera ögonlockens tyngd.

Linjer, och rynkor runt om ögonen, jag har inte fått dem än. Men ögonen börjar kännas förtunnade och känsliga, och jag började använda serum för förebyggnade ålderstecken runt om ögonen. Ögonen avslöjar åldern, och sinnet och främst allt personliga utstrålning.

Massor med nyttiga vitamin-serum och anti-agekräm blir dina spegelns bästa vänner så länge du sparar en slant i spargrisen till den tiden du behöver genomgå stora snittar på klinken.

Det kanske inte avger bästa effekter på en snabb sekund, men det fungerar och man ser yngre med längre tid när folk börjar fråga om din ålder, blir dom förvånada efter åldern som inte säger rätt om utseendet.

Tänderna. Otroligt viktiga, som ska vara rena och blekvita. Jag vitbleknade tänderna för några år sedan, så vita var dem men nu har tiden gått, fortfarande naturvita, men inte kritvita. Dags att fundera på en tandblekning. Amerikanska tänder är alltid snyggaste i min benundran. Tänderna avslöjar skönhet också. 

Se på Anna Anka, som svensk men ändå så amerikanskt utseendemässig. Se på Victoria Silverfeldt, svensk men så amerikanskt utseendemässig också.

Pengar, det kostar att se bra ut. Orättvist, det vet jag  Det är väl ok att se bättre ut med en gräns, och bara bättre ut. Vi ser ut så som vi gör, ibland kan vi inte förändra utseende hur som helst, det är sinnet ibland som avgör allt.  Jag bantar åtminstone fortfarande. Sakta, och med tålamod.

Dricka och tänka, och kämpa. Nu har 16 dagar gått.

Jag vet, men jag är bara prålsjuk. Fåfänga, en av dödsynderna. Det är därför, att änglarna har inte hämtat mig än. Dödens belöning är det att när man har slutat synda. Lucifer, den vackraste ängeln desto syndigaste. Jag har inte ålderkris. Det finns nog bara mentala livskriser. 29 år är inte gammalt. Men att se gammalt är inte bara vackert. Bara ett bevis på hur man har levt sitt liv, och bara att respektera djupa och gamla rynkor som presenterar om sin inskrivna historia, sin existens på jorden.

Vem har lärt mig att vara fåfänga, det vet jag inte fortfarande men på ett sätt har jag varit kär i spegeln sen jag var tonårsflickan, med mycket pengar på dyra skönhetsvård och makeup, och självkänslan har lärt mig att ha en god självbild som tjock eller smal.

En del av mitt intresse har jag alltid gillat förtrolla bort skammiga defekter hos varje individ, och framhäva istället deras skönhet med färg och skoj. Jag har bara alltid varit någon som blev tillfrågad om tips och råd. Fåfängas rådgivare med ett motto, alla kan vara personligt söta som de födda fula. Det finns alltid någon som tycker du är personligt söt.

Jag har en tendens att se olika ut på bilder.

8 dagar har passerat förbi.
Tidsrasande men vikten rasar inte ned lika fort som dagarna.
Tålamodet i rummet med hopp.

Jag har gått på en bantningskur med milkshake-drinkar för att gå ned i vikt, som ni kanske har kommit ihåg att jag skrev ett inlägg om det tidigare.

8 dagar, och jag har levt på en måltid om dagen, och de resterande måltiderna drack jag goda milkshaken, och det var ibland jobbigt med sötsuget och hunger i längtan efter chokladen.

Jag vet inte hur många kg jag har tappat i vikten, men jag känner mig smalare i sinnet, och piggare. Byxorna och leggings börjar sitta lösa.

• Det tyder på ett tecken på några borttagna kilon.

I alla fall.

Men det här är bara en början.
En lång tid kvar dit till slutet.



Ibland har tankarna plågat och dödat min vilja, och till med motviljan säger ibland att jag bör ge upp, och bara hamna på fall, och njuta av livets goda synder. Levande som död framför begränsade urval med maten utan känslor.

Att jag inte äter maten med känslor, och bara allt i livet jag ser med det goda börjar bli uttjatande frusterande och tråkigt, bara för att jag vet det bara begränsar val. Men jag försöker inte ge upp, det är bara att omprogrammera hjärnas motvilja.

• Jag vill vara storstadsnygg. Inte förortstjock. Nej. Det finns faktiskt intalade forskningar som säger att folk är eller blir snyggare i storstäder, med sina självmedvetna spegelbilder, måna om utseende och kropp och även hälsan föregår allting. Örebro ska inte göra mig tjock.

Jag ska lyckas. Ibland känner jag bara att jag saknar stöd av mina stödpelare.

De vissa verkade inte vara pigga, på att ge stöd och uppmuntran bredvid mig och min målpunkt. Det känns ibland trist, att inte känna deras närvaro. Det handlar inte om att vi ska misstro bantningskurer och stränga dieter, men det handlar om att tro på personens vilja istället, genom att ge stöd och uppmuntran, delta och uppmärksamma personens kamp.

Min bantningskur är godkänd av Livsmedelsverket. Jag bantar godkänt. Viljan är bara ibland motvillig, där bakom kampen lockar återfallen. 

• Till en gräns.

Tänk dig, den dagen kommer då, du ser mig smalare, och ännu smalare för varje dag. Det blir spännande. Att se gigantiska kroppsförändringar.

Modus Fabous.

Det utgör bra fynda på Tradera, brukar jag göra ibland köp där med tur bara som jag letar efter vissa plagg som intresserar mig, som uttalar om min personlighet. Inga impulser under Traderas shoppning varnar dödsfällor för spontana inköp. Traderas shoppning betyder långtidspaning efter specifika fynda gillar jag leta och hitta vissa plagg under olika dagar, med tur och lust. 

Stolta skrytfaktor:

Glansig guldsvart jacka från Monki för endast 50 kr.
Vindjacka i polyester med tigermönstrade motiv för 89 kr.

Vindjackan var egentligen utdömd gräsligt ful, det tycker ni också, det vet jag men på ett sätt vet jag bara att den jackan boostar attitude på mig som kan bli förlåten av er. En personlig accenta upphängd i klädkammaren.

Konsten att veta mode är att vara sig själv är mode i sina kläder man väljer efter olika inkopplingar som kretsar runt om en personlighet. 

Dags för att inta en sträng och tråkig diet med att tänka och leva på Cambridgekur under en period.

Det är idag som jag ska börja begränsa intag med kaloricer tills målvikten närmar sig, under tiden hittar jag en matvana med rutiner att hålla vikten i balans efteråt. Jag får en svår kamp med att motstå Djävulven som lockar mig till syndens frestelser av choklad och all bakverk.

Jag kommer att tävla och finna den styrkan under hjärnas krig och kamp med sinnets kritikers andrum där jag inte får falla ned för frestelser.

Inta begränsade kaloricer, och jag kommer att känna av plågans hunger och sötsug, men det här måste jag hitta mina adrenalin och kick. Jag kommer ihåg då den tiden jag fick bara energi och kick, bara att banta på Cambridgekur och jag tappade feta kilon med stolt och fåfänga. Sedan passerade jag förbi ett datum då tyckte jag det räckte, och sedan har jag gått upp lite i vikt men balansen med kroppens utseende har jag ungefärligt sett ut så under tiden, visst lite mer hull på magen kanske och lårben.



Min målpunkt: Nå och vinna.
Smal, smalare och smalast.

Inte för att vara en dålig förebild, jag är en bra förebild men den här gången måste jag tänka mig och det blir en del av skrivande om kampen till målvikten. Ett bra sätt att avspegla sig själv genom att läsa och stödja sig själv av ordens styrka.

Min milstolpe börjar här:
Måttband.
Notera.

Kämpa.

10-15 extra lagerkilon ska brännas bort.

Jag upptäckte henne i henne, på Glamours omslag, och bara för att helt av slumpen slumpläste jag igenom tidningen jag fick av Antonia igår, ett tidsfördriv att läsa på vägen hem till Örebro, med några tjejer då vi var på väg till Cafe Fåtölj i Södermalm igår över dagen.

Vi beundrade Victoria Beckmans utseende och kropp med tanken på hennes ålder och hon är 35 år men ändå kunde se ut så där. 

Jag lade märke till på omslaget, att hon hade hennes likheter. Jag förstod snart att det var hon, Madeleine.  Jag har ibland min hobby, eller en vana, eller en talang att lägga ganska snabbt märke på likheter hos andra av varandra. Victoria kändes som Madeleine, likheter såg jag i henne. Frillan, sminket, ögon och vinkeln i den bilden som gjorde att jag såg henne. De andra tvekade en aning till men såg sedan det att jag hade visserligen rätt.

http://enmadeleine.blogg.se/

Monki.

Utropet:

Modebloggar och fashionister har väntat länge på att få veta när det blir en öppnad butik i Örebro, och Monki öppnas äntligen i Mars, och kommer att finnas på stan.

Varje gång jag besöker Stockholm besöker jag gärna Monki på olika gator ofta i sällskap med Antonia. Hon känner ofta till mina stilar, så hon vet att jag gillar stället.

Konstiga kappor, eller roseskor, eller fula collegetröjor eller med snygga baseballjackor, eller ett par mjuka chinos eller ett par stora puffade gubbyxor som närmar till Harmes byxor.

Monki.
Äntligen, i Örebro.




Vi säger hej till Monki.
Modus Fabous.

Jag älskar deras generösa fynda och realappar. Butiken brukar ha både annars rimliga och lagomt dyra prisvärden. Större Utbud med sköna och speciella kläder att välja på, det är det som gör dig och mig till storstadsnygga.

Enligt ett sms jag fick nyligen, skulle butiken öppnas och finnas på Träffpunkten den 25 mars, den ingivningsdagen. Dom får räkna med att jag kommer med ett glatt leende på platsen, och söker mina fåfänga stunder där inne hos dom.

Modus Pondus Fabous
Amour.

När jag har läst lite om henne, och följt med hennes resa via filmtittande, tyckte jag att hon var en hörvärd historia. Filmerna var sevärda. En intressant återblick tillbaka.

Gabrielle var namnet bakom Coco Chanel.
Chanel var hennes efternamn.

Hon förknippades ihop med Coco, på grund av en låt hon då sjöng ute en kväll. Hon blev beundrad av en man som var där och hörde hennes röst, som svinrik och känd bland vackra damer med en hög skönhetsgrad valde henne trots hennes fattiga klass med en titel som utbildad och fattig sömmerska, hade hon ändå charm och stark personlighet som inte de rika damerna hade.

Hennes handgjorda och insydda modeskapelser med den stiliga klassen som blev Chanels utmärkelse och signatur med eleganta tantvarningar som egentligen är i sina höga klasser på finfina damer. Hon trotsade mansdominerade värld med modevetenskap.

Hon sydde och sålde framskapta hattar med egen stil och konst, och även kvinnokläder som körde sin egen väg med egen stil som provocerade begränsade mansdominerade modevärld.

Hon var fattig.
Hon hörde inte hemma i de rikas värld.
Men hon blev ihågkommen och rik genom hennes vilja framför alla verk hon trodde på.
Att jobba och brinna för en passion till döden.
Hon överlyckades.

Mot den sista kollektionen på 1970-talet började hon möta svåra svackor som förekom risken att ödelägga modehuset Chanel och hennes framgång inom mode. Folk började tappa intresse för Chanels stil. Kläderna var inte längre snygga och inte ens passade den nya tiden.

Tiden förändrar mode ständigt. Men hon gav aldrig upp, och ville aldrig sälja företaget bara för att avsluta sitt verk med ett misslyckande. Hon ville avsluta verket med heder. Hon trodde fortfarande på det hon gjorde. Hon sa att allt som var modernt är omodernt förblir mode.

Känslomässiga vågor inom mode vinner alltid. Hon höll med alltid kläder då hon designade enkla, bekväma och avslöjande. Hon använde ofta vad som ansågs vara dåliga tyger också.

Och hon överbevisade det, hon justerade lite om och gjorde nya kamp. Hon begärde nya modevisningar, och det benåddes till slut all guld och beröm. Folk trodde igen på henne.

Hon dog stolt år 1971 i Paris.
Titeln: Fransk modeskapare.

Coco Chanel lever vidare och fick nya glansdagar.
Överallt med mode och parfym som såldes och säljs.

Hon ansåg alltid en sak: Man ska slita sig hårt för att uppnå en dröm och drömmen blir orsaken till verkets ihågkomna och igenkända namn. Verket får en historia. Bara tro på sig själv.

Hon var född till att arbeta och med en emotståndlig vilja.
Det var hennes största rike.
Hon var en naturlig Askunge.

Jag har nog lite Coco Chanel inom mig, med tanken på att de andra brukar lägga märke till att jag gillar glans och siden som förvarande tantiga kläder, men ändå moderna och stiliga som annorlunda eller enkla.

Jo, kanske lite Coco och Chanel med den typiska stilen i mig som omtalar respekt för kvinnans vilja och mod som avslöjar mina egenskaper utav min personlighet som kvinnan.

Det är meningen, man ska klä sig efter sin personlighet, energi och karaktär som uttalar sin egen modeikon.

Mode är ett syfte att ha en mening med igenkända tecken, konsten är det att kunna konst igenom att utmärka sina egenskaper, drifter och brister med mode och makeup, och även parfymdofter.

Visste ni om att Lånegaraderoben, Sveriges första klädbiblioteket, existerar och öppnar nya ideer i samband med Stockholms Fashion Week, det är nästa helg som det arrangeras då, gör besök dit!

Om att du kan förnya din klädkammare, utan att behöva brännas bort dina pengar på att shoppa eller om att du är osäker på om vilka kläder du vill köra med under en period, eller bara få njuta av att låna en märkeskjorta?

Den nya och lockande ideen - lånegaraderboen finns på Ekoteket i Kulturhuset på Sergels Torg och då kan du låna kläder under en viss tid.

En ny modern byteshandel som blir inne?
Konsumtion på nedgång?

Utan bara att behöva kosta en massa att köpa nya kläder och sedan göra av sig med dem man inte ens använder under alla tidens dagar, är det dessutom också kreativt och lockande att låna andras kläder, under en period för att utmana och testa sig själv med mode och fabous.

Ett bra sätt att slippa och behöva få be att få om en märkeskjorta, helt gratis och bara med charm och vilja med böner utan att behöva ens driva på självansträning. Men jag var inte tillräckligt nog för att bli betrodd av Guds vilja.

Jag får inte allt.

Nej du, jag har inte ens ett knullvänligt ansikte.
Jag vet. Jag är en syndare.

Kärleks urklipp:

Inspirationsbilder.

Mer Italien.
Mer Frankrike.
Mer England.
Modeinfluensor behövs mer i Sverige.

Dolce Gabbana.

Ett högklassiskt märke med sköna och briljanta skräddskydda modeskapelser.

Jag brukade zappa in tv-kanaler som hade parabol, hemma hos pappa som yngre, eller där nere i Iran, där i vardagsrummet framför TV brukade någon fråga om varför jag lade fokus på sådant med slimmade modeller och alla konstiga och makalösa klädval och tokiga kombinationer, som bara lutade åt stereotypiska inslag med mode och catwalk med massa märkeskollektioner och intervjurer, och inslag av glammiga modefester med kamerablixtar, och folk minglade på rödmattor, bara övertäckta med makt och lyx.

Dom tyckte bara att det var något onödigt fenomen.
Men det var inte det jag var ute efter.

Jag älskar mode som medför sina resor och hitta upptäcktsfärder.

Jag bara sögs in av deras atmosfär som andades ut massa beundransvärda avund, att jag bara ville få sitta där någon gång i rampljuset med folkmassan, och bara få iakatta stämningen och modevisningen. Bara få beundra, berömma, bedöma, påverka, visa och kämpa mot varandras konkurrenter. 

När TV 3 hade sina säsonger med Project Runway som inleddes av Heidi Klum, en supermodell som programmets värdinna, försökte jag alltid hänga efter dom i alla avsnitter. Jag bara trivs bland allting som berör modevärlden. Konstigt nog, eftersom jag gör mode gärna till något omodernt, för det som är omodernt är modernt har jag inte sysslat eller pluggat till något specifikt område inom mode.

Jag bloggar inte om mode varje dag, och jag pratar inte om det heller, kanske är det att jag har inte hittat de rätta folket att vända mig till. Jag har kanske inte varit tillräckligt analyserad. Jag ser det här mest som en hobby.

Jag drömmer ibland om egna RunWay-projekten, sådana tävlingsriktade arrangemanger för hela Europa och världen kanske, för enbart döva själar till designer, skulle ha varit slående inom de dövas kultur och media, med tanken på att skapa fram sina egna uppsydda kläder med galna och kreativa ideer med papperskreationer.

Tävlingens döva deltagare som designer så kallade eldsjälar ska också få använda döva modeller. Men det ska ingå också en modelltävling för modeller som tävlar mot varandra för att vinna chansen till ett avtal med någon känd modeagentur för att få en nyckel till modevärlden där modellen skulle kanske få flera modelluppdrag inom tidningar eller gå på catwalk för någon kollektion.

Att hitta och föda fram ett nytt varumärke, och sälja sin catwalk och modekollektion för att knyta ihop kontakter och ett socialt nätverk med andra designer, eller göra en kollektion åt ett igenkänt klädmärke på rödmattan.

Jag älskar bara också stillande photographer som säger famous och modus i magazines.
Visuellt Amour Modus.