Bloggflytten:

www.askungan.wordpress.com

levnadsläckande bloggen närmar till döden.
inget självförtroende här längre, nästan.
tips på återuppvakande här i bloggen som får återupplivande skrivpulser igen?

mina pulser börjar sakta stanna.

inget skrivork här.
första gången på länge, skrivande som levande som död nästan.

skrivande förvirring.

jag vill skriva. men jag har tappat den skrivstyrkan.
ordets penna.

Men jag måste komma ihåg Barnplantornas mamma: Anncharlotte i mail kontakt med mig förut för ett par år sedan att jag hade guld penna. hon tyckte att jag var bra på att skriva.

Hon vet, och vad jag tycker. Jag har gett henne feedback ang den frillan och hårfärgen: och när jag av slumpen såg henne på kortet: bara så Fanny och det ibland kan ge en sådan känsla av en starklyftande inspiration: att jag fick bara stor lust att ta med henne till en frisörstol, eller till mitt eget badrum, och få förvandla henne, och ge henne den frillan och hårfärgen: bara så Fannylikt. Bara så Fanny.

Den läckraste inblicken: jag har mycket svårt för pagehår, och korta frisyrer, då är det något som menas som sägs det.

Vi får se med tiden, om det blir någon gång av att hon finner sitt mod: att ge håret en förändring igen av den frisyren: jag vet inte varför, men ibland förstår du att man får sådana känslor: att man kan förutspå framför sig med en egen bild: att man redan är så döläcker i den framtidens frisyren - hårfärgen.

Inspirationsklick!

'2011 April

Blått på blått: satin skjorta av ljusblått, och marinblåa jeansbyxor.
Blonda lockar.

Mode-måste: en färg in i vårens trend av blått, och beige och brunt: en het kombination. Färgerna: ska vara glada, starka och lysande av en renbaserad färggrund.

Modet: hitta ditt mod, och styla om dig med en stil av färger som talar om din personlighet, och dina känslor. Inte själva vad du ska ha på dig.

Här ser du: den här stilen klär min personlighet, och några sa: det är bara så Isabel i sig. Blått på blått. Nu har jag hittat ett par marinblåa finfina dressbyxor i satin: överlycklig med bara att få betala byxorna för 65:- på Myrorna.

Teckenspråksgalans klädelse: kanske använda byxorna med något överplagg. Jag vet inte. Allt hänger på humöret, och känslan.

Kalasmiddag för min 30 årspunkt: den tredje eventen.
Le Rouge.

Bordssällskap: Jocke, Johan, Maral och Antonia.

Fantastiskt, briljant och hjärtat dog i kärlek av färger, tyger och lager, och cirkuskänslan i hela rummet av fransar, lager av tyger, rokokomöbler, antika konstmålningar.

Rampljuset, hade alla ögon bakom och framför mig, trevliga och korta samtal med gäster, dans och ramp, kvävdes inte av komplimanger, fått nya kontakter, tröstsläckande drinkar av Gin Tonic som ingav en härlig stämning med trevliga människor. Vissa män var bara så läckra som tog storm av deras skönhet.

Valborgmässofirande, hos Jocke: blev middan och efterrätt jag serverade och tillagade med kärlek som lade in min själ, och gissa om maten smakade nästan som Gud.

Sockerfällan: en syndig kladdkaka som bestod av mörkchoklad, och med hallon, och chokladbitarna inspridda i smeten av kladdkakan, och ugngräddades: serverades med gräddvips med vanillinsocker. Grabbarna dog i smaken av kärlek med kaffe, Lanston Champagne och rött bordsvin.



Bildkälla: Zipper Stockholm zippersthlm.com ( jag och Niclas )

Missa: Missade träffa Mindy, Julia och de andra på Grappabar i St Eriksplan, vilket samlades det ihop en del bekanta och vänner där, vi kanske kom lite för sent men då blev det en annan plan, och vägen till Zipper i Hötorget.
Nöjd.

Återställning till livet pågår, och känner riktigt av en skön och slappsöndag inför en ny vecka imorgon ser jag fram emot att vakna upp och bege mig mot Radiohuset. Sveriges Television-huset. Det börjar något bra och spännande.

Jag synliggör mina vänskapliga band till män på ett platoniskt sätt: det är helt ok i mina ögon så länge jag vet mitt handlade, mentalt och känslosamt.

Jag är inte mentalt eller fysiskt otrogen mot min älskade, det är min känslosamma värdering, egentolkning. Jag är heller inte otrogen mot mina vänner med två olika kön. Ge, ta och dela-gyllene regeln i min bok.

Jag har min trohet i mina ögon mot alla mina, utan kön. Känslor i relationer till olika människor: är olikhanterade, olika våglängder och frekvenser. Det tar timmar, att analysera och jämföra: det går inte.

Livet bygger på av att njuta av mänsklighetens vinning: att vara människa, och vara den du vill vara, dela och ge och ta med alla du känner för: det spelar ingen roll, vilket kön. Glöm normer, glöm kyrkan och glöm Bibeln. Jag tror på Platon, och antikens filosofi över kärlek och olika typer av förhållanden.

Könslöst. Allt som känns själigt, och intalande personligt: könslöst, inte själva i en relation, av vilket kön man har kring av sina vänner. Det är oviktigt med könets ifrågasättande.

Attraktionslagen, kärlek och djupgrävda känslor mellan män och kvinnor: en norm över ett förhållande som alla inleder av en grundvärdering. Mannen och kvinnan ska ha kärlek av normer, och inleda ett gudskapande sexuellt förhållande med sex och kärlek: hetrosexuella.

Nej: det är inte så, jag har min kärlek och han är mannen: sedan 8 år snart tillbaka. Jag älskar honom på en annan nivå, och ibland sitter jag i hjärtats lidande och tystnad på grund av känslosvackor, och funderingar över livets syfte, mening och vilja: ibland förändrar jag mig själv på grund av omgivningen, energi och allt som påverkar mig i varje rum, och dimension.

Jag faller inte ned i lusten och nöden av kärlek för vem som helst: alla människor bygger relationer på olika sätt, och informar relationer på sina egna vis, och sätt. Bara det förekommer respekt och förnuft.

Acceptera Platon och hans filosofi: jag tror på honom, och jag har vissa relationer med vissa människor som råkar vara i ett kön: männen, men ibland kan man känna mycket djupt för någon som råkar ha snopp. Platonisk kärlek mellan två vänner: mannen med mannen eller kvinnan med kvinnan eller mannen med kvinnan.

En djupodlad relation: det spelar ingen roll hur det börjar, eller hur det kommer sig: allt i livet av oss kan överraska varandra. Alla människor mår bra av de man är med, blir till den man är med: trivs man så trivs man. Unna alla, och ifrågasätta inte relationer på grund av könet.

Jag förlorar inte min kärlek för min älskade: på grund av min platonska kärlek till någon annan på grund av ett kön.

Nej: det är fel att döma kärlek, på grund av kärlek bygger på villkorlösa normer, inte på grund av att man dömer mannen och kvinnan på grund av det själva könet.

Min öppen kärlek: till honom ligger på en annan nivå: den typiska mannen och kvinnan-förhållandet har jag med honom, det är det något jag har sått för i snart 8 år.

• Jag brukar känna och veta, vem jag älskar, och känner för, och ni ska känna min anledning till i våra relationer. Jag tar inte tiden, kärlek och människor för givet. Aldrig.

Platonsk kärlek bygger på en väg till frihet som människan är dömd till frihet som bygger på normer, på grund av könets ifrågasättande: ger inte mig frihet, det ger mig ångest av att inte få synda, i princip sett syndar jag på grund av att jag råkar älska en annan människa - och han råkar vara mannen?

Nej jag är nog bara en människa av Platon.

Rädda dövskolor.

Döva barn, titta på deras intalade inslag på deras naturligt språk: teckenspråk, och känn deras kamp för något dom står för, som vi tar och gör.

Dom verkade känna till deras självbilder  " dövmedvetna " deafhood -  attityden, ser jag eller inte känner hos våra svenska döva barn, små barn - ja visst, jag är döv. Jag blir avundsjuk, jag vill få dom hit till Sverige. Workshop, eller av det som behöver för barn till barn, ungdomar till ungdomar: som tror på det dom känner sig levande med ett språk, teckenspråk. Lagen i deras frihet, och ur lagboken: har dom rätt till en dövskola.

Såna attityder, av deras naturens gång, för en rättighet av något, gör det så att jag tror på dom står för teckenspråk och frihet till en dövskola ska alla döva barn rätt till, som döv - som använder teckenspråk och får undervisningar, utbildning och utveckling på teckenspråk. Alla dövskolor runt om världen, till det viktiga språkets inställning: teckenspråk existeras. En del av språkkulturen.

Känn deras attityder, titta på dom, härliga de. Deras naturliga mentalt tänkande och uttryck av känslor och viljan bakom videokameran. Pulserande doser, intas. Det behöver vi få känna av sånt i Sverige.

Hårresande, hjärtat smälte när jag tittade på deras närvaro in i videokameran, jag tittar på dom, dom vet inte att jag någonstans i Sverige tittar på dom: små barn som verkar vara viljevilliga och framdrivande. Något som vi måste komma ihåg: bevara våra nya generationer av döva barn som ska få inflytande, och ansvar av våra nyckel: stå för teckenspråk och dövskolor.

För ett par dagar sedan, var det något som jag behövde få höra av det var en rätt tillfälle: och när någon annan inte såg eller kände att jag var lite ledsen, eller känslig av en viss tankesvacka som bara fräste mig, och jag ville bara behöva få höra, eller få känna något annat. Att någon gör mig gladare.

• Alla människor har ibland sina dagar, och humörets svackor med tankar bakom orden och känslor: har alltid någon anledning. Att tänka, är för att leva. Att må är för att överleva, och må är en del av livets levnadslopp. Jag råkade alltså ut för en liten känslosvacka, normalt sett och sällan.

Du kastade snabbt in mig i ljuset av fräslningen: bikta bibeln och du fick mig att må bättre igen. Även om vi inte bor i samma städer är jag glad att du ändå fortfarande vet vad jag behöver.

Mallans bibel till mig:

De sju dödssynderna
Högmod: Viloett. Häst eller Påfågel.
Girighet: Gul. Groda.
Vällust: Blå. Ko. Tjur. Tupp. Get.
Avund: Grön. Hund eller Get.
Frosseri: Orange. Gris.
Vrede: Röd. Tjur.
Lättja: Ljusblå. Get. Åsna.

Jag ska komma ihåg att: hon är bara en get. Den geten i leken av känsloladdade förvirring.

Hennes andra bibel:

Ödmjukhet - humilitas (motsats till högmod)
Generositet - liberalis (motsats till girighet)
Kyskhet - virtus (motsats till vällust)
Medmänsklighet - humanitas (motsats till avund)
Avhållsamhet - frenum (motsats till frosseri)
Tålamod - patientia (motsats till vrede)
Flit - industria (motsats till lättja)

Ja, och handlingar är den ifrågasättande grunden till vilken karma vänder sig mot personen: handlingar, grundvärderingar. Humanitas.

Du har ditt sätt, men det är inte mitt problem. Jag har mitt sätt, det är inte heller ditt problem. När mitt sätt blir ditt problem, har du problem. Människan har alltid sina egna sätt, dina sätt eller ingens sätt. Du avgör. Jag avgör. Du väljer. Jag väljer. Det ingår livets val. Alltid.

Älska alla, men inte kan man älska alla, men respektera allas sätt. Livet är enklare än så är det, var bara ärligare mot sig själv, mår man mycket bättre, och känner sina egna sätt: genom att visa det på bra sätt. Alla bär på sina sätt som tilltalar en del av egenskaper och personligheter.

Jag tror fortfarande på den viktiga regeln: acceptera alla, befrias du och du blir självaccepterad. Jag kan inte älska dig, och jag är inte skyldig dig det, eller världen. Men jag respekterar dig på ett sätt. Hej människan.

Jag är ledsen, men lär dig leva med mitt sätt istället. Den bästa lösningen kanske är svåraste: men acceptera människor.

Hemkommen från en slappresa med sol, värme och slapp i tisdags, och allt gick bara så fort, dagarna passerade förbi tiden.

Jag reste med killen, och först flög vi till Madrid, där skulle vi ha några dagar och gissa, om staden var så fantastiskt vacker.

Staden dödade mig nästan, och jag dog av kärlek. Antikt, tidlöst, mäktigt och vackert av allt och fina färger, gator och stämning, och det kändes inte alltför mycket av turism och inte många turister, vilket kändes det mer som spanskt, och hyllades av spanjorer. Jag har haft några söta änglar, som rättade till att jag skulle se upp för väskryckningar, och att jag skulle ha väskan på rätt sätt. Är det för att jag är blond?

Det blev mycket tapas, vin och av det sött och extremt sött. Spanjorer har en rutin: inta alltid gärna något sockersött. Sockerchock och sockerfällor. Jag åtnjöt av det, men sedan började jag bara äcklas av det för mycket. En tumregel: lagomt är bäst.

Men maten, fantastiskt god. Sangaria, knallröda och saftiga, uppfriskande romdrinkar och ruskigt billiga vinglas. Vi bara kände för dagen, och med vädrets sällskap, och vi gjorde besök, och gick på sevärdheter.



Madrid: på en av tapas-restaurang med klichigaste inredning. Cool ställe.

Barcelona: hade en hög turistattraktion, och vilket var det lite motigt less och jag beundrade stadens skönhet och glans med antika byggnader, hus och gator av lyx och budget allt hade sin historia, känsla och charm av själen som levde i staden: folk var galet stressade. Men staden går inte att hata, men det är för mycket inflammerat med turister.

Snofsiga gator av glansiga lyxbutiker, och vackra människor, uppklädda och utstrålar pengar, och flotta bilar. Vi bodde på ett hostel på en lyxgata. Vi slappade och tog dagen av spontana pulser, och lärde känna städerna, och samtidigt hade vi egen tid, och på ett sätt firade vi för mig: som har gått och blivit 30. Lika mycket med sockerfällor, tapas och finfina mat. I tystnadens sällskap, vi glömde Sverige och all ansvar. Vi fick känna lite på frihet och självtid. Dagarna, tog slut till att vi kom hem till verkligenheten.

Men jag har saknat mina de andra. Ibland är det skönt att komma hem, på ett sätt men inte på ett sätt samtidigt.

18-28 maj: blir det en resa till Tehran, Iran och det är första gången att jag inte följer med honom dit men jag var där i höstas. Vilket passar han på att besöka hemlandet nu för Maj hade sina bra säsongspriser och familjen och vänner. Men nästa gång.

En fet spargris här just: spara pengar med efterlängtade planer för en jorden-resa runt om världen, och bo i resväska och möta bara dagar av spontana pulser, och frihet överallt runt om jorden. Att vakna i ett land, och sova i nästa land, och vakna i nästa land. Men det är en liten tid kvar dit: spara, och vänta.

Killen, har bestämt sig för en tidspunkt: resa bort 1 år om allt ser OK, och vilket skrämmer det fortfarande mig lite med tanken på att bo i resväskan i 1 år känns lite för lång tid för mig-lämna hemmet, mina käraste och Sverige, men jag vet att jag kommer hem någongång, men det är en stor utmaning för mig. Det är inte som att resa i några månader, och komma hem. 1 år är faktiskt lång tid. Flytta, resa och flytta.

Men lite faktiskt coolt: att se och följa Askungen och på hennes resa, runt om världen.

Bilder av resan: kommer en annan gång. Inte stor lust, att sitta här och ladda upp bilderna här i inlägget.
Ledsen.

Stadmission, Hantverksgatan: Cremevit dräkt med mäktiga och vackra knappar av guld och pärlor. Endast för 125:- för het modefynda. När jag såg presidentsdräkten upphängd, den valde mig. Hjärtat såldes av kärlek.

Nyhetslördag:
Snabb runda hemma efter Södra Teatern, och såg på en bra föreställning: Vi betalar inte, vi betalar inte. Mitt hjärta köpte föreställningen, och den var rolig av ironi och humor.

Uppiffad: framför igårkväll-Alvik, finfin hemma-middag hos Jocke, och i sällskap med Jonatan. Jag var ganska sen, och när jag kom fram, pulserande och glad men trött: var det gulligt, färdigt framserverat på bordet, ett halvt fullt glas med rött vin, och en stol och med en bordslapp: Askungen.

Av deras väntan i tålamod, och grabbmys fick jag lite under kvällen med varm, och god mat-hemlagat av Jocke och han kan faktiskt laga mat. Efterätt, och rött vin och mycket skratt.

Men jag kände inte för att vara vild, och det blev ingen runda till Bandhagen, där hade man en välkomfest för Mindy och Gabriella, deras hemkomst från USA. Mindy förlåter mig. Jag kände mig lite för trott, och vi närmade till midnatt, klockslaget 24:00 - drog grabbarna ut till en krog i stan, och Askungen hem till sängen.

Där på med att: det blev lite för mycket i fredags hemma hos Julia, och Nik-mannen av hennes storslagna kärlek från Österrike, hade en fredagsmysig middag och vi firade för Mindys hemkomst på ett sätt, och samtidigt firade vi för vännerna.

Jag var först på ett SVT-möte, med Mindy: kan avslöja att det gick bra för mig men just nu känns det nervkittlande, och fjärilarna i magen. Jag väntar fortfarande på ett ännu tydligare svar. Sedan gick vi ut för att ta ett sommarglas av vitt på Elverket på Linnegatan, och Antonia i sällskap med oss. Sen över hem till heliga Julia min moder.

Åh, när man kom hem till henne kändes det ett varmt bemötande, heliga kramar-heliga känslor-och allt där kändes bara harmoniskt och lugnt. Men visst blev det lite för mycket av champagne, lite spritsnapsar, och bordsvin. Men jag var snäll. Mycket snäll.

Ja, det blev en del väderprat och väderprat: men däremot var jag väldigt glad att se Mindy igen, och jag har haft henne i 152 SMS under tiden hon befann sig i USA på jobbet i en månad. 152 SMS.

Tack fredagen, lördagen och hej söndagen.

Bildkälla Facebook: Vi lade in en bildhälsning till Mindys logg, hon blev glad och överraskad medan hon befinner sig just nu i USA, och det är en vecka kvar tills hon kommer hem. Där har hon lagt en månads tid på SVT-jobbet med ett ungdomsprogram, ser fram emot att få se den säsongen av BYSS 4.

Igårkväll var jag hemma hos Jocke, och ville åtnjuta av lite hans sällskap, och närhet i hans mäktiga rokokosoffa, och då tog vi fram ett papper, och pennade fram en text: Mindy, kom hem snart.

Jag bakade ädelostpaj med hjortronsylt, kanel och socker: gissa om den smaken var kombinerad av passion, kärlek och sötma. Jocke är finsmakaren, som vissa säger: godkände pajen, och var lite överraskad. Rött vin, till det och lite goda kladdbrowines som smälte i munnen, och vi bara njöt av den stillsamma stunden med sällskapsprat.

Det är något jag älskar hos honom, den bevårdade människan: jag vet inte hur och vad och varför, ibland har livet sin mening, och syfte, men jag är glad att vi har en relation som lever in på det extra fina, och jag står för det jag säger: jag tycker mycket om honom. Det vet världen och Gud.

Tandteknikern som aldrig har träffat mig med honom, sa att vi hade något som är guld, och det kan man se på vissas relationer genom att känna. Jag tror på honom. Jag tror inte på andras avundsjuka. Missunna inte oss och vår relation, tack och punkt.

Tillbaka:
Jag och killen bestämde, att fira lite av min dag i Spanien: vissa undrade, men varför inte var jag med honom och den kärleken, firade och trots allt fyllde jag år igår: men jag var inte heller med mamma, familjen och huset: allt blev så nytt igår, vilket vemod i hjärtat det kändes till. Killen tröstade mig lite, och ibland är livet viktigare än att fylla år.

Det som är viktigare är att man ska vara frisk och välmående. Killen betalar mig, och allt han gör för mig är en ära av kärlek varje dag på ett sätt, och vilket blev jag som barnet igår: jag saknade familjen den sekunden.

Mamma var lite känsloladdad, hon skrev och kom ihåg för 30 år sedan den dagen jag föddes och lade på BB, sjukhuset i Västerås, då var det den största dagen, det finaste ögonblicket för henne, att få mig i famnen med min pappa. Det nyfödda människoverket som har Gud lämnat över till här på jorden: jag har syndat i 30 år, och levt för livet med lagboken i mina händer.

Trots det där allt som har hänt gott och ont har jag sett mycket av livets tag, känslosvackor och det som led i själen har jag haft pulserande glädjeämnen. Jag utformade mitt liv till en personlighet, till den här jag är. Jag växer fortfarande, livet är inte slut än. Jag har bara levt i 30 år, och är bara 29 / 30.