Kalasmiddag för min 30 årspunkt: den tredje eventen.
Le Rouge.

Bordssällskap: Jocke, Johan, Maral och Antonia.

Fantastiskt, briljant och hjärtat dog i kärlek av färger, tyger och lager, och cirkuskänslan i hela rummet av fransar, lager av tyger, rokokomöbler, antika konstmålningar.

Rampljuset, hade alla ögon bakom och framför mig, trevliga och korta samtal med gäster, dans och ramp, kvävdes inte av komplimanger, fått nya kontakter, tröstsläckande drinkar av Gin Tonic som ingav en härlig stämning med trevliga människor. Vissa män var bara så läckra som tog storm av deras skönhet.

Valborgmässofirande, hos Jocke: blev middan och efterrätt jag serverade och tillagade med kärlek som lade in min själ, och gissa om maten smakade nästan som Gud.

Sockerfällan: en syndig kladdkaka som bestod av mörkchoklad, och med hallon, och chokladbitarna inspridda i smeten av kladdkakan, och ugngräddades: serverades med gräddvips med vanillinsocker. Grabbarna dog i smaken av kärlek med kaffe, Lanston Champagne och rött bordsvin.



Bildkälla: Zipper Stockholm zippersthlm.com ( jag och Niclas )

Missa: Missade träffa Mindy, Julia och de andra på Grappabar i St Eriksplan, vilket samlades det ihop en del bekanta och vänner där, vi kanske kom lite för sent men då blev det en annan plan, och vägen till Zipper i Hötorget.
Nöjd.

Återställning till livet pågår, och känner riktigt av en skön och slappsöndag inför en ny vecka imorgon ser jag fram emot att vakna upp och bege mig mot Radiohuset. Sveriges Television-huset. Det börjar något bra och spännande.

Hemkommen från en slappresa med sol, värme och slapp i tisdags, och allt gick bara så fort, dagarna passerade förbi tiden.

Jag reste med killen, och först flög vi till Madrid, där skulle vi ha några dagar och gissa, om staden var så fantastiskt vacker.

Staden dödade mig nästan, och jag dog av kärlek. Antikt, tidlöst, mäktigt och vackert av allt och fina färger, gator och stämning, och det kändes inte alltför mycket av turism och inte många turister, vilket kändes det mer som spanskt, och hyllades av spanjorer. Jag har haft några söta änglar, som rättade till att jag skulle se upp för väskryckningar, och att jag skulle ha väskan på rätt sätt. Är det för att jag är blond?

Det blev mycket tapas, vin och av det sött och extremt sött. Spanjorer har en rutin: inta alltid gärna något sockersött. Sockerchock och sockerfällor. Jag åtnjöt av det, men sedan började jag bara äcklas av det för mycket. En tumregel: lagomt är bäst.

Men maten, fantastiskt god. Sangaria, knallröda och saftiga, uppfriskande romdrinkar och ruskigt billiga vinglas. Vi bara kände för dagen, och med vädrets sällskap, och vi gjorde besök, och gick på sevärdheter.



Madrid: på en av tapas-restaurang med klichigaste inredning. Cool ställe.

Barcelona: hade en hög turistattraktion, och vilket var det lite motigt less och jag beundrade stadens skönhet och glans med antika byggnader, hus och gator av lyx och budget allt hade sin historia, känsla och charm av själen som levde i staden: folk var galet stressade. Men staden går inte att hata, men det är för mycket inflammerat med turister.

Snofsiga gator av glansiga lyxbutiker, och vackra människor, uppklädda och utstrålar pengar, och flotta bilar. Vi bodde på ett hostel på en lyxgata. Vi slappade och tog dagen av spontana pulser, och lärde känna städerna, och samtidigt hade vi egen tid, och på ett sätt firade vi för mig: som har gått och blivit 30. Lika mycket med sockerfällor, tapas och finfina mat. I tystnadens sällskap, vi glömde Sverige och all ansvar. Vi fick känna lite på frihet och självtid. Dagarna, tog slut till att vi kom hem till verkligenheten.

Men jag har saknat mina de andra. Ibland är det skönt att komma hem, på ett sätt men inte på ett sätt samtidigt.

18-28 maj: blir det en resa till Tehran, Iran och det är första gången att jag inte följer med honom dit men jag var där i höstas. Vilket passar han på att besöka hemlandet nu för Maj hade sina bra säsongspriser och familjen och vänner. Men nästa gång.

En fet spargris här just: spara pengar med efterlängtade planer för en jorden-resa runt om världen, och bo i resväska och möta bara dagar av spontana pulser, och frihet överallt runt om jorden. Att vakna i ett land, och sova i nästa land, och vakna i nästa land. Men det är en liten tid kvar dit: spara, och vänta.

Killen, har bestämt sig för en tidspunkt: resa bort 1 år om allt ser OK, och vilket skrämmer det fortfarande mig lite med tanken på att bo i resväskan i 1 år känns lite för lång tid för mig-lämna hemmet, mina käraste och Sverige, men jag vet att jag kommer hem någongång, men det är en stor utmaning för mig. Det är inte som att resa i några månader, och komma hem. 1 år är faktiskt lång tid. Flytta, resa och flytta.

Men lite faktiskt coolt: att se och följa Askungen och på hennes resa, runt om världen.

Bilder av resan: kommer en annan gång. Inte stor lust, att sitta här och ladda upp bilderna här i inlägget.
Ledsen.

Stadmission, Hantverksgatan: Cremevit dräkt med mäktiga och vackra knappar av guld och pärlor. Endast för 125:- för het modefynda. När jag såg presidentsdräkten upphängd, den valde mig. Hjärtat såldes av kärlek.

Nyhetslördag:
Snabb runda hemma efter Södra Teatern, och såg på en bra föreställning: Vi betalar inte, vi betalar inte. Mitt hjärta köpte föreställningen, och den var rolig av ironi och humor.

Uppiffad: framför igårkväll-Alvik, finfin hemma-middag hos Jocke, och i sällskap med Jonatan. Jag var ganska sen, och när jag kom fram, pulserande och glad men trött: var det gulligt, färdigt framserverat på bordet, ett halvt fullt glas med rött vin, och en stol och med en bordslapp: Askungen.

Av deras väntan i tålamod, och grabbmys fick jag lite under kvällen med varm, och god mat-hemlagat av Jocke och han kan faktiskt laga mat. Efterätt, och rött vin och mycket skratt.

Men jag kände inte för att vara vild, och det blev ingen runda till Bandhagen, där hade man en välkomfest för Mindy och Gabriella, deras hemkomst från USA. Mindy förlåter mig. Jag kände mig lite för trott, och vi närmade till midnatt, klockslaget 24:00 - drog grabbarna ut till en krog i stan, och Askungen hem till sängen.

Där på med att: det blev lite för mycket i fredags hemma hos Julia, och Nik-mannen av hennes storslagna kärlek från Österrike, hade en fredagsmysig middag och vi firade för Mindys hemkomst på ett sätt, och samtidigt firade vi för vännerna.

Jag var först på ett SVT-möte, med Mindy: kan avslöja att det gick bra för mig men just nu känns det nervkittlande, och fjärilarna i magen. Jag väntar fortfarande på ett ännu tydligare svar. Sedan gick vi ut för att ta ett sommarglas av vitt på Elverket på Linnegatan, och Antonia i sällskap med oss. Sen över hem till heliga Julia min moder.

Åh, när man kom hem till henne kändes det ett varmt bemötande, heliga kramar-heliga känslor-och allt där kändes bara harmoniskt och lugnt. Men visst blev det lite för mycket av champagne, lite spritsnapsar, och bordsvin. Men jag var snäll. Mycket snäll.

Ja, det blev en del väderprat och väderprat: men däremot var jag väldigt glad att se Mindy igen, och jag har haft henne i 152 SMS under tiden hon befann sig i USA på jobbet i en månad. 152 SMS.

Tack fredagen, lördagen och hej söndagen.

Facebook har jag ett konto där, och igår påminde alla, alla och grattade mig: och med att vissa skojade om jag är välkommen till 30-klubben, och vilket insåg jag att jag är verkligen en åldersiffra-30. Jag kommer aldrig att vara 20 igen. Inte 25 igen. Och inte ens 29.

Facebook-Tack-Tack för hundratals till hundratals grattiskramar och önksningar: vissa kom med finfyllda meningar och ord med bilder, och även tack för fina sms.

Jag blev också extra glad när jag löptränade igår en timme på gymet, fick jag sms av henne: jag ber inte ursäkt för hennes svårigheter med minnesförmåga, men hon glömmer saker och dagar: men hon kom ihåg min dag!

• Jag ville inte fylla år, men vilket är det nog sista gången jag fyller år: det sägs som när man har fyllt 30 är det sista gången man har fyllt, året efter man har varit 29.

Vissa säger: det här är en ålderspunkt man har kommit till en riktig höjdarpunkt, livet har börjat. Jag fick fina sms av Pasi: nu har jag gått och blivit en mogen kvinna, för den åldern utvecklar och jag ska njuta av den tiden. Vilket skrämmer det mig: med tanken på att jag har bara 10 år kvar på att fylla 40.

Några tjejer sa: att vara 30 år är den bästa och lyckliga tidpunkten, att ha blivit 30-kvinnan är den bästa tiden, och allt händer inom i sinnet hos kvinnan, glädjeämnen och jag förstår inte. Jag känner mig fortfarande som 25-29 år, men nu talar vi inte om min fåfänga.

• Jag vet inte om jag har fött med bra hudgener, men jag hoppas att jag inte behöver få föråldras snabbt, och får slapphud. Fula rynkor och slapprynkor som sitter på fel ställen i ansiktet till t.ex men det finns lösningar, men det kostar.

Jag vet inte, men jag vill alltid se fräsch och åtstramd ut: ansiktet är det viktigaste uttrycket av det vackra. Men tillbaka till saken: jag är 30 år gammal. Det kan jag stå för. Jag har inte identitetskris, eller har jag en mentalt kris undermedveten? Vetefan, det vet jag inte, orkar inte överanalysera mig själv.

Men ångest-tiden fientlig-ångest. Men främst och först vill jag tacka för alla vänner, kära och nära: för fina förskottsfirande och jag väntar på efterskottsfirande. Familjen, huset och syskonen och tack ska ni ha.

• Julian: en människa, den vackra och stilsköna mannen någonstans runt i världen som vi har ibland kontakt på Facebook på grund av gemensamma intressen men vi har aldrig träffats och inte har fördjupat relationen:

tog han lite tid åt ett papper, en penna och satt sig framför webcamera: för att skicka en digital papperhälsning till mig. Jag blev lite brörd av hans grattis-önskning. Kortet här kändes speciellt, hjärtat berördes av charm och värme. Han ansträngde sig för att ta lite tid åt mig, någon människa som inte han har träffat.



Amour!

Alterego:

Att berätta lite om hur jag mår och hur jag har haft min tid som kandidat till Cambridge kur för andra gången, och med i min skräck var jag rädd om jag har gått upp i vikt efter jag har inte druckit Cambridge eller ätit måltidsersättningar på sistone, men det svarade mig samma vikt på vågen.

Jag ska börja ta igen av tiden på bantingskur, och i Hornstull finns det huvudkontoret med inköp och butik för Cambridge, dit ska jag nästa vecka och börja kämpa mot för att ta bort fläsk och fett med ytterligare 10 kg till, jag ska vara färdigbantad när April 2011 närmar mig, då har jag haft ett år på mig, med sakta tempo, och vinden har kantrat min vilja mot motvilja, men jag ger inte upp. Jag känner fortfarande en stabil mental förmåga: att tänka och vinna målet. Spännande att se mig själv efter kroppen tog bort 10 kg till.

Tillbaka till bloggrubriken:

Mot Södermalm idag på dagen, ska jag vara någons kock i ett kök och tillaga mat inför deras kalas idag, och testa min spänning med en ny kreativ maträtt blir Tapas-Kycklingpaj. Något annorlunda, och spanskt, vilket brukar inte det vara vanligt med Tapas-matpajer.

Vaken nu i morse på en bra sida, efter ha varit med tystnadens kompis igårkväll bestämde jag vara hemma för mig själv framför ett par filmer, och varma tekoppar. Jag kände inte stor lust för att gå på SPA-tjejkväll igår, lät väldigt mysigt men jag skulle vara ett fel sällskap för dom, och jag blev lockad av Mias inbjudna fråga: om att följa med på en fribiljett till Kulturrebellfest som motsvarade Nobelfest på Södra Teatern, men jag kände inte heller för det.

Hemmet och tystnaden: mina kompisar.

Det gjorde mig pigg nu på morgonen: betyder frukost, och kaffe. Ni andra vet på vilka andra sätt: att nå mig mot eftermiddagkväll.

Igår, söndag på Klippgatan i Södermalm: Amour Vurm tillägnar Mia och Patrik som ordnade en soppkväll för inbjudna vänner, cirka 17 var vi, även tog vi också med soppskålar: att utse den vackraste skålen till vinnare, hade vi en soppskåltävling. 

Varm sötpotatissoppa, glas av rött vin och vitt vin, med färsk matbröd, påfyllda ost, fetaost och smör och en rosa-gräddtårta efteråt med lite fika av varma te, satt vi runt om matbordet, sittätt och tätt. 

Levande tändande ljusar som ingav värme, en hög mysfaktor i det ljumma mörkret i tystnadens sällskap. Konsten bakom att hitta harmoni: av känslan i andrummet hittar ni dit till dom på Klippgatan.







Hjärnan har gått i trans.

Höjdens mittpunkt av harmoni, energi och balans. Pulserande gästfrihet bland vännerna som kom av olika umgängeskretsar var deras vänner och vissa av varandras vänner: var det roligt att se olika ansikten i en blandad krets. Det är en tum-regel: för alla som ska kunna klara av olikheter.

Det händer inte ofta, att man har några vänner som bjuder på sådana härliga tillfälligheter: med soppkvällar, eller festliga middagar: och jag klagar på kokvrån: längtar efter ett kök med en matgrupp: där kan jag tända levande ljusar, och duka ut på mitt sätt: och inbjuda dom som vill äta, och åtnjuta av bordets närvaro. Jag älskar bara att laga, och baka, bjuda på och samhöra mig med folk jag tycker om.

Det finns fina vänner, bekanta och alla människor för någon: men många känns lata av sig, eller snåla av sig och inte dela eller bjuda på en handlingsbar gästfrihet, eller någonting annat som kan beröra om en liten sak. Jag vet inte varför, jag ser bara språk, mat och drama en del av mitt livskulturella rum som tillhör en viktig tillvaro ur mina vardagliga rutiner som avger stress, istället är det en viktig inspirationskälla för möteplats av gästfrihet, dramatic, kultur och mat, och känsloladdningar tänds på.

Ge mig ett kök snart.

Mindy var snäll, som ville ge mig en extra nyckel till hennes lägenhet: bara för att låta mig få använda hennes kök, ugn och spis, där kan jag ge en lugn tidpunkt av matlagning eller bakning, men som tacksamhetsfrihet får jag lämna några kakor åt henne att smaka på varenda gång jag lämnar köket. Känn mig hemma hos henne: är hennes gästfrihet.

Isabel Engwall



Skapa en profillänk

Facebook: en rutin av min vardagliga tillvaro, men nu har jag övertygat Annika med ett ingivande medlemskap på Facebook: desto lättare att nås varandra och det ger en närmare närvaro.

Annamaria blir ett väldigt besvärligt mänskligt begrepp att övertala, övertyga och bönfalla om hennes insmygande medlemskap därborta: hon vägrar och jag vill ha med henne på Facebook, för att få henne mig närmare, och att hon kunde se och följa efter vänners rutiner, livets andrum eller statusuppdateringar och att jag kan wallogga i hennes sida när som helst, dygnet runt.

Kostnadsfritt: och har det varit en hets runt det fenomenet inom sociala medier med att vara på Facebook: men det är ett väldigt bra digitalt kontaktställe, och jag har den största utmaningen att få Annamaria gå med på ett medlemskap där.

Annika är medlem. En uppgift är löst.

Annamaria: du kan börja länka mig dit till Facebook, och ta dig en fundering: allt av dina vänner finns där inne och väntar på dig, men samtidigt finns det mängder av olika gruppsidor och sidor du kan söka dig på näter: till att få råd, tips och åsikter av världens befolkning.

Snälla.

Fanny @ Tea: deras Happy B-day med maskerad kväll med alla inbjudna gäster som piffade upp sig med ögonmasker av olika stil, form och färger: var roligt att se varje person valde sin ögonmask. Kalaset hade runt 50 tals gäster.

Födelesedagsflickorna: puffades och piffades i deras tighta kortklänningar med eleganta ögonmasker a spets, svart, guld och silver. Dom var glamourfina. Ögats kalas hölls i en lokal i stan: med levande ljus, och utdukade bord med plockmat av matpajer, och en del av mina mexikanska kycklingppajer serverades också där, sallad och bröd och med lite fika efteråt och mycket festfirande av berusningsmedel som bjöds under hela natten av ett program och festvärdar.

Kameran bortglömdes kvar där inne på lokalen: med lite av orokänsla för att kameran inte skulle hamna i en fel väska, eller om den dog, eller om bilderna försvann, då betyder det inga återblickar: men tur på grund av någon anledning tog en tjej kameran med sig, och sedan hade Sofie min kamera kvar: så nu har Sofie skickat mig bilderna, tack du.

Folk väntar på bilderna: uppspelta och nyfikna. Jag var nog den enda aktiva gästen som tog mest vimmelbilder, visst blev det kalasbilder: men vissa bilder fick åka i soporna på grund av dåliga bildkvalitet.  Nu ber jag igen lite om tålamod: Vimmelbildcollage kommer i nästa inlägg.

Här kändes lite av Vogue av min ögonmask över mig: rosapudrade fjädrar: såg jag ut då den kvällen: Vogue, fjädrar och glans och satin. Ja jag var pudrat och slikigt snygg.

Östermalm Birger Jarlsgatan: Vurma, ett mysigt dockställe: cafe med några sköna typer som bär på några vältalade namn på eftermiddagen innan ett biobesök inne på Zita-biografen och få känna på lite movieculture av drama och movie: som kommer att visa en kväll ikväll: LURAD

Det är Dövas Filmfestival som firar nu för 11:e här i året: och imorgon visas det flera filmer som har gjort av de döva producenter: på biografen men jag ägnar min tid åt på ett kalas för ett par födelesedagsbarn som prisar 25 år gamla: ett kalas kommer att pågå inne på stan i en lokal hyllas av vimmel och mingel med maskeradtema.

Arbetslös idag än: men som belönad till frihet kommer jag att åtnjuta av dagens tystnad i solens sällskap. Jag tog ett hett bad, och läste magasin Språk: jag som älskar språket, pratar inte mycket men tänker mycket: ska få hjärnan gå i trans inför helgens vilopaus som gäller för oss alla.

Inga högtryckta pulser.

Jag var på ST Eriksplan igår: på Bagel Street med några tjejer, och vi hade en mysig kväll med bagels som en stor dregelvarning, fanders goda bagels och en stor fälla för att gå upp i vikt.

Jag fick ett telefonsamtal: men jag bad om att få ett SMS med en vänlig skrivton: jag kanske var inte förtydlig om min dövhet men det spelar ingen roll. Jag fick ett blinkande SMS tillbaka: och det var från en produktion som hade på gång med att göra ny säsong av en ny dokupsåpa: BIG BROTHER 2011 på TV.

Det är nog tusentals som har sökt dit, men jag har inte direkt sökt dit på deras specifika hemsida utan att jag bara lämnade in ett klick att hänvisa dom till min statist-hemsida, jag har inte räknat med att få ett snabbt svar eller om jag utsågs den bästa kandidaten.

Tvärtomt:
Dom frågade om jag var intresserad och ville provfilmas den 6 december: Jösses då kommer jag ihåg alla gamla Big Brother-avsnitter och galna, roliga och hemska floppscener, och alla deltagare till kandidater: vinna pengar och överleva 100 dagar i huset med olika tävlingsuppgifter.

Ni kommer ihåg Carolina Gynning, Oliver, Linda Rosing, och mer av några vissa igenkända profiler.



BIG BROTHER ska få Askungen med i huset? Jag vet inte hur dom ser på min dövhet, och om jag inte blir ett dyrt tolkproblem för deras bolag: dom kanske går med på en viss grad av hörselskadan, och att jag skulle kunna höra och tala.

Jag har inte ens räknat med att få ett svar, men att det skulle ändå ha varit ganska coolt om att huset skulle få en döv deltagare med visuellt teckenspråk och Sverige får följa efter den döva deltagaren med teckenspråk: att kommunicera med andra deltagare och ha kontakt med publiknärvaro. 

De döva-egen Big Brother kanske-Våra Bästa År.
Jag vet inte: en flopp kanske låter det, men om jag var yngre så kanske varför inte, och då har jag nog känt mer av BYSS i mig: BYSS och SKRATT.

Istiden är här, och jag hatar svenska klimaten: jag hatar vintrar.
Jag gnäller, och tjatar och klagar.

Men det är bara så att det är så fanders kallt ute. Det är smärtans sanning, och jag känner bara min motvilja mot isande motkyla.

Tillbaka till saken: Vurma på Hornstull: hängde jag där i ett par timmar efter jag och Mindy slutade för dagen på SVT-huset så tog vi den långa sträckan med bussen, och passade på att ha lite mer egentid av kvalitetsnack, när vi kom till Vurma i sällskap med några sköna människor som bär på vältalade namn:

Julia
Mindy
Mia

Ett helgonställe: med hög mysfaktor, inredning och goda hemgjorda kakor, och söta koppar. Vi satt lite tät vid ett bord, och började nästan direkt med införda och pulserande diskussioner och ytligheter.

Ett lagomt avslappande hjärnrus på eftermiddagen: innan åtskilda håll. Jag stack snabbt in på Hantverksgatan på Fridhemsplan, och jag kände för ett besök på Stadmission, men dom hade stängt halv sju: jag tappade lust för att bara springa runt i butiken.

En annan gång: drog jag hemåt istället, då bad jag vädret att dra åt helvetet, blåsigt och kyligt: så att det stacks i ansiktet.

Vilande paus: vilopulser just nu.